Yttergrunds fyr
av Sonja Hellman foto Niklas Tallqvist, Södra Yttergrund Yttergrunds fyr        

En enslig fyr blinkar i skymningen. Tre blinkningar och 17,5 sekunders mörker, tre blinkningar, mörker. Ifall vädret är gynnsamt och de optiska förhållandena i atmosfären är de rätta syns ljuset från Yttergrunds fyr i Sideby mer än 30 sjömil ut till havs. Då böjer sig ljuset en aning över horisonten.

Vackert hantverk

Fyrens ljus
Ljusanläggning
Stålplåt
Trollskog
Linser
Foto: Niklas Tallqvist 2000

Ljuset från Yttergrund ser man då man lämnat Björneborg och Sastmola bakom sig och styr norrut.

Näst Bengtskärs fyr är fyren på Yttergrund den högsta i landet med sina 43,6 meter över havet.

På nära håll ser man att fyren är ett vackert hantverk. Den är en smäcker stålkonstruktion med snidade fönsterbågar. Inuti påminner den om ett fartyg. Allt är metall utom vaktrummet högst uppe som har träpanel och en halvcirkelformad eksoffa. Här satt vakterna om natten då de höll uppsikt över lågan i linshuset. I slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet brann lågan med pyronafta och senare petroleum. Under vinterhalvåret blev nätterna extra långa. På den tiden fanns det sex personer som turades om att vakta.

Fyrmästaren och fyrvakten klättrade 230 trappsteg i en smal spiraltrappa för att tända ljuset och elda i kaminen. Veden skulle bäras upp för alla trappor.

Den enda nu levande person som bott och arbetat vid Yttergrunds fyr är Ingmar Dahlström. Han föddes på Yttergrund och bodde där som barn då hans far var fyrvakt. (Fyrvaktarna på Yttergrund)

Han vikarierade till och med sin far under ett halvt år. Då fungerade fyren med gas.

 - Arbetsdagen började med att man släckte fyren. Dammet skulle torkas av linserna, därefter skulle gardinerna dras för så att solen inte brände dem.

Dahlström förmodar att detta var viktigt därför att fyrens ljusanläggning kom från Frankrike och på sin tid var något alldeles enastående. Det var företaget Barbier & Co  som levererat den.

- Idag är det ingen som täcker linserna i fyren och bra går det ändå. Att det gjordes förr var troligen en produkt av tidsandan, tror Dahlström.

Yttergrunds fyr

Yttergrunds fyr. Foto: Staffan Storteir 1999

 

Ljusanordning

Yttergrunds fyr hade 1892 en ljusanläggning som var enastående i hela Norden. Den hade två linsanläggningar ovanpå varandra. Fyrens ljus bar 14 sjömil. Idag då fyren är elektrifierad är den normala sebarheten 18 - 19 sjömil. Under goda förhållanden kan man se ljuset på mer än 30 sjömils avstånd. Foto: Niklas Tallqvist 2000

 

 

Stålplåtsplattor

Nitade stålplåtsplattor. Foto: Niklas Tallqvist 2000

Lycklig barndom

När Dahlström vaktade fyren var den färgstarke föredetta sjökaptenen Ole Menander fyrmästare. Menander såg till att fyren sköttes enligt protokollet och ledstången av mässing skulle putsas hela vägen upp i tornet. Allt som var av mässing skulle putsas så det glänste. Idag är ledstången svartmålad.

 - Jag sopade också trapporna i fyren. Vid regn kom det in vatten och det skulle avlägsnas med svabb. Jag fick också knacka rost och måla. Men då det blev lördag och söndag sa Menander:

 - Nu, min son, far du i land och ser på flickorna! berättar Dahlström.

Arbetsfördelningen mellan fyrmästaren och fyrvakten var sådan att fyrmästaren förde loggbok fyra gånger om dagen om molnighet, vindriktning och vindstyrka och uppgifterna sändes en gång i veckan till vädertjänsten. Fyrmästaren höll också kontakt med lotskontoret och skötte beställningar till fyren. Vid fyren var det fyrmästaren som bestämde och fyrvakten lydde order. Fyrmästare och fyrvakt arbetade i tvådagars skift i fyren.

Menander förolyckades i början av 50-talet då han föll ner från det översta linsetaget. Han fördes med häst och släde till byn och transporterades med taxi till sjukhuset i Kristinestad där han avled på natten.

Ingmar Dahlström bodde på Yttergrund om somrarna och i byn om vintrarna där hans mor var lärarinna.

 - Det var en lycklig barndom för jag hade kamrater som bodde i närheten av Yttergrund och vi hann med endel pojkstreck. Vi flyttade ibland remmarna mellan fastlandet och Yttergund så att folk skulle köra på grund då de kom ut för att hälsa på.

Han minns också Hildurs grotta som finns ute bland granitklipporna. Det sägs att grottan fött sitt namn efter fyrmästare Laurells dotter Hildur, som förlovade sig med en styrman på en av båtarna som lastade på redden. Då de växlat ringar ville de dra sig tillbaka och då Yttergrund på den tiden var en ganska kal holme gick de till gottan.

På midsomrarna var det fest. Midsommarafton kom det båtlag också långväga ifrån och tog i land. Det kunde gå ganska livligt till. Det var dans på klipporna till takterna av fiol och munspel. Det berättas att det efter en midsommarfest hittdes 60 tomflaskor och tre damunderbyxor i buskarna.

Om det var livat på somrarna ute på holmen var det desto ensammare under vintern. Genom att ha djur, getter och får, kalkoner, gäss och höns klarade sig de som bodde därute. Under menförestider var det besvärligt att ta sig i land även om fastlandet låg nära.

Dahlström berättar att hans familj tog med sig djuren till fastlandet under vintern. De hade två kor, får, katt och hund. Djuren transporterades med båt.

Förrädiska farvatten

Det fanns två eller tre brunnar på Yttergrund men de innehöll alla saltvatten. Invånarna på holmen drack regnvatten.

 - Då vi kokade kaffe tillsattes alltid en tesked salt i regnvattnet för då blev kaffet godare. Åkte vi i land hämtade vi en kanna kaffevatten från någon brunn, minns Dahlström.

Redden utanför Yttergrund fungerade som hamn och Dahlström minns att där ibland låg galeaser och tremastade skonare. Farvattnen utanför Sideby är förrädiska och det hände också att fartyg gick på grund och förliste. Så gick det med den danska Ingeborg som var ute på sin jungfruresa. Fyrpersonal och lotsar räddade besättningen men styrman drunknade.

Ett annat fartyg som förliste var Finkenvärder från Hamburg som smugglade sprit under förbudstiden (Kanistrarnas decennium). Från den tiden finns det många historier om hur fyrpersonalen bärgade lasten och vart den tog vägen. Kanistrar flöt i land och konjakslådor hamnade på avvägar. Det sägs att någon blev så rik att det fanns en madrass full med pengar i byn.

Ingmar Dahlströms far och farfar var fyrvaktare. Hans farfar kom till Yttergrund från Sälgrund i Kaskö och hans far tillträdde som fyrvakt 1918 och avgick 1960. Då hade han varit fyrvakt i 42 år.

År 1963 automatiserades Yttergrunds fyr och då slutade man vakta fyren. Istället utvidgades gasförrådet till 31 flaskor och det räckte med att det fylldes på en gång per år.

Enligt texten på en minnesplakett som sattes upp på fyrens vägg vid hundraårsjubileet år 1992, tändes ljuset i fyren första gången den 18 september 1892. Under åren 1892 - 1896 fungerade fyren med pyronafta. Åren 1896 - 1931 användes petroleum. Åren 1931 - 1963 användes gas och från 1963 - 1991 fungerade Yttergrunds fyr med gasautomatik.

Den 24 september 1991 installerades elektricitet.

Fyren är utrustad med dubbla lampor och slocknar den ena flyttas ljuset till den andra lampan automatiskt. Då den andra lampan slocknar blir fyren mörk.

Egil Skogman som bor granne till fyren på fastlandet om somrarna, har två gånger upplevt att fyren slocknat.

 - Då ringde jag till lotsstationen i Skaftung där de förenade samtalet vidare till en central. Det verkade som om det enda de ville veta, var vem jag var och hur jag kunde veta att fyren slocknat, berättar Skogman.

Mörk kust

Yttergrunds fyr byggdes för att det fanns behov av en fyr i den mörkaste delen av Bottniska viken.

Fram till 1800-talets slut var kusten på mer än 50 sjömil vid Bottenhavets mellersta del, mörk och farlig. Mellan Säbbskär i Björneborg och Sälgrund i Kaskö fanns det ingen fyr.

Farligast var det att navigera utanför Sideby där faran för att stöta på grund var stor.

 

Trollskog

Yttergrund var en kal holme då fyren byggdes. I dag omges fyren av en trollskog.

Foto: Niklas Tallqvist 2000

 

Fyrljus

Yttergrunds fyr blinkar tre gånger, håller paus och blinkar tre gånger. Fyren har varit vägvisare för många sjöfarare. Farvattnen utanför Sideby kan vara farliga för dem som inte känner till dem.

Foto: Niklas Tallqvist 2000

Fyren invigdes i september 1892

År 1888 bestämdes det att en fyr skulle byggas på Yttergrund. Brobyggnadsaktiebolaget i Helsingfors fick i uppdrag att bygga fyren som först uppfördes på Sörnäs strand ungefär där Havshagen ligger idag. Fyren byggdes av stålplåt. Någongång i december hade fyrbyggnaden nått en höjd på 40 meter och satte sin prägel på stadssilhuetten i Helsingfors. Då fyren var klar plockades den i sär, delarna numrerades för att fraktas sjövägen till Yttergrund. Våren 1892 inleddes arbetet med att resa fyren på Yttergrund.

Som stenfot användes granit som togs från bergen på holmen. Ovanpå stenfoten byggdes det smäckra fyrtornet som indelades i tio våningar där en spiraltrappa ledde upp till toppen.

Byggdes i Sörnäs

Yttergrunds fyr uppfördes först på Sörnäs strand i Helsingfors.

Ritning
Ritningarna till Yttergrunds fyr kunde beskådas på storfurstendömet Finlands paviljong på världsutställningen i Paris år 1900.

Ljusanläggning

I augusti kunde man börja installera ljusanläggningen som beställts från Frankrike av Barbier & Co. Det franska företaget hade sänt sin egen expert, Josef Frez, som tre år tidigare hade varit med om att bygga Eiffeltornet i Paris. Frez var också närvarande då ljuset tändes i fyren för första gången.

Yttergrunds fyr hade 1892 en ljusanläggning som var enastående i hela Norden. Den hade två linsanläggningar ovanpå varandra. Fyrens ljus bar 14 sjömil.

Linser

Foto: Niklas Tallqvist 2000

Nationalarv

Idag då fyren är elektrifierad är den normala sebarheten 18 - 19 sjömil.

 - Under goda förhållanden kan man se ljuset på mer än 30 sjömils avstånd, säger chefen för tekniska sektorn vid Bottniska vikens sjöfartsdistrikt, Håkan Knip.

Knip betraktar Yttergrunds fyr som ett nationalarv. Som sådan är den värdefull och bör underhållas och bevaras.

 - I dagens läge finns det inga andra planer för Yttergrunds fyr än att den skall fortsätta fungera även om stora fartyg är så välutrustade att de kanske inte behöver den. Mindre båtar har nytta av den och man kan inte alltid lita exakt på navigeringsutrustningen, säger Knip.

För närvarande pågår en utredning som görs av brandmyndigheterna och arbetarskyddet om vilka säkerhetsregler som skall gälla vid fyren. För några år sedan var det ännu möjligt att göra exkursioner dit och klättra upp i tornet. Fyren besöktes av lägerskolor och andra intresserade och trafiken var livlig. Det fanns ett flertal nycklar till tornet.

På grund av att det fanns behov av säkerhetsregler stängdes fyren för ett par år sedan.

 - Vi måste få regler för hur vi skall få ut folk ur tornet på bår ifall någon får en sjukdomsattack. Dessutom vill vi veta om det behövs nödbelysning för nattliga utflykter i fyren och om det bör finnas telefon. Utredningen om detta skall bli klar i höst, berättar Knip. Tanken är att en nyckel skall placeras hos någon som får ett certifikat för att ta ut besökare till fyren.

Idag är de röda stugorna på Yttergrund uthyrda. Stugorna är mer än hundra år gamla. Lotsstugan hyrs av Kristinestads segelförenings motorbåtsklubb och Sideby södra fiskargille medan fyrmästarens bostad hyrs av Kilens hembygdsgård.

Under somrarna är Yttergrund ett eftertraktat utflyktsmål, inte minst för de fantastiska granitklipporna väster om fyren. För båtfarare fungerar Yttergrund som skyddshamn och de röda stugorna kan erbjuda nattkvarter.

 

 

 

Skeppsbyggnad i Sideby

 

Litteratur:

WWW:

The lighthouse of Yttergrund in Sideby on the westcoast of Finland.


This Lighthouse Ring site
is owned by

Staffan Storteir.
[
Prev |Skip |Next 5 ][ Random |Next]
Want to join the ring? Get the info.

Sonja Hellman

Artikeln publicerades första gången i Hufvudstadsbladet 23.6 2000 © Sonja Hellman och Hbl; foto © Niklas Tallqvist.  

 

Karta

  Karta: ©Lars-Åke Modig 1999

Karta över fyrholmen Södra Yttergrund

 

Holmens centrala del som påverkats av bosättning med rester av gamla trädgårdsväxter

 

1  Yttergrunds fyr

2  fyrmästarbostad

3  magasin

4  bad- och tvättstuga

5  fyrvaktarbostad

Fyrmästarens bostad
Fyrmästarens bostad

  klippstrand
  6  ståtlig svårframkomlig strand av röda rapakivi-granithällar.


Granithällar

  strandäng
 

7  vidsträckt fuktig strandäng., flyttblock.

8  blockstrand, klapperstensfält

9   riklig förekomst av ormbunkar

  lund eller strandskog
  tallskog (rikligt med enar och ris i undervegetationen)

Foto från fyren


...... frisk tallmoskog (rikligt med blåbär i undervegetationen)
  10  ett bestånd stora tallar
  karg hällmarksväxtlighet

 
  litet träsk
   

Växter

  • På holmen finns al- och rönnlundar med frodig vegetation, bl.a. ormbunkar, lundstjärn- och buskstjärnblomma. Ett bestånd stora tallar, igenväxande glon med alar , vatten- och kråkklöver. Runt de gamla byggnaderna är vegetationen starkt kulturpåverkad.
  • Regionalt sällsynta växter är: kustbaldersbrå, strandrödtoppa, gråbo (strandform), blågull och kaukasiskt fetblad.

Fåglar

  • De sanka ängarna vid södra och sydöstra stranden är omtyckta tillhåll för vadare och sjöfåglar särskilt under flyttningstiden.
  • Regionalt sällsynta fågelarter som påträffas är skedand och gravand.

 


-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
web design Staffan Storteir,
latest update 4/22 2005

Tillbaka till Sydbottnisk natur

Tillbaka till region

Map of region

Sydbottniska fönster - Suupohjalaisia ikkunoita - Windows of Southern Ostrobothnia

Virtual tour across the region of Kristinestad in Southern Ostrobothnia on the west coast of Finland. Among the contents: history of shipbuilding and seafaring, local museums, the old wooden town of Kristinestad, the Susiluola (Wolf Cave) on the Bötombergen hills inhabited by Neandertal people more than 100 000 years ago


sydaby.eget.net