Strömstaren - övervintrande vinterbadare

Hans Hästbacka

Där sitter han på iskanten och knixar och niger! Mörkt chokladbrun och med ljust frackbröst - strömstaren, den tuffa vinterbadaren och övervintraren i våra trakter. Föga bryr han sig om bilarna som rullar fram över Nybron i Närpes centrum, eller om cyklister eller nyfikna åskådare. Blinkar bara några gånger med sina vita blinkhinnor och flyttar över till en annan iskant under snabbt surrande flykt.

I nästa stund dyker han ner i det bruna åvattnet och försvinner i forsens strömvirvlar. Under vattnet låter han sig pressas ner av det strömmande vattnet med hjälp av utbredda vingar och en kompakt benbyggnad - som ger en större kroppsvikt än de ihåliga ben som fåglar normalt är utrustade med för att vara lätta med tanke på allt flygande. Strömstaren väger i snitt drygt 60 gram och ser både i flykten och i sittande position kompakt och tung ut. Han är som en liten mörk kanonkula, när han kommer farande i snabb flykt över vattnet.

Under vattnet ser det ut som om strömstaren skulle springa fram över stenar och andra ojämnheter i forsarna på jakt efter vattenlevande insekter. Främst är det så kallade "husmaskar", som strömstaren söker och fångar. Husmaskarna är nattsländelarver som byggt skyddande höljen omrking sig av växtmaterial eller sandkorn. Väl uppe på iskanten igen dänger strömstaren den fångade husmasken i iskanten, plockar ut larven, äter upp den och låter skalet ligga kvar. I väl använda och matrika forsar är iskanten ställvis prickad av husmaskarnas mörka höljen; ett säkert tecken på att strömstaren finns på plats och att åvattnet gömmer på många nattsländelarver och förmodligen även på andra vattenlevande insekter.

Mörkt chokladbrun och med ljust frackbröst står strömstaren på en snöig sten i forsen, klar att dyka ner i det iskalla vattnet för att söka efter nattsländelarver.

De många husmaskarna och de pigga strömstararna är ett friskhetstecken; vattnet är i ganska bra.skick och plågas inte av försurning eller större föroreningar. Får man därtill syn på utterspårlängs iskanten och rester av utterns fiskmåltid kan man glädjas ännu mera över vattendragets tillstånd. Med fisk och utter, nattsländor och strömstare i och vid ån är situationen ganska bra i vattendraget - åtminstone just då måste man tyvärr tillägga när det gäller de österbottniska älvarna, ågarna och bäckarna som rinner fram genom sura marker.

För Närpes ås del varierar vattnets pH-värde eller surhet. Ofta är det någorlunda bra eller acceptabelt men ibland drabbas ån av sura chocker, när rikliga regn sköljer ut mycket svavel ur markerna efter föregående torrperioder. För husmaskarna och andra insekter är de sura chockerna rena katastrofen och det syns även i antalet övervintrande strömstarar på vintern. Vissa vintrar finns det ingen övervintrande strömstare i ån, andra vintrar finns flera övervintrande strömstarar i de öppna forsområdena. För nattsländorna är inte katastrofen definitiv, eftersom de kan återkolonisera ån redan nästa sommar.

Det finns andra österbottniska vattendrag, där man med större säkerhet kan spana in både strömstare och utter under vintriga exkursioner. Esse å, Kronoby å, Tjöck å och Lappfjärds å hyser övervintrande strömstarar varje vinter och även året-om-uttrar.

De övervintrande strömstararna är i nästan alla fall svenska eller norska strömstarar, som i normal ordning flyttat mot sydost för att hitta lämpliga vatten att vistas vid under vintern, medan flertalet finska strömstarar i sin tur flyttar bort till vintern mot sydost eller till och med norrut.

De övervintrande strömstararna är många till antalet, mellan 5000 och 8000 beroende på hur häckningen lyckats i den skandinaviska fjällkedjan föregeående sommar och även beroende på vinterns stränghet i de olika länderna. Som jämförelse kan här nämnas, att det finska häckande beståndet består av endast 300 par strömstarar - strömstaren är därmed en av de få fågelarter som förekommer i Finland i betydligt större antal under vintern än under sommaren.

De flesta finska strömstarepar häckar i Lappland och i Kuusamo vid klara, strömmande vattendrag med ett rikligt insektliv sommartid. Därtill måste strömstararna hitta lämpliga bohålor åt sig i klipputsprång, i forsarna bakom fallande vatten och på andra skyddande ställen. Den fåtaligt häckande strömstareparen i södra Finland är till allra största delen beroende av enkom uppsatta holkar under broar och på andra undangömda platser. Utan holkarna skulle inte de sydliga strömstararna hitta några säkra boplatser både med tanke påmink, mård och hermelin, liksom kråka och skata.

För de övervintrande strömstararna gäller det att se upp med minken, som naturligt nog dyker upp i samma forsområden som strömstarna nyttjar för sin vintriga insektfångst. För strömstaren vid Nybron i Närpes centrum får man tillägga kattor av olika fason och läggning- en av grannskapets kattor korsade ån en bit söderöver, där isen var stark och säker. När duvhök eller sparvhök sveper fram över ån på jakt efter dagens måltid, gäller det för strömstaren att hålla nerverna i schack och snabbt bestämma sig för det bästa försvaret - att kasta sig i vattnet och dyka undan eller kvickt ta till vingarna och retirera in under någon skyddande bro.

För det mesta får strömstararna ostörda ägna sig åt sitt våta och vintriga näringsfång och bada i det iskalla vattnet så mycket de måste och vill. En tät och tjock dun- och fjäderdräkt i kombination med en rikligt fettavsöndrande gumpkörtel håller varje strömstare torr och varm. Så länge det finns husmaskar att fånga och äta, går det ingen nöd på strömstararna. Minus tjugo grader i luften, underkylt vatten i forsarna och råkalla kölddimmor över de öppna forsavsnitten hör till strömstararnas vintriga vardag!





Skåda strömstare

Att ge sig ut i de vinterbundna markerna för att leta rätt på en övervintrande strömstare i närmaste å eller bäck och följa med strömstarens förehavanden i öppna forsavsnitt är ett sant vinternöje. I bästa fall skiner solen över snögnistrande marker, medan träd och buskar står överdragna av tjock rimfrost.

Varma kläder, en termos med kaffe eller te och ordentliga, feta smörgåsar höjer temperaturen och trivseln.Det kan ju dröja en stund, innan strömstaren dyker upp - speciellt om han rakar vara nedströms eller uppströms vid en annan insektgivande fors. Det tar det en stund, innan han byter plats och kommer farande på snabbt svirrande vingar och slår sig ner, där man inväntat honom.

Vid broar och andra strömma avsnitt är chanserna stora att få syn på strömstaren, -så vinterdagens exkursion begöver inte bli så ansträngande i jakten på den piggt vinterbadande strömstaren. I Lappfjärds å lönar det sig att spana efter strömstaren vid följande ställen: i Lappfjärds centrum framför allt nedanom landsvägsbron, från Storholmen i Perus forsen, vid landsvägsbron i Dagsmark, i den långa och natursköna Tuimala forsen mellan Ohriluoma och Villuri, från de många landsvägsbroarna i Vanhakylä - och sist men inte minst vid åns källflöden på Lauhanvuori, ett gott alternativ för den som vill skida i obanan terräng i nationalparken och samtidigt njuta av vintertystnaden.

I Närpes å är de många landsvägsbroarna bra utgångspunkter, när man skall spana in strömstarar. Den fina stenbron i Närpes centrum, eller Nybron som den museala bron heter, är den första platsen man kan stanna vid. En bit uppströms finns Backforsen i Finby och Allmängsforsen i Finby/Näsby och i Övermark lönar det sig att stanna vid landsvägsbron i centrum och vid Bruksforsen längre uppströms. Det är lätt att hitta till de olika platserna båda i Närpes å och i Lappfjärd å. En landsvägskarta kan vara bra att med som hjälp och stöd under sökandet efter strömstaren!

Övervintrande strömstarar vid en bäck eller å är alltid lika uppmuntrande. Strömstararna är ett gott tecken på hygglig vattenkvalitet och samtidigt ihärdiga vinterbadare och vintertrotsare!

FOTON: HANS HÄSTBACKA


Sydbottnisk Natur

(Karta med åarna i Sydösterbotten / Lantmäteriverkets kartplats)
Lappfjärds å

Tillbaka till region | Tillbaka till Sydbottnisk natur