Gästgivarna i Sideby

På den jordebokskarta över Sideby som Jonas Persson Gedda ritade efter sin avmätning sommaren 1693 kan man bland de fyra uppräknade bönderna på kartans nedre del och vänstra sida hitta skattebonden och gästgivaren Eskil Simonsson. Han var bördig från Ilmola (Ilmajoki på finska) socken i Österbotten och är den tredje i raden av Sidebys till namn kända gästgivare, även om det år 1556 beräknas ha funnits en dito i nejden. Riktigt var är svårt att veta, men enligt Wallins karta ifrån samma år kan han ha bott i Skaftung. Gästgiveriet kan i så fall senare ha flyttats till Sideby eller Härkmeri. Den första gästgivaren i Sideby var bonden Mats Hansson Lassfolk vilken omnämndes redan år 1632 och så sent som år 1656 då han dessutom utnämndes till postbonde. Han var en hedersam yrkesman enligt de få notiser som finns om honom. Hans efterföljare som vi känner till namn var en tyskättling vid namn Niklas Eliasson Reichenbach, tidigare köpman i Kristinestad och svärfar till den på jordebokskartan namngivne Eskil Simonsson.

Eskil Simonsson från Ilmola blir måg hos Reichenbach

Eskil Simonsson namnges för första gången i ett protokoll från ett marsting 1679. I det meddelade gästgivaren Reichenbach att han skulle anta sig en "ung dräng", Eskil Simonsson från Ilmola, till hjälp, då denne hade lovat att gifta sig med hans dotter, Agneta Niklasdotter. Svärsonen Eskil som då var nästan 40 år gammal skulle få en sons rätt i hemmanet (Åkerblom 1975, skriver på sidan 53; "1/2 mtl, tydligen en del av Kars".) Senare hittar vi familjen på hemmanet Hanses, kanske en omflyttning har skett eller har man utökat sina egendomar, för år 1693 äger Eskil Simonsson 3/4 mantal skattejord och år 1709 överlämnar han åt sin son Simon Eskilsson sina två hemman 1/2 mtl skatte och 1/3 mtl krono, trots att Niklas Reichenbach visserligen före år 1683 hade upplåtit sitt hemman till sin styvson Per Mårtensson Rundel. Den senare verkar ha varit mindre vetande på sin ålderdom, för i ett marsting 1703 ansågs han ha "fåkunniga åthävor", och kunde lätt utmanövreras till den nye familjemedlemmens förmån. Vilket förargade många andra sockenbor och resulterade i att under nyssnämnda ting så beskylldes Eskil Simonsson av gästgivaren Per Olofsson Teirfolk i Skaftung (första gästgivaren därstädes från år 1696 till 1713, då han om hösten blev ihjälslagen av ryssen) för inte tillbörligen vårda om Per Rundel.

Trettioåriga kriget (1618-1648) bidrog till pipans utbredning över hela Europa.Även i Sideby blev det populärt att röka under andra hälften av 1600-talet.

Eskil Simonsson i rådstuvurätten och tinget

Ilmolaättlingen Eskil Simonsson tar över sin svärfars sysslor ganska omgående, för den 1 oktober 1681 omnämns han för första gången som gästgivare i Sideby i Kristinestads rådstuvurätt. Niklas Reichenbach hade dragit sig tillbaka ifrån sin tjänst på grund av vissa oegentligheter som inte passade för en publik person såsom gästgivaren. Efterträdaren blev nog inte en bättre representant för yrket. Enligt rådstuvurättens protokoll hade Eskil haft olaglig tobak hos sig i Sideby och önskade inte efter uppdagandet att visa den för tullnären Gustaf Mikaelsson som var på plats. Istället hade Sidebys gästgivare hoppat på Mikaelsson och ryckt denne i skägget och håret. Borgmästaren i Kristinestad som förrättade undersökningen hade frågat gästgivaren varför han hade varit så våldsam vid tillfället. Eskil Simonsson som var från Ilmola hade svarat denne på finska:

"Mitä minun huonon cansa autj".

Vilket resulterade i tullnär Mikaelsson i rådstuvurätten ropade:

"Huono on perkele!"

Två år senare finner vi samme gästgivare på nytt i rådstuvurätten i Kristinestad, men denna gång är det till Eskils fördel. Den 1.12.1683 kräver Eskil Simonsson från Sideby av borgaren Henrik Bertilsson i Kristinestad om 25 daler; efter dispyt enas man om 12 daler. Under dessa år bör även hans svärföräldrar ha gått bort eller så utflyttade de till släktingar i södra delarna av det väldiga svenska rike som under dessa år omfattade större delen av Östersjöns kuster. Om dessa tyskättlingar finns inget att hitta efter Reichenbachs yttrande under marstinget 1679.

Under 1683-års ting anger Eskil sin granne Henrik Simonsson Teir med hustrun "Kirstin" för att han kallat honom för "Skälm, Lappare och trullkarl" vid ett tillfälle då Eskil "fordrat en häst för penningar till skjutsfärd" åt fiskalen Johan Enholm. Att kalla någon för trollkarl, då häxbålen brann i Sverige var inget vanligt skällsord utan kunde ifall ryktet kom i omlopp leda till en hemsk död. Eskil hade goda skäl att ta upp det vid tinget.

I en mantalskvarnlängd för år 1688 upptas Eskil Simonsson på Hanses, Sideby och även här verkar vår gästgivare ha fifflat under föregående år. De fyra i längden räknas som fem, vid drängen Johan Finne finns anteckningen "undandolt 1687 derföre dubbelt upföres". Det verkar som om Eskil Simonsson försökt undangömma honom som arbetskraft för att slippa betala skatt för denne, med ett lika klent resultat som med tobaksgömman. De övriga tre måste ha varit gästgivaren Eskil Simonsson, hans hustru Agneta Niklasdotter och Agnetas styvbror "Peer" (Per Mårtensson Rundel). Därtill hade man nog ett flertal icke skatteskyldiga barn.

I januari 1692 anhöll Eskil Simonsson med gästgivaren Johan Eriksson (åtminstone omnämnd 1696) i Härkmeri vid tinget att på grund av att vägen mellan nämnda byar var lång och besvärlig, måste det tillsättas en gästgivare och postbonde även i Skaftung, halvvägs mellan byarna. De fick sin vilja igenom efter några år och Per Olofsson Teirfolk tillsattes år 1696. ( postvägens sträckning kan följas genom Sideby , Lappfjärd och Närpes på Claes Claessons karta från 1650 )

Året före, den 16 maj 1695 och den 16 december 1695, uppkommer Eskil på nytt i Kristinestads rådstuvurätt och har sin orsak i att Eskil Simonsson tillsammans med Hieronymus Höijer är inblandade i åtminstone ett, kanske två båtbyggen. I ett av fallen framkommer det att han vid stranden i Sideby byggde en stor båt. Den skulle innehålla sovplats inom tak och väggar, vilken kunde behövas för de veckolånga seglatserna på Östersjön. På grund av skjutsningarna, postväsendet och gästgiveriförrättningen var det inte konstigt att arbetet drog ut på tiden och fartyget såldes i halvfärdigt skick till Höijer. Gästgivaren hade ständigt behov av extra arbetskraft för att få sina sysslor gjorda. På Hanses i Sideby förekom som dräng en Cornelius år 1696, som med sitt ovanliga namn även han markerar främlingsskap i bygden. Man kan undra vilket språk familjen använde? Det finns skäl att tro att man friskt växlade mellan svenska, finska och tyska i sina tungomål.

Postvägen 1757

Del av Carl Bergqvist Wäge Charta öfwer Finland och Norrland. Stockholm 1757 (Källa)

På Carl Bergqvists "Wäge Charta

öfwer Finland och Norrland"

från 1757 till vänster finns

följande orter utmärkta

mellan Vasa och Raumo

Ort / Modern Sv./ Fi.

Wasa Vasa Vaasa

Toby Toby Tuovila

Sölvoby Solv Sulva

Malax Maalahti

Petalax Petolahti

Moikepä Molpe

Harfström Harrström

Teby Töjby

Norrnäs

Finby

Piulax Pjelax Pielahti

Teikeby Tjöck Tiukka

Lappfjiärdh Lappfjärd Lapväärtti

Härkeriby Härkmeri

Skaftung

Syby Sideby Siipyy

Sastmåla Sastmola Merikarvia

Hvittisbofiärd Vittisbofjärd Ahlainen

Rausnäs Rosnäs Ruosniemi

Biörneborg Björneborg Pori

Leistilä Laitila

Harjevalde Harjavalta

Eufråminne Euraåminne Eurajoki

Rauma Raumo Rauma

Carl von Linné (1707-1778) klagade den

28 september 1732 över landsvägens dåliga

beskaffenhet mellan Lappfjärd och Vittisbofjärd.

Gästgivarna i Sideby

Eskil Simonsson från Ilmola blir måg hos Reichenbach

Eskil Simonsson i rådstuvurätten och tinget

Postvägen 1757

Sonen Simon Eskilsson blir gästgivare

Hanses-borna sköter gästgiveriet under hela 1700-talet

En ny väg byggs inåt landet och gästgiverierna längs den gamla postvägen förlorar i betydelse

Källmaterial

Sonen Simon Eskilsson blir gästgivare

Eskil Simonsson börjar bli för gammal för att orka sköta gästgivaregården. Vid februaritinget 1708 ifrågasätter man honom, för att han missköter sin andel av vägunderhållet mellan Sideby och Härkmeri, vid Torsnäsbäcken. Brofogden och kronolänsmannen Jonas Falck och par synemän anser "att Eskels broostycke skall wara mycket elacht och förswarslöst". Eskil tilldöms att betala 3 mk smt i straffavgift och synelön á 1 dr smt, samt blir genast skyldig att ta hand om sitt missköta vägstycke. Han lämnar över gården till sin son.

Simon Eskilsson i Sideby övertog 1709 efter sin 70-åriga fader gästgivaren och postbonden Eskil Simonsson dennes två hemman (1/2 mtl skatte och 1/3 krono) och blev sannolikt då även gästgivare med detsamma. År 1712 hade sonen Simon flera drängar i sin tjänst för att få i ordning på sina tvenne hemman och åtaganden. Han gifte sig med Maria Johansdotter, född 1680. Familjen överlevde Stora ofredens värsta tid, då hans kollega i Skaftung slogs ihjäl av ryska soldater, dock var Sideby inte sig likt. Lantmätaren Jonas Persson Gedda, som hade ritat kartan sommaren 1693 skulle inte ha känt igen sig i bykärnan, ty vid januaritinget 1722 framgick att Sideby var helt avbränt, men att där uppförts en stuga, däri gästgivarefamiljen bosatt sig. I avsaknad av gästgivare i Skaftung så förde Simon Eskilsson posten ända upp till Härkmeri i norr och till Risby i Sastmola i söder. Han var gästgivare och postbonde ännu 1728 och finns i kommunionboksmaterialet år 1731, men år 1740 nedtecknades det att Olof Hanses var gästgivare och postbonde i Sideby. Simon Eskilsson måste ha dött mellan de här åren, för hans hustru gifte om sig efter makens död med Olof Mikaelsson (f.1689. d.3.3.1759, begr. i Sastmola, Satakunda). Hennes nye make tog över den förres tjänstutövning. Maria Johansdotter dog på Hanses, Sideby 16.6.1758.

Hanses-borna sköter gästgiveriet under hela 1700-talet

Hanses-borna kommer att fortsättningsvis att sköta post- och gästgiverisysslan i Sideby århundradet igenom. Efterföljande gästgivare är Simon Turesson, född 1710, blir måg till Simon Eskilsson Hanses när han gifter sig 1732 med dennes dotter Maria Simonsdotter, också född 1710. Gästgivare Simon Turesson i Sideby blir år 1757 tillerkänd rätt att mot skatt till kronan att sälja öl, enligt bevillningsförordningen av 21.10.1756.

Maria Simonsdotter har en syster omnämnd på Hanses i Sideby under åren 1732-1735. Därtill hittas brodern Johan Simonsson, född 30.8.1720 och död 24.4.1792. Han gifter sig 23.12.1781 med den betydligt yngre pigan på Hanses Kristina Simonsdotter, född 28.10.1756. Hon inkommer till socken 1779 från Vittisbofjärd, Satakunda. De får en dotter Anna Kristina, men hon föds och dör år 1796. Under senare år står han som sytningsman på Hanses. Kristina Simonsdotter gifter om sig 25.4.1794 med handelsmannen Erik Blåberg, född 1744 och bor kvar på hemmanet i Sideby. Den nye maken flyttar dit med sina barn. Erik Blåberg dör 11.9.1807 och Kristina Simonsdotter 12.12.1817.

Gästgivareparet Maria Simonsdotter Hanses dör 24.2.1771 och Simon Turesson dör 23.2.1774. Deras ene son vid namn Mats tar över gården, medan den andre Johan Simonsson vigs 18.5.1773 med bondedottern Maria Elisabeta Salomonsdotter Hoxellfolk, född 1752, i Lappfjärd och flyttar dit. Han och hans hustru synes få många barn. Johan Simonsson dör i Lappfjärd den 5.4.1817 sextioåtta år gammal av ålderdoms bräcklighet.

Mats Simonsson föddes 18.5.1746 och var 23 år gammal då han vigdes 12.12.1769 med den 21-åriga Beata Eriksdotter från Tjöck, född år 1748. Dessa fick tretton barn, men bara två fick lyckan att bli vuxna och resten dog i unga år. En av dessa två vid namn Johan Matsson, född i början av mars 1775 blev ihjälslagen den 17 oktober 1796. Den andre vid namn Mats Matsson överlevde och tog senare över hemmanet Hanses, men för inte gå händelserna i förväg så noteras fadern fortfarande som gästgivare och postbonde i Sideby på 1780-talet. Ifrån samma tid finns i den nuvarande kyrkbyn i Sideby socken ägonamnet Posthagen (1788). Här vilade nog posthästen mellan sina turer.

En ny väg byggs inåt landet och gästgiverierna längs den gamla postvägen förlorar i betydelse

Gästgivare Mats Simonsson dog på Hanses 14.11.1810 och hans hustru Beata Eriksdotter 13.6.1822. Riksvägen som sedan urminnes tider hade gått längs kusten via Sideby och Skaftung drogs om de första åren av 1800-talet och flyttades 15 kilometer inåt land via Ömossa där det från och med år 1800 fanns ett gästgiveri fram till i början av 1930-talet. Det innebar att resandeströmmen även flyttades dit och de gamla kustgästgiverierna förpassades att bli bigästgiverier eller drogs in, såsom den på Sjuls i Härkmeri år 1807 och på Norrgård i Skaftung på 1870-talet. När den på Hanses hemman, nummer 2 i Sideby, även kallad Gästgivars fram till storskiftesregleringens slut 1911 då själva gården flyttades och lägenheten fick namnet Norrgård, drogs in vet jag inte, men via ingifta släktingar bedrevs gästgiveriverksamheten åtminstone så sent som under 1800-talets mitt.

Mats Matsson Hanses föddes den fjortonde eller den femtonde augusti 1773 och gifte sig den 24 november 1803 med Maria Matsdotter, född den åttonde januari 1780 på Lillteir i Sideby. De fick åtta barn:

1) Karl Henrik, född 11.1.1804. Senare husbonde på Hanses, Sideby.

2) Johan Erik, född 1.4.1805. Även han husbonde på Hanses, Sideby.

3) Gustav Fredrik, född 27.12.1807 (24.12.1807). Ogift husbonde på Hanses, flyttar till Sastmola 1833.

4) Isak Rudolf, född 11.9.1809. Flyttar till Sastmola, blir gift 1834 med Maja Lena Karlsdotter, född 1814 på Hinders (det andra hemmanet Hanses), Sideby.

5) Becka Stina, född 14.5.1811. Blir gift 1831 till Kars, Sideby.

6) Josef Reinhold, född 11.6.1813. d.12.2.1817.

7) Greta Sofia, född 1.6.1817 (tvillingbarn?). Blir gift 1836 med Karl Henrik Johansson, född 1815 på Hinders (det andra hemmanet Kars), Sideby.

8) Mats, född 15.4.1820.

Mats Matsson Hanses dog den 19 augusti 1827, men med hans talrika barn som kom upp i vuxen ålder och vars ättlingar har spridit sig runt i världen, men även rotat fast sig i hemsocken gör att det idag finns många ättlingar till den gästgivare Eskil Simonsson som omnämns på Jonas Persson Geddas karta över Sideby ifrån sommaren 1693. Om det inte skulle räcka så har även dessa ättlingar via Eskil Simonssons hustru Agneta Niklasdotter Reichenbach anfäder och släktingar i bemärkta personer som arbetade för kronan under 1500- och 1600-talet, via dessa personer hittar dessa sentida ättlingar även sina äldsta kända rötter i Weimar i östra Thüringen och i Meissen i Sachsen, men det är en annan historia.

Källmaterial:

• Holmberg, Karl Axel: "Mål och bygd i Sideby." — Stockholm 1986. Sidorna 151-152 och 173-174 berör personerna på hemmanet Hanses i Sideby under åren 1724-1837.
• Jokipii, Mauno (Red.): "Kristinestads historia 1." — Vasa 1984. Sidorna 50, 120, 122 och 330 berör Eskil Simonssons kontakter med borgarna i Kristinestad.
• Nybond, Gunnar: "Soldater, torpare och bönder. Släkt- och bygdekrönika från Sydösterbotten." — Vasa 1987 (Ej första upplagan). Sidorna 122-123 berör Hanses nr 2 i Sideby.
• Nybond, Gunnar: "Bottnisk bygd. Ömossa by i Kristinestad under 400 år (1590-1990)." — Vasa 1988. Sidorna 43-50 berör gästgiverier och hållskjutsning.
• Åkerblom, Bror: "Sideby sockens historia." — Vasa 1975. Sidan 398 i person- och ortnamnsregistret ger en bra sökmotor för den som vill söka efter det som berör Hanses hemman i Sideby. Mycket finns skrivet om gästgivarna i Sideby, Skaftung och Ömossa.
• Åkerblom, K.V.; "Lappfjärds historia 1." — Vasa 1938. Sidorna 357-358 berör gästgivarna i Lappfjärds storsocken.

Bilderna kommer från artikelförfattarens egna bibliotek. Motivet som härrör till de blodiga krigen på kontinenten under 1600-talet är delvis omgjord med en färglagd svensk flagga. Den användes redan under denna tid, om oftast på krigsfartygen. Bilden av Carl von Linné är efter ett kopparstick signerat C. Bergqvist 1761, ingår i en illustrerad världshistoria tryckt i Stockholm 1878. Brännvinskungörelsen anno 1756 pryder artikelförfattarens barskåp. Släktteckningen ingår i första årgången av Ord och Bild, anno 1892… tyvärr har artikelförfattaren inte den komplett efter en olycka så han vet inte vem tecknaren är.

Kartor:

• Fredriksonin karttakokoelma http://www.csc.fi/karttakokoelmat/fkk/
  Kongl. Vetenskapsakademin, Carl Bergqvist Wäge Charta öfwer Finland och Norrland. Stockholm 1757 275 x 310, kuparipiirros
• 1600-luvun maakirjakartat

Besläktade artiklar på sydaby.eget.net

• Gästgiverier och hållskjuts