Innehåll

- Fennia bogseras till Port Stanley, Falklandsöarna -

Måndagen den 9 maj schacklade man i ankarkättingarna, och på kvällen pejlades Cape Pembroke i N t V _ V på ett avstånd av 35 nautiska mil. Samtidigt lodades 42 famnar med grov sand. Följande dag lodades flitigt, tidvis varje halvtimme. Vinden ökade från 3 beaufort till 8-9, för att åter något gå ned till kvällen. Den blåste hela dagen från väst a' sydväst med hårda regnbyar. På kvällen pejlades Cape Bougainville i VSV 1/4 V, distans 48 mil.

Två dygn senare, torsdagen den 12 maj, blåste en lätt vind från syd á sydsydväst. Man lodade träget och pejlade landmärken, bland andra Pembroke fyr. Klockan en kvart före fem på eftermiddagen lät man ankaret gå i Port William. Man ankrade med babords ankare och 60 famnar kätting och bojade sedan ut styrbords ankare. Alla segel gjordes fast, man klarade upp på däck och satte upp ankarljus. På kvällen pejlade man ön William, Pembroke och Low Hill.

Nästa dag, fredagen den 13 maj, gjordes rent i skansarna och städades upp under backen. En bogserare s/s FALKLAND kom ut till FENNIA och erbjöd bogsering, men då det visade sig att den skulle ske på basis av bärgning, avböjdes erbjudandet. På kvällen stack man ut till 75 famnar på kättingarna. På lördagen var kapten Christersson i land för att arrangera om bogsering på förmånligare villkor, men där hade man tydligt sammangaddat sig och resultatet blev negativt. Samtidigt gjorde man sig ombord klara att försöka varpa FENNIA in i hamn. Varför man aldrig fullföljde denna plan får man inte veta.

Så låg hon då där. På måndagen torkade man segel medan kapten åter var i land; tydligen kom man trots allt överens om inbogsering på för FENNIA ofördelaktiga villkor, ty tisdag morgon den 17 maj kom FALKLAND jämte en mindre bogserare. Ankarna hivades in och bogseringen begynde kl 10.40. Klockan 11.45 ankrade hon i Port Stanley, och så begynde formaliteterna med tull, läkare och hamnmyndigheter.

Söderns vinter Fennia i Port Stanley Vy från fockmasten

Söderns vinter  -  S/v Fennia i Port Stanley  -  Vy från fockmasten

Ännu var man optimistisk. Den brutna storrån riggades ned, man plockade ned den knäckta kryssmasten och den likaså knäckta undre märsrån i storriggen. Ett par gånger hämtade man färskvatten från Sparrow Cove. Segel torkades och slogs ifrån och en söndag var kapten med samtliga prentisar i kyrkan. För att sysselsätta besättningen, fick manskapet gå i land och spela fotboll, och några gånger höll man skola med prentisarna.

 

Med livbåt till Port Stanley

Med livbåt till Port Stanley

"Vi låg på redden med "Fennia" och hade femton minuters rodd till stan för att gå på "Globe" eller den andra pubben i Port Stanly. Flickorna var vackra, och det blev lite svarsjukeproblem bland Falklandspojkarna ibland. - En av vår pojkar blev förresten så förälskad i en flicka från Port Stanley att det var tårar i mängder när vi sen på statens bekostnad foro hem", berättade Sulo Leppävirta år 1982 då "Fennia" sjöbjörnarna samlades i Helsingfors.

Den 6 juni har norske konsuln gjort en anteckning med stämpel i journalen och mot slutet av månaden började man inventera och städa upp i proviantrummet. Den 28 juni har med blyerts skrivits i marginalen "abandonerad". Två dagar senare bedrives "praktiska övningar med sjömansarbeten".

 

Den 3 juli avgav kapten sjöförklaring och dagen därpå sändes "alle man" med undantag av befälhavaren hem med s/s Arawa till London samt vidare till Finland.

 

Bad ombord s/s Arawa Tidsfördriv

Bad ombord  -  Med s/s Arawa från Montevideo via London till Finland  -  Tidsfördriv

 

Torsdagen den 18 augusti följer den sista anteckningen i skeppsdagboken: "Erhållit ett telegram från mitt rederi daterat den 17 augusti 1927. Uppmanad att överlämna fartyget till Falkland Islands Co LTD, Port Stanly. Sistnämnda bolag satt egen vaktman ombord samt undertecknad lämnat fartyget för gott."

Ragnar Christerson

Befälhavare

 

 

*****************************

Man ställer sig en fråga, då man läser denna berättelse, hur många har räddats efter ett dylikt haveri i Kap Horn vattnen. De flesta har den hårda naturen med isigt och blåsigt väder, tagit hand om. Pojkarna som var med på resan kan tacka högre makter, för att de kom hem, även om ock de måste ha varit skickliga sjömän. Att behärskat katastrofen i isiga förhållanden, då fingrar och kinder känts som is, men dock måste trossar, master och segel undanröjas, samtidigt som man efter bästa förmåga försökte bevara det befintliga och rigga en nödrigg för sin egen räddning.

Fennia "sjöbjörnarna" diskuterade, år 1982 då de möttes, möjligheten, att det var bucklan i masten som satte igång hela katastrofen?

 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

[Gustaf ex Elissa]  [Thelma ex Sonja]