SKEPPSBYGGNADSPROCESSEN
Skeppsvirket
Under 1800-talets andra hälft var det svårt att i kusttrakterna finna lämpligt skeppsvirke. Virket köptes därför längre in i landet (österom nuvarande riksväg 8). Avverkningen skedde vintertid då det vid gott slädföre kunde köras fram till vägen och vidare till varvet. Virket fick torka, och till hösten engagerades en skeppsbyggmästare, som själv skaffade timmermännen.
Skeppsbygget
En skeppsritning beställdes hos en känd konstruktör, och under sensommaren vidtog arbetet med att bygga en stapelbädd. På stapelbäddden anlades först kölen, sedan restes för-och akterstävarna, och därefter spanten. När dessa var fästade vid kölen lades kölsvinet ovanpå spanterna. Därefter inleddes bordläggningen. man byggde en "baslåda" för att forma borden efter skrovet. Timmermännen artbetade i två lag med var sin förman, ett lag på varera sidan. Däcksbalkar och däck lades då bordläggningen var färdig. Sist byggdes skans, kajuta, brädgångar mm. En smedja och en såg fanns också nära varvet.
Sjösättningen
Vid fartygets sjösättning samlades skeppsbyggare och nyfikna från trakten vid stranden. Det var allmän fest när fartyget gick i sjön. Brännvin serverades, enligt hörsägen hade timmermännen extra stora dryckeskärl. Fartyget riggades av sin besättning så fort som möjligt. Det var bråttom, fartygen blev ofta färdiga på hösten och man ville ut innan höststormarna kom (försäkringsbolagen höjde premierna den 1 oktober p.g.a. den ökade stormrisken). Första lasten var ofta björkvirke från Sastmola till Stockholm, ofta medfördes på första resan ockå en och annan vacker Sidebyflicka.
Exempel på olika arbetsskeden
Basning av virke
Baslådan kan se ut hur som helst. Det är principen som gäller. Man byggde baslådan av det material som råkade finnas till hands.Skeppsbyggare byggde inga mallar, yrkeskunskap och erfarenhet gav den rätta formen.
Baslåda
Drevning
När man drevar ett fartyg slår man in tjärad hampa med en metallkil och träklubba i springan (nåten) mellan bräderna.
Verktyg för drevning
Drevklubbor (t v) och drevjärn
Drevning är ett viktigt skede i fartygsbygget. Då man drevar gör man inte bara fartyget tätt, utan man får det också formstyvt eftersom drevet fixerar bräderna. Drevningen är ett hårt arbete. Arbetsredskapen är tunga och arbetsställningen för det mesta obekväm. På ett fartyg finns det ca 3000 meter nåt och det tar för en yrkesman 1 timme att dreva 1 meter nåt. Nåten är vanligen 3 tum djup och man fyller den tätt med drev och lämnar en fördjupning som är lika djup som den är bred. Fördjupningen fylls sedan med kokande beck som stelnar på plats.
Tjärdrev
Beck
Bordläggning
vvvvvvvvvvvvvvvvvvv
När man drevar tvinnar man först hampdrevet till lämplig tjocklek (ungefär tumsbred) och sticker in det i nåten, så att fibrerna kommer tvärs med nåten. Sedan slår man hårt in drevet med ett större järn, man slår därefter ytterligare en omgång för att fylla hela nåten. Samma man sklulle helst dreva nåten från för till akter, så att nåten blev jämn hela vägen. När drevet med tiden blev mjukt kratsade man bort becket och slog på nytt drev.
COH & HHT
I museet finns det möjlighet att själv pröva på drevning.