Innehåll

Finländare i Göteborg under första hälften av 1800-talet enligt examinationslistorna

I Göteborg fördes under första hälften av 1800-talet så kallade examinationslistor över folk som sökte hjälp från Göteborgs fattigförsörjning. (Hur examinationslistorna ser ut visas i bilaga 1 och 2.) Drygt 5000 av dessa journaler finns bevarade i stadsarkivet i Göteborg och där kan man få reda på mycket om de hjälpsökandes liv, bland annat födelseort och yrkesbakgrund, och jag har velat med examinationslistorna försöka hitta "vanligt folk" som föddes i Finland och ta reda på deras yrkesbakgrund, för att kunna försöka fastställa eventuella yrkesgrupper där finländare var vanliga, vid sidan av de artillerister som jag vet fanns i staden och med stor sannolikhet också hittas i dokumenten. (Magnusson 2001, s 83ff.)

Det bör förtydligas att innan sökresultatet presenteras nedan att Göteborgs fem kyrkoförsamlingar var före 1883 icke territoriella. Det innebar att varje göteborgare kunde välja efter eget bevåg, undantaget garnisonspersonalen som oftast tillhörde Garnisonsförsamlingen. Icke territoriella församlingar, fungerade på samma sätt som i dagens Stockholm där bland annat Finska och Tyska församlingen inom Svenska kyrkan, samlar församlingsbor från hela Stockholms stad. Även Tyska församlingen i Göteborg bygger ännu idag på samma princip. (Magnusson 2001, s 81f.)

Finska kyrkan, invid Stockholms slott.

Finska församlingen och dess kyrkas status i Stockholm är unik i Sverige, all annan finskspråkig församlingsverksamhet sker i svenska kyrkans regi. Det vill säga man delar kyrka med den svenskspråkiga menigheten. Exempelvis hålls finska gudstjänster regelbundet i de flesta av Göteborgs församlingar. År 1725 fick den Finska församlingen i Stockholm sin nuvarande kyrka, det så kallade lilla Bollhuset invid kungliga slottet. Församlingen hade sitt ursprung i reformationen som innebar att man skulle hålla gudstjänster på folkspråket och antalet finnar var stort i Stockholm så redan 1533 inleddes finskspråkiga predikningar i Sveriges huvudstad. (Jalamo 1983, s 5.)

Det bör även påpekas att inflyttningslängderna i Göteborgs församlingar från denna tid oftast inte (något undantag finns vilka visas senare) ger information om födelseort eller tidigare hemort, lika lite vigselböckerna som i vissa svenska socknar från denna tid är mycket tydliga om respektive giftermålspartners ursprungshistoria före vigseln, därför är dessa examinationslistor så viktiga såsom källmaterial för att få en viss klarhet, det vill säga en bild av eventuella finländska migranter i Göteborg.

Nedan har jag kompletterat examinationslistorna med församlingsmaterial och övriga källor där det har varit möjligt, för att så utförligt som möjligt försöka beskriva finländarnas vardag:

1800-1805

Sjömannen Anders Stenberg föddes i Finland och dog i Göteborg omkring 72 år gammal. Han var den 24 januari 1808 inneboende hos madam Björk och hade vistats 30 år i Göteborg, alltså sedan slutet av 1770-talet, och tillhörde "Kronhusets församling" (Garnisonsförsamlingen). Han fick bara delvis understöd av fattigvårdsinrättningen i Göteborg, då han njöt matdagar på flera ställen och hade sjömanshusunderstöd. Stenberg som saknade släktingar i Göteborg försörjde sig nog också på visst arbete, för om honom är antecknat att han var "en skickelig och flitlig arbetare vid dref- och tågverket". (GSA, EII:1, nr 5-648 (mapp 2 av 3).) Garnisonsförsamlings död- och begravningsböcker bekräftar att sjömannen And. Stenberg dog 72 år gammal den 24 januari 1808. (GLA, Register till Göteborgs Garnisonsförsamlings död- och begravningsböcker 1693-1894, s 381.)

Helena Lundstedt, som föddes i Åbo de sista åren av 1750-talet var gift med Olof Hallberg, född på gården Klöf i Bokenäs socken i Bohuslän. Hon bar hans efternamn i äktenskapet och hade tillbringat nästan all sin levnad i Göteborg, kommit till staden såsom en mycket liten flicka, medan maken som var ett år yngre än hustrun kommit till staden alldeles innan konfirmationsåldern. Man sökte fattighjälp i början av 1800-talet för Helenas make fått ett slag för bröstet år 1798 och blev därav försvagad, hans hustru var sjuklig "genom svult". Paret hade fyra hemmavarande pojkar i april 1804, d v s Johannes, Abraham, Jacob och Hans. Sonen Abraham avled dock år 1805.

Kronhuset med en av Kronhusbodarna, var kyrka åt Garnisonsförsamlingen i Göteborg under 1800-talet.

Familjen tillhörde "Kronhusförsamlingen" (Garnisonsförsamlingen), men var hyresgäster sedan sex år tillbaka åt förra traktörsänkan Reuterqvist uti Masthuggsberget. Man betalade 16 skilling i månaden för en ganska dålig jordhydda av sten. Dessförinnan hade man varit hyresgäst under ett halv års tid hos sjöman Ryberg, också på Masthuggsberget. Maken var arbetskarl, en så kallad sjåare eller hamnarbetare som de också kallas, och hustrun kunde spinna alla sorters lin och bomull, samt sticka strumpor. Hur stort ett eventuellt försörjningsbidrag utbetaldes framkommer inte av denna examinationslista, dock noterades att veckoförtjänsten var obekant. (GSA, EII:2, nr 1294.) I födelse- och dopboken för Garnisonsförsamlingen i Göteborg framkommer att Olof Hallberg tidigare hade varit sjöman och Helena Lundstedt därmed varit sjömanshustru, fram till det nästsista barnets födelse den 16 januari 1799, sammanfaller tidsmässigt väl med att maken Olof hade insjuknat 1798 och delvis orsaken till att man sökte fattighjälp, men när den sista pojken föddes den 20 april 1803 går han under benämningen arbetskarl. De fick följande barn i denna församling:

a) Johannes, född den 11 april 1785.

b) Abraham, född den 17 november 1787.

c) Johannes, född den 20 augusti 1790.

d) Abraham, född den 9 februari 1794.

e) Hans, född den 7 maj 1797.

f) Jakob, född den 16 januari 1799.

g) Hans, född 20 april 1803. (GLA, Register till Göteborgs Garnisonsförsamlings födelse- och dopböcker 1693-1894, s 124.)

I samma församlings död- och begravningsbok omnämns endast två döda söner och det är sjömannen Olof Hallbergs son Abraham som dog 4 år, 6 månader och 20 dagar gammal den 7 juni 1792 och arbetskarlen Ol. Hallbergs son Abraham som dog 10 år gammal den 24 juli 1805. Det bekräftar examinationslistans uppgifter att endast tre söner levde hösten 1805, det vill säga Johannes, Jacob och Hans. Att man i samma familj gav ännu ett barn samma namn som ett föregående i skaran innebar alltid att den äldste hade dött, även om man inte hittar det journalfört, i ovanstående fall måste den äldste Johannes och den äldste Hans ha dött senast i fem årsåldern. Död- och begravningsboken berättar att den Finlandsfödda hustrun Helena avled 66 år gammal den 19 juli 1821 och att den före detta arbetskarlen Olof 86 år gammal den 30 januari 1827. (GLA, Register till Göteborgs Garnisonsförsamlings död- och begravningsböcker 1693-1894, s 151.)

Uti huset nummer 100 i andra fattigroten bodde år 1801 sjömannen Samuel Wicksell 71 år gammal, född "vid Gamla Karleby" i Österbotten och kommen till Göteborg 14 år tidigare via Stockholm. Under dennes sista levnadstid var han medlem av Kristine församling i Göteborg. Hans tillstånd var illa, då Wicksell var mycket sjuklig av gikt, brock och ett svullet ben. De senaste sju åren hade han bott som hyresgäst åt besökare Granberg och betalade 12 skilling i månaden för detta, boendet delade Wicksell med fattighjonet E. Hultman. Före dess bodde han hos Bergström i 1_ år. Veckoförtjänsterna var ganska ringa och då han saknade släktingar i Göteborg var han tvungen att söka understöd, den sista tiden hade han försökt försörja sig genom att gå som hjälpkarl då krafterna det tillåtit. Fattighusförsörjningen rekommenderade den 26 april 1801 att Wicksell skulle få penningunderstöd och samma år antogs han även för arbeta med tågverk ifall han ville. Året därpå beviljades han 16 skilling i månaden till maj månads slut år 1803. Wicksell dog i maj 1807, boendes i Fattigförsörjningens regi. (GSA, EII:2, nr 1082.) Kristine församlings kyrkböcker säger dock att fattighjonet Samuel Wicksell, dog 78 år gammal, den 14 maj 1808. (GLA, Register till Göteborgs Kristine församlings död- och begravningsböcker 1775-1860, s 146.)

 

År 1726 inrättades ett fattighus vid Stampen i en befintlig byggnad. Ett nytt fattighus, som ännu finns kvar, uppfördes på samma tomt år 1767 enligt ritningar av stadsarkitekten Bengt W Carlberg.

Margareta Gädda (stavas även Gedda), 66 år gammal, examinerades den 20 oktober 1800 tillsammans med sin make skräddargesällen Johan August Netzel (stavas även Netzler) på nummer 95 uti sjätte fattigroten. Hon kom enligt examinationslistan från Jakobstad i Finland, medan han var från Halle i Preussen, förövrigt en av talrika tyskar i dessa fattighusprotokoll. Kessell kom till Sverige år 1750 och hade hittat till Göteborg 27 år tidigare, såsom hustrun. De kom via Karlskrona och tillhörde nog redan då med stor sannolikhet flottans personal, för i Göteborg var det gifta paret medlemmar av Amiralitetsförsamlingen. Man bodde inte i eget hus, utan hade Samuel Dahlén som husvärd och för boendet betalade de 32 skilling i månaden. Det delade man med en skräddargesäll med hustru och ett barn. Tillsammans var man sex personer i ett rum sedan Mikaelsmäss, till dessa fem tillkom en sonson till Margareta Gädda. En värnlös pojke á 4_ år som hette Petter Kessell, ty fadern hade rymt och modern var amma hos kassör Brun som i sin tur var hos Herr Bagge. Margareta Gädda hade med sin make och sonson tidigare i tre år bott hos Ljungbergs änka vid Herr Becks, som då hösten 1800 var utbränd i staden. Gäddas make hade själv intet arbete, det hade dock skräddargesällen som de delade rum med och själv brukade hon sy tillsammans med sin man, då de var friskare. Nu kunde hon inte ens spinna, använde glasögon. Familjen hade haft en obestämd inkomst under lång tid då maken hade varit krasslig. Pastor Helling brukade ibland ge allmänna fattigmedel. Maken hade inga släktingar i Göteborg, men hon hade fått njuta understöd av kvartersman Gädda på "Crono varvet" (Nya varvet) i Göteborg som hade hjälpt dem, men som hösten 1800 var oförmögen till bistånd.

Stadens styrelsemän beslutade att bidrag skulle ges med motiveringen:

"Som dessa begge äro orkeslöse och som sonhustrun efter sin förrymde man föga förmår betala för sin son, så torde dessa fattige anses tillhöra 3dje Classen till en börgan."

Senare tillkomna anmärkningar berättar om paret att de blev "antagen för trängande nöd både han och hustrun d: 2 dec. och blev han avpollet(t)erad til(l) Fattigförsörjningshuset; och Gumman fick löfte om Lasarett(shjälp) ifall hon lever till nyårsdagen 1801 och då befinnes obotelig", men Margaretha Gädda dog i december 1800 och maken dog i januari 1809 (eventuellt 8 januari 1801). (GSA, EII:2, nr 978-979.) År 1777 finns "mariner" Johan August Johansson Netzel och dennes hustru Margareta Gädda omnämnda som inflyttade till Mariebergs församling i Majorna, då de i examinationen ovan förtäljde att de hade kommit redan år 1773, bör det vara en flyttning mellan församlingarna i Göteborgsområdet (GLA, Register över Göteborgs- och Mariebergs församlingars inflyttningsattester 1747-1820, s 33, 64.)

Batteriinspektorn Mattias (Gus.) Ekedahl 53 år och Helena Ekedahl, född Hellenberg 48 år examinerades den 12 oktober 1800 i nummer 93 uti sjätte fattigroten. Paret har två döttrar, båda vilka till hälsans tillstånd var raska och friska. Dessa hette Eva Beata 14 år och Anna Sophia 12 år, vilka vistades hemma "som tjenst ej kan fås".

Mannen föddes uti Åbo och kvinnan i Varberg, han kom till Göteborg från Finland 1763 och hon från sin hemstad år 1771. Hon hade varit i tjänst på flera ställen i Göteborg, båda tillhörde de Amiralitetsförsamlingen. De hade inget hus utan hyrde hos timmerman "Olof Börgesson vid Breda Wägen", boende tillsammans med jungfru Brochman eller inalles fem personer sedan Michaelie. På 1800-talet kunde man ta sig från själva staden till Majorna längs två gator, varav den ena hette Smala vägen och den andra Breda vägen. Den förra döptes om med tiden till Första Långgatan och den senare till Fjärde Långgatan. Familjen Ekedahl bodde dess före på Lilla Brattö i 2_ år. Mannen försörjde sig vid examinationstillfället med varjehanda arbeten och räkenskaper. Hustrun i sin tur spann flor och blår och sydde då arbete kunde fås. Flickorna spann också, torde lära sig kunna spinna på skottrock (spinnrock med stort hjul som sattes i rörelse med handen). Familjen hade en obestämd inkomst. Mannen tog furirs avsked 20 år tidigare, omkring 1780, därför kunde ingen pension påräknas och från barnens faddrar lika lite. Maken var arbetsför, tjänlig att arbetade med tågverke. Han hade tidigare varit sjöman, var stark och ihärdig. Ombudsmannens mening var att behålla en nyttig man vid fabriken, som genom sitt eget tillbjudande reducerade och besparade därigenom ansenligt den dagspenning inrättningen till honom eller dylik man skulle annars betala, därför borde de antagas till hjälp. Den 4 november 1800 beviljades hjälpen och en arbetsbok gavs åt hustrun.

Göteborgs första spinnhus uppfördes 1735 och förlades 1742 till Burggrefvelyckan. Det var ett fängelse för kvinnor som förbrutit sig på olika sätt, dess inkomster tillkom på så sätt att kvinnorna spann. Ännu idag står byggnaderna kvar vid Svingeln.

Familjens historia slutade dock inte lyckligt, ty i januari 1801 blev den finländske maken Ekedahl befunnen med otrohet, drevs därför bort och dog sedan uti februari. Hustrun beviljades 24 skilling till hushyra. I december 1803 var dottern Anna Sophia med döden avgången och i januari 1804 beviljades hustrun med 1 portion mat och hon fick behålla sina 24 skilling i månaden. Äldsta dottern Eva Beata hade nog flyttat hemifrån vid denna tid. Ett par år senare, i mars 1806 arresterade hustrun för tiggeri och insattes på Spinnhuset. Helena Ekedahl dog uti februari 1808. (GLA, EII:2, nr 911.) År 1793 omnämndes Mattias Ekedahl såsom salteribokhållare (GLA, Register över Göteborgs Amiralitetsvarvs- och Mariebergs församlingars inflyttningsattester 1747-1820, s 2.)

 

 

1814-1818

Anna Britta Ohlsson Forsslund 30 år, gift med avskedade artilleristen Jacob Johan Forsslund 42 år examinerades den 22 april år 1818 uti nionde fattigroten. Barnen var två vid denna tid, det vill säga sonen Jacob Johan 8 år och som gick i "Willinska skolan" (Willinska fattigfriskolan, grundades 1767 i Göteborg av fattigprästen Johan Willin. Se vidare i Magnusson 2001, s 73, 90, 95.), samt dottern Anna Lena 3 år som var hemma. Alla i familjen var friska. Mannen var född i "Hellsingfors Finnland" och kom till Göteborg år 1805, medan hustrun var barnfödd i den sistnämnda staden. De bodde sedan ett år tillbaka i "3dje huset af Stans Barrack på Heden" och tillhörde Kronhusförsamlingen (Garnisonsförsamlingen). Innan dess hyrde de i tre månader hos konstapeln Norström på Ottehälleberget. Jacob Johan Forsslund arbetade i Skomakeriet, gjorde klädesskor (troligtvis skor av kläde), men inkomsten därav var ganska ringa. Syftet med examinationen var att föräldrarna anhöll ödmjukast att sonen skulle få mat i skolan no 4 på Stampen där han var intagen, vilket beviljades i maj 1818 tills den 3 november samma år, då han slutade sin skolgång. (GSA, EII:3, nr 3592.) Om denna familj med makarna Johan Jacob Forslund och Anna Brita Olsson som föräldrar skrev jag om i min B-uppsats i historia, våren 2004. Jag hänvisar till den, dock kan jag berätta paret fick tretton barn i Garnisonsförsamlingen under en tjugoårsperiod och att den finländske maken, skomakare till yrket efter artilleriståren, dog 54 år gammal den 14 augusti 1834 i Göteborg, efter nästan 25 års äktenskap. (Blomberg 2004, s 18f.)

Änkan Helena Engström, född Gran, 51 år gammal, examinerades den 20 mars 1817 i sjätte västra fattigroten. Mannen som kom från Halmstad dog sju år tidigare. Änkans hälsa var någorlunda och hennes sons var god. Denne som hette Emanuel var 17 år gammal och var trumslagare vid artilleriet. Hon var född i Finland och kom till Göteborg via "Hälsingfors". De bodde hos timmerman Nils Friberg sedan 3 år och betalade 32 skilling i hyra för det, dess före bodde de hos änkan Anna i Masthuggsbergen i två års tid. Änkan Engström hade en obetydlig inkomst genom att spinna åt andra, så anhöll hon via fattighushjälpen om spinning samt någon hjälp till hushyran som hon var i stort behov av och det beviljades den 9 maj 1817 genom ombudet J.L. Osterman. (GSA, EII:3, nr 3323.) Familjen tillhörde Garnisonsförsamlingen, för där föddes Helena Grans och Anders Engströms son Emanuel den 13 juni 1799. (GLA, Register till Göteborgs Garnisonsförsamlings födelse- och dopböcker 1693-1894, s 84.) Maken som var konstapel i artilleriregementet i Göteborg dog 46 år gammal den 15 juli 1810. (GLA, Register till Göteborgs Garnisonsförsamlings död- och begravningsböcker 1693-1894, s 100.)

1819-1824

Inspektorsänkan Elsa Petterson, född Bergman var 68 år då hon examinerades den 24 maj 1823 i elfte fattigroten och sade sig vara född i Finland. Hon hade vistats 50 år i Göteborg, då hon kom till staden direkt från hemorten. Hon var plågad av gikt och sist skatteskriven i tolfte roten, tillhörde nu Domkyrkoförsamlingen och var hyresgäst åt änkan Andersson sedan två månader tillbaka. Elsa Petterson hade före dess bott på landet. Hon tilldelades lite understöd och en arbetsbok i månadsskiftet maj-juni 1823. (GSA, EII:4, nr 5000.) Änkan Elsa Petterson dog 75 år gammal den 11 oktober 1831, observera att dödbokens åldersuppgifter skiljer med ett år från examinationslistans. (Register till Göteborgs domkyrko församlings död- och begravningsböcker 1762-1860, se Petterson, Elsa.)

Artilleristhustrun Christina Hällström 44 år och hennes make Hindric Hällström 27 9/12 år i första fältkompaniet examinerades den 18 februari 1819 uti tolfte fattigroten. Mannen var från Finland, kommen till Göteborg via sjön och hade bott där i Göteborg 6 5/12 år. Hustrun var från Värmland och hade varit 13 år i Göteborg, kom till staden via hemorten. Sist var de skatteskrivna i Garnisonsförsamlingen, bodde i "Borgerskapets kasern" (Ett stort logement för artilleriets manskap, gifta som ogifta. Det uppfördes av Göteborgs borgare, därav namnet.) vid Kaserntorget i Göteborg sedan 2 5/12 år, tidigare hos madam Liberg i östra Haga i 1_ års tid. Familjen, där man nämnde att det ingick två unga pojkar vid namn Lars Petter och Fredric, försörjde sig med sitt gage och bröd. Hustrun drog inte in något, men anhöll ödmjukast genom denna examination att få bland annat sömn och spinning. Den tredje mars 1819 fick hon en arbetsbok och juni månads rapport gav till känna att Hellström egentligen inte har några barn, paret hade tidigare under året inlämnat falska uppgifter. Den sjunde november 1820 är det "rapporterat att hon afflyttat till Finland". (GSA, EII:4, nr 3925.) Om makarna Henric Hellström, född i Åbo, och Christina Larsdotter Hollberg, skrev jag om i min B-uppsats i historia, våren 2004. Jag hänvisar till den, dock kan jag berätta om att paret hade vigts den 3 november 1816 i Garnisonsförsamlingen. Det verkar som om hustrun flyttat till Finland före honom, ty han blev inte ersatt först i maj 1824 och vidare öden är okända. (Blomberg 2004, s 20.)

Artillerihustrun Maria Chatarina Pehrsson 48 år gammal, samt hennes make Petter Pehrsson 38 år gammal i tredje fältkompaniet, examinerades den 21 februari 1819 uti tolfte fattigroten. Till familjen hörde familjens två barn Carl Gustaf 16 år gammal och Anna Christina 1_ år gammal. Sonen i familjen var i tjänst hos bonden Henrik Henriksson i Halland, medan dottern på grund av sin ringa ålder givetvis bodde hemma. Maken i familjen var född i Skaraborgs län och hade bott 12 år i Göteborg, medan hustrun var född i Åbo stad i Finland och hon hade blott varit 4 8/12 år i Göteborg. Det verkar som om de hade bott på Varbergs fästning i 4/12 år dess före, medan numera bodde i "Borgerskapets kasern" vid Kaserntorget i Göteborg. De verkar inte ha bott någon annanstans i nuvarande Sverige än på västkusten, för det står att de har kommit till Göteborg från respektive hemorter. Mannen försörjde sig med sitt gage och bröd, hon med densammes men i samband med denna examination så anhöll hon ödmjukast om spånad eller sömn och den 3 mars 1819 fick hon en arbetsbok, men den avslutades drygt ett år senare den 4 april 1820 då hon "gått åt landet". (GSA, EII:4, nr 3926.)

Skolbarnet Jacob Johan Forslund drygt 12 år gammal, examinerades den 30 april 1823 uti i tolfte fattigroten. Det är samma familj som omnämndes nyss, men nu var pojken några år äldre och åtnjöt undervisning i skolan "Prins Oscar". ("Prins Oscars skola" uppfördes 1823 och var stiftad av officerare vid artilleriet och avsedd för soldaternas barn. Skolan låg invid Kaserntorget nr 7 och upphörde 1858.) Föräldrar var fortfarande den avskedade artilleristen Jacob Johan Forslund och dennes hustru Anna Brita Olson. Deras övriga barn hette Olof Petter 2_ år och Anna-Lena 8 år som var inskriven på "Willinska skolan", såsom brodern några år tidigare. Alla familjemedlemmar hade god hälsa. Maken var från Finland och kom till Göteborg från födelseorten i Finland 18 år tidigare, medan hustrun var från Göteborgsområdet, närmare bestämt L. Härlanda och hade bott i staden "sin hela tid". (Torpet Lilla Härlanda finns utplacerat på Nils Gustaf Wermings karta över Göteborg från år 1809. Det är beläget vid Härlandavägen mellan Stora Härlanda och Torpa.) Senast var de skatteskrivna i Göteborg och tillhörde våren 1823 Garnisonsförsamlingen och bodde uti Haga, huset nummer 93. Modern var fattighjon, så ovanstående skolbarn fick middagsmat på lördagarna, en så kallad vanlig skolbarnsportion vid "Sopphuset no 7". Senare anmärktes att måltiden beviljades den 6 maj 1823, men hösten 1824 var det inte mer aktuellt för den 7 september 1824 blev det antecknat att Jacob Johan slutat skolan och tagit tjänst i hantverkslära i Varberg. (GSA, EII:4, nr 4989.)

1831-1834

Eva Maria Törnberg, 30 år gammal, samt maken Jacob Johan Sundström 40 år gammal, som var skrivare och före detta slottsvaktmästare, examinerades den 24 maj 1831 uti åttonde fattigroten. Tillsammans hade de tvenne barn, det vill säga sonen Carl Johan 11 år och dottern Maria Elisabeth 2 år, båda hemma. Mannen och barnen var friska, medan hustrun var sängliggande sjuk av lungsot. Han som var född i Finland hade bott i Göteborg i 16 år, synes ha kommit till denna stad från Finland, medan hustrun var född och hade bott i Göteborg hela sitt liv. Senast hade de varit skatteskrivna i nya Haga då de hade bott i Åkermarks hus, nu tillhörde de Garnisonsförsamlingen. Hyresvärden de senaste sju åren var packhuskarlen Carl Larsson till vilken man betalade en hyra på 2 riksdaler 16 skilling i månaden. Man delade inte sitt boende med några andra. Mannen försörjde sig med att renskriva åt häradshövding Meinke, medan hustrun sydde för främmande, då hon var frisk, men deras förvärvsarbete gav en högst obetydlig inkomst. En anmärkning är gjord på examinationslistan om att hustrun inkom på Barackens sjukrum den 25 maj 1831 och redan den 7 juni 1831 skrev Joh. Dahlander:

"Nu är denna hustru död, och som hon nästan helt och hållet ensam försörjdt både sig, man och Barn, samt som mannen nu är oförmögen till att försörja Barnen, anhålles att det minsta af dem kunde blifva intagit på Undervisningshuset."

Redan samma dag emottogs dottern på Undervisningshuset och sex dagar senare utpensionerades hon enligt kontrakt 548. Sedan kom sonen att på samma sätt att först emottagas å Undervisningshuset den 2 augusti 1831 för att sedan bli utpensionerad enligt kontrakt 575 den 22 augusti 1831. Den sista noteringen som finns för familjen är att barnafaderns ansökning att få inkomma på Baracken avslogs den 4 november 1834. (GSA, EII:6, nr 6529.)

Denne Jacob Johan Sundström, född omkring 1791 enligt examinationslistan i Finland, kan eventuellt vara en Jakob Johan som föddes den 24 juli 1792 som son till den avskedade sergeanten Johan Sundström och Maria (eventuellt Magdalena) Elisabeth Hasper i Orivesi socken i Birkaland i Finland. Brodern Carl föddes nästan fem år senare i samma socken. (Genealogiska samfundet i Finland, historieböcker, Orivesi, döpta 1792 och 1797.) Antagandet bör stämma för enligt Garnisonsförsamlings kyrkböcker så var han född i juli 1792, ty "f.d. slottsvaktmästare Johan Jakob Sundström" dog 52 år, 4 månader och 28 dagar gammal den 8 december 1844. Hans hustru dog 31 år gammal den 7 juni 1831, vilket bekräftar examinationslistans uppgifter. (GLA, Register till Göteborgs Garnisonsförsamlings död- och begravningsböcker 1693-1894, s 393, 422.)

"Baracken" vid Smedjegatan, var en av Göteborgs fattigförsörjningshus. På 1700-talet hade huset varit en militärbarack, därav namnet.

1843-1847

Änkan Valborg Hurtig 62 år, examinerades den 27 juni 1846 uti andra och tredje fattigroten. Hon föddes i Uleåborg och var vid examinationstillfället utan övriga familjemedlemmar, genomlevde livet plågad av vattensot (vattensvullnad eller ödem) och sten (troligtvis någon njursjukdom beroende på njursten). Valborg Hurtig hade bott i Göteborg i 31 års tid, senast kommen från Elfsborg och var sist skattskriven i Göteborg, tillhörande Kronhusförsamlingen (Garnisonsförsamlingen). Hon hyrde sedan nästan ett år hos Tornbladska arvingar för 3 riksdaler. Tidigare hade hon bott vid Landsvägsgatan i tio års tid. Hon hade ingen inkomst eller understöd att hämta och då hon saknade släktingar i orten ansökte hon medel av Lesseska medlen (Ränteavkastningen ifrån Anders "Lesses donationsfond" gavs som en slags fattigpension till sängliggande fattiga i deras hem. Se vidare Magnusson 2001, sidorna 73-74.) och beviljades den 7 juli 1846 medel därur. (GSA, EII:8, nr 8539.)

Valborg Hurtig hade varit gift med Gustaf Hurtig, född den 15 januari 1779 i Sewelas i Finland. Det är lite osäkert var denna plats ligger för det finns ingen socken eller större ort som heter Sewelas, däremot en by och åtminstone senare på 1800-talet ett rusthåll Sevals (se:vals) / Sävals i Kyrkslätts socken i Nyland. I Kyrkslätt figurerar tillnamnet Hurtig, men inte i samband med något barn som är döpt Gustaf Hurtig och det är möjligt att tillnamnet för honom är tillkommet efter att Gustaf hade blivit vuxet, att han själv har fått det som militär. I alla fall så föddes ingen med det förnamnet samma datum i Kyrkslätt.

Gustaf Hurtig blev i alla fall skeppsgosse vid arméns flottas finska eskader 1788, soldat vid Norra finska gränskompaniet i Sverige 1810, rustmästare 1813, sergeant vid Kungliga Göta Artilleriregemente i Göteborg den 1 januari 1816 varur han fick avsked 1835. Han gifte sig den 31 maj 1812 i Nedertorneå socken i Finland ("lystnad:d: 29/3-12") med den ovanstående Valborg Hurtig som före giftermålet titulerades pigan Walborg Kempainen, född 1784. I detta sammanhang omnämndes han som "Corpor:v:Gräns:Comp: Gustaf Hurtig", (Antagligen en förkortning för Korpral vid Gränskompaniet.) från Heinola län. Hustrun var från Uleåborg och dog den 28 februari 1868 i Göteborg (Garnisonsförsamlingen). De fick åtminstone en dotter i byn Haparanda, Nedertorneå socken (alltså på den svenska sidan av socken, socknens kyrka låg på den finländska sidan):

1) Gustafva, född 15 augusti 1812, döpt 16 augusti 1812 i Nedertorneå socken, Finland. (Hon blev kyrkskriven i Finland.)

Gustaf Hurtig dog den 15 januari 1839 i Göteborg (Garnisonsförsamlingen). (Holmstedt 1962, s 310; HisKi, Nedertorneå, vigda 1812 och döpta 1812.)

Det var intressant läsning att genomgå samtliga dryga 5000 examinationslistor. Misären var många gånger nästan makalös, exempelvis i fallet med den helsvenska familjen Westbom som examinerades under åren 1800-1805. I journalen som inte spär på orden framgår att dottern Anna Westbom var 26 år gammal och kallas av dess författare för "hora" och denna unga kvinna "legat länge på kurhuset", troligtvis på grund av syfilis. Examinationslistans författare berättar vidare att modern Stina Andersdotter, hustru till avskedade artilleristen Carl Westbom, "använder styfvern till Brännvin", det vill säga att hon söp upp sina pengar. (GSA, EII:2, nr 673.)

För att återgå till uppsatsens sökobjekt så hittas endast 13 finländska examinationsfall efter en genomläsning av samtliga drygt 5000 examinationslistor, och av dessa 13 söker samma familj hjälp två gånger, fast uppförda på skilda listor, så egentligen är det endast 12 fall, vilket motsvarar endast cirka 0,24 procent av de samtliga. Det är inte mycket, så frågan är om de Finlandsfödda verkligen bara vara en så liten del av stadens befolkning? Det beror hur man räknar, statistik kan vara missvisande. Andra siffror som man kan utläsa av materialet är att för perioden 1800-1805 är det fem finländska fall av cirka ett tusen tal eller 0,5 procent och för perioden 1814-1818 är finländarna 0,4 procent. Åren 1819-1824 är finländarna representerade i 0,8 procent av de undersökta examinationslistorna. Sedan är det knapphändigt med finländare, därefter återstår enbart ett fall på 1830-talet och ett annat på 1840-talet. Intervallen 0,4 procent till 0,8 procent under tiden 1800-1824 kanske ger en ganska god bild av antalet finländare i Göteborg under denna tid.

Examinationslistorna, visar dessa spår av en finländsk minoritet att räkna med i Göteborgs tidiga historia? Det vill säga före den stora arbetskraftsinvandringen under efterkrigstiden? Antalet finländare i Göteborg är svårt att fastställa eftersom eventuell information finns i så många olika källor och även om man går igenom dem kan det ge klent resultat, såsom min undersökning av examinationslistorna från tiden 1800-1850, som trots sitt stora antal av drygt 5000 exemplar bara gav 13 träffar. Det kan låta lite, men man bör tänka på, såsom min handledare Thomas Magnusson sa under ett samtal med examensförfattaren, att det kanske var oerhört mycket och att de egentligen kanske skulle vara färre. I så fall är han på ett liknande tankespår som professor Max Engman vid Åbo Akademi:

"Finlands relationer med både Sverige och Ryssland har i mycket hög grad varit huvudstadsrelationer, det var sällan finländare hade ärende till Göteborg eller Odessa." (Engman 2000, s 10.)

Mitt antagande att det lär ha funnits finländare i Göteborg kanske är fel, men det vore konstigt ifall en av Sveriges viktigaste städer inte drog till sig finländare. Thomas Magnusson har ju själv i sin doktorsavhandling visat att Göteborg åtminstone en viss tid av 1700-talet försvarades av till stora delar finländska trupper och själv har jag med min B-uppsats visat att under 1800-talets andra decennium placerades både finländska officerare och meniga i Kungliga Göta artilleriregemente i Göteborg, sådana som hade valt att stanna kvar i svensk tjänst även efter år 1809 då Finland blev storfurstendöme. Många av dessa kom också att dö i Göteborg, några skaffade familj och barn. Antagandet beror också på egen erfarenhet, för i ett projekt om "Finnarnas historia i Östergötland" insåg jag efter ett tag att man hade förbisett finländarnas roll i landskapets historia, men med oftast samma seder och bruk såg inte östgötarna dem mer avvikande än folk från Västergötland. Finländare har sällan inom Sveriges nuvarande gränser verkat för egna särintressen utan man har delat vardag och helg med lokalbefolkningen, därmed har också assimileringen gått fort, man har försvunnit i folkhavet utan att lämna mycket spår efter sig. Språket skilde sig för de finländare som talade finska som modersmål, men många finländare som kom hit hade sitt ursprung i de svensktalande trakterna av Finland.

Hur kommer det sig att värvade soldater ofta var utifrån? Truppernas härkomst skulle helst inte vara av samma härkomst som ortens befolkning, ifall man var tvungen att kväsa uppror. Trupper i viktiga städer var inte till enbart för yttre fiender, utan även för inre. Exempelvis tog Gustav III: e till Stockholm finländska dragoner i detta syfte i samband med sin statsvälvning 1772 för att slå ned eventuella uppror av folket. Dessa behövdes dock inte sättas in, då statsvälvningen blev oblodig. (Jalamo 1983, s 122.)

Det kan berättas att i min genomgång fanns även andra migranter, tyskarna och norrmännen var talrikast, följda av finländare och danskar, men människor från den närmaste regionen var den stora majoriteten av sökande. Flertalet examinationslistor berör familjebildningar eller åldringar, medan de ensamstående var färre. Kan det spela någon roll?

En stor del av de finländare i Kungliga Göta Artilleriregemente i Göteborg under 1820-talet, som jag hittade i våras då jag skrev min B-uppsats i historia vid Göteborgs universitet var ogifta eller så var de gifta och saknade barn. Man kanske förväntade sig att de kunde försörja sig själva. Det framkommer väl tydligt i fallet med den finländska artilleristen Henric Hellström, född i Åbo, och hans fru Christina Larsdotter Hollberg som ljög om att de hade barn, men vilket senare uppdagades. Hon behövde en arbetsbok och tog till otillåtna medel, kanske hennes flytt till Finland visar den omöjliga försörjningssituation hon levde i.

En sak visar i alla fall dessa 13 examinationsfall, att bland artilleristerna fanns ett rätt så stort antal finländare under första hälften av 1800-talet, och de hade funnits i stadens garnison redan på 1700-talet och kom att fortsätta komma även efter 1820. (År 1820 mönstrade 47 stycken finländare i Kungliga Göta artilleriregemente i Göteborg, vid sidan av de talrika officerare som också kom från Finland.) Exempelvis hittade jag redan våren 2004 ytterligare två stycken, som figurerade tillsammans med de knappt 50 meniga som mönstrades 1820, men vilka inte upptogs då för de kontrakterades inte först år 1821 och 1826. Dessa två var:

1) Nauclér, Paul Jacob, född i Finland, ålder 38 år, 11 månader, längd 5 fot 11_ tum, gift, konstapel (kontraktstid 6 år, har avtjänat 3 år, 3 månader, sammanlagd tjänstetid 20 år) nummer 41 i första fältkompaniet. (GLA, GMR 1824 (1) 7. Mönstringen förrättades den 26 maj 1824 och i Landsarkivets mikrokort för regementet kan föregående hittas på mikrokort 1 av 7.) Han var skomakare till yrket. (GLA, GMR 1826 (1, eventuellt 2) 8.) Konstapeln Paul Jacob Nauclér (stavas även Naclér och Naucklir) i Kungliga Göta Artilleriregemente i Göteborg var gift med Emerentia Björkman och fick med henne två barn:

1) Sara Catarina, född den 24 september 1821 i Garnisonsförsamlingen i Göteborg.

2) Carl Johan, född den 29 april 1824 i Garnisonsförsamlingen i Göteborg.

Hon fick sedan såsom änka den oäkta sonen Paul Jakob, född den 17 juli 1828. (GLA, Register till Göteborgs Garnisonsförsamlings födelse- och dopböcker 1693-1894, s 233.) Den finländske maken hade dött 43 år, 3 månader och 3 dagar gammal den 23 september 1827. (GLA, Register till Göteborgs Garnisonsförsamlings död- och begravningsböcker 1693-1894, s 292.) Änkan Emerentia Nauclér gifte om sig med arbetskarlen och tillika änklingen Andreas Andersson den 10 september 1833. (GLA, Register till Göteborgs Garnisonsförsamlings lysnings- och vigselböcker 1693-1894, s 327.)

2) Stjernvall, Erik Wilhelm, född i Finland, ålder okänd, längd 5 fot 7_ tum, ogift, konstapel (kontraktstid 6 år, nyligen värvad) nummer 11 i tionde fältkompaniet. (GLA, GMR 1826 (4) 8.)

Artilleristen Erik Wilhelm Stjernvall i Kungliga Göta Artilleriregemente i Göteborg var gift med pigan Susanna Hagman den 3 maj 1829 i Göteborgs Garnisons församling (GLA, Register till Göteborgs Garnisonsförsamlings lysnings- och vigselböcker 1693-1894, s 434.) och fick med henne fyra barn:

1) Marie Charlotte, född den 18 juli 1829 i Garnisonsförsamlingen i Göteborg.

2) Helena Albertina, född den 15 september 1830 i Garnisonsförsamlingen i Göteborg.

3) Clas Wilhelm, född den 7 april 1832 i Garnisonsförsamlingen i Göteborg.

4) Frans Henrik, född den 11 juli 1833 i Garnisonsförsamlingen i Göteborg.

När det fjärde barnet föddes titulerades Stjernvall såsom första konstapel.

(GLA, Register till Göteborgs Garnisonsförsamlings födelse- och dopböcker 1693-1894, s 302.) Det tredje barnet Clas Wilhelm dog endast 17 (21?) dagar gammal den 28 juli 1833. Fadern omnämns såsom första konstapel. (GLA, Register till Göteborgs Garnisonsförsamlings död- och begravningsböcker 1693-1894, s 383.)

Vid sidan av artillerister och artilleristhustrur med hemort i Finland, hittar man bland dessa 13 fall även tre sjömän (även om de vid ansökan kanske inte arbetade som sådana mera) med bisysslor i hamnen och en inspektorsänka, samt en skrivare och före detta slottsvaktmästare. Det är intressanta fakta för det kan ge oss en bild av inom vilka övriga yrken som man under denna tid kan hitta finländare. Det vill säga inom handels- och örlogsflottan som fanns i Göteborg och bland stadens tjänstemän. Problemet är, finns det källmaterial att söka i som kan ge oss svar på frågan? Jo visst, men då måste vi lämna examinationslistornas tidsbegränsning som endast omfattar första hälften av 1800-talet och vidga perspektivet med cirka 100 år, ty här och där hittas fragment av göteborgare som kom från Finland. Vi ska här göra en åter- och framåtblick på cirka 50 år för att göra jämförelser med tidigare och senare inflyttning av finländare till Göteborg.