FÖRORD

Strax före andra världskrigets utbrott hittades en släktgrav från 1000-talet i Skänninge. Den låg under ett par lockhällar med runinskriften:

"Kufe lagde sten efter Vile son sin. Gud hjälpe hans själ. Harane lagde över Kufe fader sin. Gud hjälpe själen."

S: ta Ingrids konventsruin i SkänningeDenna kristna familjegrav i S: ta Ingrids konventsområde utgrävdes 1939 av Berit Wallenberg. Innan det dominikanska systrakonventet byggdes på 1200-talet, fanns S: t Martins kyrka på den västliga sidan av Skenaån. De döda hade med största sannolikhet blivit begravda i anslutning till denna kyrka eller en tidigare stavkyrka på samma plats.

I Kufes omgrävda grav hade man en tid efter Kufes död under hällen lagt ned ett äkta par av en senare släktgeneration. Mannens betydligt yngre maka är liten och spenslig, och av för släkten främmande typ, med hög panna, infallande haka, fötter och knäskålar i miniatyrformat, men grova smalben. Enär makarna egendomligt nog legat i en och samma träkista och hållit varandra stadigt i hand, måste de ha dött tillsammans, kanske av förgiftning.1
S: ta Ingrids konventsruin i Skänninge.

Hospitalsruinen i Skänninge

Hospitalsruinen i Skänninge — Sveriges äldsta kända sjukhus. Ett av många historiska minnesmärken i staden.

Berit Wallenberg skriver om det äkta paret i sin rapport från utgrävningen:

"Kvinnan verkade inte alls nordisk. Så små knäskålar som hennes brukar man inte finna i andra svenska gravar, ej heller en så undfallande haka och ett sådant sluttande bakhuvud. Hon var oerhört späd med mycket små fötter, men hade tämligen tjocka smalben. Kanske var hon av finsk-ugrisk eller baltisk ras?"2

Paret blev sannolikhet lagda i gemensam kista, ty de höll varandra i hand. Maken var liten till växten, omkring 165 cm lång och hans maka var blott cirka 150 cm lång.3 Wallenberg fortsätter att berätta om sin utvärdering av utgrävningen i rapporten:

"Det var första gången man träffade på skelett av namnkända personer från så gammal tid. Att dessa fyra personer var släkt med varandra och att man fann ett äkta par, som synes ha dött i en och samma stund och hållit varandra i hand, gör att fyndet var unik."4

I den ostoeologiska undersökning som gjordes efter utgrävningen av Maj Florell kommer det fram ytterligare fakta om kvinnan. Florell berättar i samma rapport som ovan att:

"Den äkta makan. Kraniet har tillhört en ung kvinna - kanske i 20-årsåldern. Tänderna är obetydligt nötta och visdomständerna är ej helt genombrutna. Underkäken är liten och påfallande smal. På grund av jordtrycket har kraniet emellertid blivit skevt och osymmetriskt, varför någon mittbestämning ej var möjlig. Rörande kvinnans övriga skelettdelar är att tillägga, att samtliga extremitetben, som är mycket smala och spensliga ha sina epihyser lösa. Benen är även mycket sköra och anfrätta."5

Det intressanta med kvinnan i graven och som berör det här arbetet är att hon kanske är det äldsta bevis vi har om finnarnas tidiga kontakter med östgötarna, förutsatt att skelettet är av finsk-ugrisk ras. Den äldsta skriftliga källa jag har funnit är betydligt yngre, från mitten av 1300-talet. Den namnger en viss Magnus Finne som bodde i Linköping år 1350.

Finland var från medeltidens början fram till år 1809 en del av Sverige, därmed kan vi inte prata om invandringshistoria under den här epoken, då kolonisationen skedde inom riket.

Det finska språket skiljer sig starkt från det svenska, även om ordförrådet har ett gemensamt ursprung uppgående till 30 procent. I övrigt är de etniska skillnaderna mellan folken måttliga, därför har finnarna relativt fort assimilerats bland svenskarna, till den grad att östgötska lokalhistoriker närapå har glömt bort att skriva om finnarnas insatser i landskapets historia. Den största "invandrargrupp" som har kommit till Östergötland under historisk tid.

Jag har enbart använt mig av källor som finns i tryck. Det finns oerhört mycket att hämta i arkiven, men det kräver en helt annan forskningsinsats än vad arbetet till denna publikation gjort. Även om mitt arbete har krävt sin tid. Jag har gått igenom samtliga kommunbibliotek i Östergötland och deras referensavdelningar för hembygdslitteratur. I mina tidigare grundforskningar som har berört östgötska fenomen har jag alltid tagit del av länsbibliotekets, i Linköping beläget, fina östgötasamling, men tyvärr brann den upp hösten 1996 då någon idiot tände eld på de ovärderliga bokskatterna. I för sig byggde man upp biblioteket och östgötasamlingen efteråt, men vid det här arbetets färdigställande sommaren 1997 fanns det skriftliga materialet inte tillgängligt. Därigenom gick en del grundfakta till spillo för min del. Lika illa var det att Boxholmsamlingen också brann upp några år före den i Linköping, men mycket gick att komplettera via andra bibliotek.

Det finns ett problem med hembygdslitteratur. De saknar oftast register, likaså detta arbete för tillfället, som man kan söka i och därmed har jag bokstavligen ögnat igenom all östgötsk litteratur som berör den här perioden, kommunbibliotek efter kommunbibliotek. Tyvärr har inte bibliotekspersonalen varit till mycket hjälp, av den anledningen att det tidigare aldrig har gjorts något större arbete om ämnet, finsk invandring till Östergötland. Annat är det med andra minoritets- och invandrargrupper som tyskar och valloner, även i viss mån judar i Östergötland.

Min publikation ska inte ses som någon slutgiltig version av den här tidsepoken, från medeltiden till riksdelningen år 1809. Framöver ska det komma ut en mer fyllig och bättre redigerad upplaga av detta verk. Förhoppningsvis kommer ni läsare att nysta upp de trådar jag har visat för er och vi kan tillsammans öka kunskaperna i ämnet. Det finns mycket att forska om. En dröm är att se ett finnforskningscentrum i Östergötland som ska behandla finsk kolonisation av östgötska bygder. En finnstig genom landskapet kan vara möjlig att åstadkomma, kanske främst i de gamla svedjefinska områdena i norr.

Finntorp vid Stora Mögsjön i Finnspång

Finntorp vid Stora Mögsjön i Finnspång.

Det finns mycket som jag skulle behöva förklara för att göra det här arbetet mer begripligt, men jag förutsätter att läsaren själv försöker ta reda på saker och ting som ter sig obegripliga. Ett stort antal ord och fenomen är tidstypiska för de århundraden som presenteras. En sak bör i alla förtydligas...

Under den här tidsepoken fram till år 1809 fanns inget ord som hette finländare, enbart finnar, då det inte fanns något behov att särskilja svenskar i Finland från svenskar i andra delar av riket. När riksdelningen skedde år 1809 skapades ett behov att ge ett gemensamt namn på de två statsofficiella språkgrupperna i Finland, finnar och finlandssvenskar, under en gemensam benämning, det blev ordet finländare.

Första gången ordet finländare kom i allmänt bruk var i St. Petersburg, där det fanns ett extra stort behov av att kalla de två språkgrupperna av finsk nation med ett nytt namn och därmed också skilja Finlands svenskar från Sveriges svenskar, i kyrkligt och världsligt sammanhang.

I det här verket använder jag ordet finländare i de fall jag vet att det är en finlandssvensk eller om jag talar om den finländska rikshalvans hela befolkning. Ifall de i källorna heter Finne så blir de oftast kallade så, även om de kan ha ett okänt finlandssvenskt ursprung.

Östergötlands centrala delar

Östergötlands centrala delar följer landskapets mittlinje, från sjön Vättern till Östersjön.

Idag är Sverigefinländarna i första, andra och tredje generationen den största minoritetsgruppen i Östergötland. Till alla dem, varav många är mina släktingar vill jag tillägna det här arbetet. Det kan stärka vår identitet som en självklar befolkningsgrupp i landskapet; förr som nu och i framtiden.

Göteborg: 020424.

Harri Blomberg

Ett tack till Stiftelsen president Urho Kekkonens stipendiefond och Kulturfonden för Sverige och Finland som har stött mig ekonomiskt i mina forskningar i ämnet, samt personal och elever på Datorteket i Mjölby som hjälpte mig att avsluta det här arbetet för fem år sedan.

1) Wallenberg 1984, sid 47.

2) Ibid, sid 16.

3) Ibid, sid 17.

4) Ibid, sid 22.

5) Ibid, sid 34.

 


Finnarnas historia i Östergötland - Index
Emigration fron Finland