Storsjö träsk


STORSJÖ BY I SIDEBY
av Gunnar Nybond *

 

Lyssna till den granens susning, vid vars rot ditt bo är fäst
Finskt ordspråk

Björkhage

Björkhage vid Storsjöträskets sydända
Björkhage i september

 

Storsjö karta

Storsjö

 

Sideby karta

 

 

Översiktskarta med höjdförhållanden. Storsjö i mitten

 

 

Storsjöbor

 

Om man håller sig strängt till den officiella tolkningen av begreppet by, såsom det använts vid mantalsskrivningen och den kyrkliga folkbokföringen, så har i Sideby socken och kommun av ålder funnits endast tre byar, nämligen Sideby kyrkby, Skaftung och Ömossa byar. Inom dessa byar har dock bosättningen legat tämligen vitt spridd i ganska skarpt avgränsade mindre gårdsgrupper, som av ortsbefolkningen kallats och betraktats som byar. Vi kunde räkna upp ett tiotal sådana men nämner som exempel endast Flada by, Kallträsk by, Västervik by och Henriksdals by. Vid en sådan utvidgad tolkning av bybegreppet kan man med fullt fog tala om Storsjö by, även om den omfattar endast ett hemmansnummer i Sideby kyrkby.

Storsjö by ligger ungefär sju kilometer från kyrkbacken i Sideby på en dryg kilometers avstånd från landsvägen Sideby - Ömossa söderom denna på västra stranden av Storsjö träsk. Avtagsvägen, som av vägmyndigheterna underhålls som allmän bygdeväg, är väl utmärkt och leder vidare från Storsjö över Gäddvik, Gäddträsk och Silverberg hemman som enskild väg till Kasaböle by i Sastmola. Räknar man även de tre nämnda hemmanen till Storsjö by - och det har man av flera skäl anledning att göra - så omfattar bosättningsområdet ett tjugotal gårdar dels byggda i äldre bondgårdsstil och dels uppförda i modernare utformning.

Up Kartan

Vid en kartgranskning fastnar blicken först på Storsjö träsk, som starkt dominerar kartbilden Träsket är den största insjön i det gamla Sideby och inom hela nuvarande Kristinestads storkommunområde. Insjön sträcker sig omkring två kilometer i nordsydlig riktning och en kilometer i ost-västlig på det bredaste stället och omfattar en areal av i runt tal 150 ha. Vattenytan ligger enligt grundkartan på 14,2 m:s höjd över havet. Vid normalt vattenstånd uppgår djupet på mitten till omkring en meter vatten ovanpå en botten av djup dy. Längs stränderna bildar säv och fräken en sammanhängande grön bård mot vattenspegeln, på vilken större och mindre s.k. sävtorvor ligger utspridda. I nordvästra hörnet av träsket växer ett sammanhängande bestånd av rörvass. Täta mattor av vita och gula näckrosor pryder vattenytan här och där, och i vikbottnarna trängs gula svärdsliljor tillsammans med vattenklöver och missne. Om vårarna innan träskväxtligheten hunnit skjuta upp, ligger vattenspegeln stor och blank och ger ett mäktigt intryck.

Inga egentliga holmar förekommer i träsket, men en liten gräsbevuxen stengrynna sticker upp ur vattnet på den södra delen. Grynnan har trots sitt ringa omfång fått namnet "Storgrynnon". Några enstaka stenar bryter vattenytan ute på träsket, t.ex. "Klara-as steinin" och "Ulla-as kalvan", och vid stranden på byns sida märks två större namngivna stenar, nämligen "Storsteinin" och "Piggarsteinin". Vid sydvästra delen av träsket kantas stranden av en ovanlig naturformation, en omkring trehundra meter lång och en meter hög sandvall, som troligen har bildats på den tiden, då den nuvarnade träskstranden ännu var havsstrand och vågorna hade sköljt upp sanden i en mäktig sträng längs västra sidan av en långsträckt vik. Den tiden kan beräknas ligga omkring 2000 år tillbaka. En annan märklig naturbildning kan beses på Notholmen (Karta)*, där en ungefär en och en halv meter hög hästskoformad vall av större och mindre stenar höjer sig över den annars låga stranden.

För ett par mansåldrar tillbaka var träsket ännu tämligen fritt från vattenväxter och hade på långa sträckor längs stränderna en ren sandbotten. I fiskbeståndet ingick då förutom mört, abborre, gädda och lake även braxen och id. Ur bottensanden stack talrika flodmusslor till hälften upp sina skal, och sötvattensnäckor trivdes i det då ännu syrerika vattnet. Både braxnarna och idarna och likaså musslorna och snäckorna har försvunnit, vilket förutom det försämrade vattnet även bisamråttorna har medverkat till. Men ännu hyser träsket ett avsevärt fiskbestånd, och gädda kan fångas i ansenliga mängder på krok om vintrarna, för att inte tala om de inplanterade rudorna, som trasslar till näten för fiskaren.

Sångsvan i Storsjöträsket

Sångsvanen häckar med två par i Storsjöträsket

 

 

-------------------------------
Storsjö by i Sideby
-------------------------------

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-------------------------------
Storsjö by i Sideby
-------------------------------

 

 

 

 

Bjerkhaga

BYAR, byagrupper, h e m m a n  (före 1700), nybyggarhemman (efter 1700), släkter i SIDEBY, SKAFTUNG och ÖMOSSA:
-------------------
* = sida under utveckling
-------------------
*KARTA



*Sideby by
* L a s s f o l k
* K a r s
* H a n s a s
* T e i r
Nybyggarhemman i Sideby
* Rosnäs
* Rosenback
* Silverberg
*Fladan och Fissjas
* Pellfolk
* Jossfolk
* Västerback
* Högback
Storsjö och Linnströmas
* Storsjö
* Gäddträsk
Gäddvik (Lindström)
* Strömsnäs
*Norrback
* Norrback
*Bodan
* Bodman
*Appelö
* Appelö
*Heden
* Hedback
* Hedkrok
*Lillbäck
* Lillbäck
* Kallträsk (Berg)

Appelö
Bäckman
Forstén
Grönberg
Hanses

Reichenbach

J o r d e b o k s k a r t a 1693
Hemman 1699-1724

T e i r ( f o l k )
* G r a n n a s
* N o r r g å r d
* I n g v e s
Nybyggarhemman i Skaftung
Demasör
* Småskär (Österbygd)
Grankull
* Sundnäs
Henriksdal
* Rosenlund (Frivilas)
Långfors

Skogman

S k o g m a n
Ö m a n
Nybyggarhemman i Ömossa
Öström
Kallträsk (Hede)
Wästervik
Österback
Rosenback
Kivistö

Bergvik


Skogman och Öman

BättjinFågellivet i träsket är rikt inte blott under flyttningstider, då svanar och andra gästfåglar rastar där. Änder, doppingar, sothönor, årtor, måsar och trutar har funnit goda mat- och häckningsplatser i träsket och uppehåller sig där somrarna igenom.

Storsjö träsket får sitt vattentillflöde från Lillträsket och Småträsket i norr och från ett antal i träsket utmynnande skogs- och åkerdiken från de omgivande markerna. Vattnet leds bort genom en naturlig ränna, den s.k. "Bättjin"  till det söderom liggande Hindersträsket och därifrån genom Kasaböle ån eller "Kasa ååen" ut till Bottenhavet mellan Kasaböle och Risby byar i Sastmola. De mindre träsken är numera i det närmaste helt igenvuxna av säv, fräken och starr och andra vattenväxter, som tillsammans med vitmossa bildar en förrädisk matta av gungfly över stora delar av träsken. På gungflyet växer tranbär i mängd, och på sina ställen skjuter kraftiga bestånd av kaveldun upp. HindersträsketSärskilt i Hindersträsket ser man svärdsliljorna eller "smiidan" breda ut sig i ett stort gult fält under blomningstiden.

Storsjö vattendrag har förr utgjort en naturlig flottningsled för trävirke ut till havet, men den tiden är länge sedan förbi. I stället har den obetydliga nivåskillnaden mellan träsken och det igengrodda utloppet gett upphov till besvärliga översvämnings- och försumpningsproblem, som väntar på sin lösning. Men dem skall vi inte gå närmare in på här.

Fortsätter vi kartstudierna, så lägger vi märke till att den odlade jorden i Storsjö i stort sett sträcker sig mellan 15 meters och 17,5 meters höjdkurvorna från träsket räknat. Västerom bebyggelsen breder skogsmarken ut sig mellan 17,5 meters och 20 meters kurvorna. Endast en mindre grusbacke med en naken bergklack, Kallioberget (Karta)*, höjer sig över 20-metersnivån. En strandremsa vid träsket, varierande mellan 100 och 200 meter, upptas av en sumpig ängsmark med buskvegetation, i söder dock längs den tidigare nämnda strandvallen av värdefullare blandskog. Över huvud taget är Storsjö bys marker jämna och tämligen stenfria och skogarna därigenom lätt skötta och åkrarna lätt brukade.

Vid storskiftesregleringen 1901, enligt vilken skiftesråarna utpålades och rörlades 1908-1909, lyckades inte bönderna i Storsjö få hemmanets alla marker samlade i ett block, utan en del skogsskiften blev utspridda och inklämda mellan bl.a. Hedkrok och Hedback hemman på ett avstånd av 5-10 km från Storsjö by. Den olägenheten betyder dock inte så mycket under nu rådande förhållanden, då snabba trafik- och transportmedel står till buds genom bilar och traktorer.

Up Bosättningen

En historiskt dokumenterad bebyggelse uppstod i Storsjö-området åren närmast före och efter 1790, då de här fyra berörda hemmanen anlades som nybyggarhemman på kronans överloppsjord i Sideby by och kapell av Lappfjärds socken. Hemmanens storlek och anläggningsår framgår av följande:

1. Storsjö 1/3 mtl 1788
2. Silverberg 1/6  " 1788
3. Gäddvik 1/8  " 1790
4. Gäddträsk 3/16 " 1795

Om också de fyra hemmanen anlades i slutet av 1700-talet är det därmed inte sagt, att trakten tidigare helt skulle ha saknat befolkning. Så goda fångstplatser som de säkert fiskrika träsken och de villebrådsfyllda skogarna mellan dem erbjöd, måste de ha lockat till sig fångstmän och kanske svedjebrukare på ett tidigt stadium. Huruvida sådana varit bosatta i pörten och kåtor året om eller endast säsongvis uppehållit sig i trakten kan man inte veta, men att folk som bott i kåtor i forna tider förekommit kan man ta för givet. Därav har väl den något ringaktande benämningen "kåtårar" uppkommit. Här finner man även anknytning till sådana namn som "Kåtamåsan" och Bastuträsket. Inga lämningar av sådan bebyggelse finns dock från forna tider.

Däremot tror man, att Brännbacken skall hysa forngravar från en mycket avlägsnare tid. Backen ligger inte långt från det nuvarande Hindersträskets strand på Runar Storsjös mark och består till stor del av just sådana kullerstenar, som forngravar brukar vara byggda av (Karta)*. Den når över 17,5 meters höjdkurvan. Numera är backen överväxt av skog och marken belupen av mossa, men enligt uppgift av den 89-åriga John Storsjö (1983) var kullen i hans barndom fri från täckande växtlighet. Tydliga fördjupningar med ringformiga stensättningar omkring fanns på flera ställen. Det kan ha varit fråga om gravlämningar från slutet av järnåldern. - Men låt oss återgå till den historiska bosättningen.

mynt 1666Ett mycket intressant fynd i Storsjö, nämligen ett gammalt mynt från 1666, får inleda den historiska tiden. Det är fråga om en kopparslant av 1/6 öres valör, som härstammar från Karl XI:s tid. Slanten upphittades av Solveig Sandback, gift Lindqvist, då hon för omkring tjugofem år sedan som barn lekte tillsammans med andra flickor på barnens plaskställe vid Notholmen. Ute i strandvattnet fastnade slanten på träskbbottnen mellan hennes tår. Hon trodde att det var en liten sten men tog upp den med tårna och sköljde av den, och till barnens överraskning visade det sig vara en över trehundra år gammal kopparslant.

Myntets baksida (reversen).

Hur och när slanten hamnat på denna plats är det onödigt att försöka spekulera om. Men det är inte omöjligt att det skett mer än hundra år före den första fasta bosättningen i Storsjö.

Den upphittade slantens framsida (aversen). Förstorad nästan dubbelt.

 

Redan på dennna tid hade de gamla stomhemmanens bönder i Sideby ängslotter borta vid Storsjö träsk och bärgade hö där om somrarna. Slanten kan ha tappats i något sådant sammanhang eller vid fiske i träsket. I en kartabeskrivning från 1769 i samband med en revning och skattläggning av sidebyböndernas ägor är namnen Jämnäsängen, Notholmen och Hindersträskbäcken redan upptagna och kan ha varit mycket gamla redan då. Det var sålunda inga obekanta trakter, där de första nybyggarna i Storsjö slog sig ned. Markerna hade bara blivit "överlopps" och förklarats som kronans egendom vid storskiftet i Sideby på 1780-talet och därigenom blivit tillgängliga för hugade nybyggare.

Up De första bönderna

Som tidigare framgått omfattade Storsjö nybyggarhemman vid anläggningen 1788 en ägovidd om 1/3 mantal. Hur stor areal i tunnland och kappland hemmanet uppgick till låter sig inte anges, då ursprungshandlingarna inte finns i behåll.

I våra dagar (1983) består hemmansnumret enligt jordregistret av 25 lägenbeter, omfattande totalt 0,4167 mantal eller angivet i areal 518 ha. Dessutom har Storsjö hemman i enlighet med sin mantalsstorlek del i Sideby bys samfällda marker, som uppges till 95 ha.

Av lägenheterna består endast sju av egentliga jordbrukslägenheter, vilkas innehavare bedriver jordbruk som huvudsyssla. De övriga utgörs dels av små bostadstomter och parceller och dels av enskilda skogsskiften, som utbrutits till självständiga lägenheter.

Av Sideby församlings kommunionbok för 1794-1799 får man den uppfattningen, att två nybyggare samtidigt slog sig ned i Storsjö och tog upp hälften var av hemmanet. Den ena hette Jacob Johansson, var skriven på Jossfolk hemman i Flada och född 2.7. 1751. Hans hustru bar namnet Walborg Matzdotter och var född 2.2. 1754. Den andra nybyggaren var skriven på Bodman hemman, hette Henric Thomsson och var född i Vittisbofjärd 30.12.1764. Henric var gift två gånger. Hans första hustru hette Anna Matzdotter, f 1.8.1769, d. 17.10.1792, och hans andra hustru Anna Johansdotter, född i Risby i Sastmola 6.5.1767.Storsjö tall

Att de båda nybyggarna kom till Storsjö ungefär samtidigt, får man nog anse som riktigt. Vissa omständigheter tyder på att de t.o.m. kunde ha varit svågrar genom sina hustrur, de båda Matzdöttrarna. Men den egentliga anläggaren av hemmanet var nog Jacob Johansson. Jordeboken för Vasa län 1793, södra fögderiet, ger klart besked:

"Storsjö hemman nr 16 i Sideby 1/3 mtl krono. Innehavare Jacob (ensam). Anlagt 16 augusti 1788 med 20 års skattefrihet. Skattas 1809".

Fridlyst tall på Runar Storsjös tomt 

Det förfaller som om hemmanet skulle ha delats året efter att denna anteckning i jordeboken skrivits ned, alltså 1794. I 1795 års mantalslängd står nämligen två bönder skrivna på Storsjö med 1/6 mantal var: Jacob Johansson Alholm (tillnamnet tydligt skrivet) och Henric Thomasson. Förmodligen hade de anhållit om tilläggsjord i samband med delningen. Antagandet styrkes av ett dokument från 1798 som lyder:

Up "Charta Beskrifning"

Öfver tillökte delen af Storsiö 1/6 dels Mantal Nybygge, utbruten åhr 1798 efter kongl:e Maij:ts Respective Befallningshafvandes Utslag under den 16 September 1795, med biträde af Nämndeman Matts Siuls och Bonden Joseph Öman å Ofverlopsjorden i Sideby. Storsiö Nybygge innehafves af Jacob Johansson."

Jacob tilldelades två ängsskiften om sammanlagt 7 tunnland och 14 kappland samt 83 tunnland och 26 kappland skogsmark eller summa 91 tunnland och 8 kappland, vilket i vår tids arealmått utgör ca 45,5 ha. Jacobs mantalsstorlek skrevs om från tidigare 1/6 mtl till 1/4 mtl. Om medåboen Henric hade begärt tillskott, så bör han ha fått samma tilldelning, men därom har inga skriftliga uppgifter påträffats. Nämnas bör att hela hemmanet 1806 ytterligare utökades med 152 ha av överloppsjorden.

Lantmätare Jonas Högman, som bröt ut tilläggsjorden 1798, antecknade ännu till protokollet:

"Skogsmarken som utbruten är, gifver tarfurlig fång skog, jemte timmer af Tall och gran. Mulbetet är godt och förmånligt. Fiskwatten finnes uti Giedd- och Storsiöträsken, dock ej till husbehof tillräckeligit."

Av nybyggarhemmanet Storsjö nr 16 i Sideby hade nu bildats två ordentligt stora självständiga lägenheter, vardera om i runt tal 260 ha mark. De borde ha utgjort ett betryggande underlag för två familjers uppehälle på den nya boplatsen, förutsatt att nybyggarna lade ned tillräcklig energi på uppodlingen av sina hemmansdelar. Hemmansnamnet Storsjö blev enligt tidens sed både Jacob Johanssons och Henric Thomassons släktnamn för framtiden. De grundlade två särskilda släkter, som trots det gemensamma släktnamnet från början inte alls var befryndade med varandra.

Up "Gamäl-lindår"

På nordsidan av Kallioberget (Karta)* på Runar Storsjös mark finns en gammal boplats, som på ortens dialekt kallas "Gamäl-lindår".

Kring övervuxna före detta åkerplättar syns rester av uppradade stengärdesgårdar. Gamla husgrunder och igenrasade källargropar kan lätt urskiljas, och i närheten av boplatsen ser man en större fördjupning, som av allt att döma varit en varggrop. Alltsammans är nu övervuxet av grov barrskog. Man kan därav sluta sig till att ingen bott på platsen åtminstone på de senaste hundra åren. Undra på att ingen nulevande storsjöbo har något personligt minne av varken människor eller hus på platsen. Därför har "Gamäl-lindår" länge varit ett mysterium för byborna.

Emellertid uttalade sig Agnes Kangasniemi, född Storsjö, för en tid sedan, att hon i sin barndom hört sägas, att "Silvärbärg-Aälandas faadrin" skulle ha bott där. Numera är det känt, att Erland Silfverbergs far hette Emanuel Storsjö, var född 1826 och var dotterdotterson till nybyggaren Jacob Johansson Storsjö (tidigare Alholm). Uppgiften öppnade ett nytt perspektiv bakåt.

Den olycksdrabbade nybyggaren Jacob, som först hade mist ena dottern och sin hustru och sedan själv frusit ihjäl tillsammans med sin enda son, hade lämnat gården i arv till dottern Anna och mågen Henric Danielsson. Efter dem hade igen deras dotter Anna och mågen Johan Johansson fått överta gården. Därefter övergick den i främmande händer, och deras barn, bland dem just Erland Silfverbergs far Emanuel, skingrades åt olika håll. Husen var då redan omkring hundra år gamla och kanske revs ned och flyttades bort. Därför minns ingen nulevande människa något av dem.

Vi har troligen här att göra med den första boplatsen i Storsjö. Men låt oss fundera ett tag över hur uppodlingen av Storsjö bys marker kan ha gått till.

Nere vid träsket fanns av gammalt våta ängsmarker, som före storskiftet på 1780-talet hade ägts och bärgats av bönder i kyrkbyn. Ovanför ängarna, där storsjöböndernas åkrar nu huvudsakligen ligger, bredde en stor flackmark ut sig, som antagligen på den tiden bestod av en risig myr med gles tallskog. Marken steg i en långsam lutning mot backen vid Kallioberget, och myren övergick i en tätare björklid. Uppe i skogslaggen utvalde nybyggaren en torr och skyddad plats, där han slog sig ned och timrade sina första hus. Odlingsarbetet började närmast husen. Blivande kyttland rödjades av, gräftades upp, dikades, svedjades och besåddes. År efter år vidgades odlingen. Nya sveder fälldes, stubbar bröts och ris brändes. Kappland lades till kappland och blev tunnland. Odlingsverket skred längre och längre ned mot träsket. Myrmarken förvandlades till åker. Rikare skördar bärgades, som mättade nera munnar. Hemmanet kunde delas i flera delar och ge plats för flera odlare. Nya generationer växte upp. De gamla pionjärerna hade den ena efter den andra förts längs en slingrande skogsväg förbi Gäddträsket ned till kyrkbyn och jordats innanför stenmuren vid den anspråkslösa kapellkyrkan.

Först omkring fyrtio år efter nybyggarnas ankomst till Storsjö kunde man arbeta upp en ny körväg ut till den nyanlagda landsvägen mellan Ömossa och Sideby. Nya bondgårdar byggdes vid byvägen. Åkrarna bredde ytterligare ut sig. Torparhus och backstugor växte upp. Så uppstod efter hand den bosättning, som vi i dag benämner Storsjö by. - Men låt oss återgå till kolonisationstidens början.

Nybyggarnas levnadsvillkor var överallt hårda. Framgångarna nåddes endast genom ett slitsamt liv och en seg kamp för tillvaron. Innan man hunnit uppföra åt sig ordentliga hus, bryta upp sin jord och skaffa sig husdjur för att få sitt livsuppehälle, hann nöd och umbäranden, sjukdom och död mången gång slå obarmhärtigt hårt. I det fallet utgjorde nybyggarna i Storsjö inget undantag. Somliga dukade under, andra överlevde. Bakom den knapphändiga uppgiften om Jacob Storsjös och hans sons tragiska bortgång kan man ana sig till den bistra verkligheten, sådan den yttrade sig i kalla, usla bostäder, knapphet på föda, sjukdom och tidig död. Men efter hand förbättrades förhållandena. Åkrarna vidgades, boskapsbeståndet förstorades, välståndet steg och folkmängden växte.

Up Befolkningen

Under 1790-talet, alltså det första årtiondet av nyodlingseran, levde i Storsjö ett tjugotal personer. Mantalslängden fòr l795 upptar på den första gården förutom husbonden Jacob och hans hustru Walborg även en torpare Esaja Andersson med hustru Maja. På den andra gården står ägaren Henric och hans hustru Anna skrivna jämte en torpare Fredrik Vinberg med hustru

Tidsperiod Bönder Torpare Obesuttna Total folkmängd Bort flyttade Döda
M K M K M K M K S:a M K

1787-1799

1800-1805

1824-1830

1856-1862

1870-1879

1901-1910

1921-1930

1951-1960

1981-(1/4)

8

10

25

18

29

33

23

19

15

7

7

15

14

49

30

26

21

14

5

10

13

11

16

3

-

-

-

5

9

13

16

12

2

-

-

-

1

5

-

25

27

31

45

11

6

1

8

-

20

30

44

53

16

6

14

25

38

54

72

67

68

30

22

13

24

28

50

91

76

79

37

19

27

49

66

104

163

143

147

67

41

-

-

-

-

16

9

13

4

-

-

-

-

-

16

9

5

3

-

5

2

8

3

11

18

17

4

-

Befolkningsförhållandena på Storsjö hemman 1787-1981.

Lisa och en dräng Michel samt en piga Brita. Utöver dessa fanns självfallet ett antal barn, men personer under 15 år togs inte med i mantalslängden.

Ordnade förhållanden betydde också nya framsteg. Under 1800-talets första årtionde fördubblades i stort sett folkmängden, så att den uppgick till ett femtiotal personer. Kriget 1808-1809 kan knappast ha medfört något större avbräck i utvecklingen. Så avsides som gårdarna låg, utsattes de troligen inte för någon plundring. Fortsättningen av 1800-talet medförde överallt en fredlig och framstegsrik utveck ling.

Befolkningsbeståndet i Storsjö har undersökts genom anteckningar ur Sideby församlings kommunionböcker med vissa tidsintervaller under de snart tvåhundra år som förflutit, sedan hemmanet anlades. Uppgifterna har sammanställts till en statistisk översikt. Befolkningen har uppdelats på man- och kvinnkön och grupperats efter yrkesfördelning. Avgången genom bortnyttning och dödsfall har beaktats. Siffersammanställningen ger en klar bild av utvecklingen.

Till gruppen obesuttna har hänförts inhyses, backstugusittare och arbetare och på senare tid även tjänstemän och fria företagare, m.a.o. alla som inte haft eller har jordbruk som huvudnäring.

Statistiken har självfallet sina brister. Bland annat observeras en lucka för gruppen obesuttna under perioden 1824-1830. Det beror på att alla pigor och drängar då var sammanförda i Kb efter Sideby by, icke antecknade på de särskilda hemmansnumren såsom före och efter denna tid. Huru många som då hade tjänst i Storsjö kan därför inte fås fram.

Under 1800-talet ökade folkmängden kraftigt och nådde sin kulmen på 1880-talet eller nu (1983) för hundra år tillbaka. En stabilisering synes nu likväl ha inträtt, och åldersstrukturen för befolkningen i Storsjö är fördelaktig i jämförelse med förhållandena i Sideby för övrigt. Med ett så litet statistiskt underlag som befolkningsnumerären på ett enda hemman kan man inte dra några allmängiltiga slutsatser om befolkningsutvecklingen. Men det ser ut som om bilden i stort skulle vara densamma inte endast i Sideby utan i hela Sydösterbotten.

 

Up NYBYGGARSLÄKTER I STORSJÖ

I det följande (nätsidorna kommer senare/red) uppdelas befolkningen i Storsjöområdet på fyra släkter, nämligen Storsjö I, Storsjö 2, Storsjö 3 och Gäddvik. Släkterna har under nära tvåhundra års förlopp invävts i varandra, såsom fallet vanligen är, där ett bosättningsområde varit avgränsat och isolerat från bosättningen i övrigt. I namnregistret betecknas de med S1, S2, S3 och G, och hänvisningar görs till dessa beteckningar med tabellnummer.

-------------------------------------------------------------------------
*Kartplatsen för alla - Lantmäteriverket

info BYAR, byagrupper, h e m m a n  (före 1700), nybyggarhemman (efter 1700), släkter i SIDEBY, SKAFTUNG och ÖMOSSA är ett långsiktigt www-projekt under kontinuerlig utveckling. WWW-presentationerna som påbörjades i dec 2003 är än så länge preliminära och fragmentariska och uppläggningen av webbplatsen är preliminär. Den kommer att utökas och uppdateras under en lång tid framöver. Ryggraden i webbplatsen kommer till en början att utgöras av Gunnar Nybonds artiklar samt kompilationer av kommunion- och historieböcker 1723-1830. Korrigeringar, tillägg (och förslag till tillägg) och lämpligt material till www-sidorna (hemmansbeskrivningar, släktutredningar, gamla och nya artiklar, kopior av fotografier, urkunder, kartor osv.) kan sändas till Staffan Storteir staffan.storteir@e-brev.nu


Böcker av Gunnar Nybond

   
     

* Texten ingår i Gunnar Nybonds bok "Gränsmark. Släkt- och bygdekrönika från Sydösterbotten 2", Vasa 1984, utgiven på författarens eget förlag och publiceras på WWW med tillstånd av författarens son Trygve Nybonde.

Sideby * Skaftung * Ömossa * Kristinestad

Immigrant navigation

sydaby.eget.net

editor: Staffan Storteir