|
Vi
människor önskar, ja rent av kräver, att vår levnadsstandard
årligen skall förbättras. En viktig del i denna standardhöjning
är att lönerna regelbundet höjs och att köpkraften
stiger. Om dessa ack så mänskliga behov vittnar med önskvärd
tydlighet de senaste löneuppgörelserna. Men samtidigt som kraven
på höjd levnadsstandard ställs säger de allra flesta
att de ändå inte accepterar en utbyggnad av kärnkraften.
Ingen vill heller se att flera orörda forsar och vattendrag tas i
användning för elproduktion. Olje- och kolkraften ses som rena
pesten. Denna inställning om höjd levnadsstandard och att samtidigt
motsätta sig en höjning av energiutbudet går inte riktigt
ihop. För att komma till rätta med matematiken i ovanstående
scenario borde människan inse att livskvaliteten inte alla gånger
ligger enbart i en tyngre plånbok och att girigheten alltid får
sin ände i en återvändsgränd. Vi måste värna
om vår miljö och inse att den är endast till låns
för kommande generationers behov. Sovjetunionen stupade förutom
på en rigid byråkrati kanske allra främst på en
ohemul rovdrift på moder natur. Världens ekonomiska underland
nummer ett idag, Kina, håller på och ställer till med
samma sorts självmord; Peking beräknas inom 25 år ha uppslukats
av den framvällande öknen. Trots allt har de styrande i Kina
nu i viss mån vaknat till insikt, men troligen har kravet på
ökad levnadsstandard också där blivit så allmängiltigt
att landet likt andra faller offer för en självnärande
destruktiv process byggd på girighet.
Vad har nu Sideby med allt detta att göra? Jo, i och med att kärnkraftsintressebolaget
Fennovoima utsåg Sideby som en av fyra tänkbara etableringsorter
för sitt kärnkraftsbygge hamnade Sideby i blickpunkten. Här
kolliderar girigheten med en unik, fin miljö, en obestridd första
klassens boendemiljö och med närapå ojämförbar
livskvalitet för ortsborna. För den stora grupp av sommarboende,
för de tusental besökare som återkommande söker sig
till Sidebybornas änglamarker, en kulturbygd värd att ingå
i vårt världsnaturarv. Fennovoima visade den dåliga smaken
att föreslå ett kärnkraftsbygge mitt i ett lagfäst
naturaområde, godkänt, övervakat och initierat från
Bryssel. Kraftolagets direktörer och deras uppbackare inom politiken,
såväl de lokala som de rikspolitiska, borde redan då
den första idén om ett kärnkraftsbygge i Sideby dök
upp i stadsstyrelsen ha insett att de gått vilse. Att bygga kärnkraftverket
antingen några kilometer söder om eller norr om kyrkan är
lika förryckt.
I Finland har vi de kärnkraftverk vi behöver. Avregleringen
av elproduktionen för några år sedan gjorde att girigheten,
med ett kort tidsperspektiv för vinstmaximering, medförde att
omsorgen om utbudet av baskraften i vårt land svårligen har
eftersatts. Kraftbolagen trodde sig framöver ständigt kunna
ty sig till import, med resultatet att landet nu försatts i en riktig
rävsax och då speciellt under extremt kalla perioder. Elransonering
lurar då alldeles strax runt hörnet. Då det gäller
import av stora för landets försörjning avgörande
kvantiteter el från Ryssland kan man ju sedan undra om det ändå
inte ändå vore bättre att förlita sig på inhemsk
produktion än leveranser från ryska kärnkraftverk. .
Miljön är en global angelägenhet. Kärnkraften är
inte miljövänlig. Brytningen av uran medför stora negativa
miljökonsekvenser. Dessutom är urantillgångarna begränsade
och beräknas räcka i 50 år. Då nya kärnkraftverk
tas i drift minskar tillgången på uran mycket snabbare och
priset på uran stiger snabbt. Månne samtliga kostnader för
atomsoporna beaktas i uppskattningen av miljökostnaderna? Kärnkraften
kan kanske ses som en genväg, men är troligen en dyr senväg
förknippad med sådana risker som mänskligheten sedan länge
borde ha insett sig inte ha råd med. Hellre ett torrt brödstycke
med ro än hela huset fullt av högtidsmat med kiv, sägs
i Bibeln.
Vad kan vi då som enskilda göra för positivt inom energiområdet?
Överraskande mycket. Det enklaste är väl att byta ut befintliga
glödlampor i huset mot så kallade energilampor. De nya ledlamporna
uppges hålla 100 000 timmar, och förbrukar nästan ingen
energi alls. Enbart ett allmänt lampbyte i Europa innebär inbesparing
av flera tiotal kärnverk. Vi hoppas på en liknande lagstiftning
som i Australien. Eftersom det går att lagstifta om böjningen
på gurkorna borde en lamplag vara betydligt mera motiverad och på
sin plats. Ny teknik sparar oerhört stora mängder elenergi.
Att installera luftvärmepumpar i hus som är direkt eluppvärmda
eller som uppvärms med olja innebär en liten revolution i sig.
Leverantörerna gör gällande att luftvärmepumpen sparar
60 procent av elförbrukningen per år och kostnadsmässigt
ännu mera i jämförelse med oljan. Solpaneler på taket
ger tillräckligt med varmvatten under året i minst sju månader.
Luftvärmepumpen kombinerad med solfångare och golvvärme
sänker energiförbrukningen i hushållen radikalt. Att koka
vatten i en vattenkokare sparar i jämförelse med i en kastrull
ca 50 procent av elenergin. Hushållen innehar en nyckelställning
då det gäller att få ordning på energikonsumtionen
och dess kostnader i vårt land. Sist skall vi inte heller glömma
de gamla, hederliga klisterremsorna som effektivast av allt lär täta
fönstren. Att något lägga om livsstil och hushålla
med energin behöver ändå inte betyda att vi måste
klä oss i säck och aska. Den globala uppvärmningen hjälper
på ett positivt sätt till att vi framöver klarar oss med
betydligt mindre elenergi. Att gå in på industrins sparmöjligheter
skulle här föra för långt.
Enkelt och effektivt: välj i butiken plastkassen framom papperskassen.
Detta sparar mycket energi och tär inte så hårt på
naturresurserna. Att tillverka papperskassar är rena slöseriet.
De politiska beslutsfattarna i Kristinestad måtte vakna upp från
dagdrömmeriet att en kärnkraftsetablering i Sideby skulle ge
stadens ekonomi en kraftig puff framåt. Det är nog som att
bita sig själv i svansen. Sydösterbotten har i övrigt väldigt
mycket positivt att luta sig mot då det gäller den ekonomiska
utvecklingen. Redan traktens läge i Finland borgar för den saken
och det var troligen orsaken till Fennovoimas förkärlek för
en eventuell etablering. Kristinestadspolitikerna bör ändå
under alla omständigheter först av allt hitta varandra på
nytt, gräva ner stridsyxan och sluta borgfred! Lite ödmjukhet
är bara klädsamt!
Håkan P-H Rönnqvist
|