|
Sideby
är en avfolkningsbygd, dock inte den enda i Österbotten. Men
Sideby är framför allt en gammal kulturbygd. Emigrationen under
efterkrigsperioden förde det goda med sig att byggnadsbeståndet
bevarats i bygden. Därför har Miljöministeriet och Museiverket
klassat kulturlandskapen bl. a. i Kilhamn
och kyrkbyn som kulturhistoriskt värdefulla
av riksbetydelse. Goda förutsättningar finns således för
att fortsätta på den inslagna linjen att utveckla hela regionen
till en oas för rekreation och utbyggd turism.
Men nu hotas kulturbygden av ett gigantiskt kärnkraftverk, Europas
största säger en del. Till råge på allt elände
kan konstateras att det är stadsstyrelsen i Kristinestad som gett
energijätten Fennovoima en vink om att utreda förutsättningarna
för etableringen av ett kärnkraftverk i Sideby. Upptakten var
den sämsta tänkbara. Man kan med fog hävda att stadens
ledning borde ha inlett processen med att föra en dialog med Sidebyborna
och markägarna. Nu damp hela ärendet ner som en (atom)bomb.
Det är möjligt att stadens ledning räknade med att få
kalla handen, om man fört upp frågan i dagsljuset. Därför
låter man det multinationella bolaget sköta skitjobbet med
hjälp av inhyrda konsulter. Svaret kommer givetvis att bli ett rungande
nej från markägarna.
På stadsfullmäktiges debatt i Sideby för någon
vecka sedan, sade stadsstyrelsens ordförande Bernhard Utter att etableringen
av kärnkraftverket är ”en fråga mellan markägarna
och Fennovoima”. Byggandet av det sjätte kärnkraftverket
i Finland kan tydligen degraderas till ett ärende mellan kanske bara
en enda större markägare och ett kraftverksbolag? Dennis Rundt
beskriver i en ledare (Vbl
20.12.07) turerna kring kärnkraftverket i Kristinestad som Kafkatiska.
Vi som läst Kafkas ”Processen” och håller helt
med. Egentligen tycker jag och säkert många med mig att hela
processen i Kristinestad har en kraftigare surrealistisk slagsida än
Franz Kafkas roman.
Under de senaste dagarna har jag blivit kontaktad av Sidebybor, som fått
sina markområden införda i Fennovoimas inmutningskarta. Som
markägare och halvtidsboende i Sideby anser jag det vara min skyldighet
att ställa mig på de svagares (markägarnas) sida. Tydligen
avser man från stadsstyrelsens och Fennovoimas sida att ärendet
kan föras vidare utan egentlig debatt och behandling i demokratisk
ordning. Jag har sagt det tidigare och säger det nu:
Det är nu vi skall framföra våra åsikter och skapa
opinion mot en etablering i Sydösterbotten. Det är
för sent att ta itu med frågan, när hela processen kring
miljökonsekvensbedömningen rullat igång!
Nu har Fennovioma lämnat Sideby udd - (Krs-Tv
11.9).Tack för det! Men i stället försöker man
inmuta Norrskogen-området mellan Sideby och Skaftung inklusive Kilgrund,
som ligger drygt en kilometer utanför kusten. Utvecklingsdirektör
Juha Miikkulanen säger i en intervju i Vbl (19.12.07) att det verkar
finnas tekniska förutsättningar för att bygga ett kärnkraftverk
ute på ön. Vilka de tekniska förutsättningarna är
går han inte närmare in på. Men tydligen kommer man att
granska både Kilgrund och det intilliggande fastlandsområdet
på drygt 150 ha, som finns inritat på Fennovoimas kartor.
- (Karta, Lantmäteriverkets
webbplats)
Ett kärnkraftverk är dock ingen vanlig bysmedja, om någon
trodde det. Själv uppger Fennovoima att kärnkraftsbygget lämnar
ett ”footprint”, dvs. ett fotavtryck på 5 ha. I klartext
betyder det att bottenplattan är på 5 ha – ett normalt
småbruk i Sideby. Om vi gör en jämförelse med vanliga
villatomter på 2000 kvadratmeter betyder det att kraftverket täcker
25 villatomter i sin helhet. Där finns inte rum för minsta lilla
gröna strå. Verkligheten kan förstås bli värre
än så. Man behöver dessutom en strandlinje på minst
2,5 km. Strålskyddscentralen kräver att ett område beskrivande
en halvcirkel med en kilometers radie, dvs. drygt 150 ha gärdas in.
Inom en radie på 5 km får den bofasta befolkningen uppgå
till högst 200 personer. Man talar om en skyddszon, som egentligen
borde kallas högriskzon. Dessutom bör staden uppgöra en
utrymningsplan för de människor, som bor inom en 20 kilometers
radie. Mot den här bakgrunden är det naivt att tro att ett kärnkraftverk
är en riskfri anläggning. Dessutom är det avskräckande
att veta att kärnkraftverket kommer att stå kvar i all evighet
sedan driften är avslutad.
Miikkulainen hävdar att de tekniska förutsättningarna är
bättre på Kilgrund än på fastlandet. Det är
fullt möjligt att det är så. Mellan Kilgrund och fastlandet
är vattendjupet bara ett par meter. Den inre farleden som går
genom sundet har ett officiellt djup på bara 1,5 m. Med andra ord
finns det ingen möjlighet att bygga en hamn på fastlandssidan.
På den yttre sidan om Kilgrund finns visserligen en smal naturlig
ränna med något djupare vatten, men i övrigt är detta
havsområde också ett rackel med grunt vatten fyra kilometer
ut. Detta är enkelt att konstatera genom en snabb blick på
sjökortet. - (Karta, Lantmäteriverkets
webbplats)
Enligt Fennovoimas egna uppgifter bör vattendjupet
vara minst 10 m, där man släpper ut det uppvärmda kylvattnet.
Det är kanske tekniskt möjligt att bygga en 4-5 kilometer lång
tunnel ut till havs för det varma kylvattnet. Däremot är
det ett hopplöst företag att bygga en farled och hamn på
Kilgrunds västra sida. Skall man transportera kärnbränsle
och kärnavfall sjövägen med stabila fartyg, krävs
att man har en ordentlig farled och en skyddad kajplats.
Enligt tidningsuppgifter räknar Fennovoima med att bygga en bro från
fastlandet ut till Kilgrund. Det kortaste avståndet är ca 500
m, men då måste man korsa den inre farleden. Enligt Sjöfartsverkets
farledschef Håkan Knip kommer myndigheterna i så fall att
kräva att bron blir tillräckligt hög för att segelbåtar
skall kunna passera. Då rör det sig om en spannhöjd på
minst 15 m. I detta sammanhang är det intressant att konstatera att
Sjöfartsverket har granskat farleden genom Skaftung skärgård
för att på sikt kunna förbättra farledsdjupet. Det
är ingen hemlighet att många röster bland båtfolket
intygat att denna skärgårdsrutt troligen är den vackraste
i hela Österbotten!
Men Kilgrund är ingen öde ö. Den
två kilometer långa holmen är bebyggd med sommarstugor.
Strandplanerna på Kilgrund upptar 41 sommarstugor. Räknar man
med att varje tomt bebyggs med villa, gäststuga och bastu handlar
det om 123 byggnader. På fastlandskusten kan man räkna in ännu
flera sommarstugor inom det område som Fennovoima vill slå
klorna i. Dessutom ingår den södra delen av Kilgrund i ett
naturskyddsområde.

Fotografier
från Kilgrund och omgivande
holmar utanför Sideby, det område som är inritat på
Fennovoimas kartor 1,
2, 3,
4, 5,
6, 7,
8, 9,
10, 11,
12, 13,
14, 15,
16, 17
Fennovoimas intresse för Norrskogen-området och Kilgrund medför
att både Sideby och Skaftung hamnar innanför högriskzonen
med fem kilometers radie. Lite beroende på var man sticker ner passarspetsen
hamnar nästan hela Skaftung by innanför halvcirkeln. I Sideby
ryker halva kyrkbyn med. Det är förstås allvarligt om
stadens ledning är beredd att föröda två byar. I
Skaftung bor i dag drygt 300 personer av vilka 213 bor i centrum (innanför
högriskzonen). I Sideby bor drygt 230 personer. Av dessa bor 102
i centrum (inom högriskzonen). Fennovoimas uppgifter om att det bor
färre än 200 personer inom en 5 kilometers radie håller
alltså inte streck!
I Fennovoimas handlingar gör man jämförelser med andra
kärnkraftverk i Finland. Det är intressant och viktigt
att konstatera kärnkraftsanläggningarna i Olkiluoto, Euraåminne
ligger 15 km från den fasta bebyggelsen och med 13 km till Raumo
och 32 km till Björneborg. I Lovisa ligger kärnkraftverken på
10 kilometers avstånd från den fasta bebyggelsen. För
Sidebys och Skaftungs del är man inte beredd att ta hänsyn till
människorna och den fasta bebyggelsen, utan man tänker låta
kärnkraftverket dimpa ner mitt i kulturbygden.
Den planerade etableringen i Sideby och Skaftung skulle kanske
ha fått ett positivare bemötande, om man inte planerat att
klampa in i den fasta bebyggelsen. Om planerna går igenom blir man
tvungen att evakuera en del människorna från byarna. Det är
viktigt att veta vilka urvalskriterier kommunpolitikerna kommer att välja.
Det kan vara bra för beslutsfattarna i Kristinestad att tänka
över den saken i mellandagarna.
I dag har många rikspolitiker i Finland gått i kärnkraftindustrins
fälla och hävdar att vi kan minska den globala uppvärmningen
med utbyggd kärnkraft. Finland är det enda västland som
gått på den minan. På miljökonferensen i Bali hördes
inte ett knyst om kärnkraften som världens frälsare. Inte
ens Al Gore, som alla gullar med just nu, har talat om utbyggd kärnkraften
som en möjlig lösning. I Österbotten där det finns
alternativa energikällor att tillgå borde vi kunna enas om
att gemensamt arbeta för ett kärnkraftsfritt Österbotten.
Finland borde inte brottas i samma viktsklass som ”demokratierna”
Iran och Nordkorea. Vi kan besluta själva.
Min julhälsning till Fennovoima lyder: Skrota planerna på ett
kärnkraftverk i Sideby!

Kurt Gullberg
Landskapsråd
|