Lars Sonck (1870-1956) arkitekten och husbyggaren framför andra

Lars Sonck inledde sin yrkesverksamma karriär med nygotik på 1890-talet, blomstrade i nationalromantiken och jugend och avslutade med klassicismen på 1930-1940-talen

Utgången ur en österbottnisk familj - modern från Kristinestad och fadern från Bötom - och själv född i Kelviå hade Lars Eliel Sonck lärt sig att älska det land, där hans barndom och ynglingaår förflutit, och det folk bland vilket hans gamle fader arbetade. Han var trofast i sin kärlek till ungdomsbygden i Österbotten och ålänningarna.

Lars Eliel Soncks vagga stod å kaplansbostaden i Kelviå, nordost om Gamla Karleby. Där han föddes 10 augusti 1870 och där hans far Knut Emil Sonck (1822-1915) var församlingens kaplan med rang av vicepastor. Lars Sonck var den yngste av sju syskon och hans uppfostran omhändertogs till en stor del av hårdhänta bröder. Sju år gammal flyttade familjen från Kelviå till Åland där fadern alltsedan 1878 kom att verka som präst i Finström. Finströms prästgård blev det egentliga barndoms- och ungdomshemmet.

Nuvarande mangårdsbyggnaden är från år 1895, ritad av arkitekt Armfelt. Ett av de få större 1890-tals hus med snickarglädje som finns kvar på den åländska landsbygden. Den äldre prästgården som Sonck hade som barndomshem är numera stomme till isländska konsulatet på Åland, beläget i Strandnäs.

Alla tre systrarna hamnade inom det prästerliga ståndet som värdinnor i prästgårdar. Den 3 november 1891 gifte sig i Finström kyrkoherde, herr Olof Peter August Sjögren 36 år från Hammarland med Aina Maria Sonck, 29 år från Finström. Några år senare, den 26.2 1895 gifte sig tjänstförvältande kyrkoherde Gustaf Emil Lindberg, 33 år från Lemland med Ida Elisabeth Sonck, 38 år från Finström.

Fadern inte bara förväntade sig, utan även krävde att barnen skulle sköta sig i skolarbetet, men skolgången var inte alltid lätt, inte ens för en blivande arkitekt som Lars Sonck. Han stannade i klassen och skrev, rädd för en kommande åthutning, till fadern:

Det var Guds vilja.

Fyndigheten räddade inte sonen från bestraffningen av sin fader, väl hemma i prästgården i Finström.

I 16 års åldern kom Lars Sonck till realskolan i Åbo, vilken kurs han på grund av sina goda anlag i hantverk och ritning med framgång genomgick på två år. Omedelbart härefter avlade Sonck vid industriskolan i samma stad byggmästarexamen, också på två år, och sökte sig genast till Polytekniska institutet i Helsingfors. Efter att sålunda ivrigt i åtta år ha studerat byggnadsteknik och -konst utdimitterades Sonck som färdig arkitekt 1894.

Samma tid, endast 23 år gammal deltog han i en arkitekttävling för ett kyrkobygge i Åbo. I tävlan med den tidens främsta arkitekter i Finland vann Lars Sonck med sina skisser första priset och erhöll beställning på ritningarna på det som kom att bli Mikaelskyrkan i trähusområdet Port Artur. I Åbokyrkotävlan bröt han traditionerna genom att inte efterapa tidigare stilepoker som kännetecknade sekelskiftets arkitekter. Det väckte uppseende att redan förrän han var färdig med slutexamen vid det så kallade Polyteknikum ritade han ett vinnande förslag. Mikaelskyrkan i Åbo uppfördes åren 1899-1904. Den har en viktig ställning i den finländska kyrkoarkitekturen - efter en lång planeringsprocess byttes det ursprungliga nygotiska formspråket ut mot nationella motiv.

Soncks första större arbete, Mikaelskyrkan (Mikaelskyrkan), saknar den särprägel som utmärker, senare verk av hans hand, Tammerfors domkyrka (1901-1907) och Berghälls kyrka i Helsingfors (1908-1912). Vilka samtidigt illustrerar hans utveckling mot större stramhet, både i massgrupperingen och i behandlingen av stenmaterialet, graniten. Med detta material uppnår Sonck ett oöverträffat mästerskap, vilket kommer till synes bland annat i Helsingfors telefonförenings hus (1905). Övergången från romantik till klassicism markeras även av två profana monumentalbyggnader i Helsingfors, Hypoteksföreningens hus (1909-1910) vid Södra Esplanaden och Börshuset (1911).

1890-1899

Huvudbyggnaden på Bartsgårda i Finström med sin halvt klassiska fasad ritades av arkitekt Lars Sonck. Det var också i övre salen som ritningarna till Mikaelskyrkan i Åbo tog form. Sonck tog sitt arbete på största allvar och var helst ensam då han skapade. Vid Färjesundet ett stycke från Bartsgårda uppförde Sonck ett antal villor i norsk stil med tjärade rundstockar, galeasblå fönsterluckor, drakrösten och röda tegeltak. Den första villan, Lassebo eller Lasses villa, behöll han för sig själv. Det var möjligt då han från sina prispengar kunde bygga sig sitt egna hem på Åland. Lasses villa i Finström från 1895 var i tidens anda en konstnärsvilla i rundstock. Här gick glada konstnärsfester av stapeln kring första världskriget med extra rekvirerad proviantångbåt från Mariehamn. Sonck byggde om huset många gånger och efter en brand 1951 fick det sitt nuvarande utseende.

Lasses villa har drag av norsk, men även karelsk och schweizisk träarkitektur. Tomtens övriga byggnader är yngre än huvudbyggnaden och på andra sidan vägen finns Soncks anspråkslösa ateljé, Ritsalen. Byggnaderna är i privat bruk.

Till en av hans första uppförda byggnader räknas tornhuset på Norragatan 24 i Mariehamn och Åländska Segelsällskapets paviljong i Mariehamns västra hamn. Den senare ritades ursprungligen åt doktor Karl Viktor Hällberg. Örnboet som villan då hette från 1896 byggdes av Åggelby snickerifabrik och flyttades 1922 till sin nuvarande plats, varmed ursprungliga utseendet delvis förvanskades. Alldeles i närheten finns tullpackhuset, ritat av Lars Sonck, som byggdes 1896. Vid förra sekelskiftet tillkom flera byggnader i Västerhamn, signerade denna arkitekt i början av sin karriär. ("Sonck i Mariehamn")

Den sommaren 1900 öppnade Mariehamns badanstalt hade också ritats av Lars Sonck. Han hade skissat på huvudbyggnaden ˆ Badhotellet - sedan föregående sommar. Badanstalten och det nya Badhotellet var utrustade med moderniteter som vattenledning, avlopp och vattenklosetter. Avloppsledningarna hade dragits långt ut i Svibyviken. Etablissemanget hade sitt ursprung i ett varmbadhus, en restaurang, ett simbadhus, en brygga och en park för rekreation färdig sommaren 1889.

Badorten Mariehamn byggde år 1897 en helt ny restaurationsbyggnad, tillika festsal med scen som rymde 300 personer. Arkitekten var Lars Sonck och samma sommar tillkom också av samme arkitekt Doktorsvillan som fortfarande står kvar på sin gamla plats i Badhusparken. Den senare inrymde under badortsepoken två mottagningsrum, laboratorium, massagerum, två gymnastiksalar och personalbostäder.

Badhotellet var på sin tid Mariehamns största byggnad. Tidningen Åland beskrev i juni 1900 jugendexteriören såsom "en medeltida stilart" och ansåg att badhotellet var "särdeles verkningsfull och mycket lämplig för ändamålet". Det var tre våningar högt, femtio meter långt och tjugo meter brett. Sammanlagt innebar det att byggnaden måste ha haft en boyta på cirka 3000 m2, inklusive alla skrymslen och vrån. Hotellet uppfördes av Sörnäs snickeriaktiebolag i Helsingfors och var färdigt på fyra månader.

Samma sommar var Sonck med och inredde Finlands paviljong vid världsutställningen i Paris. Paviljongen var, liksom Badhotellet uppfört i cocolith. Ett byggmaterial som under den tiden var lika populärt - tillika uselt - som efterkrigstidens asbestplattor som fästes på mången husvägg i Finland och Sverige. Dessa två byggnader hade en gemensam byggmästare med efternamnet Jansson.

Lars Sonck deltog i festligheterna då man invigde det nya hotellet, tillsammans med en annan känd finländsk arkitekt, Bertel Jung, vars byrå i Helsingfors hade gjort själva ritningarna till hotellbygget efter Soncks förlaga.

Den ovan nämnda sommarvillan Örnboet stod allra först högst uppe i badhusparken. Om dess ägare har Ann-Gerd Steinby berättat i den läsvärda boken "Badort på modet" (Borgå 1988), där hon levandegör det förra sekelskiftets Mariehamn. En stad där bland annat Lars Sonck hade ett stort anseende. Om underläkare Hällberg får man veta att han sedan starten 1899 arbetat vid badanstalten varje sommar. Vintertid var han bosatt i Helsingfors, men blev sommarålänning och en välkänd gestalt i Mariehamn. På grund av sin längd kallades han "Pitkä" (som betyder lång på finska) och för stadsborna var han "allas vår Pitkä". Han ägde segelslupen Aino - seglingen var hans stora livsintresse. Han var med och grundade Åländska segelsällskapet och blev dess förste kommodor, en post som han innehade till sin död 1907. Hans villa kom som sagt att flyttas i början av 1920-talet och är idag ÅSS: s paviljong vid gästhamnen i Västerhamn.

Badhotellet brann ned i slutet av februari 1916. Varmbadhuset revs i slutet av 1920-talet och restaurationsbyggnaden i början av 1950-talet. Endast Lars Soncks två läkarvillor återstår som en påminnelse av badepoken i Mariehamn. Den stad där han även ritade huset vid Östra Esplanadgatan 24.             

Om vi lämnar den åländska arkipelagen hittar vi av hans hand Lignellska huset i Hangö, ett stenhus i tre våningar på Bulevarden 20, byggdes 1897. Byggnaden skadades 1941 under kriget och fick sitt nuvarande utseende vid den efterföljande ombyggnaden.

Hembygdshuset i Kuusankoski är ett tidigt arbete av Lars Sonck. Ursprungligen byggdes huset som folkskola för barn till anställda vid Kymmenebolaget. Byggnaden från 1897 som är uppförd i rundstock låg från början mycket dramatiskt på toppen av en brant klippa, därifrån den 1957 flyttades till sin nuvarande plats. I närheten finns ett litet friluftsmuseum dit man har flyttat gamla arbetarbostäder.

I Tammerfors på Kauppakatu 6 lät åren 1898-1901 J. Tirkkonens tyg-, garn- och modeaffär bygga ett handelshus i jugendstil. Arkitekt var Lars Sonck, men flygeln mot Kuninkaankatu som blev färdig var av Birger Federleys hand. Huset är ännu idag väl bevarat till exteriör som interiör.

I Vuorela i mellersta Finland ligger Viitasaari. Där bodde ene brodern till Lars Sonck - ungkarlen John Wilhelm Sonck. Han var veterinär i Viitasaari och 1898 lät bygga stockvillan Vuorela, med största sannolikhet enligt ritningar av brodern Lars Sonck. Byggnaden som är skyddad enligt byggnadslagen har bevarats i så gott som ursprungligt skick och är i privat ägo.

Lars Sonck var en av de ledande inom finländsk arkitektur för 100 år sedan. Han påverkades av den österrikiska arkitekten Camillo Sittes stadsplaneideologier som fick sitt inspirationsmaterial i den medeltida stadsplanen, hittas bland annat i stadsdelen Tölö i Helsingfors som Sonck var med att frambringa. Som stadsplanearkitekt gjorde Lars Sonck betydande insatser. I Tammerfors, på Pyynikkiåsens sluttning ritades stadsplanen över området av Lars Sonck år 1902. Den stadsfästes fem år senare. Stadsplanerna för Brändö villastad och Alberga villaområde har han tagit del i. Lars Sonck deltog i uppbyggandet av Brändö villastad, ritade bland annat Brändö Casino. Han var ofta i samarbete med andra av samtidens stora finländska arkitekter såsom Bertel Jung, Nils Wasastjerna, Armas Lindgren och Eliel Saarinen. 

1900-1909

Han lånade från historiska traditioner från Finlands medeltida stenstrukturer och i huvudsak träbaserad arkitektur och skapade monumentala byggnader influerade av nyromantisk stil. Medeltidskyrkan i Finström på Åland är en sådan källa. Västtornet avslutas av fyra små hörntorn och en hög tornspira, vars utseende reproducerades i Tammerfors domkyrka (Johanneskyrkan). Det vinnande tävlingsförslaget till den nya kyrkan i textilindustristaden inlämnades år 1899 av arkitekten Lars Sonck. Kyrkan i Tammerfors byggdes åren 1902-1907.

Tammerfors domkyrka ©The City of Tampere (Tampereen kaupunki, - Tuomiokirkko)

Fasaderna är av finländsk grov grå granitkvader. Till exteriörkompositionen hör stenmuren kring kyrkan och den tillhörande portbyggnaden. Interiören präglas av den stora valvkappan med målningar av konstnären Hugo Simberg. Han målade änglavingar högst uppe i valvet. I centrum framställde han Paradisets orm med ett äpple i munnen. På muren nere i kyrkan utförde han motiven Dödens trädgård och Den sårade ängeln. Magnus Enckells altarfresk föreställer uppståndelsen. Kyrkan restaurerades 1981-1983. (Koristelu Hugo Simberg)

Helheten ter sig som en levande organism; varje del griper i den andra. Kyrkan har en nästan kvadratisk plan. Den vida valvkonstruktionen vilar på fyra kraftiga pelare. Tammerfors domkyrka kom att bli hela jugendperiodens kyrkoarkitekturs huvudarbete, likaså Soncks eget. Den räknas till en av de första stora skapelserna av Finlands så kallade nationella stil.

Det är därför inte konstigt att han efter denna prestation fick följande uppgift. Kimito medeltida stenkyrka i Åboland från 1400-talet restaurerades 1903 enligt Soncks direktiv.

Lars Sonck ritade också centralbyggnaden för en av tidens tekniska innovationer, telefonen. Av mäktigaste verkan är gråstensarkitekturen i den byggnaden som har adressen Högbergsgatan 35 i Helsingfors. Här kulminerar det gripande och storvulna i den finländska ifrågavarande byggnadskonsten. Telefonföreningens hus i Helsingfors stod färdigt 1905. Med sina massiva vägar ser det ut som en medeltida borg. Det lilla "hängtornet" avslöjar emellertid, att byggnaden hör hemma i en ny tid. Ornamenten under kopparhuven utgöres av telefonlurar och kabelrullar. Sonck ritade även telefoncentralerna i Tölö och Berghäll.

En samtida byggnad i nationalromantisk stil är Eira sjukhus i Helsingfors. Det är ett privat sjukhus, med en läkarstation och ritades av Sonck 1904· med tillbyggnader blev den färdig först juni 1905, sedan 1910. För att förena sjukhusets gamla och nya del byggdes en gång över gränden. I sin planering undvek Sonck det sjukhusaktiga, i fasad som inredningar. Eira sjukhus grundades av en grupp svenskspråkiga läkare. Det fick inte ens 100 patientplatser och gav namn åt hela stadsdelen. (Eira hospital)

I Hyvinge i Nyland hittar man ett jugendslott, också ritad av Sonck. Den borgliknande sanatoriebyggnaden är byggd i sten och blev färdig 1906. Huset byggdes ut 1913-1914, 1917 och 1952, när det blev Hyvinge sjukhus. Den ursprungliga arkitekturen har förändrats genom ombyggnaderna. På området finns dessutom den gamla läkarbostaden från 1900-talets första år av Soncks hand.

Andra mycket kända verk av Sonck från denna tid är Berghälls kyrka i Helsingfors av grå granit. Den byggdes åren 1908-1912 och är ett uppseendeväckande arbete i nationalromantisk stil. Den slottsliknande kyrkan reser sig på den högst belägna platsen i arbetarstadsdelen Berghäll och är den dominerande byggnaden i omgivningen. (Berghälls kyrka)

 

Berghälls kyrka i Helsinfors anses vara ett av Lars Soncks mest självständiga verk.
Picture courtesy of www.aviewoncities.com

 

Ett annat granitbygge i Helsingfors är Hypoteksföreningens hus (1908), vid Södra Esplanaden 16. Staten inköpte byggnaden år 1939. År 2000 inhyste trafikministeriet sina lokaler där.

Under detta första decennium av 1900-talet ritade Lars Sonck flera stockvillor, ofta i tjärat timmer. Dessa världsliga skapelser gav en motvikt till alla de andliga. Hans arkitektur hade två motpoler: massiva slottsliknande byggnader kontra egnahemshusen vars trästruktur visade en annan känsla.

Nationalkompositören Jean Sibelius hem Ainola ritades av Sonck och byggnadens nedre våning stod färdigt 1904. På våren påbörjades bygget i september flyttade man in. Den övre våningen färdigställdes sju år senare. Sibelius hade döpt villan i Träskända efter hustrun Aino, född Järnefelt. I den närbelägna parken ligger Jean och Aino Sibelius gravar. Lars Sonck var en god vän till familjen. (Ainola. Arkitekturbilder ) (Husritningar: Bevarade utkast och originalritningar av Lars Sonck)

Vallmo gård i Grankulla ritades år 1907 åt författaren Mikael Lybeck och stod färdig år 1912. Villan är Grankulla stads kulturcentrum sedan år 1982. Sonck var också skapare av Bad Grankullas stora byggnadskomplex och Grankulla sanatorium. (Vallmogård)

Päämaja heter en nationalromantisk stockbyggnad på Pirttiniemi i Kuopio. Lars Sonck ritade den som byggdes av Kalle Brofelt, Juhani Ahos bror. År 1904 övergick den i Elli Canths ägo, dotter till författaren Minna Canth. Sedan år 1971 ägs den av Pursiseura.

I Norrtälje i Sverige finns ett samtida ritprojekt av Sonck. Grosshandlarvillan på Marholmen, byggdes åren 1903-1905 likaså i Esbo, där Parkvillan är från år 1909.

1910-1919

I Soncks arbeten varsnas snart en övergång från den intensiva materialstrukturen till en mera volym-formbetonad arkitektur, som efterhand tenderar att glida över i kolonnarkitektur.

Börsen i Helsingfors från åren 1910-1911 blev en av Lars Soncks viktigaste skapelser, men under detta decennium ritade han många andra byggnader i det som kom att bli det självständiga Finlands huvudstad. Där tillkom bland annat ett affärshus vid Skillnaden (1913), Brändö strandhotell (1916), Warrantmagasinet på Skatudden som omslöt en hel kvadrat (kvarter) i centrala Helsingfors, färdig 1913 och tillbyggd 1929. Det sistnämnda uppfört i tegel, ett fasadmaterial Sonck omhuldade i sin senare produktion.

I övriga Nyland kan man hitta ett par andra byggnader. Villa Billnäs i Pojo ritades av Sonck och uppfördes 1917. Den slottsliknande byggnaden står på den gamla herrgårdens plats i Billnäs bruksmiljö med anor sedan år 1641. Villa Carlstedt i Esbo tros vara från åren 1913-1915. Konstnären Birger Carlstedt testamenterade sin fars sommarhus till Amos Anderssons kulturstiftelse.

I det här sammanhanget kan det vara intressant att påpeka att en del byggnaders tillkomstår är osäkra på grund av att ritningar till de många privatvillor Sonck ritade saknas. Gamla byggnadsritningar förstördes under krigsåren då dessa linneprodukter klorerades så att man av tyget fick omslagspapper och dylikt.

Utanför huvudstadsregionen ritade Sonck bland annat Fabrikschefens hus i Iittala glasfabriksområde i Tavastland. Stenbyggnaden från 1910 blev sedan Kalvola kommunhus. Mest intressant för eftervärlden var dock Guldranda slott i Egentliga Finland.

Egendomen Gullranda ligger på ön Luonnonmaa, söder om Nådendals centrum. Den monumentala huvudbyggnaden uppfördes 1913-1915 på uppdrag av affärsmannen Alfred Kordelin (föddes 6/11 1868 i Raumo, dog 7/11 1917 i Lampis). Till romantiken återvände Sonck i detta nittonrums hus. Fasaderna är av grå granit granitkvader. Port- och murkonstruktionerna är från samma tid. Portvaktens bostad och musikpaviljongen från 1916 är också av Soncks hand.

Ägaren hann endast vara några få somrar på den 56 hektar stora egendomen innan han miste livet senhösten 1917. Kordelin som ansågs som en av Finlands rikaste män, dödades under novemberoroligheterna 1917, vid den så kallade kalabaliken på Mommila. Ryska matroser trängde in i huvudbyggnaden på gården och bortförde ett fint sällskap som hade kommit för att fira Kordelins födelsedag. Hans dödsbo överlät 1920 Gullranda till Åbo universitet, som i sin tur bytte ut det mot statens egendom Iso-Heikkilä i Åbo. Granitslottet införskaffades av de finländska myndigheterna i den nybildade republiken åt presidenten, såsom sommarbostad och Gullranda är så ännu idag. (Gullranda)

Arkitekten bakom bygget fick även äran att rita Alfred Kordelins gravkapell anno 1921, på gamla kyrkogården i Raumo. Fasaderna gjordes av rödgranit och det branta åstaket täcktes av kopparplåt.

1920-1929

Lars Sonck erhöll professors titel 1921. Under det tredje decenniet av 1900-talet bidrog han till den moderna bostadsarkitekturens förnyelse, bland annat med ett för egen räkning uppfört villakomplex i Kyrkslätt (Villa Brakeudd), 1923, utplånat under den så kallade Porkala-parentesen. Samma år tillkom den tornförsedda Villa Hornborg på Lypterö i Gustavs.

I Helsingfors stod han bakom affärs- och bostadshuset Arena (1924) vid Hagnäs torg. I moderns hemstad är han upphovsman till en av stadssiluettens karaktärsbyggnader. Lars Soncks svenska samlyceum i Kristinestad från 1925 avviker från den småskaliga stadsstrukturen. (Staden på Koppön)

Till romantiken återvände Sonck i Mariehamns kyrka (1927) (S:t Görans kyrka). Formspråket i stadsförsamlingens rödtegelkyrka är behärskat. Det branta sadeltaket har ett torn som avslutas av en hög spira. Sankt Görans kyrka mitt på Norra Esplanaden var en gåva till den åländska hamnstaden av sjöfartsrådet och skeppsredaren August Troberg och hans maka Johanna. Mariehamnsborna hade under många år fått samlas till gudstjänst i en sal i den gamla folkskolan i närheten. Närmaste kyrkan hittade man annars i Jomala, sju kilometer norr om staden. (Ålands kyrkor)

Under 1920-talet tillkom endast kyrkan i Mariehamn, men sedan Soncks anseende som tongivande arkitekt dalade i samband med funktionalismens genombrott på 1930-talet fick ålänningarna stadshus, navigationsskola, begravningskapell och Cityhus. Alla byggnader av Soncks hand.

Invid Viksberg i Pemar finns en gammal kyrkplats. Träkapellet därstädes brann upp och ersattes av ett tegelkapell år 1928-1929, tillägnat Sankt Jakob. Det liknar stadskyrkan i Mariehamn, som också ritades av Sonck.

1930-1939

På 60-årsdagen år 1930 blev Lars Sonck tillsammans med Eliel Saarinen (1873-1950) Finska Arkitektförbundets första hedersmedlemmar.

Det här var det sista decenniet Sonck var verksam som arkitekt på allvar. I Mariehamn hittas de flesta av hans verk från 1930-talet. Alltifrån den intill Mariehamnskyrkan belägna församlingssalen från 1931 till Högre navigationsskolan i Mariehamn nuvarande Ålands sjöfartsläroverk som uppfördes åren före andra världskrigets utbrott och stadshuset som invigdes år 1939 och kom att inrymma stadens förvaltning. Bägge byggnaderna ruvar på varsin kulle.

I Villmanstrands centrum hittar man ett sent klassicistiskt arbete av Lars Sonck, tidigare Rikkihappotehdas huvudkontor från 1931. Vid Pernåviken i Nyland ligger herrgården Sjögård vars nuvarande utseende den fick av Sonck år 1934. Soncks huvudarbete detta decennium torde dock vara Mikael Agricolakyrkan i Helsingfors som var färdigt senast år 1936 och uppfört i tegel.

1940-1949

Lars Sonck som inledde sin yrkesverksamma karriär med nygotik, blomstrade i nationalromantiken och jugend, avslutade med klassicismen på 1930-1940-talen. Funktionalismens genombrott förstod han sig inte på och ratade den till fullo. Den bars istället fram av en yngre generation arkitekter. Viktiga företrädare för denna nya stilriktning var Erik Bryggman (1891-1955) och Alvar Aalto (1898-1976), av vilka den senare - likaså Sonck av österbottnisk börd - är det största namnet inom modern finländsk arkitekter.

Arkitekten Bertel Jung har i en dikt tillägnad Lars Sonck på dennes sjuttioårsdag den 10 augusti 1940 framhållit dessa fakta. Han var också barn av sin tid, alltså kritisk mot funktionalismen:

Rakt har du trampat upp vägen, som framåt dig fört,

målmedvetet och utan att snegla åt sidan.

Dagsskrikets små modernister aldrig dig stört.

Trofast din särart du värnat i troviss förbidan,

vårdat den, bragt den att spira i blomning så skön,

manifesterad för alla i stenar som tala.

Strävsam var stigen och snart förbrukad den lön,

varmed ditt vägröjningsknog man trott sig betala.

 

Stenarna tala: i kyrkor och lekmannahus,

stadsborgar, slott och palats och i hem för de ringa.

"Frusen musik"! Än ljuder dess tonföljd så ljus,

mörka i allvar högtydligt än stämmorna klinga.

Äkta är allt det du präglat i möda och svett,

vare sig tinnar och torn du rest mot blånade höjder

eller du timrat en koja, som smyger sig tätt,

ömt intill marken, ett hemvist för fattigas fröjder.

 

Mer än av konsten kanhända av livet du fått

sådant du format det fritt, sen du anträdde färden.

Vänner du vunnit, vänskap dig värmt. Vart än vandringen nått,

ej har du stoppats av stränga stängsel och gärden.

Givmild och trygg, har du samlat omkring din person

skaror, som söka det solsken som kring dig du sprider.

Levnadskonstnär, du övar den takt och den ton

själv du finner för god och gillar i alla tider.

 

Sjuttioåring, med själ som i ungdom frisk,

ännu lättsinnigt glad, ännu färdig till tokskap,

ännu fylld av skaparekraft och av lust att ta risk,

ännu beredd att le åt världenes klokskap,

står du som förr, o, Lasse, flitigt ritande hus,

sköna och stolta, resande därmed ditt minne!

Alla för dig idag vi till randen fylla vårt krus,

tömmande det till bottnen - efter ditt sinne!"

Lars Sonck hade en stor vänskara och var mycket sällskaplig, populär person i samtidens kulturliv - kallades "Lasse" bland sina vänner. Victor Hoving har i en av sina böcker med kåserier kring personer och händelser skrivit att:

"Lasse är inte skapad och danad som folk mest. Jag skulle ha lust att tillägga ordet gudskelov."

Hoving kallade vännen Lasse för "idealist, levnadskonstnär, vän och vännernas vän". Han avslöjade att Sonck var svag för att sitta tillsammans med "förstående vänner och grundligt fundera över livets gång". Samtidigt som Victor Hoving konstaterade att Sonck nog egentligen var bättre på att rita vackra kyrkor och ståtliga ämbetslokaler än hus som det var meningen att folk skulle bo i.

Lars Sonck var "Du" med alla i de finländska byggherrarnas krets. I de flesta sammanhang, så även journalistiskt visade Sonck politisk och kulturell vaksamhet så även tidningspressen kunde räkna honom som en av sina medarbetare, vars sakkunniga och personliga framställningssätt alltid tilldrog sig intresse.

1950-1956

På 85-årsdagen hyllades Sonck av Finska Arkitektförbundets ordförande med orden:

"Det blev Eliel Saarinen som - ett stycke in på 1900-talet - skulle med stor stil omsätta de impulser till förnyelse av stadsplaneringen som Sonck ursprungligen hade givit. Saarinen blev vår största urbanist. Sonck är husbyggaren framför andra. De fasta solida huset i stock och sten har varit hans gebit."

I ovannämnda text har talrika industripalats och privathus i hela Finland nämnts. Mycket saknas. Allt från Casino i Lovisa och Centraltryckeriets gård vid Boulevardsgatan i Helsingfors, så även i huvudstaden belägna bostadshuset på Fabriksgatan 13, Finska episkopalmetodistkyrkan vid Fredrikstorget, bostadshus vid Vasagatan 4 och ett bostadskomplex i Vallgård till många ej genomförda skrivbordsprodukter.

Halvvägs in på 1900-talet kom liemannen och hämtade den ene efter den andre av syskonen Sonck. Brodern, agronomen Karl Joel Sonck, född på Bergö prästgård 27/3 1867, dog 5/9 1950 på Maanpää gård nära Åbo. Emil Sonck dog i februari månad 1952, såsom 92-åring.

Sin sista sommar år 1955 - tillbringade Lars Sonck i sin villa i Finström såsom mången gång förr. Lars Sonck som förblev ungkarl dog den fjortonde mars 1956 i Helsingfors. Han fick sin gravplats mellan två cypresser i hörnet av Finströms kyrkogård på Åland. Hans urna gravsattes av författaren och kyrkoherden Valdemar Nyman i Finström sensommaren 1956. Begravningen ägde rum på den bortgångnes födelsedag den 10 augusti, då han skulle ha fyllt 86 år. En natursten restes över stoftet.

---------------------------------------------------------------------------------------------------

Länkar:

Lars Sonck av Pia Sjöberg

Lars Soncks arkitektur i Mariehamn Pro gradu i konstvetenskap vid Åbo Akademi 2004 (PDF 15,1 mb) av Pia Sjöberg

 

Framsida     •    Föregående   •  Lars Sonck • 

•Tillbaka•