Paul Norrback hanterar sitt Giulietti dragspel
Paul Norrback        

 

Tre generationer spelmän i Mörtmark

av

Harri Blomberg


 

Jean Sibelius 1956:

"Paul Norrback hanterar sitt instrument oerhört skickligt."


 

upp Viktor Norrback Viktor Norrback

Spelmannen Viktor Norrback var utkommen från Lappfjärd och räknade sig avlägset släkt med den kände fiol- och orgelbyggaren Karl Blomberg (1848-1909) som var klockare i Lappfjärds kyrkby och vid sidan av sitt yrke spelade både fiol och dragspel. Viktor Norrback kom att bli far och farfar åt två av Finlands skickligaste spelmän Leander Norrback (1904-1968) och Paul Norrback (1930-1995). Han hade gift sig med bonddottern Maria Amanda Norrback (1867-1938) i Mörtmark och därmed tagit sin svärfars tillnamn. Tidigare torde han ha hetat Brusk.

 Paret Norrback kom att få många barn, av dessa tolv lärde sig flera spela, men ingen blev dock en mästare som sonen Leander. Tyvärr kunde inte fadern delge så mycket av sina musikaliska kunskaper till den begåvade sonen, då han gick bort när sonen endast hade hunnit fylla sex år. Men dessförinnan hade Viktor Norrback gett sin son de första greppen i fiolspel. Att fadern kunde spela framkommer bland av att han för någon musikalisk upptecknare från Vasa Brage vid namn P. A. Fredriksson spelade år 1906 upp en vals och en polka. Samtidigt verkar Anders Norrback, också bosatt i Mörtmark, spelat upp en vals och en polska för samma upptecknare. Dessa spelningar och eventuellt andra ingår i handskriftsamlingarna i Svenska litteratursällskapets Folkloristiska arkiv under nummer 109, namngiven "Dansmelodier, 1906".

 Viktor Norrback var en storslagen person. I hembyn mindes man honom med värme långt efter hans död, då han var inblandad i flera av bygdens framåtskridande projekt- Mörtmarks svenska folkskola öppnades hösten 1896. Tomten dit hade skänkts av Viktor Norrback, som bodde i närheten av densamma. Han deltog i uppbyggnaden och satt även som styrelserepresentant i den första styrelsen för svenska folkskolan i Mörtmark. Strax före sin död, år 1908 hade Viktor Norrback dragit byns första vattenledning. Vattnet togs från en källa i skogen och ledningarna gjordes av urgröpta stockar. Vid byvägen fanns en vattenpost som på så sätt gav skolan och byborna vatten gratis.

 Familjen Norrback hade även gästgiveri i lillstugan. Innan järnvägen byggdes kom folk med hästskjuts från Östermark och via Mörtmark åkte de vidare till Kristinestad. De sju till åtta hästarna var i farten alla dagar och resenären skulle också ha mat och kaffe. Lärarfamiljerna, som ofta avlöste varandra, använde också ofta hästskjutsarna under sina resor till och från byn. Dottern Maria, senare gift Engvall, skötte barnen åt lärarfamiljen Carlsson. Lärarfamiljerna brukade hämta vatten hos Norrback, tvättade byk och badade bastu där.

 På den tiden plogade eller skrapade man inte vägarna. Sandvägarna var gropiga och ibland kom det bud att någon från den eller den gården skulle ut och bättra till vägen på de värsta ställena. När järnvägen kom 1912 var det slut med gästgiverirörelsen, och småningom blev stationen en samlingspunkt för både unga och äldre och där fanns också postkontoret.

 Förutom jordbruket med sina 20 kor och gästgiverirörelsen ägnade sig Viktor Norrback också åt affärer och köpte upp trävaror som han sålde vidare till handlanden Wendelin och Carlström i Kristinestad. Hemmanet delade han mellan de tolv barnen så att ingen skulle bli utan jord.

 

Fotnot:

 

upp Leander Norrback Leander Norrback

Leander Norrback föddes år 1904 i Mörtmark, då han var sex år gammal dog hans far Viktor Norrback, men dessförinnan hade fadern gett sin son de första greppen i fiolspel. Leander som var född och uppvuxen i en mycket musikalisk släkt, väckte därför mindre förvåning, när han redan som sjuåring visade ett gott gry med fiolen. Vid fyllda nio år spelade han vid danstillställningarna i hembyn. Strax därefter började Leander spela på bröllop och danser utsocknes.

Det första bröllop han spelade på firades i Östermark, dit det var hela milen. Vår unge spelman fick emellertid på småtimmarna hemlängtan och rymde iväg hem och lämnade bröllopsgästerna åt sitt öde.

 Han lärde sig först spela fiol, men sedan han en gång blev notkunnig övergick han till dragspel. Ett instrument som på den tiden bemöttes med tämligen reserverade fördomar. Först spelade han endast efter gehör. Inte förrän år 1916 lyckades han få köpa en fiolskola och lärde sig nu noterna på egen hand. Någon harmonikaskola fanns inte, men Leander Norrback lyckades med fiolen som hjälp lista ut vilka toner och tangenter som svarade mot de och de noterna. När han en gång fick den saken klar, så klistrade han fast lappar med bestämda noter för varje tangent och snart kunde han jämväl spela sitt dragspel efter noterna.

 År 1919 kallades han av en trio av landets främsta dragspelsvirtuoser för att delta i den första konsertturné med konstnärlig dragspelsmusik genom Finland, varvid samtliga städer och köpingar i landet besöktes. Denna musikturné hade stor betydelse för harmonikamusikens erkännande som konsertmusik. Tidningskritiken var dock rätt tvehågsen hur man skulle bedöma denna musik. En lokaltidning i Joensuu hälsade spelmanskvartetten med att undanbe sig dess besök och skrev att man skulle vara mycket tacksam om dragspelskonstnärerna inte skulle besöka den goda staden i nordvästra Karelen. Emellertid gjorde kvartetten stor lycka i just Joensuu. Norrback fortsatte sedan med egna konsertturnéer.

 Leander Norrback deltog i flera finländska och europeiska musiktävlingar, samt turnerade mycket i hemlandet, Sverige och Tyskland. År 1923 vann han första pris vid en tävlan i Jakobstad. Året efter vann han fjärde priset bland hela Finlands elitspelmän. Från och med 1929 engagerades han årligen av rundradion i Helsingfors för ett par till tre uppträdanden. I september 1930 blev han kallad till Berlin i Tyskland på uppdrag av skivbolaget Columbia, där han med sitt dragspel spelade in flera stycken grammofonskivor, vilka gjorde honom känd även utanför Finlands gränser.

 På EM-tävlingen i Stockholm 1937 fick han femte pris. På 1940-talet vann han vid en rikstävling i Helsingfors tredje priset i harmonikaspel. Dessa fakta visade att han tillförsäkrade sig en tätplats bland Finlands och världens främsta harmonikamusikanter. 1946 kallades han till London som prisdomare vid en internationell världsmästerskapstävling i harmonikaspel, men han hade inte tillfälle att resa till den engelska huvudstaden.

 Familjen Norrback hade endast två hektar odlad jord, så de tog sig fram på spelning. Tre av Leanders barn blev rätt så långt gångna, sonen Paul kom att bli den mest kända. Barnen lärde sig av Leander, men Paul hade dessutom tagit kurser. Den ena dottern Leila sjöng och spelade piano, även den andra dottern Marie både spelade och sjöng. Marie deltog i flera tävlingar och vann första pris på dragspel i damklassen 1950 i Helsingfors. Två år vistades hon i Kanada, där hon också uppträdde med sitt dragspel.

 Familjemedlemmarna uppträdde ofta tillsammans. Leander spelade då kontrabas, Paul dragspel, piano och gitarr, medan Marie spelade och sjöng. Mörtmark hade sin nackdel, låg avsides men blev fridfullt för komponerandet. Fadern Leander befäste sitt stora kunnande på musikens område år 1954 med ett stort musikaliskt arbete: den första dragspelsskolan i världen, omfattande 150 sidor. Detta verk förelåg då färdigt i manuskript, men hade inte kunnat finansierats för trycket.

 Leander Norrback upprätthöll under många år ett eget privat dragspelskonservatorium, där han utbildade omkring 500 spelmän från olika delar av Finland. Många av hans elever blev framstående musiker och orkesterledare och vann framgång i hem- och utlandet.

 Vid sidan av sin musikaliska verksamhet var Leander Norrback även försäljare av musikinstrument, som hobby hade han jakten.

 Professorn Klemetti var den förste som gav erkännande åt Leander Norrbacks spel och tillerkände harmonikamusiken samma värde som fiol- och pianomusik. Den senare hörde till grundarna av Finska dragspelarnas förbund och utsågs till förbundets hedersmedlem på sin 60 årsdag år 1964. Leander Norrback bodde under sina sista år i en liten rödmålad stuga, nära den tidigare svenska folkskolan i Mörtmark. I januari 1968 avled på Centralsjukhuset i Östermyra musikern Leander Norrback, bruten av svår sjukdom- sörjdes av makan Tilda Elina, två vuxna döttrar och två söner.

 

 

upp Paul Norrback Paul Norrback

 Paul Norrback föddes den 19 augusti 1930 i Mörtmark, som sedan år 1927 var en del av kommunen och socknen Bötom. Fadern Leander, vars namn Paul bar som andranamn, var en av Finlands ledande dragspelare. Paul började sin musikaliska skolning i fyraårsåldern med sin far som läromästare och fortsatte senare under tonåren i Vasa konservatorium -ett musikläroverk som var en föregångare till Kuula-institutet (grundat våren 1952).

 Den utåtriktade verksamheten fick sin start då Paul tillsammans med sin far började spela och uppträda i hemtrakterna på olika tillställningar. Fadern Leander hade egen dansorkester och redan vid 8 års ålder turnerade Paul med fadern och hans orkester. Hösten 1938 hade han sitt första offentliga framträdande i arbetarlokalen i Perälä, som låg i grannsocknen Östermark. Samma tid gav han en konsert i Vasa stadshus. Tio år gammal deltog Paul Norrback i de första dragspelstävlingarna. Dessa hölls på landskapsnivå och Norrback utgick vid 14 års ålder som segrare. Redan som 16-åring komponerade han bland annat melodin "Fallande löv", som bland annat har spelats i Sveriges Radio. Paul Norrback fick inspiration till valsen på familjens gårdsplan i Mörtmark, då han i höstrusket såg hur löven föll ned på marken. Den textades till finska av Reino Helismaa på 1950-talet och på nytt av Juha Vainio på 1980-talet.

 I samband med svenska folkskolans 50-års jubileum år 1946 hade Mörtmarks svenska ungdomsförening i sin lokal en folkfest, som öppnades med musik av Leander och Paul Norrback. Senare under kvällen spelade Paul Norrback "Perpeteum mobile" av Pagini och "Timmarnas dans" av Punicelli. Den beundransvärda skicklighet Paul Norrback besatt vann allas lovord. Leander Norrbacks ensemble stod även för dansmusiken i Mörtmarks svenska ungdomsföreningens lokal i Mörtmark år 1954.

 Andra pris erövrade Paul som 17-åring på en större tävling i Stockholm. På denna tävling erhöll han som pris ett mycket ståtligt silverstop. Han deltog i de första finländska harmonika mästerskapstävlingarna. Segern kom inte det första året, men dock en bra placering. Senare vann dock Norrback tre finländska mästerskap, d v s åren 1948, 1950 och 1951, men torde ha vunnit fler om han ej hade åkt till USA och Kanada.

 År 1949 reste Paul Norrback med sitt dragspel till USA, där han först stannade i ett års tid. Under året i staterna reste Norrback runt och gav konserter. Allra först stiftade han bekantskap med landsmän och kvinnor, men därefter spelade han för den breda amerikanska publiken. Finländska armén kallade honom dock tillbaka, men efter militärtjänstgöringen i Tavastehus reste Norrback tillbaka till Amerika år 1952. Paul Norrback 1952

Där stannade han sedan i fyra års tid och gav ett otal konserter. Tillsammans med sin manager Lauri E. Laine, en amerikaniserad finländare, reste han staterna runt och konserterade. Norrback har berättat i intervjusammanhang att:

"Det var en mycket arbetsam och hård tid, men också oerhört intressant och inspirerande. Amerikanerna satte stort värde på konserterna och uppträdena blev stora framgångar. Resorna var mycket långa, kors och tvärs över landet, och vi använde både bil och flygplan."

 Resorna utsträcktes även till Kanada och Norrback hann delta i både amerikanska och kanadensiska tävlingar. I New York deltog han i en stor musiktävling, som televiserades. Norrback har berättat:

"På första plats kom en sångkvartett, medan jag tog andra platsen. Den främsta utmärkelsen fick jag dock i Kanada, där jag deltog i en stor internationell tävling i Toronto. Denna vann jag tre gånger och tilldelades guldmedalj samt erhöll titeln Segovia of the Accordion."

 Paul Norrback blev korad till världsmästare på accordion i Toronto, Kanada 1954 i en hård tävlan med världselitens mästare på harmonika och andra instrument. Det märkliga med tävlingen i Kanada, den så kallade Award of Opportunity Knocks-tävlingen var att dragspelandet segrade över pianister, violinister och sångare. Han hade vunnit den internationella tävlingen redan året innan och likaså året efter. Framöver kom han att värdesätta mest den glansfulla titeln Segovia of the Accordion eller harmonikans Segovia som han fick för sina tre segrar i Kanada.

 I mitten av 1950-talet tilldelades han även American Accordionist«s Association's hedersdiplom, som erkännande för det enastående sätt, på vilket han fört dragspelsmusiken framåt. Amerikas harmonikasällskap hade ett medlemsantal som översteg 1 600 000 personer då ovannämnda diplom utdelades och det utdelades blott vart femte år åt världens främste virtuos.

 Paul Norrback gav över 200 konserter i de största städerna i Nordamerika. Han spelades i radio och TV, konserter samlade fulla hus och Norrback fick bästa tänkbara kritik. En stor del av hans kompositioner gavs ut på 1950-talet av Pagaini & Bro Comp. i New York.

 Men fastän han erhöll berömmelse och framgångar ute i stora världen, började Norrback känna hemlängtan. Finland och Mörtmark drog. Och så blev det att packa väskorna och resa hem igen, efter en tid som gav upplevelser för livet. Väl hemkommen fortsatte Paul att ge konserter, spela in skivor samt delta i tävlingar. Han besökte bland annat Sovjetunionen, där han deltog i en harmonikafestival i Moskva. Tävlingen sändes i Moskva TV och deltagarna kom från 57 länder. Segern gick till Paul Norrback, spelmannen från Mörtmark, Finland. Han fick första pris och guldmedalj bland världseliten i Moskva. I samma stad kom han också att spela in sin musik på skiva.

 Under 1940- och 1950-talet var Paul Norrback världsstjärna. Han var en av det finländska dragspelsförbundets grundare år 1952. I slutet av 1950-talet bildade han en egen orkester. På 1960-talet då nya musikstilar på allvar slog igenom i västerlandet sattes dragspelsmusiken i skymundan, men under sent 1970-tal steg intresset igen. Han beviljades konstnärspension år 1976. Republikens president tilldelade honom titeln "director musices", år 1982, med motiveringen att Norrback på det internationella planet utfört ett förtjänstfullt arbete för att göra den finländska dragspelsmusiken känd.

 Dragspelsvirtuosen hade en oerhörd teknisk begåvning, men mycket arbete låg bakom Paul Norrbacks skicklighet, i perioder tränade han upp till sex timmar om dagen. När han var som bäst spelade han med symfoniorkestern i Helsingfors och kunde utan problem spela Sibelius Finlandia på dragspel. Jean Sibelius skrev år 1956 att:

"Paul Norrback hanterar sitt instrument oerhört skickligt."

 Han spelade främst klassisk och äldre romantisk musik. Norrback komponerade hundratals melodier för dragspel, skrev bland annat valsen "Skogsslottet". Amerikas främste lärare i harmonikaspel på 1950-talet, svenskamerikanen Alf Carlsson som utbildade tusentals spelmän vid sitt musikinstitut skrev i ett brev till fadern Leander Norrback att av sådana musiker som Paul Norrback föds det bara en vart århundrade.

 På 1960-talet tvingade Paul Norrbacks sjukdom honom att stanna i skymundan. De sista åren av sitt liv uppträdde Paul Norrback varje vår och sommar, tillsammans med makan Helmi på olika mindre fester och konserter. Hemma hade de dragspel, piano och orgel. Norrback kom aldrig att lämna musiken, fortfarande uppträdde han sporadiskt, men helst spelade han hemma då inspirationen föll på. Norrback tyckte att offentligt framträdande förblev en positiv upplevelse enbart så länge de hölls inom en snäv ram. De sista årtiondena åtnjöt han som sagt konstnärspension, så ekonomiskt klarade man hushållet. Makan Helmi hade arbetat på en skoaffär i Kristinestad, men lämnade det för de långa resornas skull. De sista åren hade han tid till skapandet av nya melodier. Det blev hundratals med åren, men mest känd har "Fallande löv" blivit. Musik som "Kuiskauksia" och "Yön tähdet" är också av hans hand.

 Paul Norrback dog av sin sjukdom den 1 april 1995, fast hans musikaliska gärning lever kvar i olika former. Hans grav finns på kyrkogården i Bötom, en mil söder om födelsehemmet. I hembyn Mörtmark anordnas allt som oftast musikaliska arrangemang till hans minne.

 

Fotnot:

Paul Norrbacks karriär finns omskriven i den finskspråkiga boken som utkom i början av 1980-talet med namnet "Paul Norrback, harmonikan Segóvia", skriven av M. A. Pohjola. Samtidigt filmatiserades hans liv. Vasakonstnären Per-Olov Hjortell har gjort ett porträtt som finns på Finska dragspelsinstitutet.

 

upp WWW

Spelmanstraditioner i Österbotten: Penik-Josip från Lappfärd av Harri Blomberg

Paul Norrback Myrkyn kyläyhdistys ry

Paul Norrback aikansa huippuvirtuoosi

Accordion Links by Jeroen Nijhof

Varisevat lehdet - Fallande löv - Ari Haatainen

Harmonikkalegendaa juhlitaan Myrkyssä - Paul Norrbackin syntymästä tulee tänä kesänä kuluneeksi 80 vuotta (2:04) Toimittaja Sami Pöntinen, kuvaus ja leikkaus Jarkko Heikkinen


web editor sta.sto

[Tillbaka]