Innehållsförteckning

Litteratur

[Tillbaka]

Kristinestad anläggs

Kristinestad

En fördel för sin handel väntade Närpesborna av att få en stad anlagd inom sina landamären och närmare än Vasa. De skulle väl så erhålla högre pris för sina produkter och bekvämare kunna avyttra dem. Driftigt folk, som de också den tiden voro, gjorde de en anhållan hos greve Pehr Brahe, Finlands dåvarande styresman, att de skulle få "byggia sigh sielfwom en stadh på een öö Kopöön b:dh i Lapfierdz Sochn". Men när borgerskapet i Vasa erhöll kunskap härom, ansåg det sig rätt därigenom förnärmad, och vädjade till rikskanslern, greve Axel Oxenstjerna, att han måtte förhinda Närpesbornas planer. I aktstycket säges, att Vasa stad genom anläggandet av en stad på Koppön (=nuv. Kristinestad) skulle komma "i Vndergangh och Ruin", isynnerhet som en tid förut redan "Nie Carleby" erhållit stadsprivilegier och en del socknar blivit den staden underlagda. "Men" heter det vidare

"detta ähr klaghan werdt, at Nerpiss boarna ähre nu begierde att byggia sigh sielfwom en Stadh på een öö Kopöön b:dh i Lapfierdz Sochn, Hwilken Bönderna allenast till den ända hafwa begier, att dee deste betre kunna fortsettia sit brukeliga Landz köp, det dee hertilldagz medh all flijt drifwit, Cronan till een stoor skadha, helst i tullens affleggiande, Sedhan och borgaren der igenom sin Nehringz medhell affskurit. Och der denne Stadhen på Kopön skulle funderas, Så synes hwadh skadha Cronan i förstone lijder. Iblandh alt annat, så tyckies detta skee, att sedhan der en Stadh blifwer, så begifwa sig alle Lettingar aff bygden dijt, dee der Cronan en stoor deel kunna skyldighe wara, öfwergifwa sine Hemman, låtandes det stå ödhe, så lange frijheetz åhren påståå vthi Stadhen. J medler tijdh mister Cronan icke allenast dee tillböhrlige Rentor, som bonden vthgiöra skolle aff sine hemman, Vthan och Knechtarna, som vthgiöras skolle, ty dee som böhr vthgiöra eller och wara Knechter begifwa sigh vthan twiffuel på den ort der dee mena sigh wara frij, giöra sigh allenast vnder et skeen till borgare der sammastedes. Sedhan ehr det Stadhen Wasa till een merckeligh skadha, Vthi det at bönderna, som aff oss för detta ähre, medh Peningar Vndsatte att betala Cronan sine Vthlagbor, jempte och det som dee til sit egit lijfz oppehelle i dee dyra åhren hafwa aff oss borgat, att dee sma nu begifwa sigh medh sine Wahror till be:te Kopön, Låtandes derass Creditorer blifwa obetalta, hwar aff denna Stadhz Jnwohnare komma aldeles aff sigh, om så framt det på Kopön skolle blifwa någon Stadh, så ähre dee på alla sijdhor trengde och nödgass så begifwa sig till andra orter, Hwar Vthaff intet annat syness fölia, ähn att Wasa blifwer ödhe". Borgerskapet anhåller alltså, att "E. Gr. N. såsom een Höghwijs Herre, wille detta öfwerwägha och om möijeligit wore förhindra att Nerpiss boorna der på Kopön intet finge någon Stadh; dette blefwe medh tijden ingen wahrachtig Stadh af, ty så lenge som frijheetz åhren stå opå, så begifwer sigh bonden från sit hemman och blifwer wähl der een borgare, men när dee ähro vthe, så begifwer han sigh wäl på bygden igen och begiärer tagha upp ödhes hemman, fåår altså derpå åther igen frijhetx breff på några åhr; förniller således Cronan den skatt, honom borde vthgiöra".(1)

 

Denna skrivelse, så å Vasa stads vägnar var underskriven av borgmästaren Peder Siulsson, hade dock ingen påföljd. Staden på Kopön, d.ä. Christinestad, grundlades och dess fundationsbrev underskrevs av greve Pehr Brahe den 5 december 1649. Det egentliga privilegiibrevet, underskrivet av Sveriges drottning Christina, är dock daterat först den 9 mars 1652.

Men den nya stadens fortsatta tillvaro var icke härmed tryggad. Det vill synas, att krafter, förmodligen ifrån Vasa, fortfarande voro i rörelse, för att få dess previlegier återkallade. Annorlunda kan man icke förklara den vädjan stadens borgerskap år 1682 gjorde till bönderna i Närpes, att de måtte erkänna stadens behövlighet för den omgivande landsorten. Dessas utlåtande, författat av kyrkoherden i Närpes, Elias Petri Holmius, hade följande innehåll:

"Såsom borgmästare och Råd och samtelige borgerskapet vthi Christina Stadh hafwer proponerat wedh allmän Sochnestämma, hållen effter Gudz tiensten den 22 oct. 1682 vthi Nerpis Sochnestuga om Christina Stadhs Conserwation antingen de bemelte stadhz borna äro denna Nerpis Sochn i någor måtto till biståndh och gagn eller förderf, altså härmed opå samteliga Sochnens wägna och i des närwaro swarades:

Enär wi tilförende vnder Wasa stadhz gebit stadde woro, thå har fast mange hemman ödhe blifwit för medels theras hårda kiöpenskaap och handell, at man knappast thå kunde öfwer 6 dal. kopparmynt för then besta Koo bekomma och andra wahror des lijkes, såsom för spannmåhl, huudar, smör och annat effter sit behaag betalt, men sedan som Christina Stadh bleff funderat af thå warande eller högsta Öfwerheet, hafwa wij dubbelt mera, ja ändock öfwer, för wår kiöpenskaap aff dem bekommit, är och så wår opkomst skiedd, så at wij icke allenast wår gambla giäld, uthan ochså wåra åhrligha vthlagor äro betalte igenom Christina Stadhz borgerskapets försträckning och handling. Och der Christina Stadh skulle effter wår Allernådigste Herres och Konungz Nådige behaag ophäfwas och wij medh wårt godz til Wasa måste sökias, så är och icke allenast för den långa wägen, som är här ifrå Moderkyrkian 11 1/2 mihl,(2) utan och för wårt för slät ringa opkiöpande effter deras förra wahnligheet intet annat at förwänta än aldeles ödhe blifwa och hemmanen öfwergifwa.

Och (der) i fall wår Allernådigste Konung wore annorledes förebragt om Christina Stadh, än så som ofwan skrifwit står, är det Sochnen aldeles owitterligit giordt, och intet williom der aff weta, hwilket allt thetta med det öfriga opå samteliga Sochnens wägnar, verificeras medh Sochnens signete och pastoris vnderskrifwande."

Även vid häradsvintertinget med allmogen i Närpes och Lappfjärds socknar år 1689 förehades samma ärende. Allmogen jämte kronolänsmännen och nämndemännen klagade härvid, att "igenom hwarjehanda afwig berättelse torde Stadhen Christina aff höga öfwerheeten blifwa opsagd, lika som den eij aff nödhen wore". Över en sådan plan "hade de sigh högeligen at beswära", anförande, att "der det så skiedde och de sedan behöfde idka handell i Wasa, skulle der opå ej annat fölia än att deras vthlagor blefwe obetalte och hemmanen i ödhe, som de eljest medh träwärck, neml. biälkar, bräder och wed igenom borgarene i Christina til dato clarerat, der dock Wasa Stadh sådant godz för halfwa värdet, kanske och als intet emottaga welat". Rätten fann allt detta riktigt och meddelande dem laga bevis "ex protocollo". Något upphävande av stadens privilegier kom dock aldrig till utförande.

Att likväl icke alla voro tillfreds med handelsförhållanden och pris i Kristinestad, framgår av ett klagomål år 1681, då allmogen vid tinget anförde, att borgarene i Kristinestad voro alldeles för dyra med tillsaluhållna varor, "särdeles Saltet". Såsom exempel berättades, att Marcus Thomasson hade sagda år nödgats till rådman Anders Larsson giva för 1 T:na salt "Tiugu dal:r kopp. M:t". Prosten Holmius anförde ock, "deth han för 2 åhr sedan aff Anders Larsson kiöpt 1 Tunna Salt och derföre gifwit 24 dal. den tijdh Saltet vtj Sockholm allmänt gielde 14 dal". Rätten konstaterade faktum.

Samma år insinuerade "opå samptel. Allmogens j Nerpis säg:r Matts Persson j Tierlax, Matz Påhlson ibm, Oloff Mattzson j Harfström och Erich Hindersson ibm. en skrifft, hwar vthinnan dhe sigh beswära, at dhe för sine wahrur vtj Christinae Stadh rina betallning fåå".

______________________

1 Riksarkivet i Stockholm.

2 Så lång var den enda väg, strandvägen, som då fanns till.

 

 

Litteratur

[Tillbaka]