Skeppningarna från Närpes under ovannämnda period går i de rika fiskefångsternas tecken. Betydande var även smörutförseln och därtill hudar av olika slag som kohudar, oxhudar, stutehudar, kalvskinn och gråverk
1560-1569
Vi skall nu närmare granska Närpesbornas allmänna varuutförsel, under en 10-års period med stöd av tullängderna i Stockholm åren 1560 t.o.m. 1569.
Skeppningarna från Närpes under ovannämnda period går i de rika fiskefångsternas tecken. Betydande var även smörutförseln och därtill hudar av olika slag som kohudar, oxhudar, stutehudar, kalvskinn och gråverk. Några intressanta stickprov ur de förekommande leveranserna kan vara på sin plats.
År 1560 skeppade på Olof Månsson från Molpe på sin skuta 19 tunnor lax, 340 kg id, 450 kg abborre, 221 kg smör. Därtill 16 kutskinn, 28 kohudar och 28 kalvskinn. Matz Sigfridsson i Petalax ville givetvis inte var sämre än Molpeborna och lyckades samma år vid en skeppning utföra inte mindre än 7 skeppund, 2 lispund id, vilket omräknat i kg blev 1.207 kg, 14 st kohudar, 23 kalvskinn och 80 st gråverk jämte en post smör, sik och braxen. Värdet i pengar blev givetvis inte detsamma som Molpebons, då laxen betingade oerhört höga priser.
|
Roar vi oss med att följa strandbyarna söderut, skall vi finna rik fiskelycka över allt. Per Nilsson och Jöns Larsson i Harrström gjorde betydande fångster, samma var förhållandet med Gregers Olsson i Korsnäs och Nils Larsson i Norrnäs. God fångstlycka kan man också tillskriva Jöns Andersson i Nämpnäs som åren 1560 och -61 skeppade ut bl.a. 11 tunnor lax. Åren -60 och -61 syntes ha varit rika laxår. Olof Larsson i Molpe utförde -61/11 tunnor lax jämte en stor mängd annan fisk. Och flyttar vi oss ned till Lappfjärd visar skepparna Per Jonsson, Per Henriksson och Anders Olsson vackert resultat. Vad som emellertid förvånar mest i detta sammanhang är, att sådana skeppare som Herman Eriksson och Peder Matzson i Övermark, m.fl. förutom hudar och smör utförde betydande kvantiteter fisk. År 1563 skeppade Per Matzson och Jöns Simonsson i Övermark på en skuta följande varor till Stockholm: Smör 426 kg, strömming 8 tunnor, gäddor 102 kg, id 510 kg, abborre 68 kg. Därjämte 20 st kohudar, 30 st kalvskinn och 40 st gråverk. Detta är nu endast axplock ur några av de många leveranserna under denna period. Den totala utförseln till Stockholm under denna tid får i sammanställningen följande utseende: Smör 20.580,5 kg, id 21.102,5 kg, sik 3.444 kg + 4 tunnor saltad sik, abborre 4.837 kg, gäddor 3.425,5 kg, braxen ca 40 kg, krampesill 1 läst = 1.250 kg, strömming 1 läst, jämte 35 tunnor, lax 49 tunnor jämte 80 st spikilax. Nu kan man fråga sig varför en omräkning av fisketunnornas innehåll inte gjorts för att få fram det exakta kg antalet i levererad fisk. Men saken är ytterst svår att exakt genomföra. Expertisens delade meningar om innehållet i lax och strömmingstunnor har föranlett oss att avstå från ev. vilseledande uppgifter. 1 tunna tjära och ca 100 kg tran har ej medtagits i här ovan gjorda sammanställning, då vi i första hand ville få fram en uppgift på utförseln av "alla ätandes varor", som visar att Närpesborna utförde sådana livsmedel under perioden med i genomsnitt något över 5.500 kg per år. Det som emellertid drar ned resultatet vissa år för smörutförseln måste väl tillskrivas missväxt och dålig fodertillgång. De flesta åren utfördes dock mellan 3- och 400 kg smör, som ju måste betraktas som ett ovanligt vackert resultat. Men genomsnittet påverkas givetvis kraftigt av de år, då utförseln var låg. Att näringslivet inom socknen expanderade på bred fron, visar inte minst utförseln av hudar och skinn. Under perioden utfördes ko-, ox- och stutehudar till ett sammanlagt antal av 505 st. Härtill kom kalvskinn 1.109 st, kutskinn 15 st, bockskinn 10 st coh gråverk 525 st. Totala antalet hudar och skinn var således 2.165 st. |
Säljakt uppe i Bottniska viken, slädfärder över Kvarken och en segelfarkost NW om Närpes på Lafreris Carta marina.
|
|
Men exportvolymen kom att få en vacker avrundning uppåt i det att man under periodens slutskede, eller år 1567, levererade inte mindre än 80 st båtar. Visserligen var denna båtexport obetydlig i jämförelse med de tidigare periodernas utförsel. Men vi måste ta i betraktande, att näringslivet inte i fortsättningen ensidigt kunde baseras på enbart båttillverkning. Skogsbeståndet var redan nu hårt åtgånget och en återhämtningsperiod i båtbyggandet var säkerligen en klok investering för framtiden. En sak som förvånar är, att Närpesborna inte lade an mera på getavel. Bockskinn betingade höga priser. Det var inte ovanligt att man erhöll 1 mark för 1 st bockskinn, en kohud betingade ett pris av 2 mark, oxhudar 4 mark osv. Det ser ut som om det var Tjöckbor och Kalaxbor som höll sig med getter. De stenrika backarna på dessa orter var givetvis ett tacksamt tillhåll för getterna. Vad denna intensiva skeppningsverksamhet med ständiga besök i Stockholm betydde för det ekonomiska livets uppsving inom storsocknen förstår envar. Vid skattläggningen år 1571, då silverskatteuppbörden verkställdes i hela landet, visar det sig, att Närpes socken var en av de rikaste i hela landet. Vi har anledning att återkomma härtill. Men en viktig faktor för kulturlivets höjande var förvisso också denna omfattande handelsverksamhet. Under sommarhalvåret varje år vistades dagligen Närpesbor i huvudstaden och hade rika tillfällen till iakttagelser på snart sagt alla livets områden. Allt nytt som lanserades i huvudstaden, var man hemma i Närpes väl informerad om tack vare skepparnas och skeppsfolkets nyhetsförmedling. Detta var av betydelse inte bara för näringslivets rationalisering och förbättring, utan även för kulturlivets förnyelse och utveckling. Att även denna handelsverksamhet kom att avspeglas i yttre bjävs och åthävor, är väl också ganska naturligt. Vem skulle inte önskat att ha fått en inblick i allt detta vid t.ex. ett besök under högmässan en sommarsöndag i Närpes kyrka? Man kan vara säker på att här "frasade" vådorna i de långa sidenklänningarna - då skepparhustrur och bondefruar sökte sig så långt fram i kyrkan som möjligt för att få utstråla den förvandlade rikedomen från sina mäns fångster ur havet, från skeppsbyggeriet och lantbruket. |
|
|
Några namn ur 1570 års tullbok. Originalkopia ur lokala tullräkenskaper 413:1, Stockholm 1570. SvR.A.) |
Innan
vi presenterar en av oss uppgjord förteckning över de män,
som företrädde skeppningsverksamheten i Närpes under
åren 1560-1579, skall vi först i korthet redovisa den samlade
utförseln till Stockholm under åren 1570-1579. Den totala
utförseln omfattade endast 8 år. Åren 1572 och -76
saknas i förteckningen över inskeppats gods från Österbotten.
Under perioden har emellertid 94 leveranser blivit verkställda
av Närpesbor. Trots den livliga seglationen är dock det
samlade resultatet såväl i smörutförseln som
fisk- och hudexport betydligt blygsammare än föregående
10-års period, Johan den III:s krig med Ryssland kastar tydliga
slagskuggor över de halvfulla skutorna, som dessa år stävade
mot Stockholm. Dryga krigsåtgärder till krigsskådeplatserna
i Baltikum minskade närpesböndernas möjligheter att
öka exportvolymen.
Det är i varje fall på sin plats att närmare presentera hela raden av dessa "Nerpis sochne böndher", som under den ovannämnda 20 årsperioden stod vid rodret i ur och skur och vågade sina liv på det nyckfulla havet för att de hemmavarande skulle få en drägligare tillvaro. Deras gemensamma insats var ytterst värdefull även under skeden, då reultatet inte låg på toppnivå. Under den sistnämnda perioden 1570-79 hade man dock levererat 10.150 kg smör, 10.535 kg fisk samt 24 tunnor strömming jämte 896 st hudar och skinn. Härtill hade Hans Persson i Finby levererat 16 tunnor tjära och härigenom liksom anslagit tonen för tjärutförseln under det stundande 80-talet. Visserligen är dessa siffror blygsamma, om de jämföras med föregående period 1560-1569, om vars lysande skeppningsresultat vi läste i föregående avsnitt. På slottstullen i Stockholm hade man under de senare decennierna av 1500-talet haft en så nära och nästan alldaglig beröring med "Nerpis sochne böndher", som man stundom kallade dessa Närpesskeppare, att man slutligen inte ville ödsla så mycket bläck vid utskrivningen av vissa av skepparnas namn i tullboken utan nöjde sig med att anteckna:
för att nu nämna några namn ur 1570 års tullbok. (Se originalkopia , ur lokala tullräkenskaper 413:1, Stockholm 1570. SvR.A.) Skeppare som var mindre kända, fick däremor sina fullständiga namn utskrivna i boken. Att få kallas "Oluff i Öffuermarch" eller "Anders i Tjöckeby" var således ett slags hedersomnämnande. Dessa herrar hade ju också varit med i svängarna under åtskilliga år. Olof Andersson i Övermark var med redan 1547, Jöns Andersson i Nämpnäs hade trampat vid rodret i sin skuta från 1541, så nog hade herrarna anledning att bli lite mer än hövligt behandlade när de på 70-talet stack in sina väderbitna skepparnunor genom dörren på slottstullen. Några närpesbor antecknade i lokala tullräkenskaperna i Stockholm 1579:
(Se originalkopia) |
