Innehåll: Tre generationer Sonck (med ram) av Harri Blomberg

Bötom kyrka

 

Johan Sonck
(1780-1842) präst i Bötom

Skiss av Bötom kyrka  

 

Bötom var under den svenska tiden en del av Lappfjärds utmarker, men på grund av lång kyrkväg och befolkningstillväxt följde bötomborna sidebybornas exempel och utverkade sig rätt att bygga en kapellkyrka år 1797. Kyrkoherden i Lappfjärd Rudolf Josef Estlander förordade deras anhållan 1798, men domkapitlet och landshövdingen motsatte sig, så att kapellbildandet i Bötom fördröjdes några år. Ett tillstånd beviljades med tiden och en kyrka började byggas år 1802. Ritningarna fick man av arkitekten till Jalasjärvi kyrka - Salomon Köhlström (1746-1827). Byggnationen framskred mycket sakta. Den första tiden arbetade man endast ett par veckor under sommaren.

År 1808 avbröts det halvfärdiga arbetet av Finska kriget. I Bötom tänkte ryssarna bränna ned det som hade byggts upp av kyrkan. De hade lyckats med uppsåtet om inte den tolvåriga torparflickan Helena Kullas hade släckt elden. När de ryska soldaterna försvann ridandes från kyrkbyn sprang den lilla tösen, som under illdådet hade gömt sig i ett buskage nära brottsplatsen, till ett vattendrag och hämtade vatten med sina kängor för att ta död på de flammande lågorna. Dessa som fick näring ur en spånhög slickade redan glupskt den nedersta timmerstocken. I samband med en renovering av kyrkans brädfodring hittade man en förkolnad väggstock, så med stor sannolikhet berättar ovanstående sägnen om en verklighet.

Snart därefter var kyrkan i sådant skick att den kunde börja användas. Den första gudstjänsten hölls julen 1811 och den 12 januari 1812 invigdes kyrkan. I åminnelse till torparflickan kallades den färdigbyggda kyrkan för Helenas kyrka. Traditionen berättar att den under hungersåren 1812 avlidna Helena Kullas var den första kyrkligt välsignade begravna församlingsbon.

Den äldsta kyrkklockan är daterad till den 18 februari 1807. Denna 256 kilo tunga skapelse var under Finska kriget gömd under ett ladugolv bakom Prosimäki. Ännu långt efteråt kallades gömstället för Klockladan. Festligt var den söndag år 1812, då den från krigsåren räddade kyrkklockan i klockstapeln ringde in församlingsborna till gudstjänst.

Bötoms kyrka tillhör gruppen av korskyrkor som hittas i gränstrakterna av Österbotten och Satakunda. Kyrkans stomme har nyklassiska dimensioner medan tornets överdel representerar folkbyggnationen. Från den allra första tiden vet man inte hur kyrkan såg ut på utsidan. Först från år 1826 finns vetskap om att den var fodrad med bräder och målad till taklisten med rödfärg. Taklisternas färg var till en del målad gul och till en annan del pärlfärgad. Yttertaket var sannolikt beklätt med stavspån. Insidan var ofodrad och de grova väggstockarna syntes. Dörrarna, fönsterbågarna samt tak och golv var målade i blått. Innerväggarnas brädfodring gjordes först år 1904.Dokument av Johan Sonck

 

Papper av Johan Soncks hand i kyrkomuseet i Bötom. Ett litet rum i kyrkan.

Bötom var under den allra första tiden ett tvåspråkigt predikogäll, med en stor svenskspråkig minoritet. Från år 1812 finns en uppteckning på "skriftbarnen" (konfirmanderna) som första gången fått möjlighet att ta "den heliga nattvarden" i Bötom. Detta år är de uppdelade efter språkgrupp; 7 svenskar och 13 finnar.

 

Svenska barn...

Rönnlunds fosterson Anders Mattsson
Högsmarks torparson Johan Henrik
Hannulas dräng Jon Jacobsson
Brusis dräng Johan Jacobsson
Haranojas enkeson Erik Ersson
Seppäs son Mikael Mikelsson
Soldatdottern Caisa Thomasdotter Grönberg

Finska barn...

Hannulas torparson Anders Andersson
Mannilas dräng Eric Johansson
Brusis torparson Henrik
Lill Martellas dräng Michel Ersfors
Hautaviitas son Malaksias Mattsson
Kornbäcks son Erik Johansson
Brusis dräng Jacob Carlsson
Kyrkovärd Brusis dotter Greta Lisa
Torpardottern Maria Cajsadotter Björnbäck
Soldatdottern Lilja Pantulin
Hannulasmedens dotter Greta Lisa Jonasdotter
Matts Hannulas dotter Lisa
Huhtala Cajsa Jeramindotter

Det är svårt att säga om dessa siffror överensstämde med en procentuell uppdelning av språkgrupperna, i så fall fanns det 35 procent svenskspråkiga i Bötom år 1812. Gårdsnamnen hade också en liknande uppdelning, men under denna tid var det brukaren som tog sig namnet efter gården oavsett vilken språkgrupp man tillhörde. Detta gällde inte vid nybyggen, då de ofta speglar brukarens hemspråk. Under denna tid förekom det rätt så ofta att man gifte sig över språkgrupperna och många familjer var tvåspråkiga. Ett exempel från ovan är överbybon Matts Hannulas dotter Lisa, vilken fick finskspråkig kristendomsundervisning i Bötom 1812, men som hade en svenskspråkig mor vid namn Johanna Kristina Matsdotter Wessman (förekommer med stavningen Westman) från Stobacka i Närpes.

Enligt Bötoms första kyrkobok fanns följande hemman under denna tid: Ahola, Alahannula, Björklund, Björnbäck, Brusi, Haaranoja, Hahkala, Hannula, Hautaviita, Huhtala, Järvimäki, Kanganluoma (nuv. Kankalo), Kariluoma, Kuuttila, Lillmartosela, Mannila, Myllykoski, Mylläri, Renlund, Rönnbäck, Saaranluoma, Seppä, Stormartonen och Västerback. Därtill omnämndes Storkulls torpare, klockargården, Kornbäck, och Skogslund med markeringen Skogslunds by som menade att byn inte tillhörde det egentliga Bötom.

Fram till julafton 1862 var Bötom en del av Lappfjärds socken, då kapellförsamlingen fick bli en egen socken med nästan 2000 själar (1874 personer anno 1860). Till en början var Bötom ett predikogäll och predikantbefattningen till kaplanstjänst ändrades inte först efter Johan Soncks död 1842.

Det har verkat många präster i församlingen sedan år 1812. En av dessa var den ovan nämnde vice pastorn Johan Sonck (1780-1842). Han hade fått sitt släktnamn efter borgaren Henrik Andersson Sonkki, som åren 1624-1638 fungerade som rådman i Raumo, och hans hustru Brita Mattsdotter Woijola (död år 1654). Dessa var stamföräldrar till kultursläkten Sonck. Johan Soncks far var rusthållare och brukade Sonkkila gård i byn Korfvis i Hinderjoki, nära Raumo. Modern hette Marg. Ersdotter. Sonen som föddes 8/2 1780 (döptes dagen efter till Johannes) i Hinderjoki fick gå den lärda banan och blev präst. Släkten blev allmänt känd genom den senares sonson - åländske arkitekten Lars Sonck, en av Finlands mest kända arkitekter med flera stora byggnadsverk bakom sig.

Johan Sonck efterträdde den förste prästen i Bötom, Johan Stenfors (f. 1785) som flyttade till Gamla Karleby 1817 efter att ha förkunnat i Lappfjärds predikogäll i fem år. Johan Sonck som prästvigdes 1806 kom från Kodisjoki 1817, där han hade verkat sedan 1813, och hann var Bötoms andlige ledare i 25 år tills han gick bort i gikt senhösten 1842. Han blev den förste prästen som begrovs på kyrkogården - den sjätte november 1842. Det tog fyra år innan en ny präst fick fast anställning i Bötom efter Soncks död. Han hette Carl August Tallgren, född 15/7 i Pyhämaa och kom från Orivesi 1846. Han flyttade till Larsmo 1853.

Johan Sonck kom till Bötom 37 år gammal. Han verkade i predikogället under sina bästa mannaår och hans tjänstetid i Bötom blev en av de längsta i dess historia. Den nybyggda prästgården på Palkkamäki i kyrkbyn var väl inte så stor, men innehöll i alla fall en sal, kammare, kök, förstuga och vindskammare. I prästgårdsmarkerna ingick det sex tunnland åkermark och motsvarande mängd ängsareal. Allt detta hade nyligen röjts upp för det nytillkomna prästhemmanet vid kyrkan.

Tre barn föddes i prästgården i Bötom. På juldagen 1818 (döptes tre dagar senare) föddes sonen Joh: Mauritz och den 24 november 1820 (döptes två dagar senare) dottern Maja Stina.

Allra sist på julaftonen 1822 (döptes fem dagar senare) föddes sonen Knut Emil.

Änkefru pastorskan Katharina Elisabeth Sonck överlevde sin make med femton år och bodde på Palkkamäki gård fram till sin död 74 år, 5 månader och 28 dagar gammal. Hon dog av rödsot den 16/9 1857, då Viktor Fredrik Lilius (född 1818) verkade som kaplan, och begrovs fem dagar senare.

Familjegraven finns fortfarande kvar i Bötom och på gravstenen står följande text: 

"Vice pastorn Johan Sonck f.1780 d.1842 och hans familj. Math. Ev. 5: 8-9." (Saliga äro de renhjertade, ty de skola se Gud. - Saliga äro de fridstiftande, ty de skola kallas Guds barn.)

Att herr och fru Sonck blev begravda där är självklart, men vilken den övriga familjen var har artikelförfattaren inte lyckats få klarhet i. Kanske följande person - Inhysningen Samuel Henriksson Sonck på Saaranluoma gård i Bötom, av ålder 77 år 1 mån, 28 dagar - som skrevs in i dödboken den 28 januari 1862 och begrovs den 2 februari samma år?

 

Relaterade länkar:

Namnet Bötom av Harri Blomberg

 

Framsida  •  Johan Sonck •  Nästa

Tillbaka