|
Lyssna
till den granens susning, vid vars rot ditt bo är fäst
Finskt ordspråk
________________________________
Storskifte och nybyggen i Ömossa
by
________________________________
|
BYAR, byagrupper,
h e m m a n (före 1700), nybyggarhemman (efter 1700),
släkter i SIDEBY, SKAFTUNG och ÖMOSSA: *Sideby by * L a s s f o l k * K a r s * H a n s a s * T e i r Nybyggarhemman i Sideby * Rosnäs * Rosenback * Silverberg *Fladan och Fissjas * Pellfolk * Jossfolk * Västerback * Högback Storsjö och Linnströmas * Storsjö * Gäddträsk Gäddvik (Lindström) * Strömsnäs *Norrback * Norrback *Bodan * Bodman *Appelö * Appelö *Heden * Hedback * Hedkrok *Lillbäck * Lillbäck * Kallträsk (Berg) Appelö Bäckman Forstén Grönberg Hanses Reichenbach J o r d e b o k s k a r t a 1693 Hemman 1699-1724 T e i r ( f o l k ) * G r a n n a s * N o r r g å r d * I n g v e s Nybyggarhemman i Skaftung Demasör * Småskär (Österbygd) Grankull * Sundnäs * Henriksdal * Rosenlund (Frivilas) Långfors Skogman S k o g m a n Ö m a n Nybyggarhemman i Ömossa Öström Kallträsk (Hede) Wästervik Österback Rosenback Kivistö Bergvik Skogman och Öman |
________________________________
Storskifte och nybyggen i Ömossa
by
________________________________
Åren 1781-1783 verkställdes storskiftet av åkrar och ängar eller de s.k. inägorna i Ömossa by efter en år 1779 företagen gradering av nyttjomarkerna. En ny kunglig storskiftesförordning hade utfärdats den 27 juni 1775, och det var den som nu tillämpades. Skogarna skiftades 1789, men en kontrollräkning och justering företogs 1801-1803.
De gamla bönderna Hans Simonsson Skogman och Eric Olofsson Öman hade erhållit vederbörande myndigheters tillstånd omkring 1780 att stycka sina hemman vardera i tre delar för sina söner Johan, Hans och Henric Skogman och Eric, Hans och Joseph Öman. Styckningen skedde i samband med storskiftet. (Jfr schemat här nedan).
Som förut nämnts hade de båda gammalbönderna haft förmånen att få leva och verka under en gynnsam tidsperiod och hade varit framgångsrika bönder på olika sätt. De hade återförvärvat sina hemman från krono- till skattehemman med full äganderätt. Hemmanen hade förstorats från 3/8 mtl till 5/8 mtl för Skogman och till 17/24 mtl för Öman. Skogmans 5/8 mtl utgjorde omräknat 15/24 mtl mot Ömans 17/24 mtl. Det senare var således 2/24 mtl större än det förra. Eric Öman synes ha varit driftigare nyodlare och kanske mera om sig, men så var han ju också nämndeman.
Lantmätare Jonas Högman hade en grannlaga uppgift att fördela de båda hemmanen mellan sex nya bönder. Men han hade erfarenhet och förhandlingsvana och lyckades få bönderna att komma överens sinsemellan.
Det är en intressant läsning att ta del av skiftesprotokollet. De flesta av de blivande nya jordägarna hade redan sina egna gårdar och hade brukat jorden i sämja. Gårdarna stod tätt sammanträngda i byn. Lantmätaren försökte förmå dem att sprida sig och ville att en del skulle nytta ut till nya boplatser och få sina ägor samlade i större block omkring sina gårdar. Detta var ju avsikten med storskiftet. Men ingen ville överge gemenskapen i byn och flytta ut i osäkerhet och ensamhet, hellre då mindre ägolotter på flera ställen. Skiftesförhållandena förbättrades inte, snarare tvärtom genom att varje åker och äng nu skulle uppdelas i sex lotter i stället för tidigare två. Resultatet av storskiftet och den samtidigt utförda styckningen av hemmanen i Ömossa blev följande:
Lägenhet Mantal Ägare
Åker Äng Tunnl Kpl. Tunnl Kpl. Skogman 1 5/24 2 16 1/2 28 14 3/4 Johan Hansson Skogman 1a 5/24 2 12 1/4 30 2 3/8 Hans Hansson Skogman 1b 5/24 2 15 1/4 35 31 3/4 Henric Hansson Öman 2 17/72 2 19 1/8 31 11 1/4 Joseph Ericsson Öman 2a 17/72 2 21 1/2 33 28 Eric Ericsson Öman 2b 17/72 2 18 7/8 32 31 Hans Ericsson Summa 1 1/3 15 7 4/8 192 23 1/8 Några kommentarer:
Fortfarande efter nära tvåhundra år sedan nybyggaren Olof Persson Räf anlade Ömossa hemman, är åkerarealen förvånansvärt liten, endast drygt 15 tunnland eller 7,5 ha tillsammans för sex bönder. Ängsmarkerna är så mycket större, över 192 tunnland eller 96 ha. Det var endast de gamla fastmarksåkrarna i närheten av gårdarna som brukades. Uppodlingen av mossorna hade ännu inte inletts. Den gav 1800-talet sin prägel. - När skogen skiftades kom de sex bönderna att få i medeltal omkring 260 tunnland var.
"Mantal betydde förr ett visst antal besuttna jordbrukare, stundom "huvudtal" i allmänhet och småningom en jordegendoms förmåga att lämna bärgning åt en familj (besuttenhet) och därigenom att med bibehållande av brukarens bärgning i lika förhålllanden till andra jordegendomar deltaga i skatter." Mantalet sade sålunda ingenting om jordegendomens areal, utan angav endast ett storleksförhållande mellan olika hemman och deras skattebärningsförmåga. I samband med storskiftet och den därpå följande kolonisationen av överloppsjorden kom arealbegreppet att träda fram. Det bestämdes att nybyggarhemmanen skulle få omfatta 600-1200 tunnland, beroende på markernas beskaffenhet och andra försörjningsunderlag, t.ex. goda fiskevatten. I Ömossa blev tilldelningen den högsta möjliga, därför att markerna var svaga till växten och bestod till stor del av mossar och kärr. Det var fråga om "brukbar jord", som lämnade skälig avkastning. Den som kom att få t.ex. av skogseld förbränd mark, kompenserades för den sämre klassen med större areal. Begreppet mantal har sålunda varit mycket tänjbart och har ingen betydelse mera i beskattningssammanhang.
Vi har i det föregående fått följa med de båda stomhemmanen Skogmans och Ömans uppkomst och utveckling. Vid storskiftet blev väldiga arealer över av de tidigare samfällda by- och sockenallmänningarna. All "överloppsjord" förklarades nu som kronojord d.v.s. som statens egendom och uppläts åt hugade kolonisatörer på förmånliga villkor. I min bok Gränsmark (1984) sid. 19 har jag utförligare redogjort för jordreformen, som därför kan förbigås här. I Ömossa skulle sju nybyggarhemman komma till, innan kronojorden var fullt utnyttjad. Dessa var
Nr 3 Öström 1772 Nr 4 Kallträsk (Hede) 1782 Nr 5 Westervik 1790 Nr 6 Österback 1790 Nr 7 Rosenback 1795 Nr 8 Kivistö 1824 Nr 9 Bergvik 1825
Redan innan storskiftet hade påbörjats Ömossa anlades Öström nybygge 1772 på Lappfjärds sockenallmänning av bondesonen Johan Olofsson Öman. Han var broder till Eric Olofsson Öman, som ensam fick överta hemgården och blev nämndeman i byn. Hemmanet, från böjan om 3/8 mtl, uppgavs vid en beskrivning och värdering 1776 av Jonas Högman omfatta 5 tunnland ännu icke uppodlad åkermark och 62 tl. ängsmark. Nybyggaren hade då redan egen skvaltkvarn i Lampbäcken nära gården. När hemmanet omändrades från krono- till skattehemman, omskrevs det till 1/4 mtl. Nybyggarens söner Eric och Gabriel Oström fick dela hemmanet i slutet av 1790-talet och erhöll då 1/8 mtl var. Öström bydel av Ömossa går i dagligt tal under benämningen Back. (Jfr Sold. s. 46).
I min bok Gränsmark (1984) är Kallträsk by utförligt beskriven. Jag citerar:
"Den 2 december 1782 anlades officiellt Hede hemman i dåvarande Lappfjärds socken av nybyggaren Michel Zachrisson från Vittisbofjärd. Hemmanet upptogs på överloppsjorden i Ömossa by alldeles intill länsgränsen. Det hänfördes både kameralt och kyrkligt till denna by.
...Nybygget anlades som kronohemman och omfattade 1/4 mtl eller från början 300 tunnland jord. Senare utökades arealen, så att den slutligen uppgick till 800 tl. jord.
I Vasa läns jordebok påträffas nybyggarhemmanet första gången registrerat år 1793. Innehavarens namn skrivs där Michel Heden.
I en kartbeskrivning från samma tid benämnes det dock Hede, och i kyrkböckerna används Hede eller Heed ända fram till mitten av 1800-talet, då namnet Kallträsk tar överhanden och småningom blir hemmanets officiella namn."Bydelen, som än idag delvis befolkas av ättlingar till Michel Zachrisson Hede, bär fortfarande namnet Kallträsk.
År 1789 den 14 november inställde sig i Ömossa lantmätare Johan Hellstedt tillsammans med nämndemännen Matts Simonsson Hanses och Matts Jossfolk från Sideby för att syna ut platsen för ett krononybygge för sökanden Eric Ericsson Öman på överloppsjorden i byn. Till förrättningen infann sig också bonden Hans Hansson Skogman och bestred Eric Omans rätt att framom honom få anlägga ett nybygge på ifrågavarande marker, som hela Ömossa by tidigare samfällt hävdat och rödjat upp. Nybyggaren Michel Hedén kom även tillsammans med fältväbeln Johan Bruun, som sades äga hälften av Hede nybygge, och yrkade på en justering av rån mellan hans marker och kronojorden i Södermossen.
Syneförrättningen fullföljdes, oavsett de anförda klagomålen, men fördröjdes av den annalkande vintern vad utpålningen av skogsmarken beträffade. Först sommaren 1790 den 7 juni slutfördes synen, och nybygget uppfördes i handlingarna under namn av Westervik nr 5 till 1/2 mtl, omfattande med åker, äng och skog tillsammans 600 tunnland. För bebyggandet och uppodlingen av hemmanet beviljades sökanden Eric Öman 20 frihetsår.
Emellertid var det inte för egen del Eric Öman anlade nybygget - han var ju redan etablerad bonde i Ömossa - utan för sin dotter Anna och hennes man mågen Matts Ingves från Lappfjärd och Erics yngsta broder Carl. Dessa båda blev samtidigt de första nybyggarna i Westervik på 1/4 mtl var, sedan hemmanet kluvits 1796. Man anar farfadern, den gamla nämndemannen Eric Olofsson Ömans hand bakom arrangemanget. Han gick ur tiden 1.7. 1792. (Se Öman, tab. 1).
Enligt 1793 års jordebok anlades Österback hemman den 11 sept. 1790 av Michel Jacobsson Söderberg. Denne var soldatson från Lapppfjärd, född 1763 och gift med Maria Mattsdotter Oman (tab. Ö 3). Hemmanet blev till omfånget 1/4 mtl. Det klövs till två lägenheter om 1/8 mtl vardera omkring år 1800. De bytte ofta husbönder, rättare sagt landbönder eller arrendatorer, som synbarligen inte förmådde erlägga räntan (skatten) för hemmanet. Ännu 1830 var det kronohemman.
Vid denna tid brukades den ena halvan av skräddaren Johan Johansson Wetterlöf från Närpes. Han var gift två gånger och hade sammanlagt 14 barn. Han höll ut på Österback till sin död 1846. Den andra delen hävdades av Elias Ericsson Ånäs från Härkmeri med makan Maria Carlsdotter Teir från samma by. Det kryllade av folk i Österback i mitten av 1800-talet. År 1860 var 85 personer kyrkskrivna på hemmanet. Sedan denna tid har hemmansdelarna bytt ägare många gånger. Idag (1987) brukas jorden av Pauli och Kyllikki Välineva (tab. Ö 369).
Det officiella anläggningsåret för Rosenback hemman uppges till 1795, men redan den 1 oktober 1792 utsynade vicelantmätaren Johan Hellstedt ett nybyggarhemman om 1/8 mtl av kronojorden i Omossa åt bonden Hindrich Johansson Hongajerfvi i Ulfsby socken, Sastmola pastorat. Nybygget var avsett för Hindrichs dotter Margareta (Greta) och mågen Eric Simonsson Rosenlund från Sastmola (Siikais?), vilka flyttade in till Sideby församling med betyg och blev mantalsskrivna på hemmanet 1799. Lantmätaren avslutade syneprotokollet med konstaterandet:
"N:o 10 Rosenback (bör vara nr 7) 1/8 Mantal i öhmåsa by Bör få 150 T1. I anseende til det stora besfvär här förefaller med ofvananförde ägors iståndsättande föreslås Tjugu frihetsår kunna behöfvas."
Anläggaren gav hemmanet namnet Rosenback, kanske med hänsyn till terrängen, i stället för mågens namn Rosenlund. Hemmanet blev det minsta av alla nybyggarhemman i Ömossa.
Från Sastmola kom även nybyggaren, som anlade Kivistö hemman. Han var bondeson och hette Henric Esaiasson Frigård. Den 13 aug. och följande dagar 1824 utstakades nybygget öster om Rosenback mot Uttermossa bys marker, som på denna tid sträckte sig ända fram till länsgränsen. Kommissionslantmätaren Carl Joh. Långhjelm utförde förrättningen, biträdd av nämndemannen Jacob Svarti och skattebonden Eric Saloniemi från Storå. Slutet av syneprotokollet är värt att citeras såsom typiskt för Kivistö: "Nybygget som nu kallades Kivistö, har väl enligt förestående beskrifning undfått skattbar mark till tvåhundrade fyratio sex (246) tunno och 11 Kappl: och skulle således efter det för Ömåssa by faststälte tunneland tal af 1200 Tunnel: på ett helt mantal, böra påföras 5/24 mtl, men i anseende till de nu utsynde markers högst svaga och dåliga natur, skulle förrättningsmännerne föreslå om icke detta Nybygge kunde höggunstigt tilläggas dett öfverskott af högst tre hundrade Tunneland på ett helt mantal, som Kongl: Majest:s bref till Kammar Collegium af d: 31 Martii 1786 tillåter såsom ersättning för de smärre Impedimenter, hvarmed skogen öfveralt är inblandad och hvilka vid mätningen icke så noga kunnat afskiljas och å Chartan observeras; i sådant fall skulle detta Nybygge endast komma att utgöra ränta för 1/6:dels mantal.
Och som odlingslägenheterne öfver alt äro med gröfre skog beväxte och fordra således mycket kostsamt arbete innan däraf kan erhållas någon afkastning, har förrättningsmännerne härjemte och till höggunstigt bepröfvande skolat föreslå de nådigst bestämda högsta 40 frihetsår." Som synes poängterades Kivistö hemmans svaga natur, vilken olägenhet kompenserades med så mycket större areal i stället.
Kivistö är det enda hemmanet som har finskt namn i hela f.d. Sideby kommun. Nybyggaren Henric Kivistö (Frigård) influttade officiellt till Sideby 1828.
Syneinstrumentet för nybygget Bergvik är dagtecknat den 14 juli 1825 av komm.lantm. P.J. Sundstedt. Av dokumentet framgår, att det var förra bonden Michel Lillträsk eller Ekholm från Uttermossa by som hade sökt om tillstånd för anläggningen. Denna Michel Ekholm var född i Lappfjärd 1781 och hade före nyttningen till Lillträsk ägt en hemmansdel på Sundnäs i Skaftung. Flera Uttermossa- och Ömossa- bönder, som befarade intrång på sina marker, infann sig till förrättningen. Den genomfördes dock utan hinder.
Några anteckningar anförs:
- Gårdstomten utsynades på en bergig skogsbacke öster om Lilla Sandjärv nära en vik av Stora Sandjärv - därav namnet Bergvik.
- Ägorna utmättes sammanlagt till 300 tunnland, motsvarande 1/4 mtl.
- Mulbetet var gott, och fisk fanns för husbehov i träsken.
- Lägenhet till "Qvarn inrättning eller annat Watten wärk" fanns ej.
- Högsta frihetsår, "som Nybyggen kunna förunnas", föreslogs.
- Nämndemannen Henric Teir och skattebonden Anders Teir från Härkmeri biträdde vid förrättningen.x x x
Sedan ovan beskrivna nybyggen hade anlagts i Ömossa, fanns det ingen överloppsjord kvar inom hela f.d. Sideby socken. Allt var koloniserat.
Om man med nybyggarhemman avser alla de hemman, som kom till under åren 1750-1825, alltså under en period av 75 år, så var de tillsammans 30, nämligen 16 i Sideby kyrkby, 7 i Skaftung och 7 i Ömossa. Det var en period av en ovanligt stark expansion, som sökte sin motsvarighet inom vida nejder. Jordhungern var nu mättad. Odlingsjord fanns. Nyodlingarna tog fart under 1800-talet och beredde mark för en motsvarande befolkningsexpanslon.
I Ömossa liksom annorstädes har de gamla bondehemmanen efter hand delats upp i flera och mindre brukningsenheter eller lägenheter, av vilka en stor del inte mera kan bilda underlag för ett bärkraftigt jordbruk. I stället har en hel del binäringar och serviceyrken tillkommit. Deras utövare är i regel samtidigt ägare till någon jordlott eller åtminstone bostadstomt. Även sådana ortsbor, som emigrerat främst till Sverige, äger oftast fortsättningsvis någon del av sin hemgård. Enligt jordregistret för Ömossa by 1987 uppgår antalet lägenheter till över 500.
Hemman 1. Skogman 2. Öman 3. Öström 4. Kallträsk 5. Westervik 6. Österback 7. Rosenback 8. Kivistö 9. Bergvik
info BYAR, byagrupper, h e m m a n (före 1700), nybyggarhemman (efter 1700), släkter i SIDEBY, SKAFTUNG och ÖMOSSA är ett långsiktigt www-projekt under kontinuerlig utveckling. WWW-presentationerna som påbörjades i dec 2003 är än så länge preliminära och fragmentariska och uppläggningen av webbplatsen är preliminär. Den kommer att utökas och uppdateras under en lång tid framöver. Ryggraden i webbplatsen kommer till en början att utgöras av Gunnar Nybonds artiklar samt kompilationer av kommunion- och historieböcker 1723-1830. Korrigeringar, tillägg (och förslag till tillägg) och lämpligt material till www-sidorna (hemmansbeskrivningar, släktutredningar, gamla och nya artiklar, kopior av fotografier, urkunder, kartor osv.) kan sändas till Staffan Storteir staffan.storteir@e-brev.nu
