1580-1589
Närpesböndernas
skeppningsverksamhet under åren 1580-1589 var huvudsakligast
koncentrerad kring smöret, torrfisken, hudarna och tjäran.
Men i likhet med den föregående 10-årsperioden
var den totala utförseln på Stockholm forfarande naggad
i kanterna av de tunga krigsgärderna. Man lyckades dock utskeppa
7.137 kg smör, 12.047 kg torrfisk, 44 tunnor strömming,
234 hudar och skinn jämte 144 tunnor tjära. För
åren 1588-89 finns inga noteringar om utförsel från
Närpes varför perioden egentligen omsluter 8 skeppningsår.
Under skeppningsperioden
1580-1589 hade Närpesbönderna verkställt sammanlagt
89 leveranser. Detta innebar nu inte, att 89 skeppare skulle ha
besökt Stockholm under den ovannämnda perioden. Säkerligen
var mycket mindre gods, som omtalas i skeppningslistorna, "medskickat"
då yrkesskepparna besökte huvudstaden.
Det kan emellertid
vara av intresse at få göra bekantskap med nya skeppningsbönder
under perioden 1580-1589 och vi vill då särskilt nämna
följande:
Bäckby.
Verksamma skeppare i denna by var Per Knutsson, Matz Andersson
och Lasse Philpusson. Per Knutsson förde ut stora mängder
smör och tjära. I likhet med Jöns Jönsson
i Finby synes han ha haft en stor skuta. År 1585 utförde
han på sin skuta inte mindre än 32 tunnor tjära
samt 2 tunnor smör.
Harrström.
I denna by var som i de flesta andra inom socknen skeppartraditionerna
djupa arv från förfäderna. Under senare delen
av 1400-talet levde här de kända Jopsönerna bl.a.
Nils Jopsson. Troligen var den under 1560-talet så verksamme
Per Nilsson en ättling från Jopsönerna. Nu på
80- och 90-talen återkommer de gamla namnen Olof Jacobsson,
Michel Mattsson, Clement Jönsson. Mickel Mattsson spelade
en betydande roll inom seglationen långt fram i tiden.
Gottböle:
I denna by hade unge Olof Eriksson övertagit skepparrodret
efter den så framgångsrike Erik Persson. Skeppningsrörelsen
drives med samma friska takter som under faderns tid. Här
var man ju van att bygga ordentliga skutor på 18 läster
redan omkring 50-talet och det syns på skeppningarna, att
det följde med ordentligt med gods vid varje färd mot
huvudstaden.
Kalax:
Här fortsatte Morthen Olsson på Barkas med sin utförsel
av hudar och smör.
Kaskö
har fått egen skeppare med Erik Olsson som nu blandat sig
i leken.
Pörtom:
Gres Persson och Erik Jönsson. Den sistnämnda nära
släkt genom gifte med Stockholms stads rikaste affärsman
på 1570-talet, Tomas Björnsson från Vargö
(Bergö). Thomas Björnsson avled 1582 i Stockholm och
Erik Jönsson från Pörtom tillträdde med de
övriga arvingarna en enorm förmögenhet.
Yttermark:
Byn har i Nils Persson fått en ny skeppare, troligen fader
till den styrman Hans Nilsson i Yttermark, som omtalas 1627 som
styrman på den bolagsskuta, som var "olaglig skutbyggning".
Lasten om 23 tunnor råg, 33 tunnor malt blev "bortskämt"
av ovannämnda orsak. Skeppare var Åke Persson från
Vörå, styrman Hans Nilsson från Yttermark samt
båtsmän Hinrich Henrichsson i Pjelax och Staffan Andersson
i Korsnäs, Närpes Historia band II sid 273.
Under perioden
har bland en del nytillkomna skeppare en särskilt intressant
sådan dykt upp som hermelinen bland kattorna, nämligen
självaste kyrkoherden i Närpes församling, herr
Henrik eller Henricus Marci, som han kallades. Eftersom denne
kyrkoherde ägnats endast en rad i Närpes historia är
det på sin plats att låta honom stiga fram ur skeppningslistorna
åren 1582 och 1583.
Kyrkotiondet
utskeppas till Stockholm
Redan den
26 september 1548 seglade kyrkoherden i Näpes benämnd
"Herr Matz" med 3 tunnor smör till Stockholm, enligt
Stockholms vågbok nr.501.
År 1551
utfördes kyrkans skattesmör och skattefisk av Per Nilsson
i Harrström, enligt utslag vid tinget den 4 januari 1552.
I de lokala
tullräkenskaperna 326:II, fol 15v, Stockholm 1582 samt räkenskaperna
330:II, fol 17v. Stockholm 1583 med överrubriken: Östrebotnen
Nerpis Sochn, uppräknas skepparna från denna socken,
och däri heter det bl.a. "Her Hendrich i Nerpis Smör
2 tunnor - 2 lispund, Torfisk - 16 lisp - 1 lisp, Kalvskin - 64
st - 4 st." Kyrkoherden hade således intullat 272 kg
smör (2 tunnor) och erlagt 2 lispund i tull. Torrfisk 136
kg (16 lisp) och erlagt härför 1 lisp (8,5 kg i tull).
För de 64 kalvskinnen hade han betalt 4 st i tull. Följande
år heter det: "Her Hendrich i Närpis Torfisk 48
lispund (408 kg) och härför erlagt 3 lisp. i tull. Men
här följer omedelbart efter kyrkoherdens namn: "Jören
Olsson klochare ibidh (=sammanstädes). Torrfisk 16 lisp".
Omedelbart
efter klockarens namn förekommer Mickel Mattson i Harrström
och Sigfrid Matxon i Petalax samt Jöns Jönsson i Finby
och strax därefter Jörn Olsson i Närpis ånyo
med 2 tunnor smör. Vid närmare studium av skeppningslistorna
visar det sig att denne Jören Olsson, som kallas för
"klochare" är kyrkoherdens egen dräng.
År 1585
börjar en ny lista med Per Knutsson i Becheby, som redovisar
för 32 tunnor förtullad tjära, varefter följer:"Jören
Olsson Preste dreng Torfisk 32 lisp Tiäru 16 tunnor, hudar
16 st".
Längre
ned på samma lista förekommer Jören Klochare på
nytt, (Göran Olsson var klockare i Närpes från
år 1585 och bodde i Kåtnäs by) då han låter
intulla 2 tunnor smör jämte ytterligare 16 lispund torrfisk.
År 1591 uppträder denne Jören Oluffsonn på
nytt och uppgavs vara hemmahörande i Kåttnäs by.
Att han även denna gång företräder sin kyrkoherde
framgår tydligt av den enormt stora mängd av gods han
låter förtulla. "Smör 4 tunnor (528 kg),
Torfisk 4 skippund (680 kg) Tieru 16 tunnor". Med kyrkoherdens
försvinnande från arenan försvann också
"Jören Klochare, preste dreng" från skeppningslistorna.
Men även efterträdaren till herr Henrich, kyrkoherden
Eschillus Henrici drev som företrädaren skeppningsverksamhet
på sidan om sitt prästeliga kall. I de lokala tullräkenskaperna
367:III år 1600 får vi göra bekantskap med den
nya kyrkoherden. Sedan Jöns Jönsson från Finby
förtulla 1 tunna smör, 2 tunnor trånn (tran),
32 tunnor tjära och 32 st. kalvskinn, blir det Peder Nilssons
tur "iffrå Klåckare by", som förtullar
en mängd gods, varefter det heter, "Aff Her Eskill i
Närpis Smör 4 tunnor, Kalfskinn 16 decker (160 st.).
Tiera 12 tunnor. Hud 16 st."
Såväl
Jöns Jönson i Finby som de båda kyrkoherdarna
synes ha haft stora skutor, eftersom man kunde medföra så
pass mycket skrymmande gods som här var tal om. 32 tunnor
tjära, 1 tunna smör och 2 tunnor tran jämte 32
st. kalvskinn var inte precis småsmulor enligt den tidens
mått. Detta var nu vad Jöns Jönsson kunde lasta
i sin båt vid avfärden till Stockholm år 1600.
Men exempel på betydligt större tonnage ska vi längre
fram få göra bekantskap med.
