Innehåll

Inflyttade finländare enligt kyrkböckerna

Katarina (Karin) Carger, dotter till provinsialläkaren i Uleåborgs distrikt vid namn Kristian Herman Carger (1734-1817), föddes i Uleåborg den 16 november 1777. Hon kom att flytta till Sverige och gifte sig den 15 januari 1809 i Stockholm med den göteborgsfödde godsägaren och kofferdikaptenen Fredrik Lindqvist. Han dog i Stockholm redan några år efter giftermålet, så en eventuell flytt till Göteborg blev aldrig av. Han blev "57 _ år gl" enligt begravningsboken för den 24 augusti 1813, men han återfinns inte som född i februari eller mars 1756 i någon av de tre församlingarna i Göteborg, vars dödslängder finns bevarade. Hustrun gifte inte om sig, utan dog som änka den 20 januari 1829 i Stockholm. (Backström 1995, s 120 ff, 143f.)

Antalet tillfälliga besökande varierade i Göteborg under den här perioden. Det officiella antalet kan man finna i poliskammarens journaler. Intressant är att resandeströmmen stämmer rätt väl med inflyttningstrenden. Åren 1812-1815 anmäldes mer än 9000 besökande per år, varav cirka 1900 kom från utlandet. Efter 1815 sjönk siffrorna hastigt och pendlade omkring 5000 om året. Den lägsta noteringen kom 1821 med 4500 personer. Samma år var ju antalet mantalsskrivna ovanligt litet under 22000. Utlänningar registrerades mycket få efter 1815, endast några hundra årligen. Först mot slutet av 1830-talet tycks resandefrekvensen ha ökat igen. År 1838 antecknades 6500 besökande av vilka nära 1000 kom från utlandet. (Fällström 1972, s 62.)

Passtvånget mellan Finland och Sverige trädde i kraft 1819, då länsstyrelserna också började föra journaler över utrikesresor av detta slag. I Finlands nordligaste residensstad, Uleåborg, börjar man föra passjournaler samma år. Under åren 1819-1821, som undersökts närmare, gick resandeströmmen från Uleåborg uteslutande till Sverige. Några andra utrikes resmål än svenska orter förekom inte. Strömmen av utrikesresande därifrån var dock måttfull, totalt reste år 1819 — 60 personer, år 1820 — 63 personer och 1821 — 45 personer. Exempelvis år 1819 reste handlanden Johan Eric Winsten till Göteborg och därtill angav samma år fem självägande bönder med finska namn Göteborg som resmål samma år. Dessa fems tillnamn var Harju, Nisula, Rahkola, Räisälä och Tuura. (Tarkiainen 1993, s 90 f.)

Den 26 juli 1821 finns "Studerande Herr Adolph Daniel Svebilius" omnämnd i Tyrväntö sockens kyrkböcker, såsom utflyttad till "Göteborg i Sverige", från byn Kirkonmäki, gård nummer 86. Året innan, den 30 juli 1820 hade han ankommit med sin mor "Fru Kaptenskan Eva Gustava Svebilius" och sin bror Carl Anders Svebilius till Tyrväntö socken i Tavastland. Det är lite osäkert varifrån familjen kom, men familjen bodde tjugo år tidigare i Tavastehus i Tavastland. I staden vars slott byggdes av Birger Jarl döptes bland annat Adolph Daniel Svibelius (stavningen Swebilius förkommer också). Han föddes den 29 oktober 1799 i Tavastehus och han syster Sophia Maria föddes den 9 juni 1802. Son och dotter till löjtnanten i Kungliga Finska artilleriregementet Carl Gustaf Svebilius och Eva Gustava Teetgren (stavningen Tettgren förekommer också) (HisKi, Tavastehus — döpta, Tyrväntö — inflyttade, Tyrväntö — utflyttade.) Vidare öden om denne är okända, men historien slutar inte här, för om det har varit svårt att hitta levnadsbeskrivningar åt många till Göteborg inflyttade finländare, har jag luskat reda på en god bakgrundshistoria till ovanstående person.

Fadern var nämligen vid sonens emigration till Sverige officer vid Kungliga Göta artilleriregemente i Göteborg. Denne kom från den svenska sidan av det dåvarande svenska riket och modern från den finländska sidan av dito. Fadern Carl Gustaf Svebilius var son till tullförvaltare Johan Gerhard Swebilius och Margareta Wulff. Han föddes den 8 mars 1769 i Visby på Gotland. Carl Gustaf Svebilius tog sin artilleriofficersexamen 1791 och generalexamen i artilleri 1794. Underlöjtnant vid artilleriet blev han 1790, löjtnant 1799, kapten 1810 och kom till Kungliga Göta artilleriregemente i Göteborg den 4 juni 1811 och fick avsked därifrån 1822. Han betitlades med "majors namn, heder och värdighet" 1828. År 1789, endast 20 år gammal, deltog Carl Gustaf Svebilius i kriget i Finland, blev platsmajor på Tavastehus fästning 1795; deltog i Finska kriget 1808-1809, varunder han skyddade arméns reträtt vid Pulkkila med tvenne trepunds partibatterier och vid Liebelitz i Karelen förföljde fienden över gränsen. För detta erhöll han guldmedalj för tapperhet i fält och senare svärdsorden. I Göteborg blev han chef för första kompaniet vid Kungliga Göta artilleriregemente år 1816 och för tredje belägringskompaniet vid samma regemente år 1819.

Carl Gustaf Svebilius gifte sig år 1796 med en tavastländska vid namn Eva Gustava Teetgren och med henne fick han minst två barn, såsom tidigare omnämndes. Den 27 maj 1832 dog Carl Gustaf Svebilius i Västerhejde socken på Gotland. (Holmstedt 1962, s 115.)

Den ovanståendes hustru Eva Gustava Teetgren föddes som dotter till fänriken (senare löjtnant) vid fotjägarecorpsen (med någon anknytning till Tavastehus) Gustaf Adolf Teetgren och friherinnan Sofia Stierncrantz. År 1773 hade hennes föräldrar vigts enligt Hattula sockens vigselbok, men med markeringen "vigde i Tyrvendö". Där på gården Stjernsund i Tyrväntö socken i Tavastland föddes även deras dotter den 28 april 1780, döpt två dagar senare, samt ytterligare några syskon till henne. Själv kom hon senare att gifta sig med gotlänningen Carl Gustaf Svebilius den 13 november 1796 i Tyrväntö. De kom att bo i Tavastehus. Troligtvis är det hon som lämnar Tyrväntö den 30 juli 1823 från gården nummer 86, ty i utflyttningslängden står det att vid denna tid for "Kaptensk. Svebilia till Gottland, ledig med son Carl Anders". Eva Gustava Teetgrens make kom ju också att bosätta sig på Gotland och den 25 november 1859 dog hon i Västerhejde socken på Gotland. (Holmstedt 1962, s 115; HisKi, Tyrväntö — döpta, Tyrväntö — vigda, Tyrväntö — utflyttade, Tavastehus — döpta, Hattula — vigda.)

Från och med år 1835 finner man i det kvarlämnade materialet från polissekreterarens kansli inom Överståthållarämbetet så kallade påskriftsböcker för resenärer, för vilka Stockholm endast var en anhalt på en längre resa. År 1835 fortsatte tre finländska passuppvisare till Göteborg. Ett stort antal finländska gesäller far på samma sätt via Stockholm till Göteborg. På 1840-talet blir Göteborg ett allt viktigare slutmål för finländarna, enligt ovanstående källmaterial for år 1847 12 finländska resenärer dit. Antalet steg med åren, för 1856-1857 fann 43 stycken finländare vägen till Göteborg och 2 dito till det närbelägna Marstrand. (Tarkiainen 1993, s 95 ff.)

Göteborgs Karl Johans församlings inflyttningslängder för åren 1826-1869, berättar om följande finländare som skrev in sig i församlingen:

Cronlund (Kronlund), Nils Jacob Henricsson, född den 1 december 1771, från Pedersöre (socken och kommun i Österbotten), inflyttade den 30 mars 1832. (s 263)

Ekholm, Tobias Wilhelm, född den 6 april 1821, sjöman från Uleåborg i Finland, inflyttade den 15 juli 1845. (s 280)

Grönhagen, Maria Josefina Carlsson, född den 29 maj 1842, hustru från Finska församlingen i Stockholm, inflyttade den 17 november 1868. (s 352)

Heiskanen, Cajsa Margareta, född den 12 januari 1817, mamsell från Göteborg, inflyttade den 14 december 1840. (s 392)

Härsman, Joh. Fredr., född den 12 januari 1802, sjöman från Ekenäs (stad och kommun i Nyland), inflyttade den 24 november 1835. (s 418)

Jakobsson, Jakob, född den 5 februari 1840, inspektor från Puumala (socken och kommun i södra Savolax), inflyttade den 25 oktober 1864 alternativt 1868 (två år omnämns). (s 429)

Jansson, Johan Erik, född den 9 augusti 1833, dräng från Lemland på Åland, inflyttade den 20 januari 1859. (s 512)

Liljegren, Frans Erland, född år 1821, sjöman från Björneborg (stad och kommun i Satakunda), inflyttade i juli 1850. (s 591)

Nordberg, Gustaf Arvid, född den 1 september 1829, från Finland (Ranjas?), inflyttade i juli 1854. (s 694)

Salmén, Sigfrid, född 1804, sjöman från Åland, inflyttade den 10 oktober 1833. (s 851)

Sundström, August Wilhelm, född den 1 mars 1824, koff(erdi)sjöman (kofferdisten är sjöman vid handelsflottan) från Ingö i Finland, inflyttade den 12 mars 1858. (s 886)

Wendelius, Magnus, sjöfar(are) från Helsingfors, inflyttade den 30 oktober 1828. (s 958)

(GLA, Göteborgs Karl Johans församling, flyttningslängder 1826-1869, inflyttade.)

Under andra hälften av 1800-talet var de nordiska strömningarna starka, i Göteborg syntes det på flera sätt. Nordiska möten hölls årligen, om de nu var politiska såsom 1864, konstnärliga såsom 1869 och naturvetenskapliga såsom 1870. Många skålar höjdes för nordisk gemenskap, bland annat i börshusets festsal. (Kjellin 1968, s 104.)

Mamsell Britta Catarina Stenberg inflyttade till Göteborg 1878. Hon föddes den 7 juli 1839 i byn Vexala i Munsala socken i Österbotten, alldeles söder om Nykarleby. I en kyrkbok i Munsala finns antecknat att hon arbetade som restauratris på ångbåt i Göteborg. Hon var hemma på nytt i sin födelsebygd från hösten 1881 till våren 1888, då hon tog ut ett nytt flyttningspass i Munsala för en återresa till Göteborg. Hennes vidare levnadsöden är okända, men släktingar till Britta Catarina Stenberg i Vexala fick hemsänt ett fotografi av henne som var taget i Göteborg av James Bourn och ett annat som var taget i Risör i Norge. Där hon stod tillsammans med en karl, kanske hennes make? (Nättidningen Rötter, Emigrantforum, nr 716.)

Göteborgs Kristineförsamlings inflyttningslängder för åren 1861-1883 berättar om följande finländare som skrev in sig i församlingen:

Carlander, Johan Nikolaus, handlare från Helsingfors i Finland, inflyttade den 3 september 1880. (s 202)

Ekberg, Anton Gustaf, barberare från Finska Församlingen i Stockholm, inflyttade den 29 juni 1876. (s 259)

Ekblom, Elise Hulda Charl., från Finska församlingen i Stockholm, inflyttade den 8 januari 1869. (s 259)

Hartman Wulff, Alfhild Valborg S L, hustru från Loimaa i Finland, inflyttade den 3 juni 1875. (s 370, 973)

Höksten, Otto Olof, dräng från Viborg i Finland, inflyttade den 19 maj 1864. (s 412)

Lagerstedt, Laurentius, gymnasist från Uleåborg i Finland, inflyttade den 17 november 1869. (s 546)

Nyström, Ida Carolina, från Åbo i Finland, inflyttade den 21 januari 1872. (s 709)

Olsdotter, Johanna Elisabet, piga från Finska församlingen i Stockholm, inflyttade den 6 mars 1876. (s 732)

Olsson, Johan Alfred, målargesäll från Vasa i Finland, inflyttade den 20 oktober 1865. (s 746)

Thorén, Elisabeth Svensson, änka från Helsingfors i Finland med tre döttrar, inflyttade den 17 september 1867. (s 925)

Westholm, Margareta Carolina, från Helsingfors i Finland, inflyttade den 19 oktober 1863. (s 963)

(GLA, Register över inflyttade till Göteborgs Kristineförsamling 1861-30 april 1883.)

De finländska amerikaemigranterna som använde Göteborg som avresehamn

I Landsarkivet i Göteborg kan man studera Poliskammarens emigrantlistor 1869-1900 över finländska medborgare, vilka ingår i ett eget register över finländare som använde sig av Göteborg som avreseort på väg till Amerika. Många personer i Finland greps av "Amerikafebern" under slutet av 1800-talet, emigrationen dit satte fart betydligt senare än i Sverige, inte först på 1870-talet. Göteborg var under den tiden en viktig etapp på vägen västerut; exempelvis 34000 i Finland födda reste via Göteborg under tioårsperioden 1882-1891. (Koivukangas 1981, s 56.)

En av de första finländare som använde Göteborg som avresehamn, valde ett annorlunda sätt, om inte alldeles ovanligt. Han var inte ensam om att resa på detta sätt. Avmönstringsliggare 1870 å skeppet Alexander med hemmahamn i Göteborg, berättar att i Boston rymde den 27 oktober 1869 Carl Wilhelm Holmberg, född 1843 i Kristinestad, Finland. Han var matros och hade tillbringat två månader och tre dagar ombord, men han var ej ensam rymmare utan tillsammans med åtta andra besättningsman. Det blev en billig biljett till Amerika. (Limberg 1990, s 82.)

Annars var det gängse att man köpte sin biljett med en dellikvid hos någon lokalagent i hemstaden för att sedan betala resten av likviden hos huvudagenten i Göteborg om man till exempel reste via denna stad med ett stort antal emigrantagenter vilka sålde paketresor till Amerika. Det synes nedanstående finländare köpt, också han från Kristinestad i Finland.

Henrik Vesterback i byn Påskmark i Tjöck, alldeles öster om Kristinestad i Österbotten var en av de talrika finländska emigranter som använde sig av Göteborg som utresehamn till Amerika i slutet av 1800-talet. Efter sin ankomst till Amerika diktade han den så kallade Påskmarksvisan eller Amerikavisan, där han beskriver utförligt alla faserna i en dåtida amerikaresa som sträckte sig i hans fall från hembyn via Kristinestad, Åbo, Stockholm, Göteborg, Hull, Liverpool, New York till Cadillac i USA. De avreste den 26 maj 1888 från Finland och nedan följer stycke som berättar om vistelsen i Göteborg, dit de kom med tåg från Stockholm. Den berättar om något som han och tiotusentals finländare upplevde i Göteborg för lite mer än ett sekel sedan, sträckan från järnvägsstationen via Sillgatan (bytte namn till Postgatan 1895) med ett stopp på Gustaf Adolfs torg och en polisstation för att slutligen komma till Stora tullhuset (byggt åren 1863-1867) vid Packhusplatsen längs Göta älv. Eventuellt övernattade finländarna några nätter i Göteborg innan vidare transport västerut, beroende på båtarnas avgångstid. Dessa gick inte varje dag. Sillgatan var en av Göteborgs mest livliga gator med hotell, restauranger och emigrantagenternas kontor där man kunde köpa få sina biljetter över Atlanten till Amerika:

Postgatan, tidigare Sillgatan, i Göteborg.

"… Tillsammans nu med flera allt på ett järnbanetåg,

vår resa vi fortsatte till målet för vår håg.

På morgonen vi kommo allt in till Göteborg,

där voro till vårt möte på stadens största torg

de emigrantagenter som oss om hand skull´ta

och ställa till vårt bästa allt för oss gick bra.

De skulle också visa var in vi skulle ta

för att biljetten köpa att fortsätta resan vår.

Och alla vi uppfördes till ett poliskontor

och där var emigranter en skara ganska stor.

Betygen som vi hade polisen synte snart,

kontrakten underskrevos och så var allting klart.

Vi blevo nu utförda allt till en Nordsjöbåt

där ingen klagan hördes och ingen jämmerlåt.

Vi hade gynnsamt väder de dar vi voro där,

och ingen sjukdom kändes som var oss till besvär.

Det var en söndagsmiddag, vi kom till Engeland…" (Sidbäck 1989, s 146ff.)

Casino Cosmopol uppfördes som det Stora tullhuset, byggt åren 1863-1867, vid Packhusplatsen längs Göta älv i Göteborg. Härifrån for en miljon människor till Amerika, mestadels svenskar, men även en del finländare.