Underteckna
vår adress Allekirjoita
adressi Sign
the protest list at |
Rädda Skaftung - Sidebyområdet ur Fennovoimas klor! |
|
Kristinestad
har producerat energi i flera årtionden, med början från 70-talet. Då
offrade man en av Österbottens vackraste fastlandsstränder, jämnade
naturen med marken och byggde kraftverk på Björnön. En relativt sett
liten kommun har alltså länge dragit sitt strå till stacken vad gäller
energiproduktion, och inte utan uppoffringar. Kanske innebär ny teknik
att man så småningom kan ersätta det traditionella kolkraftverket med
en renare typ av produktion på samma plats. Hur som helst, valet man
gjorde då, var ett val som gäller för all framtid. Nödvändigt ur ekonomisk
synvinkel, anser säkert många. Om detta finns det troligen olika åsikter,
men en sak är dock säker, naturen som en gång fanns där kommer aldrig
att kunna återskapas. Men låt
oss söka det positiva - inom kommungränserna återstår ju några tiotal
kilometer icke-industrialiserade kustområden, varav en del mycket vackra.
Vid närmare granskning kan man konstatera följande vad gäller skärgården
i Kristinestads kommun. Den är liten, kompakt, med kustnära holmar,
ofta slående vackra klippstränder, i synnerhet på holmarnas västsida.
Den har sin egen särprägel, och skiljer sig sålunda från de skärgårdstyper
man finner såväl norrut som söderut, dvs de steniga, låglänta skärgårdarna
som man förknippar med många platser i Österbotten (och som också har
sin charm!). Vidare kan man konstatera att största delen av denna vackra
skärgård ligger i Södra Kristinestad, dvs Skaftung-Sidebyområdet. Kristinestadsborna
kan med fog anse sig lyckligt lottade vad gäller möjligheter till rekreation,
turistnäringar och havsnära boende en sagolikt vacker stad så väl
placerad mitt i det bästa som naturen kan erbjuda. Båtar som glider
genom de vackra sunden i Skaftung, Kilens fiskehamn i solnedgången
bara ett plock av sådant som fastnar på näthinnan hos besökaren.
Jag råkade
befinna mig på sommarstugan i Skaftung då radio Vegas redaktörer drog
förbi under sin paddlingsfärd genom Österbottens skärgård sommaren 2006.
Vilken stolthet och glädje man kände då de högljutt uttryckte sin beundran
för vår skärgård, man jämförde den t.o.m. med Sveriges Bohuslän. I ett
uppföljande radioprogram blev de tillfrågade vad som gjort mest intryck
på dem under färden, svaret blev bl.a. att Kristinestads skärgård
var en positiv överraskning, och att den speciellt förtjänar att lyftas
fram eftersom få vet hur fin den är. Nu har då stadsstyrelsen
med El Nemr och Utter i spetsen bestämt sig för att lyfta fram denna
lilla pärla. Och hur? Jo genom att dumpa ner Europas (troligen) största
kärnkraftverk, en eller två reaktorer, rakt ovanpå idyllen! Raskt och
beskäftigt ordnas (av staden betald ?) charmresa till Olkiluoto. Förstummad
åhör man stadsstyrelsens ordförande bedyra i en radiointervju att man
har daglig kontakt med Fennovoima, man gör allt man kan för att underblåsa
energibolagets intresse, försäkrar han. Värsta chocken kommer
dock då det efter lång tystnad avslöjas att man ämnar klämma in jätteanläggningen
mitt mellan Skaftung och Sideby, och bokstavligt talat rakt ovanpå Granskogs
fiskförädlingsföretag! Ett företag som i många avseenden är ett mönsterexempel
på ett småskaligt, välskött, lokalt förankrat företag som passar bygdens
karaktär, och med en ny generation redo att ta över. Vad återstår att
säga? Bra jobbat, stadens ledning. På detta vis lyckas ni med konststycket
att ge båda byarna ett ordentligt råsop, samt ta bort framtidstron och
skapa vånda och oro bland de direkt berörda för mycket lång tid framöver.
Dylika processer tar sin tid, och många människor kommer att plågas
av ovissheten. Tänk på det, alla ni som anser er sitta i orubbat bo,
på lämpligt avstånd inne i stamstaden och pläderar för kärnkraftverket! Fennovoimas
tyska (äger 1/3) och svenska delägare måste tro att de kommit till himmelriket
Hemma i Tyskland och Sverige, dit en del av energin skall gå,
får man inte bygga överhuvudtaget. Katternös kraft, också delägare
i Fennovoima, vågar troligen inte ens föreställa sig vilka reaktionerna
skulle bli om man föreslog en placering på jakobstadsbornas vackra Fäbodastrand.
Men här söderöver är man generös så det förslår. Naturen är visserligen
inte riktigt väl lämpad för ett jättekärnkraftverk (bla problem med
vattendjupet, inga lämpliga förutsättningar för kajplatser). Men här
är sådant inget problem, varsågoda och ”gör om” naturen! De
aviserade åtgärderna skrämmer inte de djärva ledarna i Kristinestad.
Ta både kust och holmar, bygg tunnlar under havet tillräckligt stora
för att rymma bussar, gräv upp havsbotten … . Miljökonsekvensutredning
skall utföras. Stadsdirektör El Nemr slingrar sig i en radiointervju
vid direkt fråga om hon välkomnar kärnkraftverk. Hon är ute efter att
skapa arbetsplatser, säger hon. Till vilket pris som helst kunde man
tillägga, och med medel som samtidigt innebär att redan befintliga sådana
försvinner. Men vad exakt är det stadens ledning behöver veta angående
effekterna av Europas största kärnkraftverk i en av Österbottens minsta
skärgårdar, mitt bland befolkningen? Den omedelbara effekten
torde vara uppenbar för vilken förnuftig ortsbo som helst: total förstörelse
av omistliga naturvärden, folks hus och hem, förlust av mödosamt skapade
arbetsplatser mm. Och det är bara början. Utan att ta ställning varken
för eller mot kärnkraft, så kan man konstatera att kärnkraften är en
kontroversiell fråga, i mångas ögon rentav skrämmande. I Kristinestads
kommundelar har man specialiserat sig på bl.a. potatisodling (Lappfjärd,
Härkmeri), i Skaftung har man länge ägnat sig åt fiskodling samt fiskförädling
vid sidan om traditionellt fiske, medan Sideby profilerat sig inom turism
med Kilenområdet. Hur skall potatisrikena Lappfjärd och Härkmeri framöver
marknadsföra sina grödor, även ett litet tillbud räcker för att skapa
en negativ bild. Vilken åtgång kommer den utmärkta fisken från Skaftung
att ha, om man överhuvudtaget kan fortsätta produktionen? Vad händer
med det lokala näringslivet, om t.ex. EU utfärdar strängare direktiv
vad gäller odling i närheten av kärnkraftverk? Skall båtturisterna på
väg söderut från Kristinestad runda ett jättekärnkraftverk på jakt efter
den utlovade genuina skärgårdsmiljön på Kilenområdet? Det blir minsann
en charmig helhet! En och annan turistbroschyr lär nog få skrivas om.
Staden kan tänka på detta nu då arbetet pågår med den nya hemsidan. Den mycket
omtalade injektionssprutan som kärnkraften skall erbjuda regionen bör
också granskas närmare.Vad händer efter det arbetsintensiva
byggnadsskedet? Vem drar nytta av det? Vad blir vi kvar med, förutom
en tragiskt felplacerad storindustri och sönderslagen miljö?
På tidningen kunde man nyligen läsa att Olkiluotobygget stannat helt,
för hela arbetskraften firade jul hemma i Frankrike. Vad är det som
säger att den permanenta arbetskraften ens kommer att bosätta sig i
Kristinestad? Kanske Björneborg som större ort (inom helt rimligt pendlingsavstånd)
ter sig mera lockande? Kristinestad kommer ju givetvis inte längre att
kunna marknadsföra sig som idyllen i den rofyllda naturen. Vad blir
stadens slogan ”Kom och bo i kraftverksstaden, kolkraft i norr, kärnkraft
i söder!” Till detta
kan man förstås invända att ingen lever enbart av vacker natur, vilket
är helt sant. Men valet
står väl ändå inte mellan att välkomna storindustri i skärgården eller
dö som region! Många kommuner
hittar andra utvägar och överlever. Ej heller kan det anses oetiskt
och omoraliskt att tacka nej till kärnkraftverk med hänvisning till
naturvärden, då kommunen (med sina knappt 8000 invånare) redan inhyser
ett kraftverk inom sina gränser. Dylika anläggningar bör ju byggas på
redan befintliga industriområden, där infrastruktur redan finns och
orörd natur inte ödeläggs. I Kristinestad kan framtiden erbjuda nya
möjligheter till utkomst, och nya politiska ledare kan ha andra visioner.
Dessutom tror jag inte att kommande generationer kommer att sörja det
missade kärnkraftverket, möjligheten är mycket större att de är tacksamma
över den vackra miljö de kan njuta av. Ungdomar idag, morgondagens vuxna,
förstår mycket bättre att uppskatta sådana värden än vår generation. Dennis
Rundt konstaterar i sin förträffliga ledare (Vbl 20.12.07) att Kristinestads
politiska ledning är blind för Sidebys och Skaftungs miljövärden,
och påpekar att dessa värden redan kan mätas i pengar, samt att värdet
ständigt ökar om byarna inte läggs under kärnkraftverket. Jag föreslår
därför en ny resa för stadsstyrelsen, denna gång inom kommunens gränser,
till Skaftung och Sideby sommaren 2008. Vi som värnar om dessa byar
kan bjuda på guidning och båtar. Det är ett litet pris för oss att betala,
om blott vi lyckas öppna ögonen på beslutsfattarna för den miljö vi
kämpar för. Och sist en uppmaning till alla som vill bevara våra byar,
vår skärgård och kust, samt hela kommunen som attraktiv boningsort -
var solidariska, agera, kräv att få veta beslutsfattarnas åsikter, tolerera
inte politikernas rävspel! Framför allt, förlita er inte på
tanken att hela idén är orealistisk. Den inställningen gynnar ingen
annan än Fennovoima. Om agerandet från stadens lednings sida
hittills ger en vink om hur ärendet kommer att skötas framöver, kan
man bara utbrista : Gud bevare södra Kristinestad för stadens
ledning! Inga-Lill
Till, markägare, född och uppvuxen i Skaftung |
||
Underteckna
vår adress Allekirjoita
adressi Sign
the protest list at |
Aktionsgruppen/Toimintaryhmä
Pro Kilgrund kilgrund at gmail.com |
|
kontakt
- yhteys - contacts kilgrund at gmail.com |