SPELMANNEN JOHAN
ERIK TAKLAX
När sång- och musikfesten 1907 anordnades i
Helsingfors förlade föreningen Brage sin vårfest till
samma tid och inbjöd fiolspelmännen till en spelmanstävlan
(foto). Femtiosex spelmän från hela svenskspråkiga Finland
hörsammade kallelsen. En av dessa var Johan Erik Taklax (f. 1856)
(1) från Korsnäs i Sydösterbotten. Han vann ingen medalj,
men tilldelades extra pris på 10 mark.(2)
Den berömda korsnäsnässpelmannen var inte ensam i sin släkt
om att ha musikaliska talanger, utan även dennes broder Isak Vesterback
(1850-1908) titulerade sig som spelman vid sidan av att vara bonde och
den senares dotter Aina Vesterkärr (f. 1902) i Petalax var en riktig
spelman. Hon började spela vid fjorton års ålder och
utförde ibland dansmusik på ungdomslokalen i Petalax. Aina
Vesterkärr sade sig ämna deltaga i en spelmanstävling i
Pörtom 1922.(3)
Johan Erik Taxlax var släktens mest namnkunnige spelman och oerhört
mångsidig i sin repertoar. I den ingick traditionell bröllopsmusik
såsom brudmarscher, måltidsmusik och bröllopsdanser (4),
men även vanliga folkdanser som menuetter, polskor (5), valser, engelska
danser, hamburgska och pardanser.(6) Hans musikaliska färdighet framkom
i det inspelningsmaterial som upptogs i Korsnäs sommaren 1930.
Folkmålskommissionen hade i juni månad anordnat en tvärvetenskaplig
insamlingsexpedition till Korsnäs kommun. I byn Taklax tillvaratogs
med hjälp av en fonograf en del av spelmannen Johan Erik Taklax låtar.
Folklivsforskaren Alfhild Adolfsson (1904-1991), senare gift Forslin,
hade för detta ändamål lånat en fonograf, främst
med tanke på inspelningen av svårupptecknade spelmanslåtar
som hon vid sidan av ovanstående expedition fortsatte med i kristinestadsnejden.
I ett brev daterat 30 juni 1930 i Taklax, skrev hon till en vän:
”Hurra, just nu lär fonografen ha kommit! Imorgon blir jag
således klar att resa härifrån - först till Närpes,
sedan till Lappfjärd på sångfest och blir där så
länge som möjligt före hötiden.”(7)
Det var i allra sista stund. Johan Erik Taklax kunde inte haft många
år kvar att leva och med hans bortgång gick också det
sista av en ursprunglig spelmanstradition i graven. Åtminstone framkommer
det i ett brev från Alfhild Adolfsson till väninnan och upptecknarsystern
Greta Stenbäck-Dahlström. Där i beklagar hon, att hon förnött
två veckor i Korsnäs:
”... och resultatet blev som jag tänkte dåligt. Dels
på grund av sångens död i KN, dels tack vare det irriterande
i en hel expeditions forskningsarbete.”(8)
Det ska jämföras med den framgångsrika insamlingsfärden
av finlandssvenska folkvisor de gjorde i Åboland några år
tidigare.(9) För eftervärlden räddade denna senare expedition
i Korsnäs i alla fall Johan Erik Taxlaks spelskicklighet. Alfhild
Adolfsson tog denna mellankrigssommar också en bild av den åldrige
storspelmannen i dennes hemby.
Han var aktiv in i det sista. Sommaren 1926 hade han deltagit i Svenska
folkskolans vänners sista allmänna sång- och musikfest
i Åbo, där man hade en spelmansstämma.(10)
1) Häggman 1991, sid 206.
2) Andersson 1947, sid 145.
3) Andersson 1963, sid LXXXIX.
4) Andersson 1964, sid 212 alternativt sid 26, 102 och 178.
5) Andersson 1963, sid 573.
6) Andersson 1975, sid 641.
7) Häggman 1992, sid 172.
8) Ibid, sid 106.
9) Andersson 1967, sid 278.
10) Andersson 1947, sid 306.
LITTERATURHÄNVISNINGAR:
Andersson Otto: ”Finlands svenska folkdiktning 6:A1. Folkdans.”
- Åbo 1963.
Andersson Otto: ”Finlands svenska folkdiktning 6:A2. Folkdans.”
- Åbo 1975.
Andersson Otto: ”Finlands svenska folkdiktning 6:A3. Folkdans.”
- Åbo 1964.
Andersson Otto: ”Finlandssvenska musikfester under 50 år.”
- Åbo 1947.
Andersson Otto: ”Finländsk folklore.” - Stockholm 1967.
Häggman Ann-Mari: ”Magdalena på Källebro. En studie
i finlandssvensk vistradition med utgångspunkt i visan om Maria
Magdalena.” - Ekenäs 1992.
Häggman Ann-Mari: ”Musik, sång, fest (1891-1991). De
finlandssvenska sångfesterna som kulturföreteelse och impulsgivare.”
- Jakobstad 1991. (Red. Mao Lindholm)
Harri
Blomberg 2002
|