Innehållsförteckning

Allmogeseglationen i Närpes socken från 1300-talet till 1900-talet

K. I. Nordlund

Båtbyggare på Olaus Magnus´Carta Marina

Artikeln är skriven av K. I. Nordlund och ingår i "Blad ur Närpes historia II" sammanställda av K. I. Nordlund 1931 under rubriken "Handel och sjöfart" ss. 247-285.

Närpesfolket har i likhet med andra svenska kustbyggare i Österbotten av gammalt varit speciellt intresserat för handel och sjöfart. När efter kristendomens införande ordning även på ekonomiska områden inträtt, började alla svenska socknar här uppe idka livlig handel såväl med sina finska grannar, som även med befolkningnen i sydvästra Finland. Också samfärdseln med Sverige var städse livlig. Snart blev Närpes en mycket bekant handelsplats och i "Närpes hamnar" ägde en ansenlig omsättning av varor rum genom s.k. byteshandel. Detta förhållande väckte snart avund hos Åbo stad, som ansåg sig hava rätt, att ensam draga nytta av handeln på Österbotten, och den sökte stävja allmogens fria handelsrätt. På gjord ansökan gav emellertid konung Magnus Eriksson Smek år 1348 åt Närpes, Mustasaari och Pedersöre socknemän rättighet, att driva sådan handel med "alla ätande vahror". Reskriptet lydde:

"Wij Magnus, med Gudz Nådom Konung Sverigis, Norgis och Schonis, kongorom allom mannom at Uij thenna brefv[is] arom allom, som boo i Nerpis Sochn, Messtasaari Sochn och Pedersöre Sochn, gifvom och unnom af våre särdeles nåd, at the måge låfliga, utan huar mans genmäle och hindran, sällia och kiöpa huar androm sin emellan alla ätande vahror, såsom råg, smör och annor slijkt, som the skola till sina kost hafua; förbiudandes hårdeligen uti vår namn, at ingen djerfves them eller någon thera qvällia eller hindra i them samma styckom på thenna vårom vägna; och thenna brefvet så främia, om han vill varda nådder och hel:n (?) miste och våre hårda Konungahämnd få. Skrifvit i Kumå (1) åhret efter Gudz börd MCCCXL octavo, odensdagen näst före sancti Sigfridi dag, (2) under våra dom insigle, närvarande hederlikan fader Hemming (3) af Åbo och Gerecho Skytte, vårom fougte i Österlanden." (H a u s e n, Medeltidsurkunder I. 544, pag. 212)

 

Dessa förmåner bekräftades 7/9 1357 av konung Erik Magnusson, som i stadfästelsebrevet ock nämner, att han "aflyftar de bördor hertig Bengt Algotsson pålagt" ifrågavarande socknar. Vilka dessa bördor varit, omnämnes dock icke.

Ytterligare stadfästade konung Albrect af Mecklenburg samma handelsrättigheter år 1365. Han besökte ock själv Österbotten år 1367 och anbefallde då byggandet av Korsholms slott, vilket sedan under en följd av år blev säte för hela Österbottens förvaltning.

Socknarnes handel led stort men från våren 1396, då de s.k. Vitalianernas (4) sjörövarehopar intogo Korsholm och alla befästa platser vid Bottenhavet. Deras befälhavare Arendt Styke och Sven Sture härskade och härjade i hela landskapet och å havet i tre års tid, tills Korsholm år 1399 åter kom i svenska regeringens och drottning Margarethas händer. Vitalianerna, även kallade fetaliebröder, vilka här uppträtt under fältropet "Gudsvänner och allas fiender", nödgades då småningom upphöra med sina plundringar.

Under 1400-talet fortgick allmogens handel och sjöfart såsom tidigare. Med egna skutor (5) förde Närpesborna sina produkter såväl till hamnar och marknadsplatser i eget land, som även till Sverige, någon gång t. o. m. till tyska och baltiska hamnar. Visserligen gällde i Sveriges rike ända sedan Magnus Ladulås' tider (1275 - 1290) den ordningen, att bönderna skulle försälja alla sina varor och köpa alla sina förnödenheter i närmaste stad eller samhällen, som härtill voro privilegierade.(6) Konung Gustaf Wasa gav dock åt österbottningarna rätt, att resa till Stockholm, men med villkor, att de först hembjödo sina medförde varor åt kronan. Med denna rättighet åtnöjde sig icke Närpesborna, lika litet som andra frihetsälskande svenskösterbottningar. De seglade tvärtom även till andra orter, såsom det kunde falla envar in. Närpes-skutorna blevo kända över allt i riket och ansågos väl byggda. Detta framgår bl. a. ur ett brev, som Gustaf Wasa år 1558 sände till fogden Lasse Knutzson, vari det heter: "Item schall han förschicke hijtt tre eller fyre karer, som väll kunne göre Närpe skuter." (7)

Riksdagarna förbjödo emellertid allt strängare det s.k. landsköpet, och all handel skulle lagligen få drivas endast i städerna (8) och på vissa marknadsställen, "ther sådantt effter lägenheethene tillathet varder". (9) År 1605 beklagade sig Åbo stads borgarer över bondehandeln i Österbotten - "vthi Österbotnen skeer mycket kööp av bönderne medh the fremmande" - och konung Karl IX resolverade, att han ville låta grundlägga fem städer i Österbotten, nämligen uti "Torne, Kim, Vla, Musar och Vma" (=Torneå, Kemi, Uleå, Mustasaari och Umeå). Till dessa städer kunde sedan såväl Åboborna som andra svenska borgare "drage tijt och handle och vandle" (Kongl. brev 28/5 1605). Så anlades Vasa stad år 1606. I dess fundationsbrev 2/10 1606 stadgas bl. a.: "Undersåtarene ute Södra Probsteriet i Öster bothn skola söka alla tijt och ingen annorstädes medh theres handel och varhror." Ävenså stadgades, att "alla the som i thet södra Probsteriet äro och Seglation medh Skjepp och Skutor bruka eller Kiöphandel drifva, drage therhädan och ther bo och then Landzkiöp och Seglation, som ther i landzändan härtill hafver varit, aldeles vara afskaffat". I stadens privilegiebrev av år 1611 tillerkändes Vasa borgarene ensam handelsrätt i södra prosteriet av Österbotten, dit ock Närpes hörde. Dristade sig någon annan, att driva handel och käpenskap inom detta område, då "skall han hafva mist och förbruthit alt hvadh han kiöper eller sällier". Det förbrutna skulle delas jämnt emellan kronan och staden.

__________________

1 Kumogårds slott.

2 År 1348, onsdagen den 13 februari.

3 Biskop i Åbo 1338 - 1366

4  Namnet betecknar egentligen insamlare av livsmedel.

5 Att sjöfart tidigt idkades i Närpes, och att Närpesborna voro kända såsom skickliga fartygsbyggare, framgår bl. a. av Olaus Magni karta över Norden, tryckt i Rom år 1539, där han invid "Nerpis" tecknat en farkost, över vilken står: "Hic fabricatur naves". (=Här bygges fartyg..)

Nerpis Hic fabricatur naves

6 Den som gjorde annorlunda, sades idka "Landsköp" vilket var förbjudet.

7 Inbyggarene i de österbottniska kustsocknarne ha alltid varit kända såsom duktige timmermän. Närpesborna särskilt såsom utmärkta skeppsbyggare, vilkas förmåga även i andra delar av landet tagits i anspråk.

8 Handeln florerade dock mycket allmänt även på landsorterna man och man emellan. Och åtminstone redan under 1500-talet vandrade även ryska handelsmän (arkengelska gårdfarihandlande) omkring i landet, utbjudande allehanda kramvaror. Härom må, vad Närpes beträffar, anföras ett meddelande ur det memorial, som Hans Larsson Björnram (landshövding eller fogde?) då lämnade till konung Erik XIV. Han berättar:

""Till thet andra vm the Rydzer vdhi bothnen (=Österbotten) handle pläge at the szå vthann all beskiedh och vpseendh fåå löpa fara och ware een hwar them sielffwe lysther giöra och lathe effther theris egin willie. Hwadt farlighet thz medh sich hafwer, må hwar man betänckie, Ty jach kan icke döllie att Twå vdaff them haffwe waridt kommpne fram vm Kårzsholm jn j Närpis Sochn, ther haffwer presten (- avser kyrkoherden Mathias, se Del. I av detta arbete, pag. 116) haffth en drängh som kunde Rydzske, hwilckenn ther haffwer legatth i husett medh htem vm natthen och hördt at the haffwe thaladt sich emillan huru lattheligh thet wåre för them att öffwerfalla then landzänden, effther thett är vthan som en gathu rätt fram, tesligit gick szå stortt thall vdj Rydzelandt vm Kårsholm at thett skulle ware ett gott starcht fäste, thett the nu fasth anners szåghe, och menthe her Mattz j Närpis att aff alle theris ordh kunde Han wisserlighenn förnimme, Thett the wåre twå speijere vm thett förthenskudlh måtthe alwarligen förbiude fougtherner thett the ingelunde tillstadde them annarstädtz haffwe sin handell, än j hampnerne som förre haffwer waridht sedwane, Och att them ingelunde efftherlates före så månge hästher vdaff landhet som här till skedt är then landzänden til stor skadhe." (Hist. Arkisto X, pag. 393 f.)

9 Björneborgs stad erhåll år 1602 rätt till "frij handell coh wandell vthi Nerpis Sochn". (Vaaranen I, pag. 302,303.)

 

Första sidan
Föregående
Litteratur

[Tillbaka]