Början     •    Föregående   •  Tomrumshypotesen   •  Nästa   •   Länkar


NY KUNSKAP OM JÄRNÅLDERN I ÖSTERBOTTEN

Kurt Gullberg landskapsråd, f.d. kulturchef   Kurre

Österbotten är ett av Finlands fornminnesrikaste landskap. Detta faktum har bidragit till uppkomsten av ett stort intresse bland österbottningarna för landskapets historia och särskilt dess förhistoria. Fram till slutet av 1980-talet var bilden av landskapets förhistoria, särskilt järnåldern, diffus och i fråga om bosättning omstridd.

Anhängarna av den seglivade tomrumshypotesen har ordrikt hävdat att kustområdena, det vill säga de regioner som i dag utgör Svenskfinland inklusive Åland, var folktomma under vikingatiden (800 — 1050 e. Kr.). Tomrumsförespråkarna anser att finskspråkiga grupper fyllde på från inlandet och "så småningom", som termen lyder, kom kolonisationen från Sverige igång och gav kusttrakterna svenskspråkig befolkning under tidig medeltid. Dessa teser har finska och finlandssvenska historiker, arkeologer och kanske framför allt ortnamnsforskare traderat under hela 1900-talet. Till saken hör att det inte finns en enda skriftlig källa, som skulle ge belägg för att en organiserad kolonisation från den unga statsbildningen Sverige skulle ha ägt rum. Det arkeologiska materialet talar dock för att kontakterna över Bottniska viken skett i båda riktningarna under förhistorisk tid. De tidigaste skriftliga källorna ger dessutom belägg för att kontakter från Österbotten till Sverige varit mer omfattande än i motsatt riktning.

I detta sammanhang bör det framhållas att det finns yngre finlandssvenska medeltidshistoriker, som börjat inta en mera kritisk och ifrågasättande attityd till dessa frågor.

C.F. Meinanders tes

I Svenska Österbottens historia, del 1 (1977) (9) formulerar sig professor C. F. Meinander både koncist och elegant om det utdöende österbottniska järnålderssamhället: "Det är tydligt att något i bebyggelsestrukturen, kanske i det ekonomiska systemet, i odlingstekniken, i socialstrukturen, i de ekologiska förhållandena och i den geografiska utvecklingen, kanske alla dessa omständigheter i förening som fick det österbottniska samhället att ge upp."

Meinanders slutsats är klar och genomskinlig; det österbottniska samhället gav upp en bit in i 800-talet för att åter etableras under tidig medeltid. De flesta finska arkeologer och historiker ville eller vågade kanske inte vara av annan åsikt. Dessutom tycktes det vid den här tiden förekomma en klar ovilja att inleda tvärvetenskapliga forskningsprojekt för att få fram ny kunskap. Museiverket i Finland har inte visat något aktivt intresse för att forska i problem som är förknippade med sen järnålder och äldre medeltid i Österbotten.

På nordisk och internationell nivå är det i dag populärt att granska utvecklingen inom olika vetenskapsområden. Vi får räkna med att även den arkeologiska forskningshistorien kommer att kritiskt granskas ur olika synvinklar. I det sammanhanget kommer man inte undan en granskning av hur fenomen som till exempel nationella strömningar, nationalism och språkpolitik påverkat och till och med styrt den arkeologiska och historiska forskningen och därmed synen på vår forntid.

Granskar man C. F. Meinanders tes utgående ifrån den kunskap om Österbottens järnålder som föreligger i dag, kan man konstatera att han på sätt och vis ringade in problematiken, men av någon anledning använde "fel förtecken" dvs. drog felaktiga slutsatser.

I stället för att frammana tomrumsspöket kunde C. F. Meinander på basen av sin tes ha skisserat ett arkeologiskt forskningsprogram för att granska den sena järnålders bebyggelsestruktur, ekonomiska system, odlingsteknik, samhällets sociala struktur samt de ekologiska och geografiska förhållandena. Arkeologin och dess "hjälpvetenskaper" har instrument för att testa tomrumshypotesens olika delområden. Tomrumshysterin uppstod egentlig på grund av utebliven vetenskaplig forskning.

Från österbottniskt håll framfördes på ett seminarium hösten 1985 en vädjan till museiverket om att utforma ett långsiktigt arkeologiskt forskningsprogram för Österbotten. Verkets dåvarande överdirektör gav ett avböjande svar, trots att finansiering kunde erbjudas.

Början     •    Föregående   •  Tomrumshypotesen   •  Nästa   •   Länkar

TillbakaBack