Den första som slog ned sina bopålar på Grankull nybygge,
hette Olof Johansson och kom från Teirfolk
i byn. Han var född 1743. Den 4 december 1790 gifte han sig med
Beata Mattsdotter från Kars i Sideby, där hon föddes
1747. Makarna hann få tre barn, innan mannen plötsligt dog
23.4.1775 endast 32 år gammal. Änkan gifte om sig och flyttade
tillbaka till Sideby. Helt andra personer kom att bryta upp Grankull
hemman.
Med stöd av landshövdingens utslag av den 27 juni 1770 anlades nybygget
"vid en Back kulla söder om Åkerlands åkern". Det var den "backkulla",
där Gerda Leivos gård står idag. Nybygget tilldelades 1/4 mtl jord och
fick 25 frihetsår. Det anlades som kronohemman men inlöstes senare till
skattehemman. I lantmätare Högmans revningshandlingar uppges det till
1/3 mtl och har då, 1776, Joseph Henricsson som ägare. Den nya ägaren
kom från Sjuls i Härkmeri, var född 1753 och gift med Anna Johansdotter,
född 1754 på Grannas i samma by. Båda makarna uppnådde mycket hög ålder
efter dåtida synsätt, 86 år. I femtio års tid verkade de som husbondsfolk
på Grankull, odlade upp hemmanet och gjorde gården till en präktig bondgård
i Skaftung.
Kanske intresserar det någon att veta, vilka ägor som låg
under Grankull före storskiftet på 1770-talet. De var
Sjkörfierden
Åkerlands kiärret
Hemåkern,ouppodlad
Wästeråkern, ouppodlad
Byängskiärret
Karskjlan
Hoopliden
Fallet
Storträsk ängen
Storträsket
Storkiärret
Korpmåsliden
Hvalpträsk
Snodon
Liden öster om Nohl järf
D:o = twistigt med Berg och Uddfolk åboer uti Yttermåsan.
(Namnen är skrivna som de står i lantmätarens protokoll).
Under mitten av 1800-talet var Grankull gästgivargård.
Den innehades då av en sonson till Josep Grankull, nämligen
Josef Henrik Grankull, f. 2.6. 1818. Denne gifte sig med en gästgivardotter
från Ömossa, Albertina Isaksdotter Öman, f.26.5.1819.
Paret hade det väl förspänt, och framtiden syntes ljus,
då mannen plötsligt drunknade på återväg
från Kristinestad 26.8.1855 tillsammans med J.H. Demasör.
Ingen visste hur det hade gått till, och inget begravningsdatum
finns antecknat i kyrkböckerna i Sideby. Det tyder på att
kropparna aldrig återfanns.
Ett intressant tillägg fogade lantmätare Högman till
förrättningsprotokollet för Demasör.
Han säger:
"Följande ägor innehafves af Lotsen Jacob Ericsson Strandman med Byamännens
bifall under nr 6". - Sedan räknar han upp ett tiotal åkeroch ängsplättar
bl.a. Sundgierden, Hamnskiärs ängen och Storvarpe, som lotsen skulle
få använda för sitt uppehälle av byns gemensamma mark. Det var tydligen
ett slags frivilligt inrättat lotstorp, som skrevs på Österbygd nr 6,
vilket hade tagits upp samma år.
Men lotsen Strandman nöjde sig inte med detta arrangemang. Han anhöll
hos myndigheterna om tillstånd att få anlägga ett eget nybyggarhemman.
Det fick han också. Den 8 december 1773 utfärdades landshövdingens resolution
om "plantering" av Sundnäs hemman nr 8 i Skaftung by med lotsen Jacob
Ericsson Strandman som innehavare.
Vem var då lotsen Jacob Ericsson Strandman?
I Lappfjärds församlings äIdsta kommunionbok för 1724-1733 uppträder
i Skaftung en "skärivakt", benämnd Matz Larsson med hustru. Vad en skärvakt
hade för uppgift, kan man föreställa sig. De särskilda gårdarna hade
sina fårholmar. Man behövde hålla uppsikt över fåren. Vargar kunde simma
ut och anställa förödelse i flockarna. På vissa holmar bärgades hö.
De fick inte betas före höbärgningen. Skärvakten skulle se till att
inte intrång av något slag fick förekomma i skärgården varken vid fiske
eller annat utnyttjande av den gemensamma egendomen. Det 1åg i böndernas
intresse som mark- och vattenägare. Det var väl inte tillåtet för bönderna
att bedriva fiske på kronans vatten, lika litet som det var tillåtet
för kronofiskaren att Iägga ut sina garn på mantalsägarnas vattenområden.
Skärvakten måste känna till skärgården ut och in. Han kanske även
bistod sjöfarande och handlande, närmast i Kristinestad, med att visa
dem farlederna och hålla sjömärken i skick. Skärvakten. som även synes
ha kallats "strandman", kan ha varit föregångare till de verkliga lotsarna.
Släktnamnet Strandman hade tydligen uppstått på ett naturligt sätt ur
yrkesbeteckningen "strandman".
Från år 1757 förekommer i Kb en strandvakt Eric Strandman med hustru
Lisa Thomasdotter. Han dog 17.4.1768 och var då 67 år gammal. Hans födelseår
måste således ha varit 1701. Hustrun Lisa var född 1709.
I en förteckning över rotesoldaterna
i Lappfjärds socken från 1749 (G.N:s bok Soldater, torpare
och bönder) uppträder två soldater med namnet Strandman.
Den ena är "korpral Erick Matson Strandman 41 2/3 år gammal"
och stationerad på roten nr 1 i Skaftung by, den andra "Mats Matson
Strandman" 37 1/2 år och förlagd på roten nr 21 i Lappfjärds
kyrkby. Allt tyder på att dessa båda är bröder
och troligen söner till den gamla skärvakten Matz Larsson
i Skaftung. Soldaterna fick avsked i femtioårsåldern. Det
är troligt att korpralen Erick Matson Strandman som friställd
"veteran" blev strandvakt efter fadern.
Lotsen Jacob Ericsson (Ersson) Strandman, född 1734, var med all säkerhet
korpralen Eric (Erick) Strandmans och hans hustru Lisa Thomasdotters
son. Den första bonden på Sundnäs hemman kan sålunda identifieras som
en infödd skaftungbo och soldatson.
Jacob Strandman (Sundnäs) hade stor familj. Den omfattade honom själv
jämte hustrun Margareta Mattsdotter, f. 1728, och åtta barn. Familjen
presenteras längre fram i utredningen av Släkten Sundnäs.
Denna lotsfamilj blev nybyggarfamilj på Sundnäs 1773, samma år som
det yngsta barnet föddes, och lotsen Jacob Ericsson Strandman blev nybyggarbonden
Jocob Ericsson (Ersson) Sundnäs. I kyrkböckerna uppträder
familjen på Sundnäs först 1783 alltså tio år senare. Sannolikt skötte
Jacob sin lotstjänst en tid och bodde i lotstorpet så länge byggnads-
och uppodlingsarbetet pågick på Sundnäs.