Böcker av Gunnar Nybond

Hungersnöd i slutet av 1860-talet
av Gunnar Nybond *

 

BYAR, byagrupper, h e m m a n  (före 1700), nybyggarhemman (efter 1700), släkter i SIDEBY, SKAFTUNG och ÖMOSSA:
-------------------
* = sida under utveckling
-------------------
*KARTA



*Sideby by
* L a s s f o l k
* K a r s
* H a n s a s
* T e i r
Nybyggarhemman i Sideby
* Rosnäs
* Rosenback
* Silverberg
*Fladan och Fissjas
* Pellfolk
* Jossfolk
* Västerback
* Högback
Storsjö och Linnströmas
* Storsjö
* Gäddträsk
Gäddvik (Lindström)
* Strömsnäs
*Norrback
* Norrback
*Bodan
* Bodman
*Appelö
* Appelö
*Heden
* Hedback
* Hedkrok
*Lillbäck
* Lillbäck
* Kallträsk (Berg)

Appelö
Bäckman
Forstén
Grönberg
Hanses

Reichenbach

J o r d e b o k s k a r t a 1693
Hemman 1699-1724

T e i r ( f o l k )
* G r a n n a s
* N o r r g å r d
* I n g v e s
Nybyggarhemman i Skaftung
Demasör
* Småskär (Österbygd)
Grankull
* Sundnäs
Henriksdal
* Rosenlund (Frivilas)
Långfors

Skogman

S k o g m a n
Ö m a n
Nybyggarhemman i Ömossa
Öström
Kallträsk (Hede)
Wästervik
Österback
Rosenback
Kivistö

Bergvik


Skogman och Öman

Nödens och dödens år

Sommaren 1867 drabbades Finlands jordbruk av en missväxt utan like sedan dess och inte heller upplevd tidigare sedan 1690-talet. Följden av missväxten blev en förfärlig hungersnöd under vintern och våren 1868 med sjukdom och död i spåren.

"Fattigåren" har skildrats utförligt i historieböckerna i hela landets perspektiv. Men våra sockenhistoriker för södra Österbotten har inte mycket att säga om dem från lokal synpunkt. Vi behöver dock en allmän bakgrund för att få en rätt uppfattning om katastrofen i vår egen trakt. Tillåt mig referera till historikern Eirik Hornborg i Finlands hävder:

Våren 1867 var den sorgligt ryktbara "långa våren". Köldnätter i nästan oavbruten räcka höll jorden frusen långt in i juni månad. Ännu i senare delen av maj låg trafikabel is över Kvarken. Djup snö fyllde skogar och sänkor i största delen av landet i början av juni, och isen låg landfast i Bottenviken ännu i mitten av månaden.

Men så kom plötsligt värmen. Vid midsommartiden stod träden lövade. Rågbrodden från hösten sköt strå. Man arbetade för livet för att få vårsådden undan. I juli såg grödan lovande ut. Höstfrosterna kom så sent, att de under normal växttid inte skulle ha vållat någon skada. Men då en skarp frost gick över landet natten mot den 4 september, var grödan ännu inte mogen. Största delen blev förstörd. Reservförråden var små eller helt tömda. Regeringen (senaten) med J.V. Snellman som ansvarig finansminister insåg faran för sent. Hösten kom tidigt med stark köld. Hamnarna isbelades, och inga isbrytande fartyg fanns. Man höll på och byggde järnvägen till Ryssland, men den var inte färdig. Finland var totalt isolerat som inneslutet i en säck. Importen omöjliggjordes. Svälten stod för dörren.

Under hösten gick det någorlunda om ock under stigande nöd inom vida folklager. Men under vintern grep nöden allt hårdare tag. Allt fler av den obesuttna befolkningen tvingades lämna hus och hem för att söka arbete eller tigga sitt bröd. Västra Finlands kustbygder och södra Finland, där de vandrande hoppades kunna stilla sin hunger, översvämmades av tiggare. Till råga på allt bröt en svår tyfusepidemi ut. Längs vägarna stupade utmärglade och sjuka mänskor i mängd utan att kunna räddas undan döden. De spred dessutom smittan med sig från by till by och från stad till stad. Det har beräknats att Finlands befolkning minskade med över 100.000 personer från hösten 1867 till hösten 1868.

- Så långt E. Hornborg. Så till närgeografin.

Jordbruket i våra trakter var ännu på 1860-talet mycket outvecklat, betraktat med vår tids ögon. Ogynnsamma skiftesförhållanden rådde. Agorna låg utspridda i små skiften långt från varandra. Vattensjuka kärr- och mossmarker omgav ofta åkrarna och gjorde dem frostömma. Ensidig odling av råg som brödsäd och korn till grötmjöl bedrevs överallt. Vall- och fodersädsodling i någon nämnvärd utsträckning förekom inte, utan kreaturen utfodrades med magert tåtelhö från naturlindor, starr och fräken från träskstränder och otillräcklig skörd från uppröjda skogsängar och lövbrott. Med de enkla hemmagjorda redskapen förmådde man inte bearbeta åkerjorden ordentligt. Ingen konstgödsel förekom, och inga förädlade och högproduktiva kulturväxter fanns. Jordbrukaren själv saknade yrkesinsikter i vår tids mening. Allt gick som förr på fars och farfars tid. Kort sagt, det fanns inte förutsättningar för en tillfredsställande livsmedelsframställning ens under normala väderleksförhållanden än mindre under ogynnsamma.

I kustsocknarna var livsmedelstillgången i allmänhet något större. I synnerhet i strandbyarna hjälpte fisket upp situationen. Men de förråd, som ett fåtal bättre bärgade kunde ha i sina sädeslårar eller kött- och fisktinor, rådde inte de obesuttna över. Fattighjonen fick nog där liksom annorstädes ta till tiggarstaven. Min mor, som var född under själva nödåret 1868, hade hört berättas av sina föräldrar, huru tiggare i mängd kom från de finska inlandssocknarna och var så uthungrade, att de kastade sig över potatisskal och skulor i grisämbar och renset i saltströmmingstråg. Svälten minskade kroppens motståndskraft, och sjukdomarna fick ökad framfart. Den tyfusepidemi eller nervfeber, som bröt ut på vintern, nådde våra trakter i april, och den gick ingalunda skonsamt fram. Sideby församlings dödsbok för 1868 visar upp dystra siffror. Statistik är i allmänhet torr och tråkig att läsa men kan vara nog så talande. Först några födelsetal:

År 1866 1867 1868 1869
Födda 74 76 38 74

Missväxtåret 1867 resulterade också i missväxt beträffande barnantalet 1868. Sambandet är uppenbart: flera dödsfall bland unga kvinnor och säkert flera missfall på grund av hunger och sjukdom. Någon avsedd barnbegränsning var det knappast fråga om.

Dödsfall:  
Inalles avled under året 122 personer, därav i  
nervfeber
60
oangiven sjukdom
25
scharlakansfeber
14
rödsot
20
andra sjukdomar och ålderdom  
Summa
122

 

Fördelade på de särskilda månaderna inträffade dödsfallen så:

 
januari
7
februari
10
mars
26
april
14
maj
20
juni
20
juli
14
augusti
10
september
5
oktober
4
november
3
december
4
Summa
122

Somliga familjer drabbades särskilt hårt. Som vi sett (förf. hänvisar till en släkttabell/red. anm.) fördes den 19 april tre personer från samma familj i Silfverberg bort till kyrkogården, då båda föräldrarna och en dotter jordades samtidigt. Som dödsorsak anges "nervfeber". Den 1 juni dog tre av torparen Hiskias Gäddträsks barn 14 år, 8 år och 6 år gamla i samma sjukdom. Torpen låg bara på en kilometers avstånd från varandra.

Man förstår vilken bedrövelse som rådde i torpet på Gäddträsk denna hemsökelsens dag. Vinterns köld och mörker och hungerns kval hade torparfolket kämpat sig igenom med bark- och messrotsblandat nödbröd. (Missne = Calla palustris). En ny vår hade kommit med nya förhoppningar och ny livslust. Träden lövades och marken grönskade. Den magra kon i fähuset skulle få mat och barnen mjölk. Träsken gav fisk efter islossningen. Och fanns det inte bröd innan nästa skörd, så kunde barnen som brukligt var plocka tallstruntar, stensöta och ängssyra och stilla sin hunger med markens bär och annan alstring. Sommarens sol och värme skulle skänka dem ny livskraft. - Så med ens slår döden till blint och skoningslöst.

Tragedier om också inte av samma omfattning utspelades litet varstans i byarna. Man har i vår tids välfärd svårt att föreställa sig, hur sådant kunde vara möjligt. Man kan också fråga sig, om sådant över huvud taget kan vara möjligt idag.

-Kan 1868 års katastrof upprepas på 1980-talet?

- Nej, inte efter bara ett års missväxt, hur total den än skulle vara, förutsatt att det råder fred i landet och i världen för övrigt.

Med den stora och mångsidiga livsmedelsproduktionen vi har, det transportväsen som byggts upp och de handelsforbindelser som knutits kan en hotande hungersnöd lätt avvärjas. Och vad epidemiska sjukdomar beträffar är beredskapen för deras begränsning så hög, att vårt folk kan leva tryggt.

Låt oss inte här tala om krigens ödeläggelse och avspärrning och i synnerhet inte om ett allt förintande kärnvapenkrig. Måtte förnuftet få råda i världen och mänskligheten förskonas från en självförvållad "ragnarök".

 


* Texten ingår i Gunnar Nybonds bok "Gränsmark. Släkt- och bygdekrönika från Sydösterbotten 2", Vasa 1984, utgiven på författarens eget förlag och publiceras på WWW med tillstånd av författarens son Trygve Nybonde.

redigering Staffan Storteir

Immigrant navigation

sydaby.eget.net