Rotesoldater i Lappfjärds socken 1749 och 1795

Indelningsverket

I enlighet med det av konung Karl XI under senare hälften av 1600-talet organiserade landsförsvaret för Sveriges rike, det s.k. indelningsverket, uppställde varje landskap ett regemente på 1200 man ständiga knektar. Dessa utgjorde tillsammans en arme av övat krigsfolk, som alltid måste vara redo att stiga i ledet och slåss för kung och land.

Den ekonomiska bördan för upprätthållandet av försvaret och krigsmakten ålåg helt och hållet bönderna. Beroende på hemmanens antal i de olika landskapen och socknarna indelades dessa i rotar, omfattande vanligen 3-5 hemman. Varje rote skyldigkändes anställa och underhålla en soldat. Krigsmännen rekryterades bland unga, välväxta och friska män. De stod i tjänst, tills åren begynte tynga och armen ej mera med full kraft förmådde svänga svärdet. Övre åldersgränsen torde dock ha varit 50 år, vilket betydde att en soldat, som hade tagit anställning vid 20 års ålder, fick se fram mot 30 tjänsteår. Vanligen fick dock soldaterna avsked tidigare på grund av sjukdomar och krämpor, som de ådragit sig dels i krig och dels på annat sätt.

Under fredstid livnärde sig soldaten och hans familj på sitt av roten iordningställda torp. Men så snart ofärd inträffade, skulle han träda i krigstjänst. Under fredstid skulle han också vara med vid olika övningstillfällen och mönstringar.

Redan på 1680-talet var den nya militärorganisationen genomförd i Sverige och ungefär ett årtionde senare i Finland med undantag av Österbotten. Detta landskap var av konungen befriat från den ständiga knekthållningen. Landskapets socknar hade i stället förbundit sig att dels genom frivillig värvning fylla manskapskvoten i Österbottens regemente och dels bilda båtmanssocknar, som skulle tillgodose flottans behov av sjöfolk. Österbottens allmoge ansåg det med sin fördel förenat att vidbliva det gamla. Först efter femtio år lyckades regeringen förmå de österbottniska bönderna att övergå till det nya systemet.Dessa undertecknade i augusti 1733 ett kontrakt, där deras rotering och deras förpliktelser gentemot soldaterna fastställdes. Emedan det kan äga allmänt intresse, må det viktigaste anföras.

Österbottens infanteriregemente bestod av åtta kompanier. Från nyindelningens böjan utgjordes det sjätte av Närpes kompani, vilket rekryterades i Närpes, Lappfjärds, Malax och Mustasaari socknar. Kompaniet bestod då av 150 man, soldater och korpraler.

Då soldaterna inte var på kommendering eller fiske för regementets räkning, var de tvungna att arbeta som dagkarlar hos sina rotebonder. Därigenom kunde de bättra på sin årslön betydligt. Somliga hade ju också utbildning för något särskilt yrke, t.ex. snickar-, skomakar- eller timmermansyrket.

Lappfjärds sockens soldatrotar

I detta sammanhang intresserar oss främst Lappfjärds socken. Vi väljer året 1749 och lägger en besiktningsmönsterrulla för Österbottens regemente från detta år till grund för granskningen. Till dåvarande Lappfjärds socken hörde också de senare självständiga socknarna Bötom, Storå, Sideby och Tjöck. Soldaternas antal uppgick vid denna tid till 30 och förblev så ända till tiden närmast före 1808-1809 års krig, då antalet ökades till 70.

Tiden för ovan tabellerade mönstring inträffade under en tolvårig fredstid mitt emellan lilla ofreden 1741-1743 och pommerska kriget 1756-1763, varför manskapsbeståndet kan anses vara normalt i fråga om ålder, tjänstetid och äktenskap. Medelåldern för soldatema var 30 år och 9 månader och tjänste tiden i medeltal 8 år och 6 månader. De flesta av soldaterna hade familj.

Varför just denna mönsterrulla tagits som underlag beror på att soldaterna med numren 3, 5 och 19 på listan, Elias Olofsson Grönberg, Elias Johansson Enrot och Erick Ericksson Söderberg, här för första gången uppträder på arenan. Dem får vi stifta närmare bekantskap med senare som stamfäder för tre av soldatsläkterna i denna bok. Den fjärde har sitt ursprung från soldaten Jacob Johansson Ahlbäck vid Eura kompani i Björneborgs läns regemente på samma tid.

Rotesoldater i Lappfjärds socken 1795

Låt oss jämföra föregående mönstringsuppgifter med en rulla 46 år senare, då regemenet samlades på Ladugårdsslätten invid Vasa och Närpes kompani mönstrades den 27 juni 1795 av överste Adolph Aminoff. Tillståndet bland lappfjärdssoldaterna då framgår av följande sammanställning:

Soldaterna var nu i medeltal 31 1/2 år gamla och hade tjänat 8 år. De var alla gifta. Nu angavs även deras längd i fot och tum. Omskrivet i centimeter utgjorde det kortaste måttet 170 cm, det längsta 180 cm och medeltalet l76,2 cm. Vid mönstringstillfället var åtta soldater på kommendering i Åbo. Tre fick avsked på grund av sjukdom och kroppsskada. En satt i fängelse och var "vanfrägdad".