|
Gästgivarna i Sideby
På den jordebokskarta över
Sideby som Jonas Persson Gedda ritade efter sin avmätning sommaren
1693 kan man bland de fyra uppräknade bönderna på kartans
nedre del och vänstra
sida hitta skattebonden och gästgivaren Eskil Simonsson. Han
var bördig från Ilmola (Ilmajoki på finska) socken
i Österbotten och är den tredje i raden av Sidebys till namn
kända gästgivare, även om det år 1556 beräknas
ha funnits en dito i nejden. Riktigt var är svårt att veta,
men enligt Wallins karta ifrån samma år kan han ha bott
i Skaftung. Gästgiveriet kan i så fall senare ha flyttats
till Sideby eller Härkmeri. Den första gästgivaren i
Sideby var bonden Mats Hansson Lassfolk vilken omnämndes redan
år 1632 och så sent som år 1656 då han dessutom
utnämndes till postbonde. Han var en hedersam yrkesman enligt de
få notiser som finns om honom. Hans efterföljare som vi känner
till namn var en tyskättling vid namn Niklas Eliasson Reichenbach,
tidigare köpman i Kristinestad och svärfar till den på
jordebokskartan namngivne Eskil Simonsson.
Eskil Simonsson från Ilmola blir måg
hos Reichenbach
Eskil Simonsson namnges för första gången i ett protokoll
från ett marsting 1679. I det meddelade gästgivaren Reichenbach
att han skulle anta sig en "ung dräng", Eskil Simonsson
från Ilmola, till hjälp, då denne hade lovat att gifta
sig med hans dotter, Agneta Niklasdotter. Svärsonen Eskil som då
var nästan 40 år gammal skulle få en sons rätt
i hemmanet (Åkerblom 1975, skriver på sidan 53; "1/2
mtl, tydligen en del av Kars".) Senare hittar vi familjen på
hemmanet Hanses, kanske en omflyttning har skett eller har man utökat
sina egendomar, för år 1693 äger Eskil Simonsson 3/4
mantal skattejord och år 1709 överlämnar han åt
sin son Simon Eskilsson sina två hemman 1/2 mtl skatte och 1/3
mtl krono, trots att Niklas Reichenbach visserligen före år
1683 hade upplåtit sitt hemman till sin styvson Per Mårtensson
Rundel. Den senare verkar ha varit mindre vetande på sin ålderdom,
för i ett marsting 1703 ansågs han ha "fåkunniga
åthävor", och kunde lätt utmanövreras till
den nye familjemedlemmens förmån. Vilket förargade många
andra sockenbor och resulterade i att under nyssnämnda ting så
beskylldes Eskil Simonsson av gästgivaren Per Olofsson Teirfolk
i Skaftung (första gästgivaren därstädes från
år 1696 till 1713, då han om hösten blev ihjälslagen
av ryssen) för inte tillbörligen vårda om Per Rundel.
Trettioåriga
kriget (1618-1648) bidrog till pipans utbredning över hela Europa.Även
i Sideby blev det populärt att röka under andra hälften
av 1600-talet.
Eskil Simonsson i rådstuvurätten och
tinget
Ilmolaättlingen Eskil Simonsson tar över sin svärfars
sysslor ganska omgående, för den 1 oktober 1681 omnämns
han för första gången som gästgivare i Sideby i
Kristinestads rådstuvurätt. Niklas Reichenbach hade dragit
sig tillbaka ifrån sin tjänst på grund av vissa oegentligheter
som inte passade för en publik person såsom gästgivaren.
Efterträdaren blev nog inte en bättre representant för
yrket. Enligt rådstuvurättens protokoll hade Eskil haft olaglig
tobak hos sig i Sideby och önskade inte efter uppdagandet att visa
den för tullnären Gustaf Mikaelsson som var på plats.
Istället hade Sidebys gästgivare hoppat på Mikaelsson
och ryckt denne i skägget och håret. Borgmästaren i
Kristinestad som förrättade undersökningen hade frågat
gästgivaren varför han hade varit så våldsam vid
tillfället. Eskil Simonsson som var från Ilmola hade svarat
denne på finska:
"Mitä minun huonon cansa autj".
Vilket resulterade i tullnär Mikaelsson i rådstuvurätten
ropade:
"Huono on perkele!"
Två år senare finner vi samme gästgivare på
nytt i rådstuvurätten i Kristinestad, men denna gång
är det till Eskils fördel. Den 1.12.1683 kräver Eskil
Simonsson från Sideby av borgaren Henrik Bertilsson i Kristinestad
om 25 daler; efter dispyt enas man om 12 daler. Under dessa år
bör även hans svärföräldrar ha gått bort
eller så utflyttade de till släktingar i södra delarna
av det väldiga svenska rike som under dessa år omfattade
större delen av Östersjöns kuster. Om dessa tyskättlingar
finns inget att hitta efter Reichenbachs yttrande under marstinget 1679.
Under 1683-års ting anger Eskil sin granne Henrik Simonsson Teir
med hustrun "Kirstin" för att han kallat honom för
"Skälm, Lappare och trullkarl" vid ett tillfälle
då Eskil "fordrat en häst för penningar till skjutsfärd"
åt fiskalen Johan Enholm. Att kalla någon för trollkarl,
då häxbålen brann i Sverige var inget vanligt skällsord
utan kunde ifall ryktet kom i omlopp leda till en hemsk död. Eskil
hade goda skäl att ta upp det vid tinget.
I en mantalskvarnlängd för år 1688 upptas Eskil Simonsson
på Hanses, Sideby och även här verkar vår gästgivare
ha fifflat under föregående år. De fyra i längden
räknas som fem, vid drängen Johan Finne finns anteckningen
"undandolt 1687 derföre dubbelt upföres". Det verkar som om
Eskil Simonsson försökt undangömma honom som arbetskraft
för att slippa betala skatt för denne, med ett lika klent
resultat som med tobaksgömman. De övriga tre måste ha
varit gästgivaren Eskil Simonsson, hans hustru Agneta Niklasdotter
och Agnetas styvbror "Peer" (Per Mårtensson Rundel). Därtill
hade man nog ett flertal icke skatteskyldiga barn.
I januari 1692 anhöll Eskil Simonsson med gästgivaren Johan
Eriksson (åtminstone omnämnd 1696) i Härkmeri vid tinget
att på grund av att vägen mellan nämnda byar var lång
och besvärlig, måste det tillsättas en gästgivare
och postbonde även i Skaftung, halvvägs mellan byarna. De
fick sin vilja igenom efter några år och Per Olofsson Teirfolk
tillsattes år 1696. ( postvägens sträckning kan följas
genom Sideby ,
Lappfjärd
och Närpes på Claes
Claessons karta från 1650 )
Året före, den 16 maj 1695 och den 16 december 1695, uppkommer
Eskil på nytt i Kristinestads rådstuvurätt och har
sin orsak i att Eskil Simonsson tillsammans med Hieronymus Höijer
är inblandade i åtminstone ett, kanske två båtbyggen.
I ett av fallen framkommer det att han vid stranden i Sideby byggde
en stor båt. Den skulle innehålla sovplats inom tak och
väggar, vilken kunde behövas för de veckolånga
seglatserna på Östersjön. På grund av skjutsningarna,
postväsendet och gästgiveriförrättningen var det
inte konstigt att arbetet drog ut på tiden och fartyget såldes
i halvfärdigt skick till Höijer. Gästgivaren hade ständigt
behov av extra arbetskraft för att få sina sysslor gjorda.
På Hanses i Sideby förekom som dräng en Cornelius år
1696, som med sitt ovanliga namn även han markerar främlingsskap
i bygden. Man kan undra vilket språk familjen använde? Det
finns skäl att tro att man friskt växlade mellan svenska,
finska och tyska i sina tungomål.
|
Postvägen 1757

Del av Carl Bergqvist Wäge Charta
öfwer Finland och Norrland. Stockholm 1757 (Källa)
|
På Carl Bergqvists "Wäge Charta
öfwer Finland och Norrland"
från 1757 till vänster finns
följande orter utmärkta
mellan Vasa och Raumo
Ort / Modern Sv./ Fi.
Wasa Vasa Vaasa
Toby Toby Tuovila
Sölvoby Solv Sulva
Malax Maalahti
Petalax Petolahti
Moikepä Molpe
Harfström Harrström
Teby Töjby
Norrnäs
Finby
Piulax Pjelax Pielahti
Teikeby Tjöck Tiukka
Lappfjiärdh Lappfjärd Lapväärtti
Härkeriby Härkmeri
Skaftung
Syby Sideby Siipyy
Sastmåla Sastmola Merikarvia
Hvittisbofiärd Vittisbofjärd
Ahlainen
Rausnäs Rosnäs Ruosniemi
Biörneborg Björneborg Pori
Leistilä Laitila
Harjevalde Harjavalta
Eufråminne Euraåminne Eurajoki
Rauma Raumo Rauma
|

Carl von Linné
(1707-1778) klagade den
28 september 1732 över
landsvägens dåliga
beskaffenhet mellan
Lappfjärd och Vittisbofjärd.
|
Gästgivarna i Sideby
Eskil Simonsson från
Ilmola blir måg hos Reichenbach
Eskil Simonsson i rådstuvurätten
och tinget
Postvägen 1757
Sonen Simon Eskilsson blir
gästgivare
Hanses-borna sköter
gästgiveriet under hela 1700-talet
En ny väg byggs inåt
landet och gästgiverierna längs den gamla postvägen förlorar
i betydelse
Källmaterial
|
Sonen Simon Eskilsson blir gästgivare
Eskil Simonsson börjar bli för gammal för att orka sköta
gästgivaregården. Vid februaritinget 1708 ifrågasätter
man honom, för att han missköter sin andel av vägunderhållet
mellan Sideby och Härkmeri, vid Torsnäsbäcken. Brofogden
och kronolänsmannen Jonas Falck och par synemän anser "att
Eskels broostycke skall wara mycket elacht och förswarslöst".
Eskil tilldöms att betala 3 mk smt i straffavgift och synelön
á 1 dr smt, samt blir genast skyldig att ta hand om sitt missköta
vägstycke. Han lämnar över gården till sin son.
Simon Eskilsson i Sideby övertog 1709 efter sin 70-åriga
fader gästgivaren och postbonden Eskil Simonsson dennes två
hemman (1/2 mtl skatte och 1/3 krono) och blev sannolikt då även
gästgivare med detsamma. År 1712 hade sonen Simon flera drängar
i sin tjänst för att få i ordning på sina tvenne
hemman och åtaganden. Han gifte sig med Maria Johansdotter, född
1680. Familjen överlevde Stora ofredens värsta tid, då
hans kollega i Skaftung slogs ihjäl av ryska soldater, dock var
Sideby inte sig likt. Lantmätaren Jonas Persson Gedda, som hade
ritat kartan sommaren 1693 skulle inte ha känt igen sig i bykärnan,
ty vid januaritinget 1722 framgick att Sideby var helt avbränt,
men att där uppförts en stuga, däri gästgivarefamiljen
bosatt sig. I avsaknad av gästgivare i Skaftung så förde
Simon Eskilsson posten ända upp till Härkmeri i norr och till
Risby i Sastmola i söder. Han var gästgivare och postbonde
ännu 1728 och finns i kommunionboksmaterialet år 1731, men
år 1740 nedtecknades det att Olof Hanses var gästgivare och
postbonde i Sideby. Simon Eskilsson måste ha dött mellan
de här åren, för hans hustru gifte om sig efter makens
död med Olof Mikaelsson (f.1689. d.3.3.1759, begr. i Sastmola,
Satakunda). Hennes nye make tog över den förres tjänstutövning.
Maria Johansdotter dog på Hanses, Sideby 16.6.1758.
Hanses-borna sköter gästgiveriet under
hela 1700-talet
Hanses-borna kommer att fortsättningsvis att sköta post-
och gästgiverisysslan i Sideby århundradet igenom. Efterföljande
gästgivare är Simon Turesson, född 1710, blir måg
till Simon Eskilsson Hanses när han gifter sig 1732 med dennes
dotter Maria Simonsdotter, också född 1710. Gästgivare
Simon Turesson i Sideby blir år 1757 tillerkänd rätt
att mot skatt till kronan att sälja öl, enligt bevillningsförordningen
av 21.10.1756. 
Maria Simonsdotter har en syster omnämnd på Hanses i Sideby
under åren 1732-1735. Därtill hittas brodern Johan Simonsson,
född 30.8.1720 och död 24.4.1792. Han gifter sig 23.12.1781
med den betydligt yngre pigan på Hanses Kristina Simonsdotter,
född 28.10.1756. Hon inkommer till socken 1779 från Vittisbofjärd,
Satakunda. De får en dotter Anna Kristina, men hon föds och
dör år 1796. Under senare år står han som sytningsman
på Hanses. Kristina Simonsdotter gifter om sig 25.4.1794 med handelsmannen
Erik Blåberg, född 1744 och bor kvar på hemmanet i
Sideby. Den nye maken flyttar dit med sina barn. Erik Blåberg
dör 11.9.1807 och Kristina Simonsdotter 12.12.1817.
Gästgivareparet Maria Simonsdotter Hanses dör 24.2.1771 och
Simon Turesson dör 23.2.1774. Deras ene son vid namn Mats tar över
gården, medan den andre Johan Simonsson vigs 18.5.1773 med bondedottern
Maria Elisabeta Salomonsdotter Hoxellfolk, född 1752, i Lappfjärd
och flyttar dit. Han och hans hustru synes få många barn.
Johan Simonsson dör i Lappfjärd den 5.4.1817 sextioåtta
år gammal av ålderdoms bräcklighet.
Statsmakten i Sverige har sedan århundraden
försökt styra
över folkets dryckesvanor. Förbudet mot brännvinsbrännande
för hushållsbehov förlängs i
denna kungörelse ifrån kung Adolph Friedich, given i Stockholm
den 6 september 1756.
Mats Simonsson föddes 18.5.1746 och var 23 år gammal då
han vigdes 12.12.1769 med den 21-åriga Beata Eriksdotter från
Tjöck, född år 1748. Dessa fick tretton barn, men bara
två fick lyckan att bli vuxna och resten dog i unga år.
En av dessa två vid namn Johan Matsson, född i början
av mars 1775 blev ihjälslagen den 17 oktober 1796. Den andre vid
namn Mats Matsson överlevde och tog senare över hemmanet Hanses,
men för inte gå händelserna i förväg så
noteras fadern fortfarande som gästgivare och postbonde i Sideby
på 1780-talet. Ifrån samma tid finns i den nuvarande kyrkbyn
i Sideby socken ägonamnet Posthagen (1788). Här vilade nog
posthästen mellan sina turer.
En ny väg byggs inåt landet och
gästgiverierna längs den gamla postvägen förlorar
i betydelse
Gästgivare Mats Simonsson dog på Hanses 14.11.1810 och hans
hustru Beata Eriksdotter 13.6.1822. Riksvägen som sedan urminnes
tider hade gått längs kusten via Sideby och Skaftung drogs
om de första åren av 1800-talet och flyttades 15 kilometer
inåt land via Ömossa där
det från och med år 1800 fanns ett gästgiveri fram
till i början av 1930-talet. Det innebar att resandeströmmen
även flyttades dit och de gamla kustgästgiverierna förpassades
att bli bigästgiverier eller drogs in, såsom den på
Sjuls i Härkmeri år 1807 och på Norrgård i Skaftung
på 1870-talet. När den på Hanses hemman, nummer 2 i
Sideby, även kallad Gästgivars fram till storskiftesregleringens
slut 1911 då själva gården flyttades och lägenheten
fick namnet Norrgård, drogs in vet jag inte, men via ingifta släktingar
bedrevs gästgiveriverksamheten åtminstone så sent som
under 1800-talets mitt.
Mats Matsson Hanses föddes den fjortonde eller den femtonde augusti
1773 och gifte sig den 24 november 1803 med Maria Matsdotter, född
den åttonde januari 1780 på Lillteir i Sideby. De fick åtta
barn:
1) Karl Henrik, född 11.1.1804. Senare husbonde på Hanses,
Sideby.
2) Johan Erik, född 1.4.1805. Även han husbonde på
Hanses, Sideby.
3) Gustav Fredrik, född 27.12.1807 (24.12.1807). Ogift husbonde
på Hanses, flyttar till Sastmola 1833.
4) Isak Rudolf, född 11.9.1809. Flyttar till Sastmola, blir gift
1834 med Maja Lena Karlsdotter, född 1814 på Hinders (det
andra hemmanet Hanses), Sideby.
5) Becka Stina, född 14.5.1811. Blir gift 1831 till Kars, Sideby.
6) Josef Reinhold, född 11.6.1813. d.12.2.1817.
7) Greta Sofia, född 1.6.1817 (tvillingbarn?). Blir gift 1836
med Karl Henrik Johansson, född 1815 på Hinders (det andra
hemmanet Kars), Sideby.
8) Mats, född 15.4.1820.
Mats Matsson Hanses dog den 19 augusti 1827, men med hans talrika barn
som kom upp i vuxen ålder och vars ättlingar har spridit
sig runt i världen, men även rotat fast sig i hemsocken gör
att det idag finns många ättlingar till den gästgivare
Eskil Simonsson som omnämns på Jonas
Persson Geddas karta över Sideby ifrån sommaren 1693.
Om det inte skulle räcka så har även dessa ättlingar
via Eskil Simonssons hustru Agneta Niklasdotter Reichenbach anfäder
och släktingar i bemärkta personer som arbetade för kronan
under 1500- och 1600-talet, via dessa personer hittar dessa sentida
ättlingar även sina äldsta kända rötter i Weimar
i östra Thüringen och i Meissen i Sachsen, men det är
en annan historia.

Många sidebybor kan hitta sina rötter
i 1500- och 1600-talets Tyskland, via Agneta
Niklasdotter Reichenbach som var gift med Eskil Simonsson ifrån
Ilmola.
Källmaterial:
- Holmberg, Karl Axel:
"Mål och bygd i Sideby." Stockholm 1986. Sidorna
151-152 och 173-174 berör personerna på hemmanet Hanses i
Sideby under åren 1724-1837.
- Jokipii, Mauno (Red.): "Kristinestads historia 1."
Vasa 1984. Sidorna 50, 120, 122 och 330 berör Eskil Simonssons
kontakter med borgarna i Kristinestad.
- Nybond, Gunnar:
"Soldater, torpare och bönder. Släkt- och bygdekrönika
från Sydösterbotten." Vasa 1987 (Ej första
upplagan). Sidorna 122-123 berör Hanses nr 2 i Sideby.
- Nybond, Gunnar:
"Bottnisk bygd. Ömossa by i Kristinestad under 400 år
(1590-1990)." Vasa 1988. Sidorna 43-50 berör gästgiverier
och hållskjutsning.
- Åkerblom, Bror: "Sideby sockens historia."
Vasa 1975. Sidan 398 i person- och ortnamnsregistret ger en bra sökmotor
för den som vill söka efter det som berör Hanses hemman
i Sideby. Mycket finns skrivet om gästgivarna i Sideby, Skaftung
och Ömossa.
- Åkerblom, K.V.; "Lappfjärds historia 1."
Vasa 1938. Sidorna 357-358 berör gästgivarna i Lappfjärds
storsocken.
Bilderna kommer från artikelförfattarens egna bibliotek.
Motivet som härrör till de blodiga krigen på kontinenten
under 1600-talet är delvis omgjord med en färglagd svensk flagga.
Den användes redan under denna tid, om oftast på krigsfartygen.
Bilden av Carl von Linné är efter ett kopparstick signerat
C. Bergqvist 1761, ingår i en illustrerad världshistoria tryckt
i Stockholm 1878. Brännvinskungörelsen anno 1756 pryder artikelförfattarens
barskåp. Släktteckningen ingår i första årgången
av Ord och Bild, anno 1892
tyvärr har artikelförfattaren
inte den komplett efter en olycka så han vet inte vem tecknaren
är.
Kartor:
Besläktade artiklar på sydaby.eget.net
|