Hem - Koti - Home

Underteckna vår adress
www.adressit.com/kilgrund

Allekirjoita adressi
www.adressit.com/kilgrund

Sign the protest list at
www.adressit.com/kilgrund

Räddningsoperation Sideby

ETT KÄRNKRAFTSFRITT ÖSTERBOTTEN!

Sideby är en glesbygd, men med ett välbevarat kulturlandskap, som saknar motstycke i Österbotten! Den som inte tror mig bjuder jag in till en guidad tur genom kulturbygden.
Nu har kärnkraftsindustrin genom det multinationella bolaget Fennovoima, för övrigt på inbjudan av staden Kristinestads ledning, riktat blickarna mot denna fagra bygd. Ett kärnkraftverk i miljardklassen kräver tydligen en naturskön omgivning för att kunna producera elenergi åt storindustrin och feta dividender åt aktieägarna!

Självklart blir man ironisk, när man tar del av slik information. Varför just Sideby? Fåren går vanligen över stängslet där det är som lägst. Storindustrin uppbackad av politiker tillämpar tydligen samma taktik. Kristinestad befinner sig just nu i en vågdal. Detta gäller i första hand den kommunala ekonomin. Nu tycks varje halmstrå upplevas som en räddningsplanka. Lovisa har två kärnkraftverk, men trots detta en bräcklig ekonomi.

I Kristinestad är man tydligen villig att offra en hel bygd, om man i framtiden kan räkna med ett eventuellt tillskott av nya arbetsplatser och därmed ökade skatteinkomster. Men har beslutsfattarna, politiker på både lokal- och riksnivå, satt sig in i vad en etablering av ett kärnkraftverk i en kulturbygd kan få för följder? Jag tror inte det. I dag tycks det vara opportunt att tala för mera kärnkraft. Då räknas man tydligen in i de stora politikernas gäng.
Idag vill man tydligen glömma att kärnkraften kan medföra risker inte bara för människorna på etableringsorten utan för hela nationer. Detta trots att kärnkraftsolyckan i Tjernobyl ligger bara tjugo år tillbaka i tiden. Så kort är det politiska minnet. Dessutom har jag inte hört eller sett att någon seriös forskare vågat hävda att riskerna med kärnavfallet är lika med noll. Avfallsproblemet är inte löst i dag. Detta hävdar också riksdagsledamot Ulla-Maj Wideroos i en intervju i Vasabladet (7.10.07). Utan att gå närmare in på denna problematik vet vi i dag att kontakten med avfallet kan leda till skador, som kvarstår under årtusenden i vår arvsmassa.

Men tillbaka till Sideby: Nu meddelar talesmän för Fennovoima att två markägare kontaktat företaget och vill sälja mark, troligen ett strandskifte i Sideby. Det kan till och med vara så att två syskon erbjudit ett markområde, som de äger gemensamt. Två är alltid mera än en. Tydligen ligger detta markområde mellan fågeltornet och Kilhamn. Av allt att döma respekterar kärnkraftsbolaget markägarnas ståndpunkt och lämnar Sideby udde och Gjusgrund i fred så här långt. Men kraftverket behöver en sötvattenbassäng och då finns bara Flada fjärden söder om Sideby udde att tillgå. På det sättet blir ändå udden indragen i projektet.

Fennovoima uppger att ett område som sträcker sig en kilometer från reaktorn skall gärdas in. Med grundkarta, sjökort och passare är det enkelt att konstatera att en cirkellinje med det tilltänkta området som mittpunkt bl.a. nuddar vid Kilens Hembygdsgård och begravningsplatsen. Dessutom hamnar byn Långviken innanför kärnkraftverkets galler. Stängslet når dock inte riktigt fram till kyrkbacken. Troligen är inte alla markägarna villiga att sälja och tvångsinlösning kommer inte att tillämpas hävdas från företagets sida. Det är också enkelt att med hjälp av sjökortet konstatera att vattenområdet vid den tilltänkta byggplatsen är mycket grunt och att det därigenom är omöjligt att anlägga en farled på 5-6 meters djup, som vid kärnkraftverket i Olkiluoto. Om man kan ta denna kärkraftsanläggning som jämförelsematerial. För övrigt har kustfarleden ett djup på bara 3,5 meter. Grunt vatten betyder också att den totala vattenmängden är begränsad. Detta med tanke på det stora behovet av kylvatten som krävs för reaktorn. Följden av detta är givetvis att vattentemperaturen längs hela kusten mellan Sastmola och Kristinestad kommer att stiga avsevärt. Hur inverkar detta på bottenvegetationen och fiskarnas reproduktion?

Jag är förbryllad över termen skyddszon, den zon som skall ha en fem kilometers radie räknat från kärnkraftverket. Vad skall denna zon skydda? Är det de 200 människor som får bo kvar i byn eller är det kärnkraftverket som zonen skall skydda? Eller är det de människor som bor utanför denna magiska zon som skall skyddas? Tänk hur man kan få till det. Jag vill hellre tala om en högriskzon. Om det skulle handla om en verklig skyddszon, där människorna kunde känna sig trygga, då kunde kärnstaden Kristinestad eller varför inte Vasa rymmas inom zonen. Nu är tydligen antalet fast bosatta människor inom högriskzonen begränsat till 200. De övriga, dvs. närmare 100 människor måste således deporteras till orter utanför denna högriskzon. Tydligen har myndigheterna bestämt att man kan man offra 200 Sidebybor, om en kärnkraftsolycka skulle inträffa. Vad händer med alla som har fritidshus inom högriskzonen. Närmare 1000 fritidsboende är kantänka en försumbar population!

Av denna begränsning till 200 fast bosatta människor kan vi dra den enkla slutsatsen att ett modernt kärnkraftverk inte är helt säkert. Även angående högriskzonen har jag använt karta och kompass och dragit upp en cirkel med 5 kilometers radie. Resultatet är beklämmande. Cirkeln innesluter Fladan med Yttergrunds fyr, Appelö med Löutskatan i söder och hela kustremsan norrut ända till Norrhamngrundets nordspets. Detta betyder att närmare 90 % av Sidebys stränder med alla Natura 2000-områden och goda fiskevatten finns inom denna högriskzon. Utöver byarna Fladan, Fissjas och Appelö hamnar Kilenområdet och hela Sideby kyrkby inom denna sektor. I öster sträcker sig cirkelbågen till Vågbergen, dvs. nästan till Storsjö. Med andra ord en hel kulturbygd hamnar i kärnkraftens skugga, om Fennovoimas planer förverkligas.

Miljöministeriet har så tidigt som år 1993 klassat Sideby som kulturhistorisk värdefull miljö av riksbetydelse. Under de senaste åren har dessutom flera markägare på eget initiativ bidragit till att freda kobbarna och skären utanför kusten inom ramen för Natura 2000. Det är häpnadsväckande med vilken cynism multinationella företag klampar in i kultur- och naturmiljöer, som ortsbefolkningen i samråd med statliga myndigheter velat bevara och vårda pietetsfullt för att överlämna till kommande generationer. Det är lika häpnadsväckande att kunna konstatera att stadens ledande tjänstemän inte upplyst kärnkraftsbolaget om att så gott som hela Sideby med kust och inland är upptaget i nationella skyddsprogram. Det kan knappast handla om omedvetenhet. Kan man också i detta handlande spåra ett starkt inslag av cynism?

Dennis Rundt har tydligen stiftat bekantskap med natur- och kulturmiljön i Sideby. I sin ledare (Vbl 5.10.07) ifrågasätter han skarpt några riksdagsmäns och handelskammarens ställningstagande angående en etablering av ett kärnkraftverk i Sideby. Han skriver bl.a.: ”Välvilja gentemot Kristinestad och Sideby är att låta stan och dess olika delar utvecklas enligt egna förutsättningar. I Sideby tredubblas sommartid antalet invånare tack vare stugfolket, byn bör få utvecklas som den gröna orten med den höga livkvaliteten. Försvinner Sideby udde under ett kärnkraftverk försvinner också utsikterna att göra Sideby till ett attraktivt sommarhem för alla.” Tydligen har Rundt diskuterat med aktivister i Sideby på ort och ställe. Det är som bekant till fördel att vara påläst innan man uttalar sig. Under de senaste åren har jag bott närmare sex månader i året i Sideby. Det verkar som om skolindragningen – en negativ utveckling i sig – har gett Sidebyborna en extra energidos, något av jädraranamma. Nu blommar och utvecklas verksamheten på Kilens Hembygdsgård. Nu samlar byaföreningen gamla och unga till aktiviteter i byn. Nu har byns skifteslag långt hunna planer på att restaurera hamnen i Kilen och samtidigt se över och bevara och utveckla det gamla byggnadsbeståndet i hamnområdet. Men tala om den glädje som varar för evigt. Nu vill kärnkraften klampa in och ödelägga allt som byggts upp under århundraden. Man har minsann lyckats lägga sordin på stämningen i hela byn.

Riksdagsmän - de flesta har troligen aldrig satt sin fot i Sideby - talar vitt och brett om nya arbetsplatser och friska skattepengar. Men politiker vill och behöver peka på att de är aktiva och ”bygger landet”. Det är självklart att ett kärnkraftverk ger arbete både under byggnadstiden och när driften kommit igång. Men det är inte Sideby som drar nytta av etableringen. Befolkningen i byn får ju inte växa, bara minska. Ingen kärnkraftsanställd har därigenom möjlighet att bosätta sig i Sideby på grund av att befolkningen skall tunnas ut. Bara 200 personer har ju rätt att bo i högriskzonen, som innefattar hela byn. Troligen kommer Björneborg att vinna mest på en eventuell kärnkraftverksetablering i Sideby. Bra för Björneborg, men illa för Sideby!

Hur går det för stugfolket, som Dennis Rundt så träffande kallar oss fritidsbor i Sideby. Och hur kommer det att gå med turismen, den näring som ligger närmast till hands för Sideby? Knappast vill någon vettig människa satsa pengar i en sommarstuga i Sideby bara för att få betrakta en kärnkraftskoloss. I grundlagen (15 §) stadgas att ”Vars och ens egendom är tryggad”. Kan det kännas tryggt att äga och förvalta egendom i skuggan av ett kärnkraftverk? Jag kunde fråga de riksdagsmän som ivrar för ett kärnkraftsbygge i Sideby, men jag räknar med att frågan blir obesvarad. Det är alldeles klart att alla har rätt att kämpa för sin närmiljö och sin egendom. Ingen skall behöva uppoffra sig och överlåta sin egendom till ett multinationellt bolag, som har som mål att skapa stora vinster. Pengar som Sidebyborna inte kommer att se röken av.

Håkan Norman vill placera ett kärnkraftverk i Sideby för att rädda jordklotet mot de förödande växthusgaserna. Nordman har knappast tänkt på att Sidebyborna ensamma inte kan beskyllas för den globala uppvärmningen. Politiker brukar ofta hävda tesen att den som smutsar så renar. Klart är i varje fall att Nordman inte blivit förespråkare för kärnkraften bara för att slå vakt om Sidebybornas närmiljö. En kvalificerad gissning är att han bytt åsikt från att ha varit kärnkraftsmotståndare till förkämpe för kärnkraften för att tacka högertidningen Pohjalainen för god draghjälp i valkampanjen. Men det är förstås bara Håkan Nordman själv som ligger inne med svaret.

Det är intressant att ta del av vad som stadgas i grundlagen om ansvaret för vår gemensamma miljö. ”Var och en bär ansvar för naturen och dess mångfald samt för miljön och kulturarvet. Det allmänna skall verka för att alla tillförsäkras en sund miljö och att var och en har möjlighet att påverka beslut i frågor som gäller den egna livsmiljön” (20 §). Den här skrivningen behöver inte tolkas. Till och med ett barn förstår texten.

Juha Miikulainen, som är Fennovoimas uttvecklingschef, säger i en intervju i Vbl (7.10.07) att kommunpolitiker och medborgare vet för litet om kärnkraften för att kunna ta ställning i det här skedet. Han uppmanar oss att invänta den konsekvensbedömning, som skall till när alla planer är uppgjorda. Jag hävdar motsatsen: Det är nu som vi skall reagera! Vi skall hela tiden kräva mera information och full insyn i den planeringsprocess som pågår. Detta är vår grundlagsenliga rätt! Samtidigt är det vår plikt och vårt ansvar. Vi får inte lämna Sidebyborna i sticket. När konsekvensbedömningen kommer på bordet är alla förhandlingar gjorda. Dessutom har en stor del av riksdagsmännen redan flaggat för mera kärnkraft. Det är nu som våra förtroendevalda skall avkrävas raka svar gärna på ort och ställe – i Sideby.



Kurt Gullberg
Landskapsråd

Underteckna vår adress
www.adressit.com/kilgrund

Allekirjoita adressi
www.adressit.com/kilgrund

Sign the protest list at
www.adressit.com/kilgrund