Rotesoldaten Elias Grönberg och hans ättlingar
av Gunnar Nybond *
 

Lyssna till den granens susning, vid vars rot ditt bo är fäst
Finskt ordspråk

 

BYAR, byagrupper, h e m m a n  (före 1700), nybyggarhemman (efter 1700), släkter i SIDEBY, SKAFTUNG och ÖMOSSA:
-------------------
* = sida under utveckling
-------------------
*KARTA



*Sideby by
* L a s s f o l k
* K a r s
* H a n s a s
* T e i r
Nybyggarhemman i Sideby
* Rosnäs
* Rosenback
* Silverberg
*Fladan och Fissjas
* Pellfolk
* Jossfolk
* Västerback
* Högback
Storsjö och Linnströmas
* Storsjö
* Gäddträsk
Gäddvik (Lindström)
* Strömsnäs
*Norrback
* Norrback
*Bodan
* Bodman
*Appelö
* Appelö
*Heden
* Hedback
* Hedkrok
*Lillbäck
* Lillbäck
* Kallträsk (Berg)

Appelö
Bäckman
Forstén
Grönberg
Hanses

Reichenbach

J o r d e b o k s k a r t a 1693
Hemman 1699-1724

T e i r ( f o l k )
* G r a n n a s
* N o r r g å r d
* I n g v e s
Nybyggarhemman i Skaftung
Demasör
* Småskär (Österbygd)
Grankull
* Sundnäs
Henriksdal
* Rosenlund (Frivilas)
Långfors

Skogman

S k o g m a n
Ö m a n
Nybyggarhemman i Ömossa
Öström
Kallträsk (Hede)
Wästervik
Österback
Rosenback
Kivistö

Bergvik


Skogman och Öman

 

Härstamning och tjänstgöring

Som vi tidigare sett i mönsterrullan för Österbottens regemente av den 19 september 1749, fanns soldaten Elias Olofsson Grönberg då upptagen i Närpes kompani som nr 3 och var förlagd till Sideby i Lappfjärds socken.
Elias Grönbergs ålder uppges i rullan till 19 1/2 år och hans tjänstetid till 2/3 år. Detta innebär att han måste ha varit född i juni 1730 och tagit värvning som soldat vid 18 års ålder. Grönberg var vid denna tid ogift. Han står antecknad som skomakare, och hans födelseort anges vara Uppland, vilket enligt nutida nationalitetsbegrepp betyder att han var rikssvensk. På ifrågavarande tid var ju emellertid Österbotten endast ett landskap inom Sveriges rike och hans tjänstgöring i Finland således ingen utrikestjänst.
År 1751 hörde Elias Grönberg till en kommendering som sändes, eller rättare sagt fick marschera, till befästningsarbetena i Helsingfors. Byggandet av Sveaborg påböjades 1748. Han var således en av dem, som bidragit till att resa denna på sin tid mäktiga militära anläggning till Svea rikes försvar, "Gibraltars like i vår nord", som J.L. Runeberg säger.

Tabell 1.

Av kyrkböckerna i Sideby och Lappfjärd framgår, att Elias Grönberg 1755 var gift. Hans hustru hette Catharina Simonis (Caisa Simonsdotter) och var bondedotter på Lassfolk hemman i Sideby, född där 4. 6. 1730. De hade en son med namnet

Gilius, f. 24. 10. 1755.

Denna Gilius står i kyrkböckerna med synnerligen vacklande namn. Oftast går han under namnet Gilius Eliæ (Eliasson), någon gång Wigilius eller ock Julius. I församlingens dopbok för 1755 är han dock tydligt antecknad med namnet Gilius som son till ovannämnda soldat och hans hustru Karin (Caisa) från Sideby. Han var för övrigt döpt av kyrkoherde Ericus Fortelius i Sastmola. På ifrågavarande tid var förbindelserna söderut med Sastmola, Vittisbofjärd, Norrmark och Björneborg livliga från Sideby (se Gunnar Nybonds Vittisbofjärd - en resa längs den gamla postvägen /red). Ofta utfördes därför sådana kyrkliga förrättningar som brudvigslar och barndop i Sastmola, ehuru Sideby hörde till Lappjärds socken.

Om soldaten Grönberg vet kyrkböckerna ingenting mer. Men vid en år 1752 förrättad syn av soldattorpen konstaterades beträffande Grönbergs torp i Sideby, att stugan och fähuset var i gott stånd och att brunn fanns i närheten av torpet. Ladan måste dock förses med nytt skårtak. På grund av brist i åkerarealen betalade rotebonden Erik Anäs 16 kappar säd årligen åt soldaten.

På vilken plats i Sideby var detta soldattorp beläget, undrar säkert läsaren. Därom kan en gammal bykarta från 1700-talet i lärare Valter Norrbacks förvar ge besked. På kartan är "Soldat Grönbergs åker" och "Soldat Grönbergs äng" tydligt utmärkta. Åkern utgjordes av den gamla backåkern mellan bonden Uno Hellbacks gård och landsvägen, vilken åker ännu går under benämningen "soldatåkern". Ängen låg i trakten av framlidne bonden Lennart Norrbacks gård vid Västranträsket. Torpstugan stod vid landsvägen norrom avtagsvägen upp till Hellbacks gård, där rester av murgrunden och stensättningen under stugan ännu tydligt kan skönjas.

Soldattorp

Den igenramlade brunnen kan iakttagas i närheten. Av grunden att döma har bostaden bestått av stuga och farstukammare, hela byggnaden omkring 9 x 9 alnar, vilket var högsta tillåtna måttet på soldattorpen. Här bodde soldaten Elias Grönberg med sin hustru Caisa och sin lilla son, sydde som skomakare skor åt byns befolkning, odlade sina egna täppor och gick på dagsverken åt bönderna och var däremellan på kommenderingar och övningar anordnade av regementet.

På hösten 1757 fick soldaten Grönberg liksom andra order att axla kalvskinnsränseln och musköten och dra i väg med regementet ut till pommerska kriget. Sonen var då två år. Hur gick det för fadern i kriget i Sveriges dåvarande tyska provins Pommern? I en mönstringsrulla för Närpes kompani i Kungl. Krigsarkivet i Stockholm, vilken rulla upprättats i Pudbus på ön Rügen 14. 2. 1759, där regementet då var förlagt och mönstrades av översten och riddaren baron Stackelberg, står det antecknat: "Elias Grönberg död blef den 10 Maij 1758 och i stället hem från landet den 6 Nov. d:o år Recreiuten Anders Grönberg". Reservkarlen hade ingenting annat gemensamt med Elias än torpets namn Grönberg, som bars av soldaterna på torpet i Sideby både före och efter honom. På vilket sätt Elias Grönberg "död blef" sags inte närmare. I alla fall återvände han inte från Pommern utan fick sin sista vila i den tyska jorden. Manspillan i striderna var för svenskarnas del inte stor i pommerska kriget, men fältsjukan härjade så mycket värre i leden. I sin historik över Kungl. Österbottens regemente för 1723-1771 skriver övl. C-B.J. Petander: "Inkvarteringsfrågan både i Stralsund och på Rügen ingav ledningen mycket bekymmer. Många av soldaterna måste övernatta i låga unkna jordrum, där tio till tjugo man låg hoppackade på bäddar, som utgjordes av ett tunt lager halm, där skor och remtyg möglade av fukt. För att skydda Rügen var en stor del av soldaterna om dagarna sysselsatta med upphuggandet av en kanal i isen längs den flera mil långa stranden. Det ständiga arbetet med isarna under rå och kall väderlek uttröttade soldaterna och inverkade menligt på deras hälsotillstånd. Rödsot, feberfrossa, skörbjugg och rötsår på benen decimerade truppernas stridbara styrkor. I april 1758 var en tredjedel av armen sjukskriven. Under denna vår blev Österbottens regemente genom sjukdomar mycket försvagat." Enligt ett av Petander återgivet styrkebesked för maj var 390 man friska, 450 man sjuka och 77 man hade dött. Bland de-sistnämnda var således Elias Grönberg, som hade dött den 10 maj. Soldathustrun Caisa Grönberg fick inte återse sin man efter hans avfärd till Pommern, utan hon tilldelades krigsänkans bittra lott. Catharina nödgades lämna torpet. Hon flyttade med sin son till Lappfjärd tydligen som piga hos änklingen Hindric Larsson Äbb, f. 1712, d. 12. 1. 1777. Hon gifte sedan om sig med honom, och sonen Gilius blev antecknad som "Stjuf- och fosterson" i familjen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hindric Larsson Äbbs fader Lars, född antagligen omkring 1690, var gift med en Anna Mattsdotter och hade utom Hindric tre andra barn. Lars föräldrar igen var en Hindric och Gertrud, födda på 1650-60-talet. Längre bakåt kan man inte komma i den släkten, men tydligt är att den är en mycket gammal bondesläkt på Äbb hemman nr 7 i Lappfjärd. Catharina Äbb (Grönberg) hade också barn i sitt äktenskap med Hindric, men dessa hör inte till soldatättlingarna. Sedan mannen dött 1777, gifte hon om sig en andra gång. Själv slutade hon sina dagar 18. 12. 1808.

Att forska vidare i släkten bakåt och försöka få reda på soldaten Elias Grönbergs fäder och härstamning i Uppland vore ju intressant men stöter på stora svårigheter. Den enda hållhaken är hans namn Elias Olofsson och hans födelseår 1730. I Uppland fanns redan på den tiden många socknar. Genom att hänvända sig till alla pastorskanslier kunde man eventuellt spåra upp hans hemsocken och ursprung där. I lyckligaste fall kunde man träffa på någon gammal gård, där syskonättlingar kunde finnas, ifall Elias Olofsson varit en bondson. som tagit värvning som soldat.

Den enkla menige soldaten, som gav sitt liv i unga år i Pommern, var emellertid ingen viktig person värd alltför mycket arbete och sökande i arkiv. Jag har endast velat ägna honom dessa rader till 250-årsminnet av hans födelse och samtidigt visa, huru släktforskningen berör mycket av hembygds- och allmänhistoriska skeenden. Händelserna kommer en närmare in på livet och får mera verklighet, då man finner att de egna fäderna personligen varit med om dem. Släktforskningen bidrar därigenom till att höja aktningen för hänsovna släktleds verk.

Soldatsonens familj

Tab. 2.

Gilius Eliasson Äbb (släktnamnet efter fosterfadern), f. 24. 10. 1755 i Sideby (tab. 1) var torpare på Äbb hemman nr 7 i Lappfjärd, blind sedan 1823, död 27. 2. 1831. Han var tvenne gånger gift. Första gången vigdes han 18. 5. 1785 med Maria Larsdotter Lillkull från Dagsmark, f. 24. 3. 1754, d. 1809. I detta äktenskap föddes fem barn:
Johan,f. 11. 1. 1787.
Matts, f. 25. 7. 1788, d. 9. 8. 1806, drunknad, ogift.
Catharina (Caisa), f. 19. 8. 1791. Greta, f. 23. 5. 1795.
Erik, f. 7. 4. 1801, d. 13. 6. 1801.

Det andra äktenskapet ingicks 5. 4. 1811 med Anna Ulrica Johansdotter, f. 1771, d. 3. 1. 1855. Hon var änka efter Jacob Jacobsson Ulfves. Detta äktenskap synes ha varit barnlöst.

Sonen Johan och bägge döttrarna gifte sig och erhöll barn, som i sin tur skötte om släktens tillväxt. Johan tog sig hustru på Westervik i Ömossa by, som då ännu hörde till Lappfjärds församling. Byn överfördes först senare till Sideby kapell. Han flyttade till hustruns hemgård och blev bonde där. Hans ättlingar sammanförs här på en särskild linje, som benämnes Sidebylinjen.

Systrarna gifte sig i Lappfjärd och stannade där. Caisa fick som man torparen och sockenskräddaren Johan Henrik Andersson Rosenblad, f. 13. 5. 1783. Hon födde åtta barn. Greta bildade hjonelag med sockenskomakaren Johan Henriksson Bladholm, f. 9. 11. 1799, och blev mor till sju barn. De båda systrarna blev således stammödrar för var sin släktlinje i Lappfjärd. De rubriceras som Lappfjärdslinjen 1 och Lappfjärdslinjen 2 och behandlas efter Sidebylinjen (tab. 227). Redan nu kan dock sägas att de fick en mycket talrik och vitt spridd avkomma, som har sina företrädare även i våra dagars Lappfjärd.

_______________________________________________________________________

På sydaby.eget.net: Rotesoldater i Lappfjärds socken

info BYAR, byagrupper, h e m m a n  (före 1700), nybyggarhemman (efter 1700), släkter i SIDEBY, SKAFTUNG och ÖMOSSA är ett långsiktigt www-projekt under kontinuerlig utveckling. WWW-presentationerna som påbörjades i dec 2003 är än så länge preliminära och fragmentariska och uppläggningen av webbplatsen är preliminär. Den kommer att utökas och uppdateras under en lång tid framöver. Ryggraden i webbplatsen kommer till en början att utgöras av Gunnar Nybonds artiklar samt kompilationer av kommunion- och historieböcker 1723-1830. Korrigeringar, tillägg (och förslag till tillägg) och lämpligt material till www-sidorna (hemmansbeskrivningar, släktutredningar, gamla och nya artiklar, kopior av fotografier, urkunder, kartor osv.) kan sändas till Staffan Storteir staffan.storteir@e-brev.nu


Böcker av Gunnar Nybond

 

 

 

 

 

 

 

 
     

* Texten ingår i Gunnar Nybonds bok "Soldater, torpare och bönder. Släkt- och bygdekrönika från Sydösterbotten.". - Vasa 1980, utgiven på författarens eget förlag och publiceras på WWW med tillstånd av författarens son Trygve Nybonde.

 

Immigrant navigation

sydaby.eget.net

editor: Staffan Storteir