Koti - Hem - Home

Allekirjoita adressi
www.adressit.com/kilgrund

Underteckna vår adress
www.adressit.com/kilgrund

Sign the protest list at
www.adressit.com/kilgrund

NÄR DRÄNGARNA BÖRJAT STYRA

Det är så man vill instämma med artisten Magnus Uggla då han sjunger ”jag mår illa”, men nu i ett sammanhang som inte alls har med innehållet i sångtexten att göra. Född i Sideby faller det sig naturligt för mig att följa med vad som händer i Sydösterbotten. Nu är kampen mot etableringsplanerna av ett kärnkraftverk, placerat mellan Sideby kyrka och Skaftung by vid Kilgrund, högaktuell. Motståndet bland lokalbefolkningen är nästan helt kompakt. Däremot kan ristas flera frågetecken var politikerna i Kristinestad och i synnerhet var den högsta tjänstemannaledningen sist och slutligen står i denna ödesfråga. Visst motionerade majoriteten av politikerna vid senaste fullmäktigemötet att de motsätter sig tvångsinlösning av mark för kärnkraftverksbyggets behov, men samtidigt kan man stilla undra om politikerna inofficiellt ändå lovat att inte aktivt motarbeta etableringsplanerna? Sidebyborna och invånarna i hela Sydösterbotten gör nog klokast i att inte lugna ner sig och låta sig köpas för träpengar som präglats av deras egna politiska företrädare! Den logiska följden av majoritetsmotionen, såvida den var ärligt menad, borde i så fall vid nästa fullmäktigemöte resultera i ett officiellt nej tack till kärnkraft i Sideby/Skaftung. Tro det den som vill!

För regionens framtida utvecklingsmöjligheter är det ändå det mest tråkiga att nästan allt som är på gång i den sydliga bygden blir till en språkfråga. Finskt ställs mot svenskt och tvärtom. Aktivitetsgruppen i Sideby upprättade för några veckor tillbaka på nätet en protestlista mot kärnkraften. Uppropet lyckades väl och listan samlade på kort tid nästan fyratusen namn och närmar sig nu i skrivande stund femtusen. Stadsdirektören i Kristinestad fick därmed skrämselhicka och engagerade sig snabbt i att få till stånd en motsvarande lista, men för en kärnkraftsetablering. Det sorglustiga är att det nu är helt uppenbart att listans enda avsikt var att knäppa ”de svenska” på näsan. Då listan upprättades fanns under en tid enbart ett finskspråkigt upprop undertecknat med signaturen ”nuori kansalainen”. Småningom kom även en svenskspråkig variant på ingressen, men fortfarande undertecknat med samma finskspråkiga upphovssignatur. Hemlighetsmakeri så det förslår. Samtidigt upphovsmannen/kvinnan vill att folk öppet skall redovisa sin ståndpunkt föredrar initiativtagaren själv att uppträda anonymt! Högst anmärkningsvärt. Listan som nu undertecknats av över ettusen personer består till närmare ett hundra procent av finskspråkiga. Av de väldigt fåtaliga svenska namnen uppger de flesta som hemort antingen Kristiinankaupunki, Lapväärti eller Kaskinen och så vidare. I offentligheten har också framkommit att någon kärnkraftsvänlig aktivist varit behjälplig med att sätta in folk på listan, folk som varit helt omedvetna om sin viljeyttring. Sedan kan man ju undra om de fåtaliga svenskarna på listan som uppger hemorten på finska alla gånger varit ens medvetna om att de finns där. Säkerligen finns också bland de helt finska namnen sådana som plötsligt uttryckt en åsikt de själva dittills varit omedvetna om. Motståndet mot kärnkraften har ändå i Finland fördelats rätt jämnt i befolkningslagren. Tidigare har ändå en klar majoritet varit emot kärnkraften och på så vis delat befolkningen oberoende av språklig tillhörighet eller politiskt hemviste. Kan de finskspråkiga i Kristinestad vara det enda undantaget? Knappast.

Dagens förvirrade sinnesstämning har gamla anor, men fick en oförtjänt puff ner mot gorrpottens botten i samband med att Kristinestad skulle välja partner i KSSR-processen. En hårfin majoritet beslöt att Kristinestad enligt hävd i huvudsak skulle fortsätta att odla sitt samarbete med grannkommunerna norrut, eller inom den regionkommun som statsmakten tidigare fastställt. Fullmäktigeminoriteten kunde dock inte smälta detta utan tågade ut från fullmäktigemötet i syfte att få mötet icke beslutfört. Då detta inte lyckades uppvaktades efteråt ministrar i Helsingfors med stadsdirektören i spetsen. Stamstadens egen riksdagsman, Petri Pihjalaniemi, ger nu också i tidningsintervjuer läsarna helt ny information om det ”traditionellt djupa samarbete” Kristinestad alltid haft med Kauhajokiregionen och som de lea svenskarna nu punkterat inför framtiden.

Varför den finska befolkning tog så väldigt illa vid sig i anledning av introduktionen av KSSR var att de uppfattade Närpes stads agerande i fjol våras som en språklig förolämpning eller kränkning. De fann det svårt att acceptera att Närpes, helt mot tidigare praxis och utfästelser att regionkommunen i Sydösterbotten skulle utgöra basen för den kommande utvecklingen, plötsligt inviterar och går samman med Korsnäs och Malax i en hälsovårdsgemenskap utan att dessförinnan ha förhandlat med de gamla kumpanerna Kaskö och Kristinestad. Samarbetet med Korsnäs och Malax sades borga för en stark svensk enhet. Men ritningarna sprack och Kristinestad och Kaskö är nu med och med den följden att sjukvården i Sydösterbotten ändå förvaltningsmässigt skall skötas på enahanda språkliga grunder. Oberoende pratet om starka svenska strukturer och förvaltning skall hur som helst vården enligt lag fungera på patientens modersmål. Vi svenskar måste inse att de finskspråkiga i detta sammanhang kände sig kränkta.

Tyvärr ärvde Kristinestad och Kaskö ett delägarskap i en samkommunsmodell byggd på minst sagt lösa boliner. Ramlagen, som ligger till grund för KSSR-reformen, utgår från att vi överlag skall bort från kommunala samkommuner vilka utgjort förvaltningsmässiga sillsallader. Nu blir den nya samkommunen i Sydösterbotten för sjukvården en av de ytterst få kvarvarande i Finland. Att sillsalladen för närvarande flitigt mixas inom den tilltänkta samkommunen framkommer med önskvärd tydlighet av de uttalanden som ingår i artikeln i Vasabladet den 1 februari. Att Malax och Korsnäs vände sina skepp söderöver i riktning mot en regionkommun som de inte tillhört och bort från det naturliga samarbetsområdet norröver och bort från det pendlingsområde som de av hävd alltid tillhört, var något överraskande. Beslutsfattarna hävdar att de i första hand månar om sin egen kommuns självständighet och integritet och syns därför resonera att allt övrigt samarbete, trots hälsovården och socialens integrering i Sydösterbotten, ändå skall kunna utvecklas och fördjupas med de övriga grannarna norrut. Då vi läser Vasabladets reportage (31.1) om träffen mellan representanterna för Vasa stad och Malax förefaller ändå inte Vasa vara helt med på noterna. Det verkar som om Vasa menar att flickan Malax nu måste bestämma sig vilken av friarna hon slutligen vill ha. Och vad skulle beslutsfattarna i Korsnäs och Malax säga och göra om staten tar deras sydliga flirt på allvar och överför de båda kommunerna helt och hållet till regionkommunen i Sydösterbotten? För nog torde ramlagens anda och målsättning också i slutändan komma att även gälla för K5! Statsmakten och de beredande kommunala organen i Helsingfors börjar allt mera inta den inställningen, alla tecken tyder på det. Den som lever fram till vårkanten får troligen klarhet i saken.

Sakfrågorna är nog viktigare än språket, oberoende om frågan gäller kärnkraft eller sjuk- och socialvård. Därför känns det nu angenämt att vi i vårt Österbotten, över språk- och partigränserna, äntligen har kunnat enas runt ett gemensamt, viktigt projekt; elektrifieringen av järnvägen mellan Vasa och Seinäjoki.

Håkan P-H Rönnqvist

Allekirjoita adressi
www.adressit.com/kilgrund

Underteckna vår adress
www.adressit.com/kilgrund

Sign the protest list at
www.adressit.com/kilgrund