Lyssna till den granens susning, vid vars rot ditt bo är fäst
Finskt ordspråk

Enligt Ingvar S. Melins undersökning om nybyggesverksamheten i svenska Österbotten 1750-1825 (Sv. litt. sällsk. 1966) anlades Demasör hemman i Skaftung 1753. Hemmanet omfattade enligt Melin 1/3 mantal kronojord och fick 20 års skattefrihet. Nybygget var det första i Skaftung. De fyra gamla hemmanen i byn Teir (Teirfolk), Grannas, Ingves och Norrgård hade uppstått senast på 1500-talet, kanske något av dem redan på 1400-talet.

Demasör 5 i Skaftung

Då inga anläggningshandlingar finns att tillgå, grundar jag nedanstående uppgifter på andra dokument.

Tidigast framträder nybyggarhemmanet i Lappfjärds församlings kommunionbok 1757 och då under namnet Westerback. Som bosatta på hemmanet står då Johan Ersson med hustrun Maria Ersdotter. I annat sammanhang framkommer det att mannen var född 1709 och hustrun 1701. Initiativet till anläggningen och nybyggaren synes ha kommit från Norrgård i byn. En måg, Henric Jacobsson f. 1751 med maka Anna Johansdotter född 1734, står även skrivna på Westerback. Mågen hade kommit från Teir i Sideby och hade vigts med gårdens dotter 25.12.1756. Dessa båda blev följande husbondsfolk på Westerback.

Nybyggarparet Johan Ersson och Maria Ersdotter hade även en son med namnet Johan liksom fadern, alltså Johan Johansson, född 1742. Som giftasvuxen äktade han en Margareta Mattsdotter, född 1739. Denna Johan Johansson blev kronofiskare i Småskär och anlade 1769 nybyggarhemmanet Österbygd nr 6, som blev det andra nybygget i Skaftung.

Här begagnar jag tillfället att rätta till ett par fel i min bok Gränsmark s. 131, där det står att bebyggelsen Westerback uppstod på Bofjärdens östra sida. Det bör vara Hamnfjärdens södra sida. Det står även att mågen Henric Jacobsson på Westerback skulle ha varit skaftunglotsen Jacob Erssons son, men det stämmer inte. Han var ju bondson från Teir i Sideby.
Men tillbaka till Westerback.

Nybyggargården anlades på den backe väster i byn, där Ludvig Flöijer, Auvo Hakala och Vieno Peltomaa bor i våra dagar. Namnet Westerback var sålunda ett naturligt lokalnamn. Av någon anledning blev namnet dock inte bestående utan fick ge vika för namnet Demasör. Tydligen hade backen kallats så tidigare, och det traditionsbundna namnet hade större genomslagskraft. Gamla personer i Skaftung kallar ännu platsen "Demas backan".

År 1769 utfördes en allmän revning (uppmätning), kartläggning och gradering av hemmanen i Skaftung för ny skattläggning. Förrättningen verkställdes av lantmätare Jon. Ers. Högman. I sitt koncept till beskrivningen av Westerback hemman har han strukit över namnet Westerback och i stället infört namnet Demansör. Tydligen uttalades namnet med ett n i mitten. Senare har n:et fallit bort, och namnet har blivit Demasör. Hemmanet fick nummer 5 och angavs till 1/4 mantal, alltså något mindre än vid anläggningen 1753. Som ägare uppgavs nu nybyggaren Henric Jacobsson, som var måg i gården. - En närmare tolkning av namnet Demasör är kanske på sin plats.

Vid tiden för anläggningen var Demasör en fastlandsudde i södra delen av Hamnfjärden men hade längre tillbaka utgjort en ör (dial. öur eller öir), vilket betydde en liten bergig holme utan skog. En skogbevuxen holme kallas skär (Hamnskär, Fårskär) och en större sådan benämns ö (Öjen, Svartö). Enligt T.E. Karsten i Svensk bygd i Österbotten del I, s. 263 är namnet Demansör en omskrivning av Dödmansör, som i gammal svenska skrevs Deadmansör (dead = död) och förknippas med "dödman", vålnad, gengångare eller spöke. Namnet förekommer i olika former och på flera ställen i svenska Österbotten och som vi vet även i Satakunda (Risby, Sastmola). I Skaftung har namnet funnits på två ställen, förutom på Demas backen även på en holme, som tidigt blev hopvuxen med Fårskär vid det bekanta Kopparsundet (Köparsundet). Jämför Koppö, köpa och ty. kaufen! Uppenbarligen har namnet Demasör något att göra med död och lik och begravning i forna tider. Vi skall komma ihåg, att innan det kristna begravningssättet infördes med grävning av gravar i vigd jord, begravdes liken mera ytligt där det bäst passade och "jordfästes" genom att man stenade ned dem, så att de inte skulle gå "oppdaga". Mycken vidskepelse och tro på spökerier på sådana ställen har gått i arv ända till i våra dagar. Hur viktigt har det inte varit just att de döda skulle komma i vigd jord för att inte gå igen som osaliga andar.

Namnet Demasör har tydligen mycket gammal hävd i Skaftung, men det kom in i kommunionboken som hemmansnamn först 1783. Ända till dess hade namnet Westerback använts. Namnet Demasör begagnades länge även som släktnamn men dog ut i Skaftung på 1960-talet.

Concept
CHARTA BESKRIFNING
öfver
Demansör Nybygget i Skaftung by.
1769.

CHARTA BESKRIFNING öfver Demansör Nybygges ägor uti Lappfierds Sochn, Korsholms södra Fögderie, och Österbotns Höfdingedöme, Geometrice afmätte till föllje af Directeurens wid Landtmäterie Commissionerne i Finnland Högädle Herr Ephraim Otto Runebergs förordnande af den 6:te Martij 1764 till skattläggning åhr 1769 af Jon: Ers. Högman.

§.1

Detta Nybygge som är planiteradt wid en siöwik är belägit ifrån Moderkyrckan efter sommar Landsvägen 9 1/2 fierndel om winteren 9. men om sommaren efter siön med båt 2 mil, till närmaste kiöpestad Christina efter sommar Landsvägen 12 1/2 fierndel och efter siön 2 mil; till marknadsplatsen som hålles åhrligen i Storå Capell af dennaa Sochn i December månad 5 1/4 mihl.

§.2

Åkeren under detta Nybygge kommer att besås till Hälften åhrligen och brukas på dett sättet att 1/2 deraf åhrligen trädes, hvilka skiften med någon korn besådde warda, och är den godhet lämpad efter den i Nåder för detta Höfdingedöme fastställte Skattläggnings Methoden till Nedan beskrefne Grader. Den bästa åkerjorden består af swag sand, specklera, mo och biörkjord, samt jäs, kiärr och äfjejord och uptagen uti 4:de Graden. Denne åker är någodt fråstnämd hwilket förordsakas af de sanka marker och skogige tracter som nära omkring åkeren finnes, lider och i torra åhr skada af torka, hvartill dess grund som består af sand är största ordsaken, brukas annors väl af innehafvaren, och är i förswarligit stånd.

§.3.

Ängarna äro till större delen af swag wäxt, en del måsige och en del stenige, en del af skogsängarne kann i wåta åhr intet bärjas för dess sankhets skull, de åter wid siöstranden lida skada till sin wäxt af torka hvartill den sandiga grund är ordsaken, somliga äro och någott skogige, med hvilka Åboen ei ännu hunnit någon synnelig rödning nedlägga.

§:4.

Beteshagar finnes 2:ne brede wid gården, hvilka till widden ej äro stora, och till bördigheten sva ga, uti hvilka öfver sommaren näppeligen 2:ne kalfvar kunna födas.

§:5.

Skogen nyttiar detta Nybygge samfält med Byamännen och är å södra sidan med rår afskilda från Sidebys skog å norra ifrån Härckmäri å östra samfäld med hela sochn åWästra möter Sinus Bottnicus, består af stenbunden mark med ringa Foerä, Tall, Gran, Asp, Biörk och Ahleskog, stör, gierdsell och brännved finnes och, näfvernöth. Tiärubrennerie idkas väll sparsamt allenast till huusbehof, så att af skogen ingen annan afsalu giöra än wed; inga mineralia och malmsträck äro i denne mark befintelige.

§:6.

Mulbetet är godt och tillräckeligit.

§:7.

Fiske wattnet nyttias mäst uti Hamnfierden och ibland uti Långörfierden dels ock uti Wästra skiären alt efter wäderläken och fångas med Not och Ena om wåren Gieddor, Abbor, Mört och Id samt någon Sik, sedan när wärmen kommer fångas med Nätihagor och Nätt någon badfisk bestående af Gieddor, Jd, Abbor, men kan fiske intet högre än för godt huusbehofsfiske anses.

§:8.

Siälfiske idkas och med så kallade Siälnät, men lönar sällan mödan.

§:9.

Uti Wäderqvarnen som är uti Byn äger detta

Nybygget 1/3 del, och uti Wattuqvarnen i den så kallade Harrströmsbäcken äger detta Nybygge 1/4 del, hvarå knapt till huusbehof kan malas.

§:10.

Ingen Hummelgård finnes, dock är lägenhet den att anlägga.

§:11.

Uti Skiäregården hafver detta Nybygge några små holmar, hvarå öfver sommaren kan födas några får, men uti fårskiäret som dett med Byn äger del uti födas större delen af små afvell. Detta Nybygge äger ock Seglationsfriheten tillika med de andra Byamännen, men äga intet fartyg utan nödgas försällja sina waror i Christina Stad. Efter den allmänna beskrivningen av nybygget antecknas:

N:o 5 Demasör 1/4 mantal utsynt åhr 1753 äger Nybyggaren Henrik Jacobsson med fölljande därtill lydande ägor.

Karta	Namn	Stycken
H	Fårskiärs hulen	2
	D:o stenig stätta	1
B	Sundängen	1
C	Bosweden	1
D	Bovik träske	1
E	Wärcksandan	1
	D:o	2
F	Svartö fate	1
G	Fierden	2
H	Skältt grunde	1
I	Skålpått	1
K	Hagan, gårdstomt	1
L	Wäster gierdet	1
	D:o nyröjd åkerm.	1
M	Bränn wiken	2
N	Brännängen	2
O	Åker Lande	2
Q	Gåsträsk	1
	D:o rödnings mark	1
R	Näfver liden Rödjan	1
S	Slått måsan	1
T	Långskogs kiärre	1
	D:o svagare	1
U	Nohljärf	1
Ua	Söderut med sidan	3
Z	Walpträske	1
	D:o svagt	1
	D:o rödnings mark	1
X	Hopliden vid Nohlj.	1
U	Gåsskiärs ängen	1
		36

Som synes omfattade Demasör nybyggarhemman ett fyrtiotal stycken åker- och ängsplättar spridda vitt omkring i byn och dess omgivningar. Åkerarealen var liten endast 5 tunnland och 7 1/4 kappland (ca 2,8 ha) och bestod av svag 4:e klass mark. Ängarna gav 2:a och 3:e klass hö och uppgick sammanlagt till omkring 106 tunnland (53 ha). Skogarna var ännu helt odelade och nyttjades gemensamt av byns bönder. Gårdsbruket var typiskt för 1700-talet med spannmålsodling endast för det egna bröd- och grötbehovet men med så mycket större kreatursbesättning. Djuren utfodrades med naturhö, halm och löv och krävde stora betesmarker. Avkastningen var låg i jämförelse med nutidens husdjursproduktion.

Fåren behövde inte någon särskild omsorg sommartid utan kunde föras ut till holmar på bete. Det sägs till sist i beskrivningen.

"Fårskiärsklobben, Ostklobben, Gåsskiärsklobben, Skrämås Grunds klobben, Högklobben,Trutklobben, desse kunna genom ömsning föda 7 a 8 får öfver sommaren,"

Förutom all denna information får vi veta, att mulbetet var gott och tillräckligt. Det gällde säkert hela byn med alla strandängar och vida skogsmarker med träsk, myrar, lidar och höljor. (Jfr Fårskärs hulen = höljon på dialekt). De dåtida träsken: Bovik träsket, Gåsträsket, Bjurträsket, Långskogsträsket, Varpträsket, Nojärvsträsket och Karlskilsträsket är för länge sedan torrlagda och till största delen uppodlade.

Fiske, kvarnar och seglation

Husbehovsfiske var viktigt icke endast för en nybyggarbonde utan även för de gamla bönderna i byn. Fisket bedrevs mest i Hamnfjärden och Långörfjärden men även i västra skären med "nätihagar, not och ena". Vad not är vet alla, men vad är en ena?

Jag gjorde en förfrågan till Etnologiska institutionen vid Åbo Akademi och fick besked därifrån, att not och ena egentligen är samma fiskeredskap av litet olika typer. En lång utredning därom har ingått i tidskriften Budkavlen 1932 och om användningen av detta redskap i Korsnäs, Replot och Björkö. Det är inte fråga om lakkrokar av enträ, som fiskaren Einar Berg minns att man täljde till ännu i hans barndom. Förutom den traditionella säljakten på vårisarna bedrev man även "sälfiske" med sälnät. Einar Berg minns också sådana. De var knutna av grovt lingarn och hade stora maskor och kraftiga telnar. Näten användes om höstarna, då det var mörkt, och sattes ut vid kända sälgrynnor.

Protokollet upplyser oss också om att det fanns två mjölkvarnar i byn, en väderkvarn i vilken nybyggaren fick rätt till 1/3 del och en vattenkvarn i den så kallade Harrströmsbäcken, där han fick mala för en fjärdedel tillsammans med byborna. Ingen kan mera upplysa om var väderkvarnen har stått, men vattenkvarnens plats känner de flesta till. Den fanns där vägen upp till Holmmyran och Liden skär Harrströmsbäcken, som på grundkartan idag heter Kvarnbäcken. Bäcken var i forna tider vattenrik. Den hade sin upprinnelse ända från Hed- och Skaftung Storkärren, fick påfyllning ur Långskogsträsket och flöt förbi Långfors och genom Slåttmossen till Harrkärret och slutligen ut till Djupviken.

Denna kvarn var inte den första i Skaftung. Redan 1712 omnämns i ett dokument "Gamla kvarnen" i byn. Kvarnen var gammal redan då. Den bör ha funnits, där Frivilasvägen leder över Gammelkvarnsbäcken och Gammelkvarnsbron. Namnen har upptecknats av professor Lars Hulden 1957. Gammelkvarnen var ju vattendriven, eftersom den var anlagd vid bäcken, och bör ha varit i drift redan på 1600-talet. Tidigare brukades väl mest handkvarnar.

Skaftungborna byggde också en "sågkvarn" till halvpart med ömossaborna söder om Finfors bro i Ömossa å år 1753. Det var en enbladig såginrättning, som gick ett par veckor höst och vår. Slutligen förmäler lantmäteriprotokollet, att nybyggaren på Demasör inte hade något fartyg att forsla sina varor med någon längre väg än till "Christina Stad", där de kunde sälja sina produkter. Sveriges riksdag hade 1766 beviljat bönderna full seglationsfrihet även på utlandet, men den rättigheten hade skaftungbönderna ännu inte hunnit börja begagna sig av.

Tre nya hemman anläggs

Det gick sexton år efter Demasörs tillkomst, innan något nytt hemman anlades. Men så kom plötsligt tre nybyggen i rad, nämligen Österbygd 1769, Grankull 1770 och Sundnäs 1773. Själva anläggningshandlingarna för dessa finns inte i behåll, men lantmätare Högmans kartbeskrivning för skattläggningen 1776 lämnar vissa grunduppgifter. I inledningen sammanför han alla i en klump men behandlar sedan vart och ett hemman arealmässigt skilt. Den högtidliga ingressen lyder:

CHARTA BESKRIFNING
ÖFVER

Österby, Grankulla och Sundnäs Nybyggens ägor uti Lappfierds Sochn, Korsholms södra Fogderie och Österbottens Höfdinge döme Geometrice afmätte till föllje af Konungens Höga Befallningshafvandes högt Respective Ordres af den 8:de Februari innevarande åhr, till skattläggning åhr 1776 af

Jon: Ers: Högman.

Commisions Landtmätare

Lantmätare Högman är inte konsekvent i sin namnbehandling. Ibland skriver han Österby som ovan, ibland Österbyg. Namnet blev slutligen Österbygd. Grankulla blev senare Grankull.

Protokollet följde sedan samma modell som för Demasör. Endast en sak kan observeras. Han säger att skogen som nybyggarna får nytta samfällt med övriga byamän har tillgång till "alla tarfvor", men till avsalu endast skutved.

Det är första gången vi träffar på benämningen skutved. Har skaftungborna nu börjat bygga egna skutor och skeppa ut ved?

För fisket anger Högman samma möjligheter som för nybyggaren på Demasör. Inga kvarnar äger dessa nybyggen "utan mala för tull uti andra byar".

Så långt den allmänna beskrivningen.Vi får sedan uppgifter om vart och ett hemman skilt.

info BYAR, byagrupper, h e m m a n  (före 1700), nybyggarhemman (efter 1700), släkter i SIDEBY, SKAFTUNG och ÖMOSSA är ett långsiktigt www-projekt under kontinuerlig utveckling. WWW-presentationerna som påbörjades i dec 2003 är än så länge preliminära och fragmentariska och uppläggningen av webbplatsen är preliminär. Den kommer att utökas och uppdateras under en lång tid framöver. Ryggraden i webbplatsen kommer till en början att utgöras av Gunnar Nybonds artiklar samt kompilationer av kommunion- och historieböcker 1723-1830. Korrigeringar, tillägg (och förslag till tillägg) och lämpligt material till www-sidorna (hemmansbeskrivningar, släktutredningar, gamla och nya artiklar, kopior av fotografier, urkunder, kartor osv.) kan sändas till Staffan Storteir staffan.storteir@e-brev.nu

Böcker av Gunnar Nybond

sydaby.eget.net

editor: Staffan Storteir