Någon gång på hösten 1789 hade bonden Henrik
Jacobsson Demasör ansökt om tillstånd att få
upptaga ett nybygge för sin son Mats Henrikssons räkning söder
om den stora Slåttmossen i Skaftung som ett blivande grannhemman
till Rosenlund nr 10. Den 20 maj 1790 kom lantmätaren Högman
och stakade ut hemmanet, som skattlades till 3/16 mantal, och den 9
augusti 1790 fick han bekräftelse från Vasa landskontor på
att sonen blivit ägare till nybygget. Hemmanet fick namnet Långfors,
tydligen bildat efter bäcken med sin långa fors, som rann
från Långskogsträsket genom Slåttmossen och vidare
genom Gammelkvarnsforsen och Harrströmmen ut till Bofjärden.
Mats Henriksson Demasör var född 19.3.1766 och var således
som nybliven nybyggarbonde 24 år. Han gifte sig 11.3.1792 med
lotsdottern Greta Matsdotter Björkqvist, född 7.10.1767. Efter
etableringen som nybyggare på Långfors heter han alltså
Mats Henriksson Långfors. Hemmanet delades första gången
år 1887 mellan den då tillträdande husbonden Josef
Mattsson Långfors och hans syster Sofia. Josef behöll stomlägenheten,
och den har gått i arv odelad till hans efterkommande fram till
våra dagar. Arvsföljden från nybyggaren ser ut så
här:
1. Mats Henriksson Långfors 1790-1822
2. Josef Josefsson (Teir) Långfors, måg 1822-1851
3. Matts Josefsson Långfors 1851-1887
4. Josef Mattsson Långfors 1887-1924
5. Frans Josefsson Långfors 1924-1955
6. Magnus Artursson Enkulla, måg 1955-1986
7. Stig Per-Olofsson Rosendahl, måg 1986-
Då Josef Mattsson Långfors övertog gården 1887,
var den en typisk 1800-tals bondgård med kringbyggd gårdsplan.
Gården var stor och Josef av allt att döma förmögen.
Han hade nämligen även fått övertaga en ansenlig
del av Demasör hemman med sin hustru. Men år 1896 var olyckan
framme. Gården med alla uthus, frånsett en sädesbod,
brann ner till grunden. En ny gård byggdes upp redan samma sommar,
och bondgården blev ännu större och präktigare
än förut. Det är den gården, som sedan 1968 utgör
huvudbyggnaden på
Kilens hembygdsgård i Sideby. Den var rivningshotad på
1960-talet men räddades lyckligtvis av Stiftelsen Kilens Hembygdsgård,
som hade grundats den 3 december föregående år. Namnet
Fransgården fick den efter sin förra ägare Frans Långfors
och efter hembygdsvännen Frans Teir.