Flygekorren - en riktig nattsuddare
Hans Hästbacka
Flygekorre

Storögd och silvergrå i pälsen, mindre än den vanliga ekorren, försedd med flyghud mellan fram- och bakben som en fladdermus - så kan man karaktärisera den hemlighetsfulla flygekorren som begåvats med det latinska namnet Pteromys volans.

Längs den finska västkusten har flygekorren sin västligaste utbredning i världen. Den hör till den sibiriska faunan och förekommer så långt österut som på Sachalin och Japan. I Finland räknas flygekorren till de hotade djurarterna; för sin trivsel och fortlevnad behöver den skymnings- och nattlevande flygekorren äldre eller gammal blandskog, där aspar, björkar och alar ger både bostad i form av håligheter och mat i form av knoppar, hängen och löv.

Tack vare sin flyghud kan flygekorren glidflyga från träd till träd, inte med aktiva flyrörelser som fladdermössen utan på stelt utbredda hudveck och med den horisentellt platta svansen som extra bärande yta och luftroder. Som en grå handske kastar sig den nattsuddande ekorren ut från en trädtopp eller trädstam och glider ljudlöst in bland träden och skymningsmörkret

Normalt bor flygekorren i gamla hackspetthål och andra håligheter i gammelskogens aspar och andra lövträd. men det moderna skogsbruket har gjort många flygekorrar bostadslösa - i dag bor en del flygekorrar i husväggar och fågelholkar som närmaste grannar till människan.
Aspar

Flygekorre - Siberian Flying Squirrel - Liitoorava. Foton: Hans Hästbacka

 

Flygekorren

Aspen är, liksom björken och alen, livsviktig för flygekorren som har sin föda och sina bohålor i lövträden. **Böcker av Hans Hästbacka
 

Länkar:

Till region | Till Sydbottnisk natur | Tillbaka

sydaby.eget.net