Början     •    Föregående   •  Kontinuitet i bebyggelse  •  Nästa   •   Länkar

Kontinuitet

Karin Viklund, som stått i ledningen för det arkeologiska projektet, har på ett förtjänstfullt sätt i en artikel i Vasabladet (20.1.2001) (14) belyst problematiken kontinuitet-diskontinuitet i ljuset av jämförelser med järnålderboplatser i Finland och Sverige. Viklund tycker överlag att man gett diskussionen om "tomrummet" alltför stort utrymme i Finland. Angående tomrumsdiskussionen gör Viklund följande sammanfattning: "De senaste dateringarna från Pörnullbacken, (tillsammans med det tidigare kända fyndmaterialet från vikingatid), visar att tiden fram till den historiskt kända bebyggelsen på 1300-talet har krympt väsentligt. Det verkar helt enkelt inte trovärdigt att man under loppet av möjligen ett par hundra år, hunnit med en avfolkning, en inflyttning, en ny inflyttning och språkbyte, samt uppodling av de betydande arealer som avspeglas i de tidigaste kamerala källorna från 1500-talet. Det förefaller också osannolikt med en så kort historia för en region dit man förlägger ett medeltida centrum för hela området kring Bottenviken, med hamn, kungsgård och borganläggning, det vill säga Korsholm-Mustasaari."

Den språkliga dimensionen har inte diskuterats inom ramen för detta projekt. Men diskuterar man i termer av sannolikheter, bör man utgå ifrån att när bebyggelsekontinuitet är konstaterad genom pollenanalyser och arkeologisk forskning under järnålder och medeltid, är det mest sannolikt att Österbotten också haft befolkningskontinuitet under dessa tidsperioder. I detta sammanhang bör man konstatera att runologen Evert Salberger daterat runinskrifterna på Båtholmenstenen i Vörå till tidigt 1100-tal. När det österbottniska samhället dyker upp i de tidigaste medeltida skriftliga källorna, kan man skönja ett fungerande samhällssystem med ordnad förvaltning och rättsväsende.

När Sveariket skapades på 1200-talet fanns (Egentliga) Finland och Österbotten med från början.

Det är logiskt att utgå ifrån att Österbotten anknöts direkt över Bottenhavet till den nya statsbildningen.

Som jag var inne på i början av denna artikel är det på skandinavisk och internationell nivå popuIärt att granska hur arkeologi och historia utvecklats som vetenskaper. I Finland känner jag bara till en i forskare, nämligen Derek Fewster vid Svenska litteratursällskapet, som diskuterat hur politik, etnicitet och nationalism har påverkat forskarnas syn. I festskriften till arkeologiprofessorn Ari Siiriäinen (1999) publicerade han artikeln ´The Invention of the Finnish Stone Age. Politics, Ethnicity and Archaeology´ (15) . Till saken hör att historiker och framför allt läroboksförfattare i ännu högre grad än kanske arkeologer låtit sig ledas av de nationalistiska strömningarna. Varför är forskarna så ovilliga att granska ideerna bakom den såkallade kolonisationen från Sverige? Och varför har historikerna velat se en sen svensk kolonisation, där troligen ingenting finns att se? Vilka källor bygger man sina hypoteser på? Är det så enkelt som det förefaller att historikerna till synes kritiklöst citerar arkeologernas syn och tvärtom? Detta spel har pågått bortåt etthundra år vid det här laget. Måste vi invänta en ny forskargeneration innan något händer? Är finsk arkeologi i dag beredd på att det görs en kritisk granskning av forskningshistorien? Eller skall vi förlita oss på att frågorna kommer att belysas ur ett internationellt perspektiv? Området bör ju vara en guldgruva! För Österbottens del har kunskapen om järnåIdern fått ett rejält tillskott tack vare Umeå universitets vetenskapliga forsknings- och utbildningsprojekt. Och den arkeologiska forskningen går vidare i landskapet. I dag är forskningsläget ett helt annat än för femton år sedan, både ifråga om kunskapsbas och resurser. Tomrumshypotesen är testad och därmed är tomrummet avfört från en seriös vetenskaplig diskussion. Numera vilar bevisbördan på eventuella kvarsittare i tomrumsskolan.

Nästa stora österbottniska forskningsprojekt bör handla den tidiga medeltiden. Korsholms vallar ruvar troligen på en hel del fakta. Rikssvenska arkeologer, som studerat de medeltida borgarna Styresholm och Faxeholm vid den svenska Bottenhavskusten har visat intresse för ett gemensamt forskningsprojekt. Ny kunskap om Korsholms slott och omgivande bygd skulle säkert betraktas som en välkommen present, när Vasa stad fyller 400 år 2006.

Början     •    Föregående   •  Kontinuitet i bebyggelse  •  Nästa   •   Länkar

TillbakaBack