Innehållsförteckning

Litteratur

[Tillbaka]

Merkantilism och tullar

Redan Gustaf Wasa hade med allehanda egenmäktiga och patriarkaliska föreskrifter (1) kringgärdat handeln, såsom t. ex. bestämt priset på utländska och inhemska varor (handelsordningen av år 1550).

Någon konsekvent kommersiell princip förekom likväl ännu icke då. Men konungarne Karl IX och ännu mer Gustaf II Adolf införde i Sverige och Finland det då i Europa förhärskande s. k. merkantilsystemet, (2) varigenom man eftersträvade att motverka importen av färdiga varor, skydda inhemsk produktion och genom ökad export skaffa stort förråd av guld och silver till landet. Avsikten var alltså god, men då all handel och seglation på utlandet gavs såsom privilegium eller monopol endast åt endel städer - stapelstäder-, medan de s. k. uppstäderna och allmogen icke fingo befatta sig med sådant, utan voro utsatta för allehanda och alltmer ökade restriktioner, alstrade detta stort missnöje och naturligtvis många lagöverträdelser, smuggling m.m.

Något som ock i sin mån väckte allmogens misshag, var införandet år 1622 av den s.k. lilla tullen, vilken innebar, att alla varor, som infördes till en stad, skulle i vid stadsporten uppfört tullhus anmälas och förtullas, innan de fingo komma in och försäljas i staden. För att ingen skulle slippa förbi tullen, uppsattes ett staket runt omkring städerna på landssidan. I kuststäderna byggdes ett tullhus även på sjösidan för dem, som kommo med skepp, skutor eller båtar till staden.

Kristinestads tullstugaKristinestads tullstuga.

 

 

 

 

När tullavgiften erlagts, fick man ett kvitto därå, vilket sedan uppvisades åt tullvakten vid porten. Då först var man "frij och otilltalat i sälliande och kiöpande". Tullavgifterna voro: 1 t:na vete 3 öre, 1 t:na råg 2 öre, 1 t:na korn 1 1/2, 1 t:na havre 1 öre; 1 t:na salt kött 4 öre, 1 t:na salt lax 12 öre, salt år 12 öre. 1 gödd oxe 12 öre, 1 ko 4 öre, 1 gödd kalv 4 öre, 1 får 1 öre, för 16 kycklingar 1 öre, 1 tjäderhane 1/2 öre, 1 dito hona 1/3 öre; för en oxhud 2 öre, 1 älghud 8 öre, 1 rävskinn 1 1/2 öre, 1 loskinn 18 öre, 1 vargskinn 5 öre, 1 svart björnskinn 5 öre. För 1 lisp. smör 1 1/2 öre, 1 lisp. sälspäck 1 öre, 1 lisp. färskt kött 3/4 öre. För ett vinterlass hö erlades 1 1/2 öre, för ett lass granved 1/4 - 1/6 öre o.s.v.

Landsköp var fortfarande förbjudet. Borgaren fick köpslå med bonden endast i städerna eller på bestämda marknadsplatser. Men i all hemlighet begåvo sig många isynnerhet vintertid upp till inlandssocknarna och gjorde där affärer. År 1662 förbjöds borgarena att resa till landet, innan de för rätten uppvisade sina skäl. "Gör han där något köp, miste han det han uppköper". - Men också landsbornas rätt till handel uppe i landet var förbjuden. Överträdelser skedde dock oräkneliga, och en och annan gång beivrades sådana vid tinget. Så t. ex. år 1671 hade "Mårten Matzon i Kåtnäs mot haubtmans Peder Jönsson Kalms lagligh attest zedel och förbudh af sitt egit bewågh 7 st. huudar, som hos honom till laga vthförande Attesterade woro, sålt åt handlings Mannen i Wasa Hans Nielsson emot de Christinaboars Privilegier, dem till stoor skadha, afsaknad af Praeiuditz". Mårten erkände, att han sagda "huudar löösgifwit effter bem. Wasaboons öfwertalande och försäkran". Han ålades förskaffa "samma huudar igen". - Par år senare besvärade sig borgmästaren i Kristinestad, över att Jacob Mattsson i Övermark varit till Tavastland och där uppköpt "stoor hoop Lijn och Hamppa" och sedan föryttrat 7 skålp. hampa och 5 skålp. lin i Kristinestad, men fört resten till Närpes och sålt det där. - År 1662 beskylldes t. o. m. kyrkoherden i Närpes, Elias Petri Holmius, för landsköp - "handel och wandel drifwit i en så måtto, att han kiöper till at utprångla och sällia bondevaror". Han blev dock frikänd, enär "tolften" (=häradsnämnden) intygade, att han var oskyldig.

__________________

1 Så t. ex. förbjöd han år 1531 Finlands inbyggare, att före hans bröllop föra sina varor och segla annanstädes än till Stockholm "vidh lif och godz till görandes".

2 Framställningen härom grundar sig delvis på H. E. Aspelins Vasa stads historia.

 

Litteratur

[Tillbaka]