Koti - Hem - Home

Allekirjoita adressi
www.adressit.com/kilgrund

Underteckna vår adress
www.adressit.com/kilgrund

Sign the protest list at
www.adressit.com/kilgrund

Tyvärr finns det personer som ännu inte insett att någonting allvarligt är på gång i vårt Österbotten. Vi håller nämligen i raskt tak på att mista en stor del av den normala numerären på våra barnkullar. Då barnen blir färre kommer det redan på kort sikt att få negativa konsekvenser, för att inte tala om de långsiktiga. Genom att läsa statistiken från våra lågstadieskolor ser vi verkligheten som den är. I en medelstor kommun söder om landsvägen kan vi se att mellan åren 2004 och 2014 minskar antalet elever i lågstadierna med cirka 20 procent, således endast under 10 korta år. Av sex lågstadieskolor uppvisar endast en, centrumskolan, en ytterst blygsam ökning. Resten håller sig med minus på drygt 20 procent, en av skolorna till och med över 40 procent. Inte att undra på att det i kommunerna planeras för nya skolnedläggningar. Utan ordentliga barntillskott riskerar regionen speciellt söder om Vasa att bli en region gående på kryckor och proteser. På finskt håll i vårt landskap ser statistiken ännu dystrare ut.
Ser vi på antalet elever år 2010 inom SÖFUK:s upptagningsområde och på dem som då kan börja på andra stadiets första klass är deras antal 2 533. Antalet sjunker redan 5 år senare till 2 168 elever eller med minus 15 procent. Den mest katastrofala nedräkningen ser vi i Sydösterbotten, i Kaskö, Närpes och i Kristinestad. År 2010 har 229 elever kommit i åldern för andra stadiet och redan år 2015 har antalet sjunkit till anspråkslösa 141 elever, varav 77 är svenskspråkiga. Således ett minus på 38 procent under endast 5 år!!! Dessa 77 svenska elever skall sedan fördelas mellan regionens två gymnasier och yrkesskolan Vocana. Dessutom söker givetvis en del av eleverna till andra skolor utanför Sydösterbotten och så finns det också sådana som inte alls börjar i någon skola överhuvudtaget efter högstadiet. Den nordliga delen av vårt Österbotten uppvisar inte samma sjunkande trend och Larsmo utgör ett lysande positivt undantag. Närpes upplever just nu en förbättrad situation genom inflyttning av arbetskraft med familjer som har många barn, främst från Balkanländerna. Men detta är endast en kortvarig vitalisering och förändrar inte trenden desto mera. Kan allt fortsätta som tidigare?
Var finns nu de unga som studerade och fick sina examina i medlet av 1990-talet och som i dag är i 30-35 års ålder? Eller just i den åldern då de normalt hunnit bilda familj och har barn som börjat eller skall börja i lågstadiet. Dessa ungdomar hörde på sin tid till årsklasser i ”normalstorlek”. Jobb har också skapats på löpande band i Österbotten med tillhjälp av den mest långvariga och starkaste konjunktur vi någonsin har haft. Detta borde ju borga för att allt i dag borde vara ganska normalt och att befolkningsunderlaget inte skulle befinna sig i utförsbacke. Men ändå minskar antalet barn kraftigt som ovan belyses. Har då ungdomarna slutat att skaffa barn eller har de ersatt barnen med en hund eller finns dessa ungdomar över huvudtaget kvar i Österbotten? De flesta har fått en god utbildning men kanske i förhållande till utbildningen finns för få lämpliga jobb? Ändå skriker industrin efter kvalificerad arbetskraft. Ett företag i Korsholm behöver bara under detta år ytterligare 100 ingenjörer och så vidare. En tvåspråkig utbildning för diplomingenjörer i Vasa borde med det snaraste fås tillstånd.
Hämmas regionens utveckling av att utbildningspolitiken i Svenskösterbotten egenmäktigt styrs från Åbo och södra Finland? Används den beramade språkparadoxen i huvudsak för att garantera ett flöde av svenska studenter till Åbo Akademi? En student som ”besparats” mödan att lära sig en ordentlig finska har inte många valmöjligheter. Kanske vi i Österbotten själva i högre grad borde ta hand om vitala utbildningsfrågor? Att splittra utbildningen i Österbotten på olika orter och använda en stor del av tillgängliga resurser för att rädda städerna från sina fallfärdiga ruckel är kanske inte alltid så smart. Fonderna rustar upp fastigheterna och skattebetalarna tvingas betala notan via en svinaktigt hög hyra som utbildningsanstalterna tvingas erlägga. Att berika fonderna kan ju i och för sig vara en angelägen sak. Men att fortsätta som ett slags Österbottniskt reservat av humankapitalet för Åbo Akademis svenskspråkiga utbildning i Åbo blir i längden förödande. Vi i Österbotten borde ta exempel av hur akademin själv utvecklar sin verksamhet i Åbo via ett omfattande samarbete med det finskspråkiga Turun Yliopisto. Vi kunde göra exakt likadant i Vasa tillsammans med Vasa Universitet och med tillägget att Åbo Akademis huvudsakliga svenska utbildning förläggs till Vasa med lämplig utlokalisering till Åbo.
På goda grunder kan vi utgå ifrån att väl utbildade ungdomar från 1990-talets mitt till stor del i dag inte finns i Österbotten. Att ungdomarna under en viss tid under sina studier vistas i utlandet är fördelaktigt och riktigt, men om de efter sin utbildning tvingas söka ett lämpligt jobb med konkurrenskraftig lön utomlands medför det den nackdelen att de allra flesta förblir borta från Österbotten. Rörligare är kanske de ungdomar som sökt sin utkomst inom övriga regioner i hemlandet. Men i det stora hela förblir förhoppningen om en snar hemkomst lika som vid skilsmässor; då parterna en gång har flyttat isär är återföreningarna rätt sällsynta.
Att få i gång en process som syftar till att utbildningen bättre anpassas till näringslivets behov är av nöden. En annan absolut livsnödvändig process är att skapa bättre möjligheter till nyföretagande. Hittills har vi trott att grunden skall förbättras genom att strö ut bidrag för investeringar och löner. Eller genom att starta upp en mängd olika fantasifulla projekt med EU-pengar i ryggen. Men alla satsningar, där produktion, investeringar och lönekostnader subventioneras, har ofta den nackdelen att det som den ena får mister den andre. Se på jordbrukets situation! Att bygga företagandet på en konkurrenskraftig och lönsam produktion är den enda vägen framåt. Att samhället ser till att exempelvis fiberoptik till rimlig kostnad dras fram till alla hushåll som önskar anslutning är också en viktig framgångsfaktor. Den enda formen av bidrag som i alla väder kan försvaras och som ger nytta för framtiden är stödande resurser för produktutveckling. Chefen för vår TE-Central i Vasa beklagade nyligen det faktum att hans central i jämförelse med kollegan inom landskapet Södra Österbotten totalt sett har hälften mindre resurser att stöda företagens utveckling. Detta trots att Vasaregionen i jämförelse har dubbelt flera företag. Man kan ju sedan bara spekulera vari denna ojämlikhet bottnar och varför vår region alltid verkar vara den förlorande parten i konkurrensen om statens resurser. Järnvägen är ju bara ett litet men tydligt exempel.
Landskapet Österbotten skulle vara betjänt av några Innovationscentraler finansierade med statens medel. Dylika ”äggkläckningsanstalter” för nya produktinnovationer och därmed nyföretagsamhet har visat sig vara fruktbara satsningar. Innovationscentraler finns på många orter i våra grannlandskap men inte i Österbotten. Bland annat i Karleby, Nivala, Alavus och Kauhajoki. Vi skall inte heller glömma att Nokias högt flygande framgångar i tiderna grundlades genom forskning och produktutveckling på universitetet i Uleåborg. Det kostade förvisso staten ett antal miljarder mark, men i likhet med all produktutveckling är sådana satsningar alltid försvarbara och synnerligen räntabla och dessa ynglar av sig en mängd nya arbetsplatser. Ett mångfasetterat småskaligt näringsliv får livet att sjuda i våra byar och städer. Om Metsä Botnia var bra för Sydösterbotten var det ingen lyckospark för Kaskö, förutom en välfylld kassa. Kaskö håller med fart på att dö en illaluktande sotdöd. Fennovoimas eventuella etablering i Sideby hindrar en normal expansiv utveckling och de fåtaliga arbetsplatsernas innehavare kommer högst antagligen att bo i Björneborg. Kärnkraftens anställda vet vad de sysslar med och bosätter sig inte i närheten av sin arbetsplats. Korvmakarna lär inte heller äta den egna korven.

Håkan P-H Rönnqvist

Allekirjoita adressi
www.adressit.com/kilgrund

Underteckna vår adress
www.adressit.com/kilgrund

Sign the protest list at
www.adressit.com/kilgrund