Innehållsförteckning

Litteratur

[Tillbaka]

Marknadsplatser och lantmarknader

 

Alla redan antydda och annars i äldre tider förefintliga inskränkningar i såväl städernas som allmogens handels- och näringsfrihet sökte man delvis avhjälpa genom de marknader, vilka av ålder höllos här och där även på landet vid lämpliga hamnplatser. Sådana funnos också i Närpes, troligen redan under medeltidens sista århundrade. Åtminstone vid Långö hamnplats ute vid Närpes fjärden hölls redan den tiden marknad. Denna, vars ändamål var "lantmannens lijsa och förkofring", var troligen från början en s.k. frimarknad, vilken stod öppen för alla städers borgare. Men efter Vasa stads tillkomst ville dess borgare göra anspråk på ensamrätt, att där sälja och köpa. De fingo ock år 1624 denna rätt. Marknad hölls då två gånger om året, nämligen Olofsdagen om sommaren och Barbaradagen om hösten, När sedan Kristinestad anlades, tillerkändes även denna stad rätt till samma "lantmarknad", naturligtvis under protest av Vasaborna, med vilka Kristinestads borgare länge stodo på krigsfot i merkantilt avseende. Några timade händelser, som belysa dessa förhållanden må här anföras. - Vid tinget i Närpes år 1655 "framhade" kyrkoherden i Lappfjärd Anders Kempe, "Matts Ollsonn i Öfwer Finsby, hwilken medh afladen eedh åå book berättade, at han hade nära pass 1647 eller 1648 Tree Tynnor Tiera upå wälb:d Kyrckioherdens wägna till orgarens i Waza, förståndigh Lars Larssons bodh på Långöö i Nerppis S. framföhret, hwilken tierra Bengt Mattson i Calnääs sedhan haar emottagitt, Jn i hans bodh nedersatt, det mehrb. Bengt med afflad sann eedh intygade" Och emedan hr Anders härpå "et Attestation anhöllt, blef sanningen till styrckio bewiliat och meddelt". - Vasaborna hade alltså egna bodar den tiden uppförda på Långön, vilket visar, att de verkligt ansågo den hamnen som sin stadiga marknadsplats. - Att även Närpes' allmoge ville hava handelsrätt här jämte städerna, framgår av ett tingsprotokoll år 1681, vari det heter om de här ovan nämnda fyra insinuanterna Matts Persson i Tjärlax m. fl., att de anhöllo "om een frij Marknadz platz på Långholmen, oppå de tijder som Borgerskapet j Waasa kan falla lägligit sigh der till städes finna, hwarigenom allmogen förmoda sin bättre undsättning". Rådman i Kristinestad uppmanades av rätten att yttra sig härom. Svarade:

"Dhe må hafwa Marknaden Länge nogh", "dedt och Rådmammen Markus Persson bejakade". - Sedan upplästes Vasa stads "Suppliqve till Höghwälb:ne Hr Baronen och Landz Höffdingen, hwaruthinnan dee bem:te Marknadz platz anhålla om sådant j anledning aff Kongl. M:ts resol. på Allmogens vthj Österbåttns Södra Contract, 10 Puncht, som och att på mehr bem:te Holme finnas ännu gamble Bodar, som Wasa boerne j förre tijder, såsom i Marknadh brukat, oplåthandes Christine boerne wthj dhe Sochnarna som wnder Wasa giebiet Sortera, upå deras Marknadz Platzer få handla; Och såsom Christinae Stadh haf:r förmådt Kongl. Maij:ts Nådige Resolution, att få hålla Marknadh j Illmåla, som ähr Waasa Stadhs gebiet, så wela Wasa Borgerskapet Jemlijkt medh Christinae Stadhz boerne hålla marknaden på Lång Holmen." Kristinestads ombud fordrade då, att med kongl. brev skulle bevisas, att "vthj Lång Holmen någon Marknadh warit haar"; vartill Vasa stads borgmästare å stadens vägnar förklarade, "at oansedt Kongl. brefwen kunna wahra förlagde eller fördålgda, doch finnes nogsampt aff gambla häfder at Marknadh på Lång Holmen warit, och ähr Marknadz Platzerna her j Landz orthen eij annat än Uthskäpnings Platzer, såsom thet vthj Norra fåugderijetz Sochnarna practiceras" En gammal bonde Bertill Arfwedhsson ifrån Kalax berättade ock, "at j hans Vngdoms tijdh warit Marknadh på Långholmen och Skogen blifwit då af huggen på Marknadz platzen;Sadhe och at Biörneborgz borgare och Waasa Borgerskapet om handelen j Nerpis warit Twistige; Tillfrågades allmogen om dee alla ähre eensse om den Suppliqve, som å deras wägnar nu ähr Insinuerat om Marknadz Platzen, hwartill dee eenhälleligen swara Jaa".

Vid senare tinget samma år 1681 förekom åter detta tvisteämne. Då upplästes bl. a. en landshövdingens resolution "angående at medh Långöö marknadh effter wanligheten förblifwa skulle". Nu begärde i sin tur borgmästaren i Wasa, Jacob Ross, att få se kongl. brev och dokumenten om denna marknad. Sådana funnos dock icke nu heller. Men då intygade

"Jacob Andersson i Petulax, een ålderstijgen man, och Simon Jacobsson i Öfwermarck, at Marknadh på Långöön länge för än Christinae Stadh opbygdes, warit een godh tijd aff Waasaboerna hållen, emedan dee der widh och så aff ålder sina bodhar hafft, hwaräst och än någon aff Bodarna skall qwarståå. Ytterligare tillstodho dee och så at känna så wähl som Biörneborgsboor widh samma Långöö till Marknadh warit haffwa, dedt samma och aff een gam:ll ålderstigen Man Jacob Eriksson i Yttermarken bekendt är. Men sedhan bem:te Marknadh aff Waasaboorna öfwergafz, een deel aff Christinae Stadz boor wedh berörda Långöön hafft sin vthskepningz platz, emedan der och så eliest een godh hambn wara skall." "Sade för den skull Bårgmestaren wilia giöra een viss Termijn, enär beqvämbligast kan förefalla, at samma Marknadh må blifwa hållen, hwarpå då Sochnemännerna sigh förklarade och sade wara at dedt skeer om S. Johannis för höö andetijden."

 

År 1682 torde sedan Kristinestadsborna fått laglig rätt till denna marknad "liksom alla andra städer i landz höfdingedömet". Men då de nu återupplivade denna, voro Wasaborna ej sena, att också infinna sig. Slutligen anhöllo K:stadsborna år 1686, att Långömarknaden skulle helt och hållet avskaffas. Detta beviljades visserligen icke, men senare - man vet icke med säkerhet när - flyttades den till Finnby by i Närpes och förlades till den 6 januari. Vid denna markand hade bägge städerna rätt att sälja sina kramvaror och sin tobak m. m. Någon tull behövde ej erläggas för dit förda varor, såsom ju fallet var i städerna. Men även här tog Wasa loven av Kristinestad, och den sistnämnda staden ansåg snart det vara bäst, att få också denna marknad indragen, naturligtvis blott för att hålla Vasaborna på avstånd. Åtminstone åren 1731 och 1734 gjorde de ansökan härom hos regeringen, men förgäves. Slutligen försökte de 1752, att få marknaden återflyttad till Långön, men också detta avslogs under motivering, att Långön var svårtillgänglig, medan man lätt kunde komma till Finnby. (Kristinestads dombok 25/7 1752.) Finnby-marknaden fortfor ännu en tid, men förlorade med merkantilsystemets upphävande och den friare handelslagsstiftning, som år 1765 infördes, alltmer sin betydelse och dog småningom ut av sig själv. (1)

Torgdag i KristinestadTorgdag i Kristinestad år 1894

 

 

 

 

 

__________________________

1 Vid en å landskansliet i Vasa år 1773 hållen överläggning av representanter för städerna i Österbotten ansågos nästan alla marknader vara nyttiga och böra bibehållas. Närpesmarknaden betecknades dock såsom så obetydlig, att tullbevakningen knappt lönade sig. Lantmarknaderna urartade mer och mer, och vid dem såldes slutligen knappast stort annat än öl och brännvin.

 

Litteratur

[Tillbaka]