KRIGETS EFTERVERKNINGAR

 

År krigsåret 1808 uppbrände ryssarna flera bondgårdar i Lappfjärds socken, vilken Ömossa by tillhörde ännu under denna tid, men byn kom därefter att snart överföras till Sideby socken. Landshövdingen i Vasa uppmanade att folk skulle hjälpa de husvilla med stock och annat de kunde behöva till nya byggnader. Häradsrätten i Lappfjärd gav efter Finska kriget, enligt ryska direktiv som ville skapa ett gott förhållande mellan härskare och nya undersåtar, ersättning åt skadedrabbade bönder i bland annat Ömossa. Lokalförfattaren Erik Andtfolk har i boken "Henriksdal under 200 år" skrivit om hur några av dessa hade fått sina gårdar nedbrända och skulle ersättas för denna skadegörelse:

"De högsta beloppen erhöll bönderna Johan Skogman och Johan och Matts Öman i Ömossa, som alla fick över 1000 Rd. Detta måste innebära att deras gårdar helt avbränts. Dessutom blev deras skörd uppbetad och nedtrampad. Som kuriositet kan nämnas att för Skogman hade soldaterna också eldat upp 1020 famnar gärdesgård och för Öman 600 famnar. Det måste ha funnits ett virrvarr av gärdesgårdar i lilla Ömossa den tiden."

"Virke fanns det gott om i skogarna, men förråden i kronomagasinen var små. Samtidigt som rovdjuren ökade i antal. De sistnämnda åren hade man inte haft mycket tid över till jakt. Senare när läget stabiliserades kunde man skjuta desto fler. År 1817 betalades skattpenningar för inte mindre än 15 vargar och 5 björnar."

Kanonkula

Kuulon

Kanonkula upphittad i Back by. Foto: Christer Åstrand

Gästgivarsysslan under krigsåret 1808 sköttes av bonden Josef Öman (1767-1841). Han bebodde den gamla ömansgården - ett stamhemman på 17/72 mantal - som sedan början av 1700-talet hade funnits på en plats söder om åkröken. Josef Öman var gift med gästgivaredottern Maria Norrgård (1757-1828) från Skaftung, tillsammans förlorade de två barn i direkt anslutning till kriget. 22-årige Josef dog den 9 september 1808 och 14-åriga Catharina den 17 oktober samma år. Flera andra släktingar till dessa ovanstående dog samma år. Sammantaget har jag hittat lite mer än tjugo döda i byarna Kallträsk, Ömossa och Öström under de bägge krigsåren. Dessa sista under det gemensamma rikets tid medförde svåra farsoter, som starkt minskade folkmängden. I dåvarande Lappfjärds socken dog inte mindre än 610 personer. Det var mer än hälften av alla de 1186 individer som kom att dö under tioårsperioden 1801-1810. Den ovanligt stora dödligheten i Lappfjärd år 1808 gjorde kyrkogården för trång och den fick utvidgas år 1809.

Sammanlagt dog var åttonde man och kvinna av den pestliknande epidemi som drabbade Finland sensommaren 1808 och varade hela hösten och vintern därpå. Den procentuella dödligheten var lika stor som under de mer omtalade hungersåren sex decennier senare.

Här nedan följer en lista över personer som dog i de tre bygrupperna Kallträsk, Ömossa och Öström, vid den nya landsvägen i nuvarande Sideby socken, under åren 1808-1809 - knutna till respektive hemman. Dödsdatum hittas inte för alla, bara år för vissa och listan är inte med säkerhet komplett.

Enligt lokalhistorikern Gunnar Nybond i "Bottnisk bygd" är det så att "i Lappfjärds kyrkböcker kan ingenting noteras, som skulle tyda på något särskilt dödsförvållande direkt föranlett av kriget". Det stämmer nog, men av följande lista av döda där jag har använt mig av Karl Axel Holmbergs "Mål och bygd i Sideby" som källa verkar det vara märkligt att så unga män som Josef Josefsson Öman gick bort ännu ej 23 år fyllda den 9/9 1808 och Zackarias Johansson (Österback) 17 år gammal den 15/9 1808, samt Gabriel Johansson Öström 36 år gammal den 16/9 1808. Det vill säga dagarna efter sista slaget i Ömossa den sjätte september samma år. Ifall man tänker efter att underlöjtnanten Wilhelm von Schwerin inte ens var sexton år fyllda, så var de förra dugliga som militärt manskap i Gyllenbögels frikår inom den svenska armén. Där fanns ju sedan tidigare bland annat henriksdalsbon herr pedagogen Henric Ehrenforss. Spekulationer, men inte alls otänkbara, trots allt handlade det om att försvara hembygden och döden kom sällan på slagfältet i detta krig. Oftare efter att man hade blivit sårad och hamnat i en sjukbädd. Andra eventuella frivilliga soldatämnen i nedanstående lista som dog 1808 är Elias Gustavsson (Öman) på sitt sextonde år och Johan Henrik Gustavsson (Öman) på sitt trettonde år. Listan på döda i sin helhet följer här nedan:

 

Kallträsk

  1. Maken Michel Zachrisson Hede f. 16/9 1734 i Vittisbofjärd d. 6/6 1809.
  2. Hustrun Anna Isaksdotter Hede f. 28/1 1763 d. 6/1 1809.

 

Ömossa

  1. Hustrun Anna Greta Andersdotter Skogman f. 19/8 1770 i Uttermossa d. 8/2 1809 i barnsbörd i Ömossa.
  2. Sonen Erik Henrik Johansson Skogman f. 20/7 1808 i Ömossa d. 7/8 1808 i Ömossa.
  3. Hustrun Maria Jakobsdotter Skogman f. 1747. d. 1808.
  4. Hustrun Margareta Jakobsdotter Skogman f. 1753. d. 15/3 1809.
  5. Hustrun Maria Josefsdotter Skogman f. 23/11 1778 i Skaftung. d. 19/4 1809 i rötfeber.
  6. Dottern Katarina Josefsdotter Öman f. 21/9 1794. d. 14/10 1808.
  7. Sonen Josef Josefsson Öman f. 3/11 1785. d. 9/9 1808.
  8. Dottern Anna Greta Johansdotter Öman f. 3/10 1806 d. 17/10 1808.
  9. Hustrun Maria Mårtensdotter Öman f. 28/7 1782 i Härkmeri d. 17/4 1809.
  10. Hustrun Anna Persdotter Öman f. 22/9 1751 (1753) d. 1809.
  11. Sonen Mats Matsson (Öman) f. 4/6 1808 d. 1809.
  12. Sonen Elias Gustavsson (Öman) f. 21/12 (17/12) 1792. d. 1808.
  13. Sonen Johan Henrik Gustavsson (Öman) f. 26/11 1795. d. 1808.
  14. Dottern Anna Maria Michelsdotter Österback f. 15/3 1795 d. 1808.
  15. Sonen Karl Michelsson Österback f. 16/7 1793 d. 1808 (i Björneborg, efter en flytt dit år 1806).
  16. Hustrun Kajsa Jöransdotter (Österback) från Vittisbofjärd f. 1753. d. 9/4 1809.
  17. Maken Johan Johansson (Österback) från Vittisbofjärd f. 24/6 1755 d. 7/1 1809.
  18. Sonen Zackarias Johansson (Österback) från Vittisbofjärd f. 10/6 1791 d. 15/9 1808.

Öström

  1. Maken Johan Olovsson Öström f. 1730 d. 2/6 1808.
  2. Maken Gabriel Johansson Öström f. 20/4 1772 d. 16/9 1808.
  3. Sonen Erik Johansson Vikeus (Öström) f. 19/9 1808 d. 2/10 1808.

 

KÄLLOR:

*En intressant notis i sammanhanget är att Gunnar Nybond i ovannämnda verk berättar att bondsonen Eric Öman åtföljde den ryska armén, antingen med våld eller också med fri vilja. Tillvägagångssättet framgår inte i källorna, men Eric beräknas vara död 1810 och blev i så fall 30 år.

*Man kan ju fråga sig om det finns möjligheter att göra arkeologiska fynd i Sydösterbotten som härrör från Finska krigets dagar? I Oravais har man under senare tid hittat dito och enligt författarinnan Hilma Stockhammar, som för över femtio år sedan ofta skrev i lokalpressen i Sydösterbotten, brukade gammalt folk i Ömossa med omnejd "tala om hur plogen förr rev upp vitnade människoben. Det var de forna soldatgravarna, som man ej haft tid att gräva djupa nog." En arkeologisk inventering från Kristinestads kommuns krigsskådeplatser bör göras. Mycket material har nog kommit upp under åren, men det verkar saknas en samlad bild över vad och om det eventuellt finns mer att uppta inför 200-års jubileet 2008?! - H.B 2001

[Tillbaka till 1808-1809 års krig]